Egentligen hade jag tänkt tipsa och skriva om David Högbergs artikel om hur kravlöshet skapar oroliga människor...
Men i stället kan jag äntligen skriva att regeringen har tillsatt en socialförsäkringsutredning! Det var verkligen inte för tidigt!
Ulf Kristersson har blivit utnämnd att leda den. Det ska bli spännande att se vilka mer som kommer att ingå. Jag gissar på Gunnar Axén (M), Veronica Palm (S), Solveig Zander (C), Ulf Nilsson (Fp) och Lars Gustafsson (Kd) (det vill säga stora delar av nuvarande socialförsäkringsutskott), plus några till.
Undrar vem som blir huvudsekreterare?
torsdag 29 april 2010
tisdag 27 april 2010
Det vete fåglarna...
Socialstyrelsen har nu tagit beslut att den som vill avbryta sin livsuppehållande behandling ska ha rätt att göra det, förutsatt att han eller hon förstår den information som läkarna ger och konsekvensen av sitt beslut. Och även om jag anser att man inte i alla lägen ska göra allt som står i den medicinska vetenskapens tjänst för att rädda personer från att dö (till exempel väldigt gamla människor som riskerar en sista tid i livet med komplikationer och smärta, eller Jehovas vittnen för den delen, som ju valt att avstå från blodtransfusioner) så är att aktivt hjälpa någon att dö en helt annan sak.
Jag har nog egentligen ingenting emot att man stänger av livsuppehållande åtgärder. Problemet är att läkaren samtidigt förväntas tillhandahålla smärtstillande och sömntabletter. Gör man det så begår man i mina ögon en aktiv handling, helt väsensskild från den att endast stänga av apparater.
Men det är verkligen ingen enkel fråga och jag tror att det är bra att den debatteras. Jag vill absolut inte se någon aktiv dödshjälp i Sverige... men jag tror samtidigt att vi skulle göra oss en stor tjänst om vi kunde avdramatisera döden en smula. Vi ska alla dö, vi vet bara inte när.
Men, jag är inte säker på vad jag tycker. I mina mest fatalistiska stunder så tycker jag inte att man ska försöka bota sjukdomar (som inte går över av sig självt) över huvudtaget. Fast jag är så klart inte säker på att jag skulle tänka så om det hände mig själv eller någon närstående något...
Det är inte lätt det här.
Jag har nog egentligen ingenting emot att man stänger av livsuppehållande åtgärder. Problemet är att läkaren samtidigt förväntas tillhandahålla smärtstillande och sömntabletter. Gör man det så begår man i mina ögon en aktiv handling, helt väsensskild från den att endast stänga av apparater.
Men det är verkligen ingen enkel fråga och jag tror att det är bra att den debatteras. Jag vill absolut inte se någon aktiv dödshjälp i Sverige... men jag tror samtidigt att vi skulle göra oss en stor tjänst om vi kunde avdramatisera döden en smula. Vi ska alla dö, vi vet bara inte när.
Men, jag är inte säker på vad jag tycker. I mina mest fatalistiska stunder så tycker jag inte att man ska försöka bota sjukdomar (som inte går över av sig självt) över huvudtaget. Fast jag är så klart inte säker på att jag skulle tänka så om det hände mig själv eller någon närstående något...
Det är inte lätt det här.
fredag 23 april 2010
Det är Kielos som vill styra ditt liv, inte ekonomerna
I dagens Aftonbladet skriver Katrine Kielos om att ekonomisk vetenskap inte säger något om mänskligt beteende. Hon klagar även på vissa ekonomer vill att deras teorier "ska in i sängkammaren också".
För den ekonomiska analysen av Katrines ledare hänvisar jag till Simons blogg. Det jag vill säga är bara, helt kortfattat... att i princip allt som Katrine själv står för och argumenterar för innebär intrång i människors "sängkammare", deras familjer och deras liv i övrigt.
Så vem är värst? Den som tror att människor är kapabla att fatta rationella val, eller den som tror att människor måste styras för att göra "rätt" val?
För den ekonomiska analysen av Katrines ledare hänvisar jag till Simons blogg. Det jag vill säga är bara, helt kortfattat... att i princip allt som Katrine själv står för och argumenterar för innebär intrång i människors "sängkammare", deras familjer och deras liv i övrigt.
Så vem är värst? Den som tror att människor är kapabla att fatta rationella val, eller den som tror att människor måste styras för att göra "rätt" val?
måndag 19 april 2010
tisdag 13 april 2010
Ismer igen...
Hans Wallmark skrev ett debattinlägg i tidningen Dagen i förra veckan. Artikeln handlade om konservatism och får väl ses som ett inlägg i den numera avsomnade debatten (åtminstone i dagspressen) om konservatism i Sverige. Hans fick sedan ganska stark kritik från sin riksdagskollega Rolf K Nilsson för att tillämpa en omfamnandekonservatism utan tydliga förhållningssätt.
Jag förstår bådas sätt att resonera och jag skulle nog vilja lägga mig någonstans i mitten. Jag håller nämligen med Rolf K om att det finns eviga värden och förhållningssätt som jag sätter högre än andra. Jag är dock inte särskilt intresserad av att kritisera andra som tycker annorlunda. Min mission (om jag har någon) är att påpeka och föra fram det som jag anser vara rätt och riktigt. Sen får andra tycka precis vad de vill...
Så som sagt, någonstans i mitten.
Jag förstår bådas sätt att resonera och jag skulle nog vilja lägga mig någonstans i mitten. Jag håller nämligen med Rolf K om att det finns eviga värden och förhållningssätt som jag sätter högre än andra. Jag är dock inte särskilt intresserad av att kritisera andra som tycker annorlunda. Min mission (om jag har någon) är att påpeka och föra fram det som jag anser vara rätt och riktigt. Sen får andra tycka precis vad de vill...
Så som sagt, någonstans i mitten.
onsdag 7 april 2010
Ism och ism
Bloggen Tradition och Fason har just gjort något lovvärt. De har gett ut en liten digital skrift om konservatism och kapitalism. Jag har inte läst några av artiklarna än men utgångspunkten verkar vara att så många inriktningar som möjligt får komma till tals, vilket jag uppskattar. Jag är trots allt ekonomiskt liberal och skulle tycka att det var tråkigt om det bara var Rolf K Nilssons synsätt som vinklades =).
För övrigt så skrev Alf Svensson en bra debattartikel i Tidningen Dagen i går (på ett helt annat tema dock).
För övrigt så skrev Alf Svensson en bra debattartikel i Tidningen Dagen i går (på ett helt annat tema dock).
onsdag 31 mars 2010
Ribbing och Rayman
I dag tänker jag vara lite lat och mest tipsa om två bra artiklar. Den första är en kort intervju med Magdalena Ribbing i tidningen Fokus. Hon ger ett väldigt bra svar på frågan om kronprinsessan Victorias stundande bröllop granskas tillräckligt kritiskt:
– Jag har svårt att förstå de som menar att SVT lägger för stor tid på bröllopet med tanke på hur många i Sverige som faktiskt är intresserade. Jämför detta med att sända från OS varje dag i två veckors tid. Det kungliga bröllopet är en manifestation av Sveriges statsskick och man bör respektera vårt statsskick även om man inte gillar det.
Den andra artikeln är Sanna Raymans ledarstick i dag. Tänk om vi kunde få en lite mer sansad debatt om inkomst i det här landet. Och kanske fokusera mer på huruvida människor faktiskt klarar sig på sin inkomst, snarare än hur den inkomsten ser ut i förhållande till andra människors inkomst.
Glad påsk på er alla!
– Jag har svårt att förstå de som menar att SVT lägger för stor tid på bröllopet med tanke på hur många i Sverige som faktiskt är intresserade. Jämför detta med att sända från OS varje dag i två veckors tid. Det kungliga bröllopet är en manifestation av Sveriges statsskick och man bör respektera vårt statsskick även om man inte gillar det.
Den andra artikeln är Sanna Raymans ledarstick i dag. Tänk om vi kunde få en lite mer sansad debatt om inkomst i det här landet. Och kanske fokusera mer på huruvida människor faktiskt klarar sig på sin inkomst, snarare än hur den inkomsten ser ut i förhållande till andra människors inkomst.
Glad påsk på er alla!
söndag 28 mars 2010
Trygghet och ekonomi, hur svensken berövades sin ansvarskänsla
Välfärdsstaten som den ser ut i dag gör att människor inte behöver ta ansvar, vare för sig själv eller för andra. Som svensk samhällsinvånare kan man alltid förvänta sig att någon annan (staten) ska ta ansvar i ens ställe.
Och genom att det alltid är någon annan som "tar ansvar" så försvinner sakta men säkert tilliten människor emellan. Det finns således ingen anledning för den enskilda individen att visa respekt, hänsyn eller solidaritet för sina medmänniskor. Ej heller att ta ansvar för sitt eget liv eller inkomst.
På så sätt har högskattestaten motverkat det som dess förespråkare sagt att den ska borga för.
Och genom att det alltid är någon annan som "tar ansvar" så försvinner sakta men säkert tilliten människor emellan. Det finns således ingen anledning för den enskilda individen att visa respekt, hänsyn eller solidaritet för sina medmänniskor. Ej heller att ta ansvar för sitt eget liv eller inkomst.
På så sätt har högskattestaten motverkat det som dess förespråkare sagt att den ska borga för.
torsdag 25 mars 2010
Trygghet och ekonomi, hur svensken berövades sin ekonomiska frihet
I dag skriver Dick Kling, på temat trygghet och ekonomi, på newsmill... och det är en av de bästa texter i ämnet som jag läst på länge. Koncist visar han att det inte är staten som skapar trygghet, utan vi tillsammans, med våra egna pengar. Smaka på det här:
Trygghet upplevs i gemenskap med andra man litar på, inte i beroendet av en stat som ständigt ändrar spelreglerna.
Oro och rädsla skapar en längtan efter säkerhet. Svenska politiker har inte varit sena att försöka tillfredsställa denna längtan efter säkerhet med ett av världens mest finmaskiga socialförsäkringssystem. Men hur tätt maskorna än knyts kan tillvaron inte bli säker. Och ju tätare de knyts desto mer utarmas medborgarna på egna resurser för trygghet, vilket skapar ännu mer oro och ännu fler trygghetsreformer i en ond spiral.
Texten är troligtvis publicerad med anledning av den undersökning och bok som Timbro presenterar i dag.
Fenomenalt!
Trygghet upplevs i gemenskap med andra man litar på, inte i beroendet av en stat som ständigt ändrar spelreglerna.
Oro och rädsla skapar en längtan efter säkerhet. Svenska politiker har inte varit sena att försöka tillfredsställa denna längtan efter säkerhet med ett av världens mest finmaskiga socialförsäkringssystem. Men hur tätt maskorna än knyts kan tillvaron inte bli säker. Och ju tätare de knyts desto mer utarmas medborgarna på egna resurser för trygghet, vilket skapar ännu mer oro och ännu fler trygghetsreformer i en ond spiral.
Texten är troligtvis publicerad med anledning av den undersökning och bok som Timbro presenterar i dag.
Fenomenalt!
måndag 22 mars 2010
USA behöver fortfarande inte Obamas vårdreform
Nu verkar det ändå som att Obama får igenom sin sjukvårdsreform men eftersom jag redan skrivit om varför USA inte behöver den, utan helt andra åtgärder, så tänker jag inte upprepa mig.
Vi kan nog dock konstatera att det här kommer ge republikanerna vind i seglen till höstens val. Finns det någon som har koll på hur möjligheten att riva upp tidigare beslutat lagstiftning ser ut i USA, för kongressen alltså? Obama kommer ju inte göra det, oavsett valutgång.
Vi kan nog dock konstatera att det här kommer ge republikanerna vind i seglen till höstens val. Finns det någon som har koll på hur möjligheten att riva upp tidigare beslutat lagstiftning ser ut i USA, för kongressen alltså? Obama kommer ju inte göra det, oavsett valutgång.
torsdag 18 mars 2010
Äntligen!
Det var inte en dag för tidigt! (Men många för sent)
Stor eloge till Centrum för Rättvisa som kämpat för frågan, envetet och träget under många år... och som också visat upp DO:s märkliga hållning i frågan på ett tydligt sätt.
Stor eloge till Centrum för Rättvisa som kämpat för frågan, envetet och träget under många år... och som också visat upp DO:s märkliga hållning i frågan på ett tydligt sätt.
måndag 15 mars 2010
Missionskyrkan och vigselrätten
Som medlem i Svenska Missionskyrkan är jag glad över kyrkostyrelsens senaste beslut i frågan kring vigsel av samkönade par. Eftersom Metodistkyrkan redan sedan tidigare sagt nej så finns det nu hopp om att ett framtida gemensamt samfund avsäger sig vigselrätten helt och hållet... vilket vore det enda rimliga.
Men det kommer nog bli en livlig debatt på Kyrkokonferensen även i år...
Men det kommer nog bli en livlig debatt på Kyrkokonferensen även i år...
fredag 12 mars 2010
The beat of a different drummer
Som några av er kanske har förstått så lyssnar jag på en musikgenre som inte är den gängse bland konservativa... eller ens bland borgerliga över huvudtaget. Genren/subkulturen heter/kallas/benämns hardcore och det enda band som någonsin varit känt för en bredare publik i Sverige är Refused med dess frontman Dennis Lyxén, i dag i The (International) Noise Conspiracy och Invasionen.
Själv spelar jag i ett band som heter For the Record och vi kan lyssnas på här.
På vägen till jobbet lyssnade jag emellertid på det här:
Strife - Force of change
Resistance in a time of mass self-destruction
Makes the few who walk the straight edge
A growing force of change
Committed through gripped by the plague of a nation
Consumed by intoxication
and confined by a crippling greed
In...my...rage
I walk the path of true change
Commitment sworn in the name
Of those who still walk the straight edge
Convictions held to my grave
Trevlig helg på er, nu åker jag på Vårkonferens med jobbet.
Själv spelar jag i ett band som heter For the Record och vi kan lyssnas på här.
På vägen till jobbet lyssnade jag emellertid på det här:
Strife - Force of change
Resistance in a time of mass self-destruction
Makes the few who walk the straight edge
A growing force of change
Committed through gripped by the plague of a nation
Consumed by intoxication
and confined by a crippling greed
In...my...rage
I walk the path of true change
Commitment sworn in the name
Of those who still walk the straight edge
Convictions held to my grave
Trevlig helg på er, nu åker jag på Vårkonferens med jobbet.
tisdag 9 mars 2010
Likhet framför jämlikhet
Vad är egentligen rättvisa? Och hur ser jämlikhet ut? Dessa två begrepp hörs extremt ofta i den svenska debatten men det är ytterst sällan som någon känner sig manad att definiera vad de egentligen menar med orden (och jag kommer inte heller göra det då jag inte är särskilt intresserad av att använda mig av orden i någon eftersträvansvärd bemärkelse).
Ordet jämlikhet kommer från det franska ordet égalité, men samma ord betyder även "likhet". Jag är dock ingen språkexpert (och jag kan inte franska) men det finns de som menar att översättning av Liberté, égalité, fraternité egentligen borde lyda Frihet, Likhet, Broderskap... vilket sätter uttalandet i ett helt nytt ljus. För om det är likhet man eftersträvar, vilket jag tror att det är, då jagar man efter fel saker när man börjar tala om jämlikhet i stället.
Det många 1700-talsfransmän främst ville ha var likhet inför lagen och samhällets övriga instanser. Att människor skulle vara jämlika var nog en tämligen främmande tanke. Det är ett innehåll som har fyllts på i ett senare skede.
Därför blir också den nuvarande debatten, och då särskilt debatten kring boken Jämlikhetsanden, så märklig. Senast i raden av bokrecensenter är Göran Rosenberg som i dagens DN rycker ut till försvar för social och ekonomisk jämlikhet. Han skriver bland annat:
Inkomstspridningen i Sverige är i dag den största sedan mätningarna började 1975 och den rikaste hundradelen av befolkningen äger en tredjedel av de finansiella tillgångarna mot ”bara” en femtedel 1997. Få skulle säga att detta har gjort Sverige till ett bättre samhälle, än mindre ett rättvisare, i synnerhet inte efter de senaste årens finansiella excesser och katastrofer. Ökningen av ”utanförskapet” (enligt Statistiska Centralbyråns definitioner och mätningar) är knappast ett rättvisetecken.
Det Göran inte tar i beaktande är att även de som förment ser fattiga ut i dagens läge, trots allt har det bättre än 1975. Det relativa fattigdomsbegrepp som vi dras med i Sverige ställer också till det eftersom vissa människor alltid kommer att se fattiga ut i förhållande till andra. (Han tar eller inte med i beräkningen att allt fler inte arbetar utan försörjs av det svenska socialförsäkringssystemet). Med spelar det någon roll? Stefan Fölster har i sin bok "Shanghaja de som ligger" mycket tydligt visat att konsumtionsmönstren mellan "fattiga" och "rika" i dagsläget inte skiljer sig nämnvärt åt. Kan man verkligen säga att någon är fattig då? ...och är det orättvist, alternativt ojämlikt? (Nonicoclolasos visar för övrigt på sin blogg att Rosenberg har fel och att inkomstklyftor faktiskt kan ha en positiv effekt för alla).
I mina ögon är det inte orättvist att någon tjänar mer än någon annan, det är inte heller ojämlikt. Det jag är intresserad av är om människor har någorlunda lika förutsättningar från början och att de behandlas med likhet inför lag och samhällssystem. Vad de sedan gör av sina förutsättningar och möjligheter spelar i mina ögon mindre roll. Det är framför allt en fråga för den enskilde och den gemenskap som den befinner sig i.
Läs andra som skrivit om Jämlikhetsanden här, här, här och här.
Ordet jämlikhet kommer från det franska ordet égalité, men samma ord betyder även "likhet". Jag är dock ingen språkexpert (och jag kan inte franska) men det finns de som menar att översättning av Liberté, égalité, fraternité egentligen borde lyda Frihet, Likhet, Broderskap... vilket sätter uttalandet i ett helt nytt ljus. För om det är likhet man eftersträvar, vilket jag tror att det är, då jagar man efter fel saker när man börjar tala om jämlikhet i stället.
Det många 1700-talsfransmän främst ville ha var likhet inför lagen och samhällets övriga instanser. Att människor skulle vara jämlika var nog en tämligen främmande tanke. Det är ett innehåll som har fyllts på i ett senare skede.
Därför blir också den nuvarande debatten, och då särskilt debatten kring boken Jämlikhetsanden, så märklig. Senast i raden av bokrecensenter är Göran Rosenberg som i dagens DN rycker ut till försvar för social och ekonomisk jämlikhet. Han skriver bland annat:
Inkomstspridningen i Sverige är i dag den största sedan mätningarna började 1975 och den rikaste hundradelen av befolkningen äger en tredjedel av de finansiella tillgångarna mot ”bara” en femtedel 1997. Få skulle säga att detta har gjort Sverige till ett bättre samhälle, än mindre ett rättvisare, i synnerhet inte efter de senaste årens finansiella excesser och katastrofer. Ökningen av ”utanförskapet” (enligt Statistiska Centralbyråns definitioner och mätningar) är knappast ett rättvisetecken.
Det Göran inte tar i beaktande är att även de som förment ser fattiga ut i dagens läge, trots allt har det bättre än 1975. Det relativa fattigdomsbegrepp som vi dras med i Sverige ställer också till det eftersom vissa människor alltid kommer att se fattiga ut i förhållande till andra. (Han tar eller inte med i beräkningen att allt fler inte arbetar utan försörjs av det svenska socialförsäkringssystemet). Med spelar det någon roll? Stefan Fölster har i sin bok "Shanghaja de som ligger" mycket tydligt visat att konsumtionsmönstren mellan "fattiga" och "rika" i dagsläget inte skiljer sig nämnvärt åt. Kan man verkligen säga att någon är fattig då? ...och är det orättvist, alternativt ojämlikt? (Nonicoclolasos visar för övrigt på sin blogg att Rosenberg har fel och att inkomstklyftor faktiskt kan ha en positiv effekt för alla).
I mina ögon är det inte orättvist att någon tjänar mer än någon annan, det är inte heller ojämlikt. Det jag är intresserad av är om människor har någorlunda lika förutsättningar från början och att de behandlas med likhet inför lag och samhällssystem. Vad de sedan gör av sina förutsättningar och möjligheter spelar i mina ögon mindre roll. Det är framför allt en fråga för den enskilde och den gemenskap som den befinner sig i.
Läs andra som skrivit om Jämlikhetsanden här, här, här och här.
torsdag 4 mars 2010
Parlamentarismens utseende
Som bekant så pågår en debatt i USA om Obamas sjukvårdsreform. Och nu verkar det ha gått så långt att Obama tänker tvinga igenom förslaget. Jag har skrivit om reformen tidigare och tänkte inte gå in på den igen. För vad debatten har satt fokus på är även hur man driver igenom politiska reformer i USA.
För en svensk ter det sig ganska märkligt att en sittande president med majoritet i sina parlamentariska församlingar inte lyckas genomföra det som han har tänkt. Det sätter dock fingret på hur annorlunda det amerikanska systemet är från det svenska, och i mina ögon även bättre. Den amerikanska lagstiftningsprocessen är ju nämligen skapad för att det ska vara svårt att driva igenom förslag som inte är förankrade i (så gott som) alla läger. Det förhindrar populism och det förhindrar ogenomtänkta och förhastade beslut. Sen finns det tyvärr en baksida med en utbredd kohandel som knappast är gynnsam för de amerikanska skattebetalarna men det borde man kunna komma runt om man bara vill.
I Sverige har vi haft maktdelning tidigare. Regeringsformen från 1809 var i stora drag inspirerad av montesquieus maktdelningslära, den modell som ligger till grund för det amerikanska systemet. Sedan 1974 har vi emellertid en i internationell bemärkelse extrem parlamentarism där nästan alla makt i stället har förskjutits till regeringskansliet och Statsministern. I vårt nuvarande system har enskilda ledamöter i Sveriges riksdag tämligen lite att säga till om, och skillnaden mot USA blir i det fallet hiskelig.
Så vad göra? En möjlighet är att stärka riksdagens kontrollapparat, en annan är att öka personvalsinslaget så att partierna får mindra makt över listorna. Det finns dock inga enkla vägar och självfallet finns det även fördelar med vårt nuvarande system. En medelväg vore kanske att snegla på england (där enmansvalkretsarna gör att parlamentsledamöterna känner ett större ansvar gentemot sina väljare) och åtminstone införa tvåkammarsystem igen.
Eller så återgår vi till 1809 års regeringsform =)
För en svensk ter det sig ganska märkligt att en sittande president med majoritet i sina parlamentariska församlingar inte lyckas genomföra det som han har tänkt. Det sätter dock fingret på hur annorlunda det amerikanska systemet är från det svenska, och i mina ögon även bättre. Den amerikanska lagstiftningsprocessen är ju nämligen skapad för att det ska vara svårt att driva igenom förslag som inte är förankrade i (så gott som) alla läger. Det förhindrar populism och det förhindrar ogenomtänkta och förhastade beslut. Sen finns det tyvärr en baksida med en utbredd kohandel som knappast är gynnsam för de amerikanska skattebetalarna men det borde man kunna komma runt om man bara vill.
I Sverige har vi haft maktdelning tidigare. Regeringsformen från 1809 var i stora drag inspirerad av montesquieus maktdelningslära, den modell som ligger till grund för det amerikanska systemet. Sedan 1974 har vi emellertid en i internationell bemärkelse extrem parlamentarism där nästan alla makt i stället har förskjutits till regeringskansliet och Statsministern. I vårt nuvarande system har enskilda ledamöter i Sveriges riksdag tämligen lite att säga till om, och skillnaden mot USA blir i det fallet hiskelig.
Så vad göra? En möjlighet är att stärka riksdagens kontrollapparat, en annan är att öka personvalsinslaget så att partierna får mindra makt över listorna. Det finns dock inga enkla vägar och självfallet finns det även fördelar med vårt nuvarande system. En medelväg vore kanske att snegla på england (där enmansvalkretsarna gör att parlamentsledamöterna känner ett större ansvar gentemot sina väljare) och åtminstone införa tvåkammarsystem igen.
Eller så återgår vi till 1809 års regeringsform =)
måndag 1 mars 2010
Konservativ debatt (eller debatt om konservatism)
De senaste veckorna har det faktiskt, hör och häpna, förts en debatt kring vad en modern konservatism bör innehålla. Den har varit lite väl filosofisk för min del och jag uppskattar därför Roland Poirier Martinssons inlägg i SvD.
Jag hoppas dock att politik handlar om lite mer än bygatans underhåll men jag förstår mig inte riktigt på vänsterns krav/efterfrågan på en mer intellektuell höger. Vad är det för mening med att debattera politik med någon som tycker att allt är politik? Blir det ett konstruktivt samtal?
Är det över huvud taget intressant för mig att lägga ner tankemöda på (och dessutom politisera) huruvida arbetsfördelningen mellan mig och min fru är jämn (jämn i förhållande till vad?)? Blir det intressant för mig att debattera detta med någon som anser att vår arbetsfördelning är, och bör vara, föremål för politiska reformer? Jag tror faktiskt inte det...
Så diskutera ni... så lever jag...
Jag hoppas dock att politik handlar om lite mer än bygatans underhåll men jag förstår mig inte riktigt på vänsterns krav/efterfrågan på en mer intellektuell höger. Vad är det för mening med att debattera politik med någon som tycker att allt är politik? Blir det ett konstruktivt samtal?
Är det över huvud taget intressant för mig att lägga ner tankemöda på (och dessutom politisera) huruvida arbetsfördelningen mellan mig och min fru är jämn (jämn i förhållande till vad?)? Blir det intressant för mig att debattera detta med någon som anser att vår arbetsfördelning är, och bör vara, föremål för politiska reformer? Jag tror faktiskt inte det...
Så diskutera ni... så lever jag...
fredag 26 februari 2010
USA behöver inte Obamas vårdreform
Det verkar som att det går sådär för Obama och hans vårdreform, och tur är väl det. Precis som Hans Bergström visade i DN för en tid sedan så behöver USA knappast Obamas förslag till vårdreform, utan helt andra förändringar. Till exempel så behöver advokatväldet brytas, samt den hårda kopplingen till anställning då det skapar inlåsningseffekter.
Till min stora förvåning så hade faktiskt DN i gårdagens pappersversion en artikel där de intervjuade ännu en svensk som var kritisk till Obamas planer, nämligen Claes G. Ryn. Roligt att se att DN faktiskt valde att uppmärksamma en av Sveriges främsta statsvetare på nyhetsplats. Den som vill veta mer om Claes kan läsa här och här. Den ena artikeln handlar just om vårdreformen och den påverkan som Ted Kennedys dödsfall fått på processen.
För den som missat det så dog senatorn Ted Kennedy för en tid sedan och därmed försvann demokraternas majoritet i senaten. Särskilt komplicerat blev det för demokraterna när invånarna i Massachusetts valde en republikan till ny senator. En tydligt markering mot Obamas planer om du frågar mig. Förhoppningsvis så dör förslaget helt och hållet snart...
Till min stora förvåning så hade faktiskt DN i gårdagens pappersversion en artikel där de intervjuade ännu en svensk som var kritisk till Obamas planer, nämligen Claes G. Ryn. Roligt att se att DN faktiskt valde att uppmärksamma en av Sveriges främsta statsvetare på nyhetsplats. Den som vill veta mer om Claes kan läsa här och här. Den ena artikeln handlar just om vårdreformen och den påverkan som Ted Kennedys dödsfall fått på processen.
För den som missat det så dog senatorn Ted Kennedy för en tid sedan och därmed försvann demokraternas majoritet i senaten. Särskilt komplicerat blev det för demokraterna när invånarna i Massachusetts valde en republikan till ny senator. En tydligt markering mot Obamas planer om du frågar mig. Förhoppningsvis så dör förslaget helt och hållet snart...
onsdag 17 februari 2010
Att känna sin historia
Ibland kan man lita på Jan Björklund. Det är inte ofta, men det händer. I fallet med Skolverkets nya förslag på förändringar inom ämnena historia och religion så verkar det dock som att Utbildningsministern har alla rätt.
Att kristendom även framgent ska ha en särställning inom religionsundervisningen i svenska skolor torde vara en självklarhet. Att Skolverket inte verkar anse det är beklämmande. Vår kultur och vår moraluppfattning (bland annat) är av förklariga skäl starkt påverkade av kristendom och kristen tradition. Det är inte konstigare än att Indien är starkt påverkad av hinduism och hindusik tradition. Det säger ingenting om att den ena skulle vara bättre än den andra. Det är dock av yttersta vikt att faktiskt känna till varför vi är som vi är och varför vi tycker som vi gör.
Detsamma gäller med historieundervisningen. Om man inte läser om medeltiden och framväxten av det feodalasystemet, hur ska man då förstå franska revulotionen? Om man inte läser om utvecklingen av det monetära systemet, hur ska man då kunna förstå den industiella revulotionen?
Förhoppningsvis så kan Jan Björklund förändra Skolverket förslag, till det bättre. Det känns i alla fall hoppfullt.
(Lyssna på debatt mellan Jan Björlund och Lars Ohly.)
Att kristendom även framgent ska ha en särställning inom religionsundervisningen i svenska skolor torde vara en självklarhet. Att Skolverket inte verkar anse det är beklämmande. Vår kultur och vår moraluppfattning (bland annat) är av förklariga skäl starkt påverkade av kristendom och kristen tradition. Det är inte konstigare än att Indien är starkt påverkad av hinduism och hindusik tradition. Det säger ingenting om att den ena skulle vara bättre än den andra. Det är dock av yttersta vikt att faktiskt känna till varför vi är som vi är och varför vi tycker som vi gör.
Detsamma gäller med historieundervisningen. Om man inte läser om medeltiden och framväxten av det feodalasystemet, hur ska man då förstå franska revulotionen? Om man inte läser om utvecklingen av det monetära systemet, hur ska man då kunna förstå den industiella revulotionen?
Förhoppningsvis så kan Jan Björklund förändra Skolverket förslag, till det bättre. Det känns i alla fall hoppfullt.
(Lyssna på debatt mellan Jan Björlund och Lars Ohly.)
måndag 15 februari 2010
Scare tactics
Det finns inga sopberg kvar, och mobiltelefoner är inte farliga.
Vad ska nu klimatalarmister och elallergiker skrämmas med?
Vad ska nu klimatalarmister och elallergiker skrämmas med?
fredag 12 februari 2010
Floorpunch
Ingen politik i dag... för i kväll bär det av till Linköping och konsert med Floorpunch från New Jersey, USA. Sist de var i Sverige var för en 11-12 år sedan så det ska bli riktigt kul!
Floorpunch - True Colors
I know where I stand, I wear my heart on my sleeve
Will show my feelings, what I was taught to believe
I won't erase the past, I've got nothing to hide
I hope these times will last because I'm enjoying the ride
Floorpunch - True Colors
I know where I stand, I wear my heart on my sleeve
Will show my feelings, what I was taught to believe
I won't erase the past, I've got nothing to hide
I hope these times will last because I'm enjoying the ride
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)