Kampen om makten inom LO går in på upploppet. I slutet av maj samlas förbundets kongress för att välja ny ordförande och en av kandidaterna till posten presenterar i dag sin vision för det framtida LO.
Visionen i fråga får främst sägas bestå av gammal skåpmat i sammanhanget men en passage i texten gjorde mig lite förvånad när jag läste den, nämligen följande:
"När våra medlemmars villkor försämras kan vi inte bara överlåta åt det socialdemokratiska partiet att utveckla en bättre politik för framtiden. Facklig politisk samverkan är ett gemensamt ansvar."
Någonstans trodde jag faktiskt att LO:s ledning hade förstått att medlemmarna inte primärt efterfrågar socialdemokratisk partipolitik, utan ett förbund som arbetar för medlemmarnas (och framtida medlemmars) intressen. Diskrepansen mellan ledande LO-företrädare och "vanliga" medlemmar ter sig därför som allt större.
Att ledningen inte heller är särskilt intresserad av att lösa de problem som finns på svensk arbetsmarknad visar dessutom KDU:s ordförande Aron Modig i en brännpunktartikel i dag.
Man jobbar hårt för de som redan befinner sig på arbetsmarknaden men man verkar inte särskilt intresserad av att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt för dem som står utanför.
Och så länge som LO hänger kvar vid det parti som de en gång grundade, men som medlemmarna står allt längre ifrån, så tror jag att de kommer få vänja sig vid sjunkande intresse och medlemsantal. Men om det är det de vill så...
fredag 30 mars 2012
onsdag 28 mars 2012
Baylan tror inte att alla elever kan prestera
Ibrahim Baylan, mannen som under sin tid som utbildningsminister inte genomförde några minnesvärda reformer, visar i dag på DN-debatt att han tydligen inte lärde sig något under sin tid på taburetten heller.
Baylan presenterar på debattplats åtta punkter som sägs vara grunderna till en ny skolpolitik för Socialdemokraterna. Om den är särskilt ny låter jag dock vara osagt. För mig framstår den främst som gammal skåpmat.
Jag tänkte dock fokusera på två av de punkter som Baylan tar upp. Två punkter som är motstridiga men som Baylan ändå har med som likvärdiga utgångspunkter. Det handlar om punkterna 7 och 2.
I punkt 7 skriver Baylan att skolan måste ha höga positiva förväntningar på alla elever, vilket ju är en högst rimlig utgångspunkt. Problemet när Baylan säger det är att han redan i punkt 2 har visat att han för egen del inte har särskilt höga positiva förväntningar på alla elever.
Baylan vill nämligen tvinga kommuner att omfördela pengar "efter elevernas behov". Vad som är elevernas behov uttalas dock inte men eftersom punkten handlar om socioekonomiska faktorer så kan man ändå gissa sig till vad Baylan vill.
Socialdemokraterna, och vänstern i övrigt, verkar nämligen leva med en föreställning om att alla elever faktiskt inte är lika kapabla, eller åtminstone inte har samma möjligheter till att tillskansa sig kunskap.
Om du råkar vara invandrare, eller barn till invandrare (eller om dina föräldrar är arbetslösa), så räknar inte Baylan med att du kan prestera på samma sätt som andra elever. Därmed är du också i extra behov av stöd.
I min värld är inte det samma sak som att ha "höga positiva förväntningar" på alla elever.
Baylan presenterar på debattplats åtta punkter som sägs vara grunderna till en ny skolpolitik för Socialdemokraterna. Om den är särskilt ny låter jag dock vara osagt. För mig framstår den främst som gammal skåpmat.
Jag tänkte dock fokusera på två av de punkter som Baylan tar upp. Två punkter som är motstridiga men som Baylan ändå har med som likvärdiga utgångspunkter. Det handlar om punkterna 7 och 2.
I punkt 7 skriver Baylan att skolan måste ha höga positiva förväntningar på alla elever, vilket ju är en högst rimlig utgångspunkt. Problemet när Baylan säger det är att han redan i punkt 2 har visat att han för egen del inte har särskilt höga positiva förväntningar på alla elever.
Baylan vill nämligen tvinga kommuner att omfördela pengar "efter elevernas behov". Vad som är elevernas behov uttalas dock inte men eftersom punkten handlar om socioekonomiska faktorer så kan man ändå gissa sig till vad Baylan vill.
Socialdemokraterna, och vänstern i övrigt, verkar nämligen leva med en föreställning om att alla elever faktiskt inte är lika kapabla, eller åtminstone inte har samma möjligheter till att tillskansa sig kunskap.
Om du råkar vara invandrare, eller barn till invandrare (eller om dina föräldrar är arbetslösa), så räknar inte Baylan med att du kan prestera på samma sätt som andra elever. Därmed är du också i extra behov av stöd.
I min värld är inte det samma sak som att ha "höga positiva förväntningar" på alla elever.
måndag 26 mars 2012
Skolplikten leder till emigration
En samhälle präglat av valfrihet låter människor, i största möjliga mån, själva välja hur de lägger upp sin vardag, vilket arbete de går till, vilket äldreboende de ska bo på och så vidare. I Sverige har vi nu kommit så pass långt att man inom merparten av livets skiftningar kan välja det som passar bäst för den egna individen.
Det finns dock ett område där valfriheten är kraftigt beskuren i Sverige, nämligen skolområdet. Inte så att du inte kan välja skola. Det kan du i de flesta av landets kommuner. Däremot kan du inte välja bort den standardiserade skolan och själv utbilda ditt barn om du anser att det passar bättre för dig och ditt barn. I stället stadgar skolplikten att alla barn måste vara i skolan, oavsett om det passar dem eller inte.
Jag har skrivit om den här frågan tidigare (här och här) och i dag gör Roland Poirier Martinsson (RPM) det i sin kolumn i Svenskan.
RPM berättar om en av flera familjer som har känt sig tvingade att flytta till Åland för att kunna leva ett liv som passar dem. Så låsta är vi alltså i vår syn på skolan i Sverige. Vi har skapat ett system som gör att människor känner sig manade att lämna landet om de inte passar in i mallen.
Och det nuvarande systemet försvaras allra ivrigast av personer som i övrigt kallar sig för liberala. I synen på skolan har man dock valt en väg som är allt annat än liberal. En syn som i stället bottnar i den gamla socialdemokratiska tanken om den svenska enhetsskolan.
Det systemet lämnar dock mycket i övrigt att önska när det kommer till valfrihet och individanpassning.
Ett skolsystem som präglas av valfrihet rakt igenom bör därför öppna upp för möjligheten till hemskolning för de som vill. Kunskapskontroll går att lösa på andra sätt än genom att eleven tillbringar varje dag i skolbänken i en offentligt finansierad skolbyggnad.
Det finns dock ett område där valfriheten är kraftigt beskuren i Sverige, nämligen skolområdet. Inte så att du inte kan välja skola. Det kan du i de flesta av landets kommuner. Däremot kan du inte välja bort den standardiserade skolan och själv utbilda ditt barn om du anser att det passar bättre för dig och ditt barn. I stället stadgar skolplikten att alla barn måste vara i skolan, oavsett om det passar dem eller inte.
Jag har skrivit om den här frågan tidigare (här och här) och i dag gör Roland Poirier Martinsson (RPM) det i sin kolumn i Svenskan.
RPM berättar om en av flera familjer som har känt sig tvingade att flytta till Åland för att kunna leva ett liv som passar dem. Så låsta är vi alltså i vår syn på skolan i Sverige. Vi har skapat ett system som gör att människor känner sig manade att lämna landet om de inte passar in i mallen.
Och det nuvarande systemet försvaras allra ivrigast av personer som i övrigt kallar sig för liberala. I synen på skolan har man dock valt en väg som är allt annat än liberal. En syn som i stället bottnar i den gamla socialdemokratiska tanken om den svenska enhetsskolan.
Det systemet lämnar dock mycket i övrigt att önska när det kommer till valfrihet och individanpassning.
Ett skolsystem som präglas av valfrihet rakt igenom bör därför öppna upp för möjligheten till hemskolning för de som vill. Kunskapskontroll går att lösa på andra sätt än genom att eleven tillbringar varje dag i skolbänken i en offentligt finansierad skolbyggnad.
lördag 24 mars 2012
Stöd Svenska Ordensföreningen
"Sedan 1700-talet har Sverige haft ett belöningssystem med förtjänstordnar och medaljer. Med detta har såväl svenskar som utlänningar belönats för förtjänstfulla insatser för Sverige.
Sedan 1975 delas inga ordnar ut till svenska medborgare. Sverige har därför, för svenskar, frångått det internationellt vanliga systemet där ordnar utdelas för större förtjänster och medaljer för mindre. För utlänningar delas fortfarande två av ordnarna ut.
Svenska Ordensföreningen har som syfte att verka för att de svenska statliga förtjänstordnarna, d.v.s. Serafimer-, Svärds, Nordstjärne- och Vasaordnarna, åter skall kunna tilldelas förtjänta svenska medborgare."
Gå med i föreningen du också. Hemsida och mer information hittar du här (där ovanstående text är kopierad ifrån).
Ett återuppväckande av de kungliga förtjänstordnarna vore en enkel men för många en högt uppskattad reform. Att konungen i dagsläget endast har möjlighet att dela ut medaljer (men inte ordnar) till sina egna undersåtar känns i ett internationellt sammanhang som småaktigt gentemot de egna medborgarna (något som konungen inte ska lastas för så klart).
En förtjänstorden är ett tydligt, men samtidigt också ett billigt, sätt att uppmärksamma medborgare som av olika anledningar gjort sig förtjänta av det. Regeringen bör därför återföra konungen hans rätt att utdela förtjänstordnar till välförtjänta svenska medborgare. Gärna så snart som möjligt.
Sedan 1975 delas inga ordnar ut till svenska medborgare. Sverige har därför, för svenskar, frångått det internationellt vanliga systemet där ordnar utdelas för större förtjänster och medaljer för mindre. För utlänningar delas fortfarande två av ordnarna ut.
Svenska Ordensföreningen har som syfte att verka för att de svenska statliga förtjänstordnarna, d.v.s. Serafimer-, Svärds, Nordstjärne- och Vasaordnarna, åter skall kunna tilldelas förtjänta svenska medborgare."
Gå med i föreningen du också. Hemsida och mer information hittar du här (där ovanstående text är kopierad ifrån).
Ett återuppväckande av de kungliga förtjänstordnarna vore en enkel men för många en högt uppskattad reform. Att konungen i dagsläget endast har möjlighet att dela ut medaljer (men inte ordnar) till sina egna undersåtar känns i ett internationellt sammanhang som småaktigt gentemot de egna medborgarna (något som konungen inte ska lastas för så klart).
En förtjänstorden är ett tydligt, men samtidigt också ett billigt, sätt att uppmärksamma medborgare som av olika anledningar gjort sig förtjänta av det. Regeringen bör därför återföra konungen hans rätt att utdela förtjänstordnar till välförtjänta svenska medborgare. Gärna så snart som möjligt.
torsdag 22 mars 2012
Äktenskap, mänskliga rättigheter och konstiga domslut
I går fick jag tips om ett lite märkligt utslag från Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter. Märkligt därför att det verkar som att domstolen har kommit fram till två motstridiga ställningstaganden i ett och samma domslut.
Det hela ska ha börjat med att ett lesbiskt par stämt den franska staten efter att ha nekats att adoptera. De lever i partnerskap med fransk lagstiftning kräver giftemål för adoption. Domstolen har då konstaterat att det inte är en mänsklig rättighet att få ingå äktenskap och att paret därför inte har utsatts för diskriminering.
Och det verkar ju rimligt. Att ingå äktenskap, i vilken form det än må vara, kan knappast vara att betrakta som en mänsklig rättighet.
Sen kommer dock det motstridiga beskedet. Domstolen verkar nämligen mena att i länder där äktenskapslagstiftningen är könsneutral kan inte kyrkor neka någon att vigas då det vore diskriminering.
Det väcker åtminstone två frågor. Den första: hur kan det vara diskriminering om det inte är en mänsklig rättighet att ingå äktenskap? Den andra: vad händer med religionsfriheten i ett samhälle där samfund inte har rätt att själva välja vilka som ska få vigas i deras kyrkorum?
Jag har inte sett någon skriva om domslutet i svensk press än men det kommer säkert. Om inte annat så kommer Vänsterpartiet uppskatta att kyrkor inte ska kunna neka någon att vigas. De ville nämligen tvinga präster och pastorer att viga alla par när Sverige införde äktenskap för samkönade här om året.
Nyheter: Guardian, Telegraph.
Det hela ska ha börjat med att ett lesbiskt par stämt den franska staten efter att ha nekats att adoptera. De lever i partnerskap med fransk lagstiftning kräver giftemål för adoption. Domstolen har då konstaterat att det inte är en mänsklig rättighet att få ingå äktenskap och att paret därför inte har utsatts för diskriminering.
Och det verkar ju rimligt. Att ingå äktenskap, i vilken form det än må vara, kan knappast vara att betrakta som en mänsklig rättighet.
Sen kommer dock det motstridiga beskedet. Domstolen verkar nämligen mena att i länder där äktenskapslagstiftningen är könsneutral kan inte kyrkor neka någon att vigas då det vore diskriminering.
Det väcker åtminstone två frågor. Den första: hur kan det vara diskriminering om det inte är en mänsklig rättighet att ingå äktenskap? Den andra: vad händer med religionsfriheten i ett samhälle där samfund inte har rätt att själva välja vilka som ska få vigas i deras kyrkorum?
Jag har inte sett någon skriva om domslutet i svensk press än men det kommer säkert. Om inte annat så kommer Vänsterpartiet uppskatta att kyrkor inte ska kunna neka någon att vigas. De ville nämligen tvinga präster och pastorer att viga alla par när Sverige införde äktenskap för samkönade här om året.
Nyheter: Guardian, Telegraph.
onsdag 21 mars 2012
Kunglig yra och kungliga besök
Det är mycket kungligt i media just nu. Till glädje för oss rojalister och monarkister så klart. I går meddelade hovet att prinsessan Estelle döps i slottskyrkan den 22 maj. Det vill säga inte den 16 maj vilket media rapporterade för några dagar sedan.
I dag påbörjar dessutom Prinsen av Wales (kronprins Charles av Storbritannien) och hans fru hertiginnan av Cornwall en tre dagar lång rundtur i Skandinavien.
I dag befinner sig paret i Oslo men i morgon styrs kosan mot Sverige och Stockholm. Här väntar ett digert arrangemang som bland annat innehåller besök på Vasamuséet och S:t Eriksområdet.
Att prinsen av Wales är på besök i Sverige tillhör inte vanligheterna. Jag gissar därför att besöket åtföljs av viss ceremoniell verksamhet och utbyten av hedersbetygelser. Om det nu finns något mer att utbyta? Prins Charles har säkerligen redan fått Serafimerorden och kung Carl Gustaf har redan Strumpebandsorden. Någon som har en uppfattning om vad som eventuellt kan tänkas utbytas?
Kanske kan de diskutera den brittiska tronföljden och möjligheten att flytta upp Carl Philip i stället? Inte för att det skulle påverka något i sak utan bara för att det vore trevligt.
I dag påbörjar dessutom Prinsen av Wales (kronprins Charles av Storbritannien) och hans fru hertiginnan av Cornwall en tre dagar lång rundtur i Skandinavien.
I dag befinner sig paret i Oslo men i morgon styrs kosan mot Sverige och Stockholm. Här väntar ett digert arrangemang som bland annat innehåller besök på Vasamuséet och S:t Eriksområdet.
Att prinsen av Wales är på besök i Sverige tillhör inte vanligheterna. Jag gissar därför att besöket åtföljs av viss ceremoniell verksamhet och utbyten av hedersbetygelser. Om det nu finns något mer att utbyta? Prins Charles har säkerligen redan fått Serafimerorden och kung Carl Gustaf har redan Strumpebandsorden. Någon som har en uppfattning om vad som eventuellt kan tänkas utbytas?
Kanske kan de diskutera den brittiska tronföljden och möjligheten att flytta upp Carl Philip i stället? Inte för att det skulle påverka något i sak utan bara för att det vore trevligt.
måndag 19 mars 2012
Jag vill också bli börs-VD
Ingenting i Sverige verkar vara så provocerande som människor som tjänar mycket pengar. DN gör till exempel i dag en stor sak av att några av landets börs-VD:ar har ökat sina inkomster sedan förra året.
Tyvärr hittar jag inte Crofts kommentar till löneökningarna på nätet men av någon outgrundlig anledning hävdar hon att VD:arnas löner skulle vara ett problem för Fredrik Reinfeldt. Som om deras lönesättning hade någonting med statsministerns att göra.
Tänk om fler i stället tänkte att de också vill bli börs-VD:ar. I stället för att vara missunnsamma alltså.
Uppdatering: 20/3
DN:s ledarsida konstaterat i dag att det "är naturligt" att löneskillnader sticker i ögonen på människor. Naturligt för vem undrar jag?
Tyvärr hittar jag inte Crofts kommentar till löneökningarna på nätet men av någon outgrundlig anledning hävdar hon att VD:arnas löner skulle vara ett problem för Fredrik Reinfeldt. Som om deras lönesättning hade någonting med statsministerns att göra.
Tänk om fler i stället tänkte att de också vill bli börs-VD:ar. I stället för att vara missunnsamma alltså.
Uppdatering: 20/3
DN:s ledarsida konstaterat i dag att det "är naturligt" att löneskillnader sticker i ögonen på människor. Naturligt för vem undrar jag?
lördag 17 mars 2012
Anders Borg på #Sverigemotet
Nedan lösryckta (och kanske inte alltid helt korrekt återgivna) citat från finansministerns avslutningstal på Sverigemötet.
"Vi är det enda land i Europa som kan satsa framöver".
"Sverige har goda förutsättningar att gå framåt".
"Tillväxten, sysselsättning och inflationen har utvecklats starkare i Sverige än i euro-zonen och OECD-länderna i övrigt".
"Vi är ett land som präglas av stabilitet och ordning och reda".
"Vi klarar oss genom kriser och står starkare".
"Sen vi kom ut krisen har sysselsättningen ökat med 190 000 personer".
"Vi har klarat tillväxt och stabilitet med bibehållen sammanhållning".
"Vi har alldeles för höga trösklar för att komma in på arbetsmarknaden ... och det drabbar unga människor och invandrare".
"Blir det fler företagare om man lägger ytterligare belastningar på snabbväxande företagssektorer?". (Om Lövens arbetsmarknadspolitik)
"Vi måste göra om försörjningsstödet".
"Vi måste upprätthållna arbetslinjen i socialförsäkringen".
"Vi måste förstärka yrkesutbildningarna".
"Vi behöver en arbetsmarknad som ger plats för alla".
Nyheter: DN, SvD.
fredag 16 mars 2012
Alla jobb behövs
Är just nu på ett spännande seminarium med rubriken Alla jobb behövs. Det knyter an till Reinfeldts tal tidigare i dag och Ulf Kristersson och Hillevi Engström berättar om vad regeringen gör för att underlätta för personer med funktionsnedsättningar att komma ut på arbetsmarknaden.
Ovan ses även en viktig bild av lite siffror som rör sjukskrivningar längre än 6 månader.
Ovan ses även en viktig bild av lite siffror som rör sjukskrivningar längre än 6 månader.
Reinfeldts tal på #Sverigemotet
"Hela Sverige är här, och Sverige är på rätt väg" var statsminister Fredrik Reinfeldts inledning på sitt tal på Sverigemötet i dag.
Nedan kommer ett antal lösryckta citat från talet i övrigt. (observera att detta är simultanskrivet och att citat kanske därför inte är helt korrekt återgivna)
"När andra lånar satsar vi. 10 procent lägre statsskuld än när vi tillträdde 2006".
"Vi ska se samhällsproblem och möta väljare".
"Andra partier löser problem som andra inte ser".
"Vi lovar inte störst, vi lovar inte mest, men när vi lovar så gäller det".
"Vi har gjort mycket. Vi ska rusta oss för att göra ännu mer". (Om trygghet)
"En global utmaning måste få globala svar".
"Politik kan inte vara det enda svaret på människors problem".
"Det här partiet verkar besatt av jobb och jag vill bekräfta att ja, så är det".
"Tro inte på dem som säger att man automatiskt får fler jobb när befolkningen växer".
"Det enda svaret kan vara att fler ska få arbete".
"Sysselsättningen har ökat med 200 000 personer ... och utanförskapet har minskat med 200 000 personer sedan Göran Persson styrde Sverige".
"Den breda gruppen samhällsbärare tycker att det ska löna sig att arbeta men ser också ett behov av att samhället ska fungera".
"Det som vill ha flera jobb ska satsa på en regeringen som är bäst på stabila finanser".
"Om alla ska ha jobb i Sverige så behövs alla jobb, och alla jobb behövs för alla människor behövs".
"Vi tänker ta de samhällsproblem vi ser på allvar".
På det stora hela ett mycket bra tal. Engagerat, entusiasmerande och faktiskt tydligt ideologiskt, särskilt i jobbfrågan. Precis vad som behövs i ett mellanvalår för att inte tappa fokus.
Inledningstal av Arkelsten
Partisekreterare Sofia Arkelsten inledningstalar på Sverigemötet. Hon tar upp goda exempel från det moderata kommunsverige och pekar på vikten av att hålla politiken lokal.
Jag kanske ska uppmuntra henne till att ta upp frågan om skilda valdagar med sina partisekreterarkollegor? Kommunalvalet är trots allt det val som har störst betydelse för de allra flesta.
Som det är i dag så drunknar dock lokalfrågorna i rikspolitikens töcken. Skilda valdagar skulle leda till större fokus på de frågor som faktiskt är aktuella i just det aktuella valet. Något att jobba för om ni frågar mig.
torsdag 15 mars 2012
På plats i Örebro
Nu är jag på plats i Örebro, och jag har minst sagt bra utsikt över Conventum från mitt hotellrum. Skulle nästan kunna stanna här och ändå känna mig som deltagare.
Nu blir det middag med kollegor och i morgon bitti drar det igång på allvar!
Är du också här?
Nu blir det middag med kollegor och i morgon bitti drar det igång på allvar!
Är du också här?
Snart dags för Sverigemöte
I dag gick jag upp för tidigt för att ha hunnit inspireras av morgontidningen så här dags. I stället så sitter jag redan på tåget på väg till Stockholm. Jag vill vara upp tidigt i dag eftersom det är mycket som ska hinnas med innan jag kan lämna kontoret för att åka till Örebro i eftermiddag.
I kväll smygstartar nämligen Moderaternas Sverigemöte, det vill säga det som tidigare hette Kommunala Rikskonferensen. 1 900 moderater kommer samlas i Örebro för att gå på seminarier, lyssna på statsministern och bara ha trevligt. Det startar dock inte ordentligt förrän i morgon bitti.
Min tanke är att jag ska försöka uppdatera er lite på vad som händer under dagarna så återkom gärna hit under helgen.
I kväll smygstartar nämligen Moderaternas Sverigemöte, det vill säga det som tidigare hette Kommunala Rikskonferensen. 1 900 moderater kommer samlas i Örebro för att gå på seminarier, lyssna på statsministern och bara ha trevligt. Det startar dock inte ordentligt förrän i morgon bitti.
Min tanke är att jag ska försöka uppdatera er lite på vad som händer under dagarna så återkom gärna hit under helgen.
tisdag 13 mars 2012
Svelands efterspel
Konvulsionerna efter Maria Svelands artikel i DN har visst inte lagt sig ännu. I dag skriver professor emeritus Maud Edwards m.fl. i DN:s kulturdel och tonläget är tämligen högt.
Det mest framträdande med artikeln är dock ett antal märkliga skrivningar. Till exempel skriver Edwards et al: "Om högerdebattörerna nu tycker att det är så orimligt och obehagligt att förknippas med en terrorist, varför tar de inte avstånd från det tankegods som Breivik bygger sin ideologi på?"
Med en enkel sökning på Google hade skribenterna upptäckt att alla som blev påhoppade av Sveland har påpekat det orimliga i att försöka sammankoppla Anders Breviks världsbild med den världsbild som Timbro, Axess och andra borgerliga förfäktar. Johan Lundberg på Axess har troligtvis varit den allra flitigaste debattören i frågan de senaste veckorna.
Vidare skriver artikelförfattarna "Vi kan konstatera att debatten efter Svelands artikel mest handlat om vilket problem feminismen utgör i samhället. Debattörerna förlägger gång på gång skulden och ansvaret för hatet mot feminismen hos feministerna och vänstern själva. Feministrörelsen påstås ha lagt grunden till högerns hat genom att hävda att förtryck ger samma resultat oavsett kulturell inramning, och att förövarens etnicitet är av ringa betydelse för den som utsätts för hot om våld och övergrepp eller blir mördad."
Jag skulle vilja veta exakt var i den etablerade debatten de har hittat någon som har resonerar på det sätt som redogörs för ovan. Jag har inte sett resonemangen på DN:s kultursidor. Inte heller på några borgerliga ledarsidor (eller någon annanstans heller för den delen).
Så tyvärr verkar det som att Edwards med flera inte ser skillnad på etablerade borgerliga röster och de tveksamma element som fyller dagstidningarnas kommentatorsfält.
Men det är klart: om alla som inte tycker som en själv tycker fel så är det ju lätt att klumpa ihop dem till en oformlig massa. Det är dock inte särskilt konstruktivt om det är en seriös samhällsdebatt som efterfrågas.
Det mest framträdande med artikeln är dock ett antal märkliga skrivningar. Till exempel skriver Edwards et al: "Om högerdebattörerna nu tycker att det är så orimligt och obehagligt att förknippas med en terrorist, varför tar de inte avstånd från det tankegods som Breivik bygger sin ideologi på?"
Med en enkel sökning på Google hade skribenterna upptäckt att alla som blev påhoppade av Sveland har påpekat det orimliga i att försöka sammankoppla Anders Breviks världsbild med den världsbild som Timbro, Axess och andra borgerliga förfäktar. Johan Lundberg på Axess har troligtvis varit den allra flitigaste debattören i frågan de senaste veckorna.
Vidare skriver artikelförfattarna "Vi kan konstatera att debatten efter Svelands artikel mest handlat om vilket problem feminismen utgör i samhället. Debattörerna förlägger gång på gång skulden och ansvaret för hatet mot feminismen hos feministerna och vänstern själva. Feministrörelsen påstås ha lagt grunden till högerns hat genom att hävda att förtryck ger samma resultat oavsett kulturell inramning, och att förövarens etnicitet är av ringa betydelse för den som utsätts för hot om våld och övergrepp eller blir mördad."
Jag skulle vilja veta exakt var i den etablerade debatten de har hittat någon som har resonerar på det sätt som redogörs för ovan. Jag har inte sett resonemangen på DN:s kultursidor. Inte heller på några borgerliga ledarsidor (eller någon annanstans heller för den delen).
Så tyvärr verkar det som att Edwards med flera inte ser skillnad på etablerade borgerliga röster och de tveksamma element som fyller dagstidningarnas kommentatorsfält.
Men det är klart: om alla som inte tycker som en själv tycker fel så är det ju lätt att klumpa ihop dem till en oformlig massa. Det är dock inte särskilt konstruktivt om det är en seriös samhällsdebatt som efterfrågas.
Stockholmshögern 1942
1942 gjordes politisk reklam lite annorlunda i dag. Jag har svårt att se att någon av i dag skulle vilja sitta igenom 16 minuter politisk reklamfilm. Men annat var det 1942, då gjorde Stockholmshögern följande reklamfilm: På prövad grund.
måndag 12 mars 2012
Ska all vetenskap tillämpas
Jag har skrivit om det tidigare, frågan om huruvida alla vetenskapliga framsteg verkligen ska användas och tillämpas i den utsträckningen som det är möjligt. Även om man inte ska bli dystopisk så har i alla fall jag svårt för att inte ställa mig frågan vad som händer med vårt samhälle om vi bara rusar åstad utan att reflektera över våra handlingar och vad ny teknik kan leda till.
Det som fick mig att tänka på frågan den här gången var gårdagens DN-artikel om spermieselektering. Genom tekniker utvecklade inom djuravel kan nu föräldrar som föredrar att deras tilltänkta barn har ett visst kön betala för att det blir så.
Och det kanske kan tänkas vara jättebra för familjer med ärftliga sjukdomar som bara kan ärvas av ena könet, men vad händer när tekniken börjar tillämpas bara för att? Och var diskuterar vi de frågorna som kommer med en sådan utveckling?
I Kina och Indien föds det redan oproportionerligt många pojkar. Till stor del på grund av könsselektiva aborter. Och det kan tyckas att spermieselektering är ett mindre och mer oproblematisk ingrepp än abort men det är principen jag är ute efter. Vem tar ansvar för vilket samhälle vi får i förlängningen, och var diskuterar vi dessa frågor?
Det som fick mig att tänka på frågan den här gången var gårdagens DN-artikel om spermieselektering. Genom tekniker utvecklade inom djuravel kan nu föräldrar som föredrar att deras tilltänkta barn har ett visst kön betala för att det blir så.
Och det kanske kan tänkas vara jättebra för familjer med ärftliga sjukdomar som bara kan ärvas av ena könet, men vad händer när tekniken börjar tillämpas bara för att? Och var diskuterar vi de frågorna som kommer med en sådan utveckling?
I Kina och Indien föds det redan oproportionerligt många pojkar. Till stor del på grund av könsselektiva aborter. Och det kan tyckas att spermieselektering är ett mindre och mer oproblematisk ingrepp än abort men det är principen jag är ute efter. Vem tar ansvar för vilket samhälle vi får i förlängningen, och var diskuterar vi dessa frågor?
fredag 9 mars 2012
torsdag 8 mars 2012
En tvingande föräldraförsäkring
"Från politiskt håll måste vi möjliggöra för alla föräldrar att få tid tillsammans med sina barn" skriver två miljöpartister på SvD Brännpunkt. Vilket så klart låter angenämt och tilltalande.
Man tänker sig att de vill föreslå att föräldrar ska ha rätt att själva bestämma hur de vill lägga upp den föräldraledighet som deras nyfödda barn genererar genom det offentliga socialförsäkringssystemet.
Faktum är dock att det är precis tvärt om. Det man i ovan nämnda artikel har föreslagit är att föräldraledigheten ska bli än mer tvingande i förhållande till hur man som föräldrar väljer att ta ut den.
Samma sak gäller med LO som i går presenterade en rapport om föräldraförsäkringen. De skriver på sin hemsida följande:
LOs undersökning visar att det finns ett starkt stöd för att föräldrar ska dela lika på föräldraledigheten. Fyra av tio tycker att pappor ska ta ut minst hälften av föräldradagarna. Ändå tar papporna bara ut 23 procent av dagarna i snitt, och två av tio pappor tar inte ut någon föräldrapenning alls.
Detta får dem att hävda att "Regeringens familjepolitik helt enkelt inte [ger] det stöd familjerna behöver för att kunna fördela ansvaret för barn och arbete på det sätt de själva önskar".
Vi har alltså en i internationella mått mätt en extremt generös föräldraförsäkring som ger föräldrar rätt att vara hemma med sina barn i över ett år på det gemensammas bekostad. Denna ledighet kan tas ut (så när som på två "pappamånader") helt som man själv vill.
Ingen tvingar någon att göra på ett särskilt sätt och de flesta undersökningar visar att föräldrar på det stora hela är nöjda med sen fördelning som man har valt.
Trots det menar LO att regeringens uteblivna "stöd" till barnfamiljer gör att de på något sätt tvingas till ett i deras ögon ojämställt uttag av den ledighet som föräldraförsäkringen ger rätt till.
Något som föranleder LO att föreslå ett liknande upplägg som miljöpartisterna på Brännpunkt. Det vill säga en tredelning av föräldraförsäkringen.
Och LO hymlar inte med sina intentioner. De skriver rakt ut att de vill att politiken ska ta plats vid familjernas köksbord för att styra deras uttag av föräldrapenningen.
Inga förskönande omskrivningar här inte. Folk gör inte som de borde (eller ens som de själva vill om man ska tro LO:s undersökning), därför måste vi (LO) gå in och reglera människors beteende.
Ett mer rimligt förfarande, om vi nu ska ha en offentligt finansierad föräldraförsäkring i den utsträckning som vi har i dag, vore att allmänt erkänna att det är för barnets skull som det faller ut ledighet och att vårdnadshavare har rätt att ta ut denna ledighet på det sätt som de själva önskar.
Det innebär att ledigheten även ska kunna överföras till någon annan som föräldrarna finner lämplig. Staten ska dock inte ha synpunkter på vilken fördelning som medborgarna väljer för egen del.
Andra idéer kring hur jag anser att barnomsorg och föräldraförsäkringen kan utformas hittar ni här, här och här.
Nyheter: KA, SvD, DN, SR, SR.
Man tänker sig att de vill föreslå att föräldrar ska ha rätt att själva bestämma hur de vill lägga upp den föräldraledighet som deras nyfödda barn genererar genom det offentliga socialförsäkringssystemet.
Faktum är dock att det är precis tvärt om. Det man i ovan nämnda artikel har föreslagit är att föräldraledigheten ska bli än mer tvingande i förhållande till hur man som föräldrar väljer att ta ut den.
Samma sak gäller med LO som i går presenterade en rapport om föräldraförsäkringen. De skriver på sin hemsida följande:
LOs undersökning visar att det finns ett starkt stöd för att föräldrar ska dela lika på föräldraledigheten. Fyra av tio tycker att pappor ska ta ut minst hälften av föräldradagarna. Ändå tar papporna bara ut 23 procent av dagarna i snitt, och två av tio pappor tar inte ut någon föräldrapenning alls.
Detta får dem att hävda att "Regeringens familjepolitik helt enkelt inte [ger] det stöd familjerna behöver för att kunna fördela ansvaret för barn och arbete på det sätt de själva önskar".
Vi har alltså en i internationella mått mätt en extremt generös föräldraförsäkring som ger föräldrar rätt att vara hemma med sina barn i över ett år på det gemensammas bekostad. Denna ledighet kan tas ut (så när som på två "pappamånader") helt som man själv vill.
Ingen tvingar någon att göra på ett särskilt sätt och de flesta undersökningar visar att föräldrar på det stora hela är nöjda med sen fördelning som man har valt.
Trots det menar LO att regeringens uteblivna "stöd" till barnfamiljer gör att de på något sätt tvingas till ett i deras ögon ojämställt uttag av den ledighet som föräldraförsäkringen ger rätt till.
Något som föranleder LO att föreslå ett liknande upplägg som miljöpartisterna på Brännpunkt. Det vill säga en tredelning av föräldraförsäkringen.
Och LO hymlar inte med sina intentioner. De skriver rakt ut att de vill att politiken ska ta plats vid familjernas köksbord för att styra deras uttag av föräldrapenningen.
Inga förskönande omskrivningar här inte. Folk gör inte som de borde (eller ens som de själva vill om man ska tro LO:s undersökning), därför måste vi (LO) gå in och reglera människors beteende.
Ett mer rimligt förfarande, om vi nu ska ha en offentligt finansierad föräldraförsäkring i den utsträckning som vi har i dag, vore att allmänt erkänna att det är för barnets skull som det faller ut ledighet och att vårdnadshavare har rätt att ta ut denna ledighet på det sätt som de själva önskar.
Det innebär att ledigheten även ska kunna överföras till någon annan som föräldrarna finner lämplig. Staten ska dock inte ha synpunkter på vilken fördelning som medborgarna väljer för egen del.
Andra idéer kring hur jag anser att barnomsorg och föräldraförsäkringen kan utformas hittar ni här, här och här.
Nyheter: KA, SvD, DN, SR, SR.
onsdag 7 mars 2012
Mellanmänsklig organisering
När alla andra skriver om Saudiarabien och hemliga avtal med FOI Grindsjön (som jag för övrigt bodde bredvid fram till i somras) tänkte jag återknyta till det här med vikten av en liberal stat och liberal lagstiftning som grund för att kunna göra konservativa livsval.
Jag tror på människans förmåga att för egen del avgöra vad som är bäst för den egna individen. Tillsammans med andra är vi dessutom kapabla att bygga samhällen, institutioner och ömsesidig system till gagn för flertalet.
Inget av ovanstående kräver emellertid en stat som reglerar mellanmänskligt beteende och beroende. Det går alldeles utmärkt att organisera på frivillig väg genom föreningar, församlingar och andra typer av sammanslutningar.
Jag skulle till och med säga att dylik organisering underlättas av frånvaron av regleringar ovanifrån. Den stat vi har bör därför i möjligaste mån tillåta, samt underlätta, mellanmänsklig organisering. Det vill säga; vara liberal.
Det betyder dock inte, vilket många kanske tror, att jag är relativist. Att jag inte har synpunkter på hur samhällelig organisering inom ramen för en liberal stat ska gå till. Det har jag så klart.
Min tilltro till människor gör att jag har stort förtroende för deras förmåga att fatta rationella beslut. Jag är dock fullt medveten om att människan är en bräcklig varelse som kan behöva hjälp och stöd i sitt beslutsfattande för att det ska få positiva konsekvenser, för den egna individen såväl som för omgivningen.
En viktig skillnad mellan mig och gängse socialist eller socialliberal är att jag inte nödvändigtvis anser att det är "staten" som ska bistå med hjälp och stöd till människors beslutsfattande. I stället ser jag att den kunskap som traderats inom den västerländska kristna traditionen ger en god grund att stå på i organiserandet av goda gemenskaper (en tradition som inte kräver att man är kristen eller i övrigt tror på Gud).
Denna tradition har funnits med oss genom seklen och över generationer och den bistår oss med grundläggande värderingar som underlättar för oss i vår gemenskap med andra. Den erbjuder dessutom ett förhållningssätt till vad som är den goda gemenskapen samt hur vi människor bör agera gentemot varandra. Kort och gott: den har visat sig vara framgångsrik som grund för samhällsbyggande och bör därför även fortsatt få finnas med som en viktig byggsten i vår samhällsgemenskap.
Och detta är så klart den grund för organisering som jag kommer att förespråka för det som i dagligt tal brukar kallas för civilsamhället, även om staten en dag helt plötsligt skulle försvinna. Det betyder dock inte att jag skulle vilja förbjuda andra typer av organiseringar.
Under tiden kommer jag förespråka att civilsamhället ges en starkare roll i sin nuvarande utformning så att människor kan göra de (konservativa) val som de själva vill. Och för det krävs det en liberal stat, eller åtminstone en liberal lagstiftning. Jag är nämligen övertygad om att merparten av alla individer, om de hade de ekonomiska möjligheterna att välja efter eget huvud, skulle göra val som socialliberaler och socialister inte skulle uppskatta.
Varför har de annars ägnat ett halvt sekel åt att reglera samhälls- och familjelivet i Sverige?
Jag tror på människans förmåga att för egen del avgöra vad som är bäst för den egna individen. Tillsammans med andra är vi dessutom kapabla att bygga samhällen, institutioner och ömsesidig system till gagn för flertalet.
Inget av ovanstående kräver emellertid en stat som reglerar mellanmänskligt beteende och beroende. Det går alldeles utmärkt att organisera på frivillig väg genom föreningar, församlingar och andra typer av sammanslutningar.
Jag skulle till och med säga att dylik organisering underlättas av frånvaron av regleringar ovanifrån. Den stat vi har bör därför i möjligaste mån tillåta, samt underlätta, mellanmänsklig organisering. Det vill säga; vara liberal.
Det betyder dock inte, vilket många kanske tror, att jag är relativist. Att jag inte har synpunkter på hur samhällelig organisering inom ramen för en liberal stat ska gå till. Det har jag så klart.
Min tilltro till människor gör att jag har stort förtroende för deras förmåga att fatta rationella beslut. Jag är dock fullt medveten om att människan är en bräcklig varelse som kan behöva hjälp och stöd i sitt beslutsfattande för att det ska få positiva konsekvenser, för den egna individen såväl som för omgivningen.
En viktig skillnad mellan mig och gängse socialist eller socialliberal är att jag inte nödvändigtvis anser att det är "staten" som ska bistå med hjälp och stöd till människors beslutsfattande. I stället ser jag att den kunskap som traderats inom den västerländska kristna traditionen ger en god grund att stå på i organiserandet av goda gemenskaper (en tradition som inte kräver att man är kristen eller i övrigt tror på Gud).
Denna tradition har funnits med oss genom seklen och över generationer och den bistår oss med grundläggande värderingar som underlättar för oss i vår gemenskap med andra. Den erbjuder dessutom ett förhållningssätt till vad som är den goda gemenskapen samt hur vi människor bör agera gentemot varandra. Kort och gott: den har visat sig vara framgångsrik som grund för samhällsbyggande och bör därför även fortsatt få finnas med som en viktig byggsten i vår samhällsgemenskap.
Och detta är så klart den grund för organisering som jag kommer att förespråka för det som i dagligt tal brukar kallas för civilsamhället, även om staten en dag helt plötsligt skulle försvinna. Det betyder dock inte att jag skulle vilja förbjuda andra typer av organiseringar.
Under tiden kommer jag förespråka att civilsamhället ges en starkare roll i sin nuvarande utformning så att människor kan göra de (konservativa) val som de själva vill. Och för det krävs det en liberal stat, eller åtminstone en liberal lagstiftning. Jag är nämligen övertygad om att merparten av alla individer, om de hade de ekonomiska möjligheterna att välja efter eget huvud, skulle göra val som socialliberaler och socialister inte skulle uppskatta.
Varför har de annars ägnat ett halvt sekel åt att reglera samhälls- och familjelivet i Sverige?
måndag 5 mars 2012
Stalins dödsdag
I dag är det för övrigt 59 år sedan Josef Stalin avled. Ett dödsdatum som är enkelt att komma ihåg för den som vill eftersom han avled den 5/3 '53.
Oroväckande tendenser i Ryssland
Det verkar som att Rysslands president återigen kommer heta Putin. Med ca 64 procent av rösterna i gårdagens valomgång är positionen säkrad och han slipper en andra omgång.
Samstämmiga uppgifter i svensk press gör dock gällande att valet omgärdats av ett omfattande valfusk till fördel för Putin. Vilket tyvärr får sägas vara endast ett i raden av många tecken på att det moderna Ryssland inte är särskilt intresserat av ärlig demokrati och öppenhet.
Vilket så klart är synd och oturligt. Både för landets medborgare men också för samarbetsklimatet i Europa och världen. Ett mer auktoritärt och odemokratiskt Ryssland försvårar arbetet med att skapa samstämmighet kring gemensamma frågor.
Nu har inte jag någon större ryssrädsla men tendenserna i det stora landet i öster är ändå oroväckande. Man drar sig inte för att använda energitillgång som påtryckningsmedel i "diplomatiska" relationer och man motsätter sig viktiga beslut i FN:s säkerhetsråd. Bara för att nämna några exempel.
Putin har mycket att leva upp till om han vill att Ryssland ska framstå som en modern demokrati av västerländskt snitt. Särskilt som hans nystart som president lämnar mycket i övrigt att önska.
Nyheter: DN, DI, DI, AB, Exp, D, SvD.
Bloggar: Böhlmark, Riedl.
Samstämmiga uppgifter i svensk press gör dock gällande att valet omgärdats av ett omfattande valfusk till fördel för Putin. Vilket tyvärr får sägas vara endast ett i raden av många tecken på att det moderna Ryssland inte är särskilt intresserat av ärlig demokrati och öppenhet.
Vilket så klart är synd och oturligt. Både för landets medborgare men också för samarbetsklimatet i Europa och världen. Ett mer auktoritärt och odemokratiskt Ryssland försvårar arbetet med att skapa samstämmighet kring gemensamma frågor.
Nu har inte jag någon större ryssrädsla men tendenserna i det stora landet i öster är ändå oroväckande. Man drar sig inte för att använda energitillgång som påtryckningsmedel i "diplomatiska" relationer och man motsätter sig viktiga beslut i FN:s säkerhetsråd. Bara för att nämna några exempel.
Putin har mycket att leva upp till om han vill att Ryssland ska framstå som en modern demokrati av västerländskt snitt. Särskilt som hans nystart som president lämnar mycket i övrigt att önska.
Nyheter: DN, DI, DI, AB, Exp, D, SvD.
Bloggar: Böhlmark, Riedl.
fredag 2 mars 2012
Stat eller samhälle
På DN-debatt i dag anklagar tre skribenter från Frihetssmedjan Regeringen för att vara visionslös samt ovillig att samarbeta med riksdagsoppositionen. Artikelförfattarna menar att dessa två saker obönhörligen kommer att leda till Alliansens valförlust 2014. Sedan avslutar de sin text med att skriva följande:
"Utan visioner om hur ett liberalt samhälle ska se ut och utan en idé om hur kartan dit ser ut kommer Alliansen att ha svårt att vinna nästa val."
Och visst är det så att Regeringen kan bli bättre på att berätta varför man gör som man gör, det är inte tu tal om det. Här krävs det dock att man i debatten gör två viktiga distinktioner.
Den första: Jag hade för några veckor sedan förmånen att få lyssna på Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Ludvigsson. Hon konstaterade att stora visioner om ett perfekt drömsamhälle nånstans långt där borta lätt leder till totalitära tankegångar och låsta positioner.
Visioner bör därför grunda sig i värderingar som i stället ger en inriktning utan att sätta upp mål. Frihetssmedjan bör således definiera vilken typ av vision de efterfrågar.
För det andra: Frihetssmedjans skribenter bör även ta sig en funderare på huruvida der är en liberal stat eller ett liberalt samhälle de vill ha i första hand. Jag vill nämligen ha en liberal stat. Och det vill jag för att samhället (i bemärkelsen människorna/företage/organisationerna i det) i övrigt ska kunna vara konservativt.
Nu gissar jag visserligen att Frihetssmedjan vill att både stat och samhälle ska vara liberalt men det är ändå en viktig distinktion att göra för debattens skull. Det är nämligen annars lätt att hemfalla i det misstag Christer Sturmark och föreningen Humanisterna gör gång efter annan. Det vill säga att inte kunna se skillnad på stat och samhälle.
Så: vilken typ av visioner är det Frihetssmedjan vill ha, och vad är det egentligen som ska vara liberalt?
Uppdatering:
Frihetssmedjan utvecklar sina tankar från debattartikeln här.
"Utan visioner om hur ett liberalt samhälle ska se ut och utan en idé om hur kartan dit ser ut kommer Alliansen att ha svårt att vinna nästa val."
Och visst är det så att Regeringen kan bli bättre på att berätta varför man gör som man gör, det är inte tu tal om det. Här krävs det dock att man i debatten gör två viktiga distinktioner.
Den första: Jag hade för några veckor sedan förmånen att få lyssna på Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Ludvigsson. Hon konstaterade att stora visioner om ett perfekt drömsamhälle nånstans långt där borta lätt leder till totalitära tankegångar och låsta positioner.
Visioner bör därför grunda sig i värderingar som i stället ger en inriktning utan att sätta upp mål. Frihetssmedjan bör således definiera vilken typ av vision de efterfrågar.
För det andra: Frihetssmedjans skribenter bör även ta sig en funderare på huruvida der är en liberal stat eller ett liberalt samhälle de vill ha i första hand. Jag vill nämligen ha en liberal stat. Och det vill jag för att samhället (i bemärkelsen människorna/företage/organisationerna i det) i övrigt ska kunna vara konservativt.
Nu gissar jag visserligen att Frihetssmedjan vill att både stat och samhälle ska vara liberalt men det är ändå en viktig distinktion att göra för debattens skull. Det är nämligen annars lätt att hemfalla i det misstag Christer Sturmark och föreningen Humanisterna gör gång efter annan. Det vill säga att inte kunna se skillnad på stat och samhälle.
Så: vilken typ av visioner är det Frihetssmedjan vill ha, och vad är det egentligen som ska vara liberalt?
Uppdatering:
Frihetssmedjan utvecklar sina tankar från debattartikeln här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)