Det verkar som att SCB har publicerat statistik över vilka som lämnat a-kassan under de senaste åren. Jag kan tyvärr inte hitta den men det verkar som att oppositionens alla farhågor i stort har motbevisats.
Men långt ifrån alla tycks ha tvingats ut i otrygghet. Av de 405.000 som hoppade av 2006-2007, var 41 procent, omkring 165.000 personer, 55 år eller äldre med inte så lång tid kvar till pension. Det innebär att omkring var femte äldre än 55 år lämnade a-kassan.
Många avhoppare tycks också haft marginaler för att klara arbetslöshet. Drygt 110.000 hade en förmögenhet på minst en miljon kronor.
Människor har således gjort en kalkylerad beräkning och kommit fram till att man har råd att stå utanför, inget konstigt med det. Sven-Erik Österberg ser dock fackets ställning som hotad i och med att förbunden får allt färre medlemmar. Men hur rimmar det egentligen med att Arbetslöshetskassornas Samarbetsorganisation (SO) framställer a-kassorna som fristående från fackförbunden? Vems version är den rätta?
Skattemedel bekostar i dagsläget runt 75 procent av kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen. Den siffran var tidigare runt 90 procent. I Sverige har vi alltså ett system där fristående fackföreningar administrerar en statlig försäkring. Det är knappast rimligt och Socialförsäkringsutredningen har ett digert uppdrag i att ta fram ett förslag på hur en eventuell obligatorisk arbetslöshetsförsäkring skulle kunna se ut.
Det ska bli spännande att följa utvecklingen på området. Jag är nämligen inte säker på vad jag själv tycker är en önskvärd utformning. Kanske är Skattebetalarnas socialförsäkringspeng det mest attraktiva förslaget hittills?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar