De senaste turerna kring Marcus Birro har varit många. I ett utslag av, oklart vad, konstaterade Birro att han kunde tänka sig att ta över som partiledare i KD. Något som resulterade i att han fick sparken från TV4. Motiveringen till Birros entledigande var att hans önskan om partiledarskap var oförenlig med TV4:s regler. Och det trots att Birro tog tillbaka kandidaturen. (Birro har nu i stället fått ett nytt jobb av Expressen).
Birro avsåg alltså inte längre, efter lite betänketid, att kandidera till posten som Göran Hägglunds efterträdare. Trots det ansåg inte TV4 att det var möjligt att ha Birro kvar som programledare i kanalen. Och det här leder in mig på det som jag tänkte skriva om, nämligen hur (delar av) media ser på objektivitet.
TV4 har Lena Sundström som anställd på kanalen. Hennes politiska hemvist verkar dock inte bekymra TV4 utan hon anses ändå kunna vara objektiv i sitt arbete. Samma sak gällde troligtvis för Gustav Fridolin när han var anställd som grävande journalist av TV4. Trots bakgrunden som språkrör för Grön Ungdom och riksdagsledamot för MP ansågs han ändå kunna behålla sin objektivitet.
Så vad är egentligen skillnaden mellan Birro och Sundström/Fridolin? Kan det vara så att det är de förhärskande åsikterna i medievärlden som gör sig påminda? Alla tycker ungefär likadant (det finns undersökningar som visar att journalister till övervägande röstar på något av de rödgröna partierna), därför uppfattas de egna åsikterna som de normala, som de objektiva.
När någon tycker annorlunda så frångår den personen det normala, det objektiva, och anses därmed inte längre kunna rapportera eller skriva objektivt om ett journalistiskt ämne.
Men, som Alice Teodorescu skriver i Barometern i dag:
I Sverige finns en naiv övertro på journalistisk opartiskhet. Det finns en tro på att de som skriver i tidningarna, de som sätter ihop de samhällsgranskande programmen eller de som leder debattprogrammen i radio och tv, är opartiska och objektiva. Som om dessa människor, ofta journalister, var annat än människor.
[...]
Det är ingen nyhet att många svenska journalister röstar rött; ändå funderar få över konsekvenserna. Därför vore det hederligare att medierna tillämpade mer transparens, istället för som i dag krysta fram en imaginär objektivitet. Att ha politiska åsikter är inte farligt, farligt blir det först när man låtsas att motsatsen gällde.
Så antingen slutar vi låtsas att journalister över lag är objektiva och lever med att de antagligen hyser åsikter om det mesta. Och accepterar att det inte är så farligt så länge det sker öppet.
Eller så tvingar vi alla journalister att aldrig engagera sig politiskt eller uttala sig om politik över huvudtaget.
Jag vet vilket alternativ jag föredrar.
3 kommentarer:
För en gångs skull håller jag med dig helt, Martin.
Försöken att skyla över ideologisk hemvist hos personer (och företag) som arbetar med omvärldsbevakning och -analys riskerar vidare att öka informations- och kunskapsklyftorna mellan dem som är vana att fundera över avsändarens syfte när journalistik paketeras som objektiv, och dem som inte är det. Känslan av att "alla ljuger" tror jag kan leda till såväl röster på rent populistiska missnöjespartier som minskat förtroende för de institut (t ex våra stora dagstidningar) som, trots partiskhet, är bättre på att täcka in och förmedla vardagliga nyheter än vad bloggar och många av de internetbaserade nyhetsportalerna är - och i vilket fall utgör ett nödvändigt komplement till sistnämnda.
I det här fallet tycker jag dessutom att det är extra olyckligt att det är just Birro som blir oetiskt och orättvist behandlad, eftersom denna 10-talets Anita Ekberg inte är sen att utnyttja sin offerroll.
Kul att vi är överens. Och kul att du är aktiv i kommentarsfältet :)
Martin m fl,
"... Så vad är egentligen skillnaden mellan Birro och Sundström/Fridolin? Kan det vara så att det är de förhärskande åsikterna i medievärlden som gör sig påminda?"
Ja.
"... Alla tycker ungefär likadant (det finns undersökningar som visar att journalister till övervägande röstar på något av de rödgröna partierna), därför uppfattas de egna åsikterna som de normala, som de objektiva..."
Ja.
"... När någon tycker annorlunda så frångår den personen det normala, det objektiva, och anses därmed inte längre kunna rapportera eller skriva objektivt om ett journalistiskt ämne..."
Korrekt.
Mvh
Skicka en kommentar