Bidrag, stöd och lotter

Sedan partistödet infördes i Sverige har våra svenska partier blivit nästan helt beroende av de stöd som betalas ut via stat, kommuner och landsting. Medlemsavgifter täcker endast en bråkdel av de kostnader som ett riksdagsparti har.

Partistödet anses allmänt skapa oberoende partier som därmed inte är hänvisade till en godtycklig marknad av oberäkneliga medlemmar eller till utomstående finansiärer.

Som i alla andra fall går det dock att ifrågasätta det sunda i att vara helt beroende av det offentliga. Det är inte nyttigt på individnivå och torde inte heller vara det på organisationsnivå.

Det här vet våra svenska partier om och man har lite olika tillvägagångssätt för att inte vara helt utelämnade till det offentligas goda vilja. Centern hade sina tidningar (som numera har förvandlats till en stor förmögenhet), Socialdemokraterna sitt lotteri och Moderaterna sina insamlingar.

De pengar som partierna har fått in på ovanstående verksamheter har redovisats i respektive partis årsredovisningar. Vänsterpartierna har dock haft synpunkter på att Moderaterna inte har redovisat vilka enskilda individer som skänkt pengar till partiet.

Nu verkar det emellertid som att partiledningen öppnat upp för en översyn av den ståndpunkten. Något som jag kan tycka är olyckligt.

Ingen kräver att partierna ska redovisa vilka enskilda individer som är medlemmar i respektive parti. Då borde man följaktligen inte heller behöva redovisa vilka enskilda individer som skänker pengar. Det handlar om föreningsfrihet.

För jag har inga problem med att Sossarna har sitt lotteri (även om det känns som en lite lustig kvarleva från en tid då Bellman krängde statliga lotter). Jag har heller inga problem med att Centern förvaltade sina tidningskoncerner på ett för dem positivt sätt. Så länge eventuella intäkter redovisas på ett eller annat sätt borde det vara en icke-fråga.

Då torde diskrepansen inom LO-förbunden i fråga om bidrag till Socialdemokraterna vara ett större (internt) problem. Skiljelinjen i den frågan torde stå mellan å ena sidan passiva medlemmar som är medlemmar i facket för att de vill ha en försäkringar snarare än "arbetarkamp" och å andra sidan förtroendevalda fackliga aktivister som lever för facklig-politisk samverkan.

Det här är, precis som systemets försvarare brukar hävda, en intern fråga. Jag har dock svårt att se hur LO ska kunna fortsätta legitimera förfarandet när en allt större andel av medlemmarna röstar borgerligt.

Fast det är klart. De som röstar borgerligt blir aldrig ombudsmän eller förtroendevalda. Vilket så klart är praktiskt. Då kan man nämligen hänvisa till diverse LO-kongressbeslut (som fattats av människor som ofta har uppdrag för Socialdemokraterna samtidigt som de är LO-aktiva) även i fortsättningen.

Nyheter: DN, DN, Exp, GP, SvD, SvD.

Bloggar: Persson, Lundbäck, Santesson.