Om ryktena kring de besked som Kristdemokraternas valberedning förväntas meddela i eftermiddag stämmer så kommer Mats Odells kandidatur till partiordförandeposten ha visat sig minst sagt ödesdigert. Sällan har Sverige sett en så tydlig avpollettering av en tidigare partitopp.
Från minister, till gruppledare i Riksdagen, till att bli av med andre vice ordförandeskapet i partistyrelsen, till... ja, till vad då? Kanske till ingenting?
Klart är i alla fall att beskedet kommer väcka ont blod i delar av partiet. Och även om Christian Gergils tror att det bara är de moralkonservativa krafterna inom partiet som kommer att bli besvikna så vet jag att det är betydligt fler än så.
KDU har investerat en hel del i Odell. Så även stora delar av den mer marknadsliberala falangen (FFFF) samt enskilda personer inom partiet.
Så även om jag tror att KD gör rätt som behåller Hägglund som partiordförande så tror jag även att hanteringen i efterhand kommer visa sig ha sått mer splittring inom partiet än nödvändigt.
Kanske kommer det här bli KD:s version av Slaget i Lycksele. En uppslitande personstrid som sedan ligger kvar inom partiet som underliggande konflikt mellan olika falanger. Något som troligtvis inte gagnar någon.
Hägglund måste verkligen visa att han kan fylla upp orden (om verklighetens folk, politikens grindvakter etc) med handling framöver. Annars kommer han få det tufft. Särskilt internt.
KD ligger och balanserar på riksdagsspärren i varje mätning. Trots att man borde ha potential att ligga kring åtminstone 6-8 procent. Det sista partiet behöver nu är interna strider som sliter upp partiet inifrån.
Förhoppningsvis kan Hägglund, med nyvunnet stöd från kongressen i vår, samla partiet till en enhetlig linje. Annars riskerar Alliansen att stå utan KD efter valet 2014. Och det vill i alla fall inte jag.
Nyheter: FB, Exp, SvD, SVT, AB, D, AB, DN, DN, DN, Exp, Exp.
Uppdatering: MH, AB, AB, D, DN.
Bloggar: Tokmoderaten, Ljunggren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar