måndag 15 november 2010

Ett parti i kri(s)

Dagens mest självklara ämne är så klart Mona Sahlins besked att hon avgår i samband med Socialdemokraternas extrakongress i mars nästa år.

Om jag bara ska dra några slutsatser av det som hänt/händer så ska nog avgången främst ses som ett personligt nederlag för Mona. Partiet i övrigt är också i kris men jag tror att socialdemokratin kan stärkas av att få en nya partiledare. Mona har aldrig varit en stark ledare och det har varit hennes stora problem.

Om kongressen väljer någon med stort förtroende inom hela arbetarrörelsen, samt lyckas formulera åtminstone någon form av förnyad politik så kan partiet få ny kraft. Och då blir de farliga motståndare igen.

Min gissning är att Sven-Erik Österberg kommer att väljas till ny partiledare för Socialdemokraterna i mars. Alternativet är Stefan Lövén. Man kanske skulle satsa lite pengar?

DN1, DN2, DN3, TM, SVD1, SVD2, Svensson, TB, EF, Exp, GP, AB, JM, ML, PA, CBH, SO.

Läs även andra bloggares åsikter om , .

3 kommentarer:

brodeur sa...

Farlig för vem? Den politiska kartan är omritad. Alla etablerade tycks fortfarande glömma att SD är i riksdagen och kommer att bli större till nästa val. Så S är inte i närheten av att kunna hota alliansen för en den dagen de öppnar upp för ett förutsättningslöst samarbete med SD. Alliansen kan lätt neutralisera detta genom att samarbeta med SD. Poängen är att ett block som har under 44 % av väljarna i ett val som måste tampas med ett rivaliserande block och ett tredje alternativ inte kan komma tillbaka utan att söka nya allianser.

Unknown sa...

1: Jag tror att du överskattar SD:s roll i svensk politik.
2: Jag tror att de kommer gå samma väg till mötes som NyD.
3: De traditionella blocken behöver således inte vare sig samarbeta eller söka nya allianser, åt något håll.

Men hey, det är vad jag tror.

Anonym sa...

En försiktig tanke jag har ang socialdemokratin och dess bekymmersamma läge, är att denna rörelse nog bör starta i rätt ända. Det kan t ex gå till enligt följande:

A. Diskutera fram vad partiet ska vara för slags parti, och vilket ideologiskt huvudspår som ska följas.

B. Välj därefter en partiordförande lämpad att representera just detta parti, med just denna ideologi.

Å andra sidan går det kanske att göra på något annat sätt. Exempelvis att välja en yngre person som anses mediamässigt attraktiv, utan någon större reflektion över vad den attraktiva individen egentligen förväntas representera.

Värdet av att börja i rätta ända, kan nog knappast överdrivas i detta sammanhang.

Mvh