Förändringens LO

51 procent av LO:s medlemmar röstade på Socialdemokraterna i valet 2010 (skriver DN i dag men jag hittar inte artikeln på nätet). En troligtvis historiskt låg siffra för det förbund som en gång i tiden grundade det Socialdemokratiska Arbetarepartiet.

Trenden har dock varit tydlig under ett antal val. Allt färre ser sitt fackmedlemskap som ett partipolitiskt ställningstagande. Ett faktum som akademikerförbunden insett och anpassat sig till. Och kanske kan det vara en förändring på väg även inom LO.

LO ska snart välja ny ordförande efter Wanja Lundby-Wedin. De båda toppkandidaterna som vill ta över signalerar nu att ett självständigare LO kan vara nödvändigt för att tillvarata medlemmarnas intressen.

Banden till SAP kommer så klart inte klippas helt. Men ju längre tid Socialdemokraterna befinner sig i opposition på riksplanet, desto mindre intressant blir de som koalitionspartner för LO. Det är den krassa verklighet som LO-ledningens måste anpassa sig till.

Tiden är förbi då det enda LO-kollektivet ville ha var centrala förhandlingar för medlemmarnas löner. Dagens LO-arbetare vill ha inflytande i sin vardag, makt över sin tid och förhandla om lönen på egen hand. Detta måste LO-ledningen anpassa sig till. Annars kommer man bli helt ointressant för gemene man.

Ett LO som inte bryr sig om gemene man kan visserligen leda till att de som blir kvar som medlemmar är den hårda kärnan av ideologiskt rätttrogna. Och då är ju inte banden till Socialdemokraterna något problem.

Men så länge hälften av LO-medlemmarna röstar på någonting annat är Sossarna så kan partianknytningen bli en black om foten för förbundet. Och det tror inte jag att de har råd att riskera.

Uppdatering: Via Eric i kommentatorsfältet fick jag en länk till Handels hemsida där de skriver att de önskar vara mer självständiga. Lovvärt!

SvD.