tisdag 25 oktober 2011

Moderaternas historia och vänsterns svartmålning

Även om ett partis förehavanden för ett sekel sedan kan förefalla ointressanta i dag 2011 så känns det ändå som att de senaste dagarnas diskussioner om Moderaternas historia återigen aktualiserar den sammanställning av svar på Ung Vänsters beskyllningar som Johan Westrin hjälpte mig att ta fram för 2-3 år sedan. Beskyllningar som återigen florerar på nätet.

Håll till godo!

Ung Vänsters beskyllning ”Moderaterna var:”

1916 Mot allmän olycksfallsförsäkring
Fel. Alla partier var eniga om att det behövdes en olycks¬fallsförsäkring i arbetet, men man var oeniga om utformningen. Slutresultatet blev en kompromiss.

1918 Mot allmän och lika rösträtt för män
Fel. Högern genomförde den allmänna rösträtten för män till riksdagens andra kammare 1907.
När den liberal-socialdemokratiska regeringen Edén lade sin proposition om avskaffandet av den 40-gradiga röstskalan till kommuner och landsting (som i sin tur valde riksdagens första kammare) på hösten 1918, var högern allt annat än entusiastisk, men man accepterade förändringen. När beslutet togs i riksdagen den 17 december 1918, var det utan votering i första kammaren och med ett ändringsförslag från högern (som röstades ned) i andra kammaren. Men högern gick inte emot propositionen.

1919 Mot kvinnlig rösträtt
Fel. Beslutet om den kvinnliga rösträtten fattades (av konstitutionella skäl) först på våren 1919, men det var en del i samma ”paket” som den lika rösträtten till kommuner och landsting för män. Högern röstade inte mot den kvinnliga rösträtten. Beslutet togs utan votering den 24 maj 1919.

1919 Mot 8-timmars arbetsdag
Rätt. Högern motsatte sig åttatimmarsdagen, som man menade skulle leda till dyrare produktion och därmed ökad arbetslöshet. Det blev också en dramatiskt ökad arbetslöshet de följande åren, även om den krisen blev relativt kortvarig. (1923 var arbetslösheten nere på den tidigare nivån igen.)

1921 Mot dödsstraffets avskaffande
Högern var splittrad i frågan. I andra kammaren bifölls propositionen utan votering. I första kammaren gick högern emot förslaget med hänvisning till samhällets nödvärns- och vedergällningsrätt.

1927 Mot folkskolereformerna
Rätt. Men ändå ger påståendet en felaktig uppfattning, eftersom det får det att verka som att högern skulle ha motsatt sig att alla skulle få gå i skolan. (Den allmänna folkskolan hade genomförts redan 1842.) I själva verket var det vissa föreslagna förändringar i folkskolan som man gick emot. Högern hade en lång reservation i utskottet (huvudsakligen författad av Claes Lindskog), där man framförde sitt eget förslag till reformer i skolan. Det förslaget röstade man för också i kamrarna (vilket alltså innebar att man röstade emot regeringens proposition).

1931 Mot statliga bidrag till sjukkassorna
Fel. Högern motsatte sig inte fortsatt statligt stöd till de frivilliga försäkringskassorna, men motsatte sig den omorganisation av verksamheten som föreslogs i propositionen.

1934 Mot statliga bidrag till A-kassorna
Rätt. Högern ville inte medverka till en bidragskonstruktion, som kunde leda till okontrollerbara statliga utgifter. Arbetslöshetskassorna bygger på den s.k. Gent-modellen, som innebär att det är staten som står för huvuddelen av pengarna, men det är facket som har makten över A-kassan.

1935 Mot folkpensioner
Fel. Folkpensionerna infördes 1913 av en liberal regering. (Det var högerregeringen, med Arvid Lindman som statsminister, som 1907 som tillsatte utredningen som konstruerade förslaget.) Beslutet 1935 om införande av ett särskilt dyrortstillägg (d.v.s. att de som bodde i städerna skulle få högre folkpension än de som bodde på landsbygden) stödde även högern. Däremot motsatte den sig när regeringen året efter ville göra justeringar som ännu mer gynnade dem som bodde i städerna.

1938 Mot 2-veckors semester
Högern motsatte sig inte införande av 2-veckors semester, men ville genomföra reformen i en långsammare takt än regeringen hade föreslagit och var också oenig om hur den skulle finansieras.

1941 Mot sänkt rösträttsålder
Någon sänkning av rösträttsåldern skedde inte 1941. (Rösträttsåldern till riksdagens andra kammare var 1909: 24 år, 1921: 23 år, 1945: 21 år och 1965: 20 år. Till enkammariksdagen: 1971: 19 år och 1974: 18 år.)

1946 Mot fria skolmåltider
Partiet var splittrat i frågan. Majoriteten inom partiet ville att skolmåltider endast skulle ordnas för barn med särskilda behov.

1946 Mot allmän sjukförsäkring
Fel. Högern ville att staten skulle stå för 61 % av kostnaden i stället för regeringens förslag på 72 %. Men man motsatte sig inte reformen som sådan.

1947 Mot allmänna barnbidrag
Fel. Högern hade en hel del ändringsförslag (i förhållande till regeringens proposition) i sin partimotion i riksdagen, men motsatte sig inte införande av barnbidrag som sådant. Propositionen om införande av bidrag till barn under 16 år bifölls till slut enhälligt av riksdagen. Däremot förslog Högerpartiet 1960 avskaffande av första barnbidraget (som skulle kompenseras genom sänkt skatt).

1951, 1963 Mot 3- respektive 4- veckors semester
Fel. Högern hade ändringsförslag gällande ikraftträdandet, men motsatte sig inte reformerna som sådana.

1953 Mot fri sjukvård
1953 års beslut innebar ingen helt fri sjukvård, men en utbyggnad av sjukförsäkringen som bl.a. innebar lägre patientavgifter. Högerpartiet motsatte sig inte reformen, men ansåg att beslutsunderlaget var för dåligt och ville få frågan bättre utredd, varför man yrkade på uppskov. I propositionen fanns t.ex. inte angivet hur reformen skulle finansieras.

1959 Mot ATP
Ja. Högerpartiet var mot ATP-förslaget. Men man hade i stället ett eget förslag till tjänstepension enligt premiereservmodellen. Om det förslaget hade genomförts, hade vi idag haft ett mycket pålitligare och gedignare pensionssystem.

1970 Mot möjlighet till förtidspensionering vid 63 år
Fel. Förtidspension får man p.g.a. sjukdom, handikapp eller liknande. Vad Moderaterna motsatte sig var att man kunde ta ut pension tidigare utan sådan orsak.

1973 Mot lagen om anställningsskydd
Fel. Moderaterna var kritiska till delar av förslaget, bl.a. ville man ge möjlighet till provanställning (i motsats till propositionen) och ansåg att också duglighet och lämplighet - inte bara anställningstid, borde beaktas vid uppsägningar. Men man röstade inte emot förslaget i sin helhet.

1981 beslutade riksdagen om provanställningar i enlighet med Moderaternas reservation 1973.

1976 Mot 5- veckors semester
Fel. Propositionen (1976/77:90) lades av en borgerlig trepartiregering som Moderaterna ingick i.

1983 Mot löntagarfonder
Rätt! Moderaterna var hela tiden emot de s.k. löntagarfonderna, som innebar att näringslivet via särskilda skatter skulle finansiera sin egen socialisering. Beslutet genomdrevs av socialdemokraterna, med stöd av kommunisterna, trots stort folkligt motstånd. Löntagarfonderna avskaffades av den borgerliga 4 partiregeringen 1992.

1994 Nej till partnerskapslag för homosexuella
Rätt. Majoriteten av moderata riksdagsgruppen röstade emot, men några (bl.a. MUF:arna Fredrik Reinfeldt, Henrik Landerholm och Ulf Kristersson) röstade för.

Därtill brukar politiska meningsmotståndare anklaga Moderaterna för att ha varit för apartheid. Det har sin grund i att Högerpartiet på 1960-talet hade linjen att om Sverige skulle delta i internationella bojkotter skulle de vara beslutade av FN. Bojkotten mot Sydafrika var inte sanktionerad av FN och därför var Högerpartiets linje att Sverige inte skulle delta i den.

Nyheter: AB, ABFB, Exp, DN.

Bloggar: Böhlmark, Böhlmark, Olsson, Andersson, AB, Munkhammar.

8 kommentarer:

Per Hagwall sa...

Linjen om att inte bojkotta Apartheid var även Palmes och Socialdemokraternas ända fram till 1986, då inbördes strider ledde till att de bröt principen om FN-stödda sanktioner:
http://www.svensktidskrift.se/arkiv100/1987/113%20Ulf%20Kristersson%3B%20Sverige%20och%20Sydafrika.pdf

Per Hagwall sa...

Kan tillägga att det naturligtvis inte var Palmes under hela 1986, efter hans död var det Carlssons.

sven sa...

Appropå moderaternas och de andra borgeliga partiernas historia.Svagheten har varit brist på bra partiledare.Där har socialdemokraterna haft ett väldigt övertag.med Branting,Hansson,Erlander,Palme,Carlsson,Persson.Flera har också blivit landsfäder.

Ragnfast sa...

Även om de inte var emot dessa reformer i den utsträckning Ung Vänster påstår, så har de i alla fall inte lagt några egna progressiva förslag i akt och mening att förstärka demokratin och minska klyftorna i samhället.

JO sa...

Jo visst. Men det här gällde ju den ALLMÄNNA rösträtten som ju högern motsatte sig och inte backade från förrän man insåg att det fanns en risk för att den nyvakna arbetarrörelsen i Sverige skulle göra revolution. Ironiskt nog har diktaturen Sovjet mer med införandet av demokrati i Sverige än högern.

Hampus Eckerman sa...

Alltså, det där är ju historieförfalskning redan på första punkten. Som Arvid Lindman sa:

"Att få rösträtt är icke någon rätt för vare sig den ene eller den andre. Det enda avgörande därvidlag är statsnyttan."

Lindman menade också att införandet av rösträtten var "en svår kapitulation". Det kan du läsa i Ivar Anderssons bok "Arvid Lindman och hans tid". Vidare kan du läsa i partiprogrammet från Allmänna Valmansförbundet, 1911:

"I öfrigt bjuder oss vår uppfattning af ansvarsmedveten politik att afvakta erfarenhetens vittnesbörd om verkningarna af de viktiga författningsändringar som vidtagits, innan vi skrida till nya och ännu mera vidtgående. Af denna anledning kunna vi ej nu medverka till att införa politisk rösträtt för kvinnor."

Punkten handlar om att högern var emot den allmäna rösträtten och att de tvingades acceptera den under brinnande hungerkravaller för att undvika en revolution. Märkligt att en del försöker skriva om historien om detta.

Titta gärna på Ernst Trygger, ledare för förstakammar högern och sedmera statsminister:

"Ansvaret för att vi icke sagt ett obevekligt nej till denna nästan måttlösa omgestaltning av vår författning varken vilja eller kunna vi undandraga oss."

Ernst Trygger i riksdagsdebatten om allmän och lika rösträtt 1918.

"Många skola med grämelse se, hur hörnstenarna i vårt samhälle brytes sönder, och jag förstår dem, ty jag har aldrig under de 24 riksdagar jag bevistat, känt en grämelse så stor som den jag hyser, då jag nu måste biträda detta förslag."

Ernst Trygger i riksdagsdebatten om allmän och lika rösträtt 1918.

http://sv.wikiquote.org/wiki/E...show more show less

martin-edgelius sa...

Hampus: Ingen har sagt att det var med glädje som AVF var med och genomförde rösträttsreformerna. Att det gjordes är dock svårt att bestrida. Läs gärna Anders Edwardsson för mer info: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sorgligt-att-arkelsten-backade-fran-sanningen_6580749.svd

Thomas sa...

Tänk om skolans historieböcker kunde ha bestått av en lite rimligare, och mycket rättvisare beskrivning av den s k högern i Sverige! Jag tror att det inte minst är den indoktrinering som svenskarna fått via skolans historieundervisning - där ett bärande tema tycks vara att ständigt hävda att s k högerpartier alltid varit så ohemult odemokratiska, elitistiska och ursinnigt mot vanligt folk - som det är så svårt att få gehör för mer konservativa tankar och värderingar i vårt arma land. Härigenom är det mycket värdefullt att det publiceras tillrättalägganden som de Martin gjort i blogginlägget ovan.