Just i dag är det tydligen 245 år sedan som den svenska Tryckfrihetsförordningen instiftades. Den har uppdaterats några gånger sedan dess men verkar i sin nuvarande form av bestått i 62 år (av namnet att döma i alla fall).
Huruvida den är utsatt för påtryckningar från politiskt håll låter jag vara osagt. Man kan dock konstatera att Tryckfrihetsförordningen redan i dagsläget är kringskuren, till exempel av lagen om hets mot folkgrupp. Tryckfriheten är således inte absolut, vilken den så klart borde vara.
I stället för lagen om hets mot folkgrupp finns till exempel en lagstiftning om olaga hot som på ett tillfredsställande sätt borde räcka för att stävja eventuella hot eller kränkningar mot enskilda individer (den typ av kollektivisering som lagen om hets mot folkgrupp utgör är i stället kontraproduktiv eftersom den klumpar ihop människor och gör dem till offer utifrån en förment grupptillhörighet).
Men vad innebär då Tryckfrihetsförordningen? Flera av mina vänner som arbetat som debattredaktörer har vittnat om en uppsjö av förorättade människor, som när de inte fått sina insändare eller debattartiklar publicerade i lokaltidningen, åberopat tryckfriheten. Och i samma andetag anklagat tidningen i fråga för censur.
Men tryckfriheten innebär ju inte att du har rätt att få dina åsikter tryckta i vilken tidningen som helst. Den innebär att du har rätt att starta en egen tidning och sprida vilka åsikter som helst (nästan i alla fall).
För som jag skrev ovan så är tryckfriheten redan i dagsläget kringskuren. Kanske borde vi därför införa en Tyckfrihetsförordning som komplement till Tryckfrihetsförordningen? En förordning som faktiskt stadgar att människor ha rätt att ha precis vilka åsikter som helst, hur knasiga de än må vara i andras ögon.
Eftersom det är förbjudet att hota andra individer, eller på annat sätt kränka dem, skulle det vara (relativt) enkelt att avgöra vad som är brottsligt eller ej.
Vem väcker den motionen i Riksdagen?
Nyheter: MV, B.
4 kommentarer:
En av de fraser man hör ofta i Sverige är:
"Jag tycker... men så får man ju inte säga".
Det sägs oftast av kvinnor som helst skulle vara hemma och ta hand om sina små barn.
Så en "Tyckfrihetsförordning" vore bra. Hur man implementerar den är en annan fråga. Det där med att "nu är vi oense, så vi slutar diskutera" är ett ganska ingrott karaktärsdrag i Sverige. I Frankrike byter folk ibland åsikter med flit bara för att få till en diskussion. Det är tråkigt att bara nicka medhållande.
Implementering bör ju helst sköta sig själv i och med att det offentliga samtalet tillåts ha högt till tak. Jag personligen har lite svårt för personer som intar ett motsatt ståndpunkt bara för att. Det ingår fock i normalt hyfs att kunna argumentera med någon som inte håller med en i sak.
Jag håller med om att diskussionen ska vara ärlig. Själv har jag mycket få problem med att finna att jag håller med mina samtalspartners...
De få gånger som det händer så är det väl bara att tacka och ta emot :)
Skicka en kommentar