När jag läser Marika Åsbrinks ett år gamla blogginlägg (som hon lagt upp på Twitter igen) påminns jag återigen om vänsterns, medvetna eller omedvetna, tro att det bara är deras egna politiska strävanden som drivs av omsorg och välvilja.
Högerns politiska agenda anses (av vänstern) i bästa fall vara driven av ett intresse att endast gynna höginkomsttagare, och i värsta fall av ett intresse att medvetet och aktivt missgynna andra grupper.
Jag drar mig till minnes en tv-debatt mellan Gunnar Hökmark och Marita Ulvskog, troligtvis från EP-valet 2009. Efter en stunds debatterande känner sig Gunnar tvingad att poängtera att den stora skillnaden dem emellan inte är politik utan att Marita tror att Gunnar vill ont medan Gunnar utgår ifrån att de båda vill gott men att de har olika syn på hur det ska gå till.
När blev vänstern så pass självgod att alla andras politiska bevekelsegrunder kunde börja avföras som egoistiska, alternativt medvetet illvilliga? Jag tycker allt som oftast att vänstern är fel ute men det beror på att jag anser att de gör felaktiga politiska tolkningar (samt har felaktiga politiska mål), inte på att de av ren och skär ondska vill människor illa.
Frågan är om det går att övertyga vänsterdebattörer om att alla politiskt engagerade i allt väsentligt delar samma önskan och vilja om ett bättre liv för alla men att målen och vägen ser annorlunda ut? Eller ska man helt enkelt lära sig att leva med påhopp och antydningar?
Det sistnämnda vore tråkigt eftersom debattklimatet sällan gynnas av att den ena parten misstror den andres intentioner. Men men. Den med bäst argument vinner förhoppningsvis.
AB.
4 kommentarer:
Tack för länken! Det är vanligt det där att högermänniskor uppfattar sig som anklagade av vänsterfolk, för att högern skulle vara onda etc.
Själv är jag helt ointresserad av bevekelsegrunder i politiken. Jag bryr mig inte om ifall det är moderaternas medvetna syfte att ta från de fattiga och ge till de rika.
Det jag är intresserad av är det faktiska utfallet, bortom alla fina ord.
Som framgår av mitt blogginlägg är det faktiska utfallet av den borgerliga politiken att de rikaste blivit rikare på de fattigastes bekostnad.
Det är det enda som räknas.
Marika: Jäklar vad snabbt du upptäckte min länkning :) Fast din "slutsats" av utfallet utgår från din politiska bevekelsegrund om att det bara finns en viss kaka för alla att dela på. Vilket i och för sig är ett tydligt exempel på ditt ointresse för olika bevekelsegrunder.
På Aftonbladet.se idag häcklas de statsråd som har hög belåning OCH de som har tillgångar. Det är tydligt att det inte är saldot i balansräkningen som spelar roll; som borgerligt statsråd är man alltid fel.
Begrepp som solidaritet, rättvisa och jämlikhet är ju inget man förknippar högern med direkt; de har en von obend attityd och sparkar nedåt. Därför kan heller politisk satir och kampsånger inte komma från höger utan att låta som Die fane hoch.
Skicka en kommentar