Det är oklart vilken sten som författarna till dagens DN-debatt har levt under. De hävdar följande i sin artikel; "Det länge framgångsrika arbete med att utjämna ekonomiska klyftor och statusskillnader i Sverige var en starkt bidragande faktor till att en brun nationalism inte kunde få fotfäste".
Konstigt att det ska behöva sägas men vi tvångssteriliserade romer och utvecklingsstörda i det här landet fram till 1974, bara för att de var annorlunda. Och då hade socialdemokraterna jobbat hårt sedan 50-talet med att jämna ut svenskarnas inkomster (förmögenhetsutjämning hade man då redan slutat att bry sig om). Om folkhemstanken, så som den har manifesterats av socialdemokratin, har lett till nånting så är det rädslan för det man inte känner igen.
Om vi hade haft ett ekonomiskt system som inte bara utgått ifrån att det finns en kaka som alla måste dela på så... och om facket inte hade stoppat arbetskraftsinvandringen på 70-talet så är jag övertygad om att saker och ting hade sett annorlunda ut.
Om det system man lever i, alternativt kommer till, uppmuntrar människor till att pröva sina vingar, om man inte bara ser statiskt på antalet jobb och att man ska göra samma sak hela livet, så blir det inte ett hot när det kommer nya människor till ett land.
Nu lever vi i stället i ett land där det är "mitt" jobb som hotas när befolkningen ökar... och det behöver verkligen inte vara så. Jag är dock helt övertygad om att det är den svenska modellen och socialdemokratin som ska hållas ansvariga för att människor inte är mer förändringsbenägna och öppna i det här landet.
Ser man ekonomi och samhälle som något dynamsikt, som något som växer så välkomnar man nya människor som bidrar. Socialdemokratin tillsammans med facket har i stället sett till att de invandrare som kommit till Sverige de senaste 40 åren i stor utsträckning inte har fått vara med och bidra. I stället har man jämnat ut inkomsterna genom att bygga ut bidragssystemen.
Hur bra tycker ni att det gick Linnea Nilsson och Emil Schön?
lördag 29 maj 2010
onsdag 19 maj 2010
Missionskyrkan och äktenskapsfrågan
Den gångna helgen tillbringade jag i Örebro på Svenska Missionskyrkans årliga kyrkokonferens. Jag var där som ett av ombuden för min församling Immanuelskyrkan i Stockholm. Årets stora frågor var den planerade sammanslagningen av Svenska Missionskyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan i Sverige, samt frågan om vigsel av samkönade par.
Utgången blev att varje enskild församling och pastor själva får besluta om de vill viga samkönade par. Mot det stod kyrkostyrelsens förslag om att rekommendera församlingarna att inte viga några samkönande par innan sammanslagningen av samfunden är klar. Det förstnämnda alternativet, som också ska erkännas ligger väl i linje med Missionskyrkans tradition, vann den slutna omröstningen med 383 mot 374. Det var således oerhört jämt.
Jag personligen röstade för kyrkostyrelsens förslag då jag, Missionskyrkans tradition till trots, inte har några problem med att fatta centrala beslut som gäller för hela samfundet. Pingströrelsen och Evangeliska frikyrkan (EFK), som också delar vår syn på den fristående församlingen, har inte haft några problem med att fatta riktlinjer som gäller för hela respektive samfund.
EFK avsade sig även vigselrätten vilket Missionskyrkan tyvärr inte gjorde. Något som jag på sikt tror är olyckligt. Jag tror nämligen att det bara är en tidsfråga innan det lagstiftas om vigselplikt för alla med rätt att viga. De samfund som inte vill viga samkönade par kommer således tvingas till att avsäga sig vigselrätten förr eller senare.
Nu återstår visserligen att se hur många församlingar och pastorer som verkligen väljer att viga homosexuella. Eftersom de flesta församlingar aldrig ens förättat välsignelse över personer som ingått registrerat partnerskap så torde vigsel av samkönade par ligga ännu längre bort.
Utgången blev att varje enskild församling och pastor själva får besluta om de vill viga samkönade par. Mot det stod kyrkostyrelsens förslag om att rekommendera församlingarna att inte viga några samkönande par innan sammanslagningen av samfunden är klar. Det förstnämnda alternativet, som också ska erkännas ligger väl i linje med Missionskyrkans tradition, vann den slutna omröstningen med 383 mot 374. Det var således oerhört jämt.
Jag personligen röstade för kyrkostyrelsens förslag då jag, Missionskyrkans tradition till trots, inte har några problem med att fatta centrala beslut som gäller för hela samfundet. Pingströrelsen och Evangeliska frikyrkan (EFK), som också delar vår syn på den fristående församlingen, har inte haft några problem med att fatta riktlinjer som gäller för hela respektive samfund.
EFK avsade sig även vigselrätten vilket Missionskyrkan tyvärr inte gjorde. Något som jag på sikt tror är olyckligt. Jag tror nämligen att det bara är en tidsfråga innan det lagstiftas om vigselplikt för alla med rätt att viga. De samfund som inte vill viga samkönade par kommer således tvingas till att avsäga sig vigselrätten förr eller senare.
Nu återstår visserligen att se hur många församlingar och pastorer som verkligen väljer att viga homosexuella. Eftersom de flesta församlingar aldrig ens förättat välsignelse över personer som ingått registrerat partnerskap så torde vigsel av samkönade par ligga ännu längre bort.
onsdag 12 maj 2010
Lars Ohlys dubbelmoral
- Men vi har sämre möjligheter än våra närmaste grannländer att betala bra löner till idrottsutövare på grund av skattereglerna. Det kanske är rimligt att de får särskilda villkor så att vi kan behålla en elit i Sverige.
Ovannämnda citat kommer från Lars Ohly och det är taget från en intervju med honom i Dagens Metro.
Det här är alltså samme man som anser att personer som tjänar över vissa brytpunkter (ca 32 000 och 44 000 i månaden) ska betala en högre andel i skatt, bara för att de tjänar "mer". Det betyder att många ingenjörer, industri- och lagerarbetare, jurister etc. betalar en större andel av sin inkomst i skatt än vad personer som tjänar under brytpunkterna gör.
Trots det verkar Lars Ohly inte tycka att det skulle vara ett problem att införa särskilda skattevillkor för att underlätta för svenska elitidrottmän och kvinnor i Sverige.
Men alla forskare då, eller företagare eller vad det nu kan vara? Som trots allt bidrar till Sveriges ekonomi och välstånd i långt större utsträckning än vad elitidrottare gör... varför ska de straffas med högre skattesatser än "normalinkomstagaren"?
Kan någon förklara för mig varför Lars Ohly vill skapa skatteregler som underlättar för fotbollsspelare att stanna i Sverige, samtidigt som han är nöjd med nuvarande skatteregler som driver framstående forskare ur landet.
Ovannämnda citat kommer från Lars Ohly och det är taget från en intervju med honom i Dagens Metro.
Det här är alltså samme man som anser att personer som tjänar över vissa brytpunkter (ca 32 000 och 44 000 i månaden) ska betala en högre andel i skatt, bara för att de tjänar "mer". Det betyder att många ingenjörer, industri- och lagerarbetare, jurister etc. betalar en större andel av sin inkomst i skatt än vad personer som tjänar under brytpunkterna gör.
Trots det verkar Lars Ohly inte tycka att det skulle vara ett problem att införa särskilda skattevillkor för att underlätta för svenska elitidrottmän och kvinnor i Sverige.
Men alla forskare då, eller företagare eller vad det nu kan vara? Som trots allt bidrar till Sveriges ekonomi och välstånd i långt större utsträckning än vad elitidrottare gör... varför ska de straffas med högre skattesatser än "normalinkomstagaren"?
Kan någon förklara för mig varför Lars Ohly vill skapa skatteregler som underlättar för fotbollsspelare att stanna i Sverige, samtidigt som han är nöjd med nuvarande skatteregler som driver framstående forskare ur landet.
tisdag 11 maj 2010
Är du ond lille vän?
Jag, precis som många andra borgerliga, har av politiska meningsmotståndare anklagats för att vara ondsinta och cyniska. De säger sig bygga sin politik på omtanke och godhet, medan vi är kalkylerande och fyllda av baktankar.
Någon som känner igen sig?
Sanna Rayman skriver i dagens SvD bra om denna bildsättning och jag tycker att hon gör det bra. Särskilt då hon via Fredrik Reinfeldts ord faktiskt sätter fingret på vad som är grunden till våra olika utgångspunkter, samt vad det egentligen är som bygger civilsamhället.
Människor med kapacitet att göra gott har något slags moraliskt ansvar att låta den ambitionen gälla också för andra. Jag har haft mina prövningar i livet jag också, men jag har en kraft och en förmåga som räcker utöver att ta hand om mina egna problem. -Reinfeldt
Borgerligheten pratar rätt mycket om civilsamhället. Vad de egentligen menar är det där. Att lägga sin kraft på att ta hand om andras problem och prövningar är inte, som vänstern syrligt brukar hävda, välgörenhet. -Rayman
Det är våra utgångspunkter som är annorlunda, och våra åtgärder för att nå målen. Inga av oss är ondsinta utan vi tror att vi har rätt. Det manifesterar sig bara olika då vänstern har en tendens att misstro människor som inte tror som de.
Motpol har också skrivit bra om det här.
Någon som känner igen sig?
Sanna Rayman skriver i dagens SvD bra om denna bildsättning och jag tycker att hon gör det bra. Särskilt då hon via Fredrik Reinfeldts ord faktiskt sätter fingret på vad som är grunden till våra olika utgångspunkter, samt vad det egentligen är som bygger civilsamhället.
Människor med kapacitet att göra gott har något slags moraliskt ansvar att låta den ambitionen gälla också för andra. Jag har haft mina prövningar i livet jag också, men jag har en kraft och en förmåga som räcker utöver att ta hand om mina egna problem. -Reinfeldt
Borgerligheten pratar rätt mycket om civilsamhället. Vad de egentligen menar är det där. Att lägga sin kraft på att ta hand om andras problem och prövningar är inte, som vänstern syrligt brukar hävda, välgörenhet. -Rayman
Det är våra utgångspunkter som är annorlunda, och våra åtgärder för att nå målen. Inga av oss är ondsinta utan vi tror att vi har rätt. Det manifesterar sig bara olika då vänstern har en tendens att misstro människor som inte tror som de.
Motpol har också skrivit bra om det här.
måndag 10 maj 2010
Relativt kloka idéer på socialförsäkringsområdet
Gunnar Wetterberg har ofta kloka tankar på socialförsäkringsområdet. I dag har han presenterat några av dem på Expressens ledarsida. De är väl visserligen inte nya men eftersom debatten främst förs kring höjda eller sänkta tak, eller vilka tidsperspektiv som ska gälla, så är det positivt att någon faktiskt för fram några tänkbara realistiska lösningar.
Det är även viktigt att som Gunnar gör, påpeka att det enda som vänsterns förslag om höjda tak leder till är att skälen för att sluta kollektivavtal på sikt minskar.
Jag tror dock inte att allt kan kopplas till avtalslösningar. Jag tror inte heller att det är önskvärt då det måste finnas möjlighet för personer som står utanför fackföreningens hägn att teckna egna lösningar.
Det är dock en god idé att koppla sjukfrånvaron på arbetsmarknaden till kostnaderna för densamma. Till exempel genom att faktiskt låta den minskade sjukförsäkringsavgiften få genomslag genom att ta bort den allmäna löneavgiften, och inte använda den som regulator.
Det är även viktigt att som Gunnar gör, påpeka att det enda som vänsterns förslag om höjda tak leder till är att skälen för att sluta kollektivavtal på sikt minskar.
Jag tror dock inte att allt kan kopplas till avtalslösningar. Jag tror inte heller att det är önskvärt då det måste finnas möjlighet för personer som står utanför fackföreningens hägn att teckna egna lösningar.
Det är dock en god idé att koppla sjukfrånvaron på arbetsmarknaden till kostnaderna för densamma. Till exempel genom att faktiskt låta den minskade sjukförsäkringsavgiften få genomslag genom att ta bort den allmäna löneavgiften, och inte använda den som regulator.
tisdag 4 maj 2010
Förmögenhetsskapande motåtgärder
För att kunna skapa en förmögenhet genom arbete så måste man ha en inkomst, därtill en tämligen hög sådan. Problemet i Sverige är att allt för få lyckas bygga upp en personlig förmögenhet genom lönearbete. Allt för få tjänar helt enkelt tillräckligt mycket, plus att det svenska skattesystemet missgynnar högre inkomster.
Ta Mona Sahlin som exempel. Hon har under relativt lång tid tjänat förhållandevis bra med pengar. Man hör dock aldrig talas om att hon skulle ha en egen privat förmögenhet. Tvärtom visade tobleroneaffären att hon inte klarade av att betala för sig, trots statsrådslön.
Mot den bakgrundsbilden har den rödgröna oppositionen lagt en skuggbudget, som om det blev verkligenhet, skulle missgynna privat förmögenhetsbildning, hårt arbete, entreprenörskap och riskvillighet. Hela skuggbudgeten genomsyras av jantelagen så till den milda grad att det nästan är skrämmande.
Hur ska vi kunna skapa välstånd om det lönar sig bättre att gå på bidrag än att arbeta? Hur ska vi kunna skapa välstånd om vi inte tillåter att människor som jobbar hårt och tar risker också lyckas ekonomiskt? Hur ska vi kunna skapa välstånd om merparten av våra intjänade kronor och ören går till skatt?
Ta Mona Sahlin som exempel. Hon har under relativt lång tid tjänat förhållandevis bra med pengar. Man hör dock aldrig talas om att hon skulle ha en egen privat förmögenhet. Tvärtom visade tobleroneaffären att hon inte klarade av att betala för sig, trots statsrådslön.
Mot den bakgrundsbilden har den rödgröna oppositionen lagt en skuggbudget, som om det blev verkligenhet, skulle missgynna privat förmögenhetsbildning, hårt arbete, entreprenörskap och riskvillighet. Hela skuggbudgeten genomsyras av jantelagen så till den milda grad att det nästan är skrämmande.
Hur ska vi kunna skapa välstånd om det lönar sig bättre att gå på bidrag än att arbeta? Hur ska vi kunna skapa välstånd om vi inte tillåter att människor som jobbar hårt och tar risker också lyckas ekonomiskt? Hur ska vi kunna skapa välstånd om merparten av våra intjänade kronor och ören går till skatt?
måndag 3 maj 2010
torsdag 29 april 2010
Krav och socialförsäkringar
Egentligen hade jag tänkt tipsa och skriva om David Högbergs artikel om hur kravlöshet skapar oroliga människor...
Men i stället kan jag äntligen skriva att regeringen har tillsatt en socialförsäkringsutredning! Det var verkligen inte för tidigt!
Ulf Kristersson har blivit utnämnd att leda den. Det ska bli spännande att se vilka mer som kommer att ingå. Jag gissar på Gunnar Axén (M), Veronica Palm (S), Solveig Zander (C), Ulf Nilsson (Fp) och Lars Gustafsson (Kd) (det vill säga stora delar av nuvarande socialförsäkringsutskott), plus några till.
Undrar vem som blir huvudsekreterare?
Men i stället kan jag äntligen skriva att regeringen har tillsatt en socialförsäkringsutredning! Det var verkligen inte för tidigt!
Ulf Kristersson har blivit utnämnd att leda den. Det ska bli spännande att se vilka mer som kommer att ingå. Jag gissar på Gunnar Axén (M), Veronica Palm (S), Solveig Zander (C), Ulf Nilsson (Fp) och Lars Gustafsson (Kd) (det vill säga stora delar av nuvarande socialförsäkringsutskott), plus några till.
Undrar vem som blir huvudsekreterare?
tisdag 27 april 2010
Det vete fåglarna...
Socialstyrelsen har nu tagit beslut att den som vill avbryta sin livsuppehållande behandling ska ha rätt att göra det, förutsatt att han eller hon förstår den information som läkarna ger och konsekvensen av sitt beslut. Och även om jag anser att man inte i alla lägen ska göra allt som står i den medicinska vetenskapens tjänst för att rädda personer från att dö (till exempel väldigt gamla människor som riskerar en sista tid i livet med komplikationer och smärta, eller Jehovas vittnen för den delen, som ju valt att avstå från blodtransfusioner) så är att aktivt hjälpa någon att dö en helt annan sak.
Jag har nog egentligen ingenting emot att man stänger av livsuppehållande åtgärder. Problemet är att läkaren samtidigt förväntas tillhandahålla smärtstillande och sömntabletter. Gör man det så begår man i mina ögon en aktiv handling, helt väsensskild från den att endast stänga av apparater.
Men det är verkligen ingen enkel fråga och jag tror att det är bra att den debatteras. Jag vill absolut inte se någon aktiv dödshjälp i Sverige... men jag tror samtidigt att vi skulle göra oss en stor tjänst om vi kunde avdramatisera döden en smula. Vi ska alla dö, vi vet bara inte när.
Men, jag är inte säker på vad jag tycker. I mina mest fatalistiska stunder så tycker jag inte att man ska försöka bota sjukdomar (som inte går över av sig självt) över huvudtaget. Fast jag är så klart inte säker på att jag skulle tänka så om det hände mig själv eller någon närstående något...
Det är inte lätt det här.
Jag har nog egentligen ingenting emot att man stänger av livsuppehållande åtgärder. Problemet är att läkaren samtidigt förväntas tillhandahålla smärtstillande och sömntabletter. Gör man det så begår man i mina ögon en aktiv handling, helt väsensskild från den att endast stänga av apparater.
Men det är verkligen ingen enkel fråga och jag tror att det är bra att den debatteras. Jag vill absolut inte se någon aktiv dödshjälp i Sverige... men jag tror samtidigt att vi skulle göra oss en stor tjänst om vi kunde avdramatisera döden en smula. Vi ska alla dö, vi vet bara inte när.
Men, jag är inte säker på vad jag tycker. I mina mest fatalistiska stunder så tycker jag inte att man ska försöka bota sjukdomar (som inte går över av sig självt) över huvudtaget. Fast jag är så klart inte säker på att jag skulle tänka så om det hände mig själv eller någon närstående något...
Det är inte lätt det här.
fredag 23 april 2010
Det är Kielos som vill styra ditt liv, inte ekonomerna
I dagens Aftonbladet skriver Katrine Kielos om att ekonomisk vetenskap inte säger något om mänskligt beteende. Hon klagar även på vissa ekonomer vill att deras teorier "ska in i sängkammaren också".
För den ekonomiska analysen av Katrines ledare hänvisar jag till Simons blogg. Det jag vill säga är bara, helt kortfattat... att i princip allt som Katrine själv står för och argumenterar för innebär intrång i människors "sängkammare", deras familjer och deras liv i övrigt.
Så vem är värst? Den som tror att människor är kapabla att fatta rationella val, eller den som tror att människor måste styras för att göra "rätt" val?
För den ekonomiska analysen av Katrines ledare hänvisar jag till Simons blogg. Det jag vill säga är bara, helt kortfattat... att i princip allt som Katrine själv står för och argumenterar för innebär intrång i människors "sängkammare", deras familjer och deras liv i övrigt.
Så vem är värst? Den som tror att människor är kapabla att fatta rationella val, eller den som tror att människor måste styras för att göra "rätt" val?
måndag 19 april 2010
tisdag 13 april 2010
Ismer igen...
Hans Wallmark skrev ett debattinlägg i tidningen Dagen i förra veckan. Artikeln handlade om konservatism och får väl ses som ett inlägg i den numera avsomnade debatten (åtminstone i dagspressen) om konservatism i Sverige. Hans fick sedan ganska stark kritik från sin riksdagskollega Rolf K Nilsson för att tillämpa en omfamnandekonservatism utan tydliga förhållningssätt.
Jag förstår bådas sätt att resonera och jag skulle nog vilja lägga mig någonstans i mitten. Jag håller nämligen med Rolf K om att det finns eviga värden och förhållningssätt som jag sätter högre än andra. Jag är dock inte särskilt intresserad av att kritisera andra som tycker annorlunda. Min mission (om jag har någon) är att påpeka och föra fram det som jag anser vara rätt och riktigt. Sen får andra tycka precis vad de vill...
Så som sagt, någonstans i mitten.
Jag förstår bådas sätt att resonera och jag skulle nog vilja lägga mig någonstans i mitten. Jag håller nämligen med Rolf K om att det finns eviga värden och förhållningssätt som jag sätter högre än andra. Jag är dock inte särskilt intresserad av att kritisera andra som tycker annorlunda. Min mission (om jag har någon) är att påpeka och föra fram det som jag anser vara rätt och riktigt. Sen får andra tycka precis vad de vill...
Så som sagt, någonstans i mitten.
onsdag 7 april 2010
Ism och ism
Bloggen Tradition och Fason har just gjort något lovvärt. De har gett ut en liten digital skrift om konservatism och kapitalism. Jag har inte läst några av artiklarna än men utgångspunkten verkar vara att så många inriktningar som möjligt får komma till tals, vilket jag uppskattar. Jag är trots allt ekonomiskt liberal och skulle tycka att det var tråkigt om det bara var Rolf K Nilssons synsätt som vinklades =).
För övrigt så skrev Alf Svensson en bra debattartikel i Tidningen Dagen i går (på ett helt annat tema dock).
För övrigt så skrev Alf Svensson en bra debattartikel i Tidningen Dagen i går (på ett helt annat tema dock).
onsdag 31 mars 2010
Ribbing och Rayman
I dag tänker jag vara lite lat och mest tipsa om två bra artiklar. Den första är en kort intervju med Magdalena Ribbing i tidningen Fokus. Hon ger ett väldigt bra svar på frågan om kronprinsessan Victorias stundande bröllop granskas tillräckligt kritiskt:
– Jag har svårt att förstå de som menar att SVT lägger för stor tid på bröllopet med tanke på hur många i Sverige som faktiskt är intresserade. Jämför detta med att sända från OS varje dag i två veckors tid. Det kungliga bröllopet är en manifestation av Sveriges statsskick och man bör respektera vårt statsskick även om man inte gillar det.
Den andra artikeln är Sanna Raymans ledarstick i dag. Tänk om vi kunde få en lite mer sansad debatt om inkomst i det här landet. Och kanske fokusera mer på huruvida människor faktiskt klarar sig på sin inkomst, snarare än hur den inkomsten ser ut i förhållande till andra människors inkomst.
Glad påsk på er alla!
– Jag har svårt att förstå de som menar att SVT lägger för stor tid på bröllopet med tanke på hur många i Sverige som faktiskt är intresserade. Jämför detta med att sända från OS varje dag i två veckors tid. Det kungliga bröllopet är en manifestation av Sveriges statsskick och man bör respektera vårt statsskick även om man inte gillar det.
Den andra artikeln är Sanna Raymans ledarstick i dag. Tänk om vi kunde få en lite mer sansad debatt om inkomst i det här landet. Och kanske fokusera mer på huruvida människor faktiskt klarar sig på sin inkomst, snarare än hur den inkomsten ser ut i förhållande till andra människors inkomst.
Glad påsk på er alla!
söndag 28 mars 2010
Trygghet och ekonomi, hur svensken berövades sin ansvarskänsla
Välfärdsstaten som den ser ut i dag gör att människor inte behöver ta ansvar, vare för sig själv eller för andra. Som svensk samhällsinvånare kan man alltid förvänta sig att någon annan (staten) ska ta ansvar i ens ställe.
Och genom att det alltid är någon annan som "tar ansvar" så försvinner sakta men säkert tilliten människor emellan. Det finns således ingen anledning för den enskilda individen att visa respekt, hänsyn eller solidaritet för sina medmänniskor. Ej heller att ta ansvar för sitt eget liv eller inkomst.
På så sätt har högskattestaten motverkat det som dess förespråkare sagt att den ska borga för.
Och genom att det alltid är någon annan som "tar ansvar" så försvinner sakta men säkert tilliten människor emellan. Det finns således ingen anledning för den enskilda individen att visa respekt, hänsyn eller solidaritet för sina medmänniskor. Ej heller att ta ansvar för sitt eget liv eller inkomst.
På så sätt har högskattestaten motverkat det som dess förespråkare sagt att den ska borga för.
torsdag 25 mars 2010
Trygghet och ekonomi, hur svensken berövades sin ekonomiska frihet
I dag skriver Dick Kling, på temat trygghet och ekonomi, på newsmill... och det är en av de bästa texter i ämnet som jag läst på länge. Koncist visar han att det inte är staten som skapar trygghet, utan vi tillsammans, med våra egna pengar. Smaka på det här:
Trygghet upplevs i gemenskap med andra man litar på, inte i beroendet av en stat som ständigt ändrar spelreglerna.
Oro och rädsla skapar en längtan efter säkerhet. Svenska politiker har inte varit sena att försöka tillfredsställa denna längtan efter säkerhet med ett av världens mest finmaskiga socialförsäkringssystem. Men hur tätt maskorna än knyts kan tillvaron inte bli säker. Och ju tätare de knyts desto mer utarmas medborgarna på egna resurser för trygghet, vilket skapar ännu mer oro och ännu fler trygghetsreformer i en ond spiral.
Texten är troligtvis publicerad med anledning av den undersökning och bok som Timbro presenterar i dag.
Fenomenalt!
Trygghet upplevs i gemenskap med andra man litar på, inte i beroendet av en stat som ständigt ändrar spelreglerna.
Oro och rädsla skapar en längtan efter säkerhet. Svenska politiker har inte varit sena att försöka tillfredsställa denna längtan efter säkerhet med ett av världens mest finmaskiga socialförsäkringssystem. Men hur tätt maskorna än knyts kan tillvaron inte bli säker. Och ju tätare de knyts desto mer utarmas medborgarna på egna resurser för trygghet, vilket skapar ännu mer oro och ännu fler trygghetsreformer i en ond spiral.
Texten är troligtvis publicerad med anledning av den undersökning och bok som Timbro presenterar i dag.
Fenomenalt!
måndag 22 mars 2010
USA behöver fortfarande inte Obamas vårdreform
Nu verkar det ändå som att Obama får igenom sin sjukvårdsreform men eftersom jag redan skrivit om varför USA inte behöver den, utan helt andra åtgärder, så tänker jag inte upprepa mig.
Vi kan nog dock konstatera att det här kommer ge republikanerna vind i seglen till höstens val. Finns det någon som har koll på hur möjligheten att riva upp tidigare beslutat lagstiftning ser ut i USA, för kongressen alltså? Obama kommer ju inte göra det, oavsett valutgång.
Vi kan nog dock konstatera att det här kommer ge republikanerna vind i seglen till höstens val. Finns det någon som har koll på hur möjligheten att riva upp tidigare beslutat lagstiftning ser ut i USA, för kongressen alltså? Obama kommer ju inte göra det, oavsett valutgång.
torsdag 18 mars 2010
Äntligen!
Det var inte en dag för tidigt! (Men många för sent)
Stor eloge till Centrum för Rättvisa som kämpat för frågan, envetet och träget under många år... och som också visat upp DO:s märkliga hållning i frågan på ett tydligt sätt.
Stor eloge till Centrum för Rättvisa som kämpat för frågan, envetet och träget under många år... och som också visat upp DO:s märkliga hållning i frågan på ett tydligt sätt.
måndag 15 mars 2010
Missionskyrkan och vigselrätten
Som medlem i Svenska Missionskyrkan är jag glad över kyrkostyrelsens senaste beslut i frågan kring vigsel av samkönade par. Eftersom Metodistkyrkan redan sedan tidigare sagt nej så finns det nu hopp om att ett framtida gemensamt samfund avsäger sig vigselrätten helt och hållet... vilket vore det enda rimliga.
Men det kommer nog bli en livlig debatt på Kyrkokonferensen även i år...
Men det kommer nog bli en livlig debatt på Kyrkokonferensen även i år...
fredag 12 mars 2010
The beat of a different drummer
Som några av er kanske har förstått så lyssnar jag på en musikgenre som inte är den gängse bland konservativa... eller ens bland borgerliga över huvudtaget. Genren/subkulturen heter/kallas/benämns hardcore och det enda band som någonsin varit känt för en bredare publik i Sverige är Refused med dess frontman Dennis Lyxén, i dag i The (International) Noise Conspiracy och Invasionen.
Själv spelar jag i ett band som heter For the Record och vi kan lyssnas på här.
På vägen till jobbet lyssnade jag emellertid på det här:
Strife - Force of change
Resistance in a time of mass self-destruction
Makes the few who walk the straight edge
A growing force of change
Committed through gripped by the plague of a nation
Consumed by intoxication
and confined by a crippling greed
In...my...rage
I walk the path of true change
Commitment sworn in the name
Of those who still walk the straight edge
Convictions held to my grave
Trevlig helg på er, nu åker jag på Vårkonferens med jobbet.
Själv spelar jag i ett band som heter For the Record och vi kan lyssnas på här.
På vägen till jobbet lyssnade jag emellertid på det här:
Strife - Force of change
Resistance in a time of mass self-destruction
Makes the few who walk the straight edge
A growing force of change
Committed through gripped by the plague of a nation
Consumed by intoxication
and confined by a crippling greed
In...my...rage
I walk the path of true change
Commitment sworn in the name
Of those who still walk the straight edge
Convictions held to my grave
Trevlig helg på er, nu åker jag på Vårkonferens med jobbet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)