onsdag 30 juni 2010

Om "rätten" till att skaffa barn

Är det verkligen rimligt att kunna kräva vad som helst av sin omvärld? Om man till exempel vill byta kön från kvinna till man, borde man då inte inse att man också ger upp möjligheten till att skaffa barn? Om personen i fråga är gift eller ogift bekommer mig inte nämnvärt. Två vuxna personer, likväl som en, bör rimligen kunna komma fram till ett sådant beslut på egen hand.

Sen kan man ifrågasätta om könsbyte är ett ingrepp som ska bekostas av det allmänna (det borde rimligtvis vara ett personligt beslut och en personlig kostnad) men jag lämnar den debatten därhän i dag.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

2 kommentarer:

Luka(s) sa...

Du har nog missförstått en del. Transsexualism är inget självvalt, det är en sjukdom som innebär lidande och kräver vård. Vården, könskorrigerande behandling, dvs bla operationer, är heller inte sjävlvald, det är oi de felsta fall det enda alternativet till självmord eler ständig och allvarlig depression.
Att man blir steril av vården är lika lite självvalt som det är för cancerpatienter som blir sterila av sin strålbehandling.

MartinE sa...

Jag har inte hävdat att det är självvalt, och jag tror säkert att transsexualism klassas som en sjukdom. I mina ögon är den dock främst psykosomatisk och bör behandlas (om man nu vill behandlas) med psykologisk hjälp framför kirurgiska ingrepp.