måndag 15 november 2010

Public Choice förtäckt som omsorg om hälsa

På DN-debatt i dag levererar Folkhälsoinstitutet det mest flagranta exemplet på hur Public Choice fungerar som jag sett på länge. Genom att ta upp ett förment populärt ämne (hälsa) försöker man ge sig själv (myndigheten i det här fallet) fler uppgifter. På så sätt kan man i förlängningen nämligen ställa krav på mer resurser.

FHI föreslår att:
regeringen på försök inrättar ”folkhälsofonder” samt
att regeringen låter utreda möjligheten att även i Sverige lagfästa kommunernas ansvar för folkhälsofrågor.

Dessa två, till synes oansenliga förslag, skulle dels ge FHI pengar att förfoga över i form av folkhälsofonder, och dels fler lagar att över tillsyn över.

Se där, så enkelt det kan vara att skapa sitt eget existensberättigande.

DN, GGE, PF, LO, NB

Läs även andra bloggares åsikter om , , , .

2 kommentarer:

Anonym sa...

Martin med flera;

"På DN-debatt i dag levererar Folkhälsoinstitutet det mest flagranta exemplet på hur Public Choice fungerar som jag sett på länge. Genom att ta upp ett förment populärt ämne (hälsa) försöker man ge sig själv (myndigheten i det här fallet) fler uppgifter. På så sätt kan man i förlängningen nämligen ställa krav på mer resurser..."

Efter många anställningar i offentlig sektor, undrar jag över syftet ang många offentliga verksamheter: Vad är uppdraget? Finns det ett officiellt uppdrag? Hur är organisationen anpassad till uppdraget? Vilka människor har knutits till denna organisation, och varför?

Min bild av offentlig sektor är tyvärr rätt mörk, och jag brukar sällan hitta svar på frågor enligt ovan.

Det värsta är att det inte är något litet familjeföretag det handlar om. Istället är det en verksamhet som i bästa fall behövs rörande viktiga former av samhällsservice, och som alltid är skattefinansierad.

Vad Folkhälsoinstitutet angår, är det sannolikt varken första eller sista gången som vi får uppleva hur en myndighet, eller sektion inom en stor myndighet, försöker blåsa upp sig för att påvisa sin egen förträfflighet och kritiska samhällsnytta. Allt för att få mer anslag, och kunna växa ytterligare.

Ett oklart uppdrag för en myndighet, torde ge en verksamhet som subjektivt utformas av de som är chefer under aktuell period. Vidare lär ett oklart verksamhetsmål kunna ge oklara yrkesroller, och i slutändan torde det vara högst oklart om de medel som satsats på myndigheten verkligen ger skattebetalarna valuta för sina pengar.

Det värsta är nog att det tycks vara smått omöjligt att utvärdera om skattebetalarna just får någonting vettigt uträttat för sina pengar. Detta eftersom mer än en myndighet saknar ett klart och transparent uppdrag av anslagsgivarna. Inte sällan verkar det även råda en avsaknad av såväl utvärderingsmetoder som utvärderingsrutiner för aktuell verksamhet.
Allt detta sammantaget innebär naturligtvis att det är ytterst svårt att bilda sig en rimlig uppfattning om värdet av aktiviteterna hos en offentlig myndighet.

Därtill vet vi alla, att en myndighet aldrig går i konkurs hur perifera verksamheter den än sysslar med, eller hur låg kvalitet verksamheten än har. Många företag hade naturligtvis gått in konkurs om de skötts med samma brist på klara visioner och uppdrag, lika olämpliga organisationer, och samma slag av lättsinnigt förhållande till begreppet och företeelsen kvalitet som tycks vara fallet rörande mer än en offentlig myndighet.

För att överlag höja den offentliga sektorns status, tror jag att det behövs ett nytt tänkande. En myndighet bör kunna ses som en offentlig motsvarighet till ett privat företag, och en myndighet bör alltid ha ett klart, legitimt uppdrag.

Därefter bör det inrättas en utvärderingsmyndighet och utvärderingsmetoder för att regelbundet mäta hur givna uppdrag uppfylls hos landets alla myndigheter som idag inte granskas på detta vis.
Vi bör granska kvalitet på alla de vis hos offentliga myndigheter, ungefär som Högskoleverket granskar eftergymnasiala utbildningar.

I det fall en myndighet äskar utökade anslag, och vill utvidga sig, ska den verkligen ha en god historik, och övertygande kunna argumentera varför ytterligare skattemedel ska tilldelas.

Det borde tas ett snabbt riksdagsbeslut om att alla myndigheter ska granskas regelbundet. Myndigheter som ej levererar får en viss tid på sig att förbättra sig. Därefter läggs myndigheten ned, alternativt sammanslås med en annan myndighet.

Härigenom kunde dysfunktionella delar av offentlig sektor systematiskt åtgärdas, och vi kunde börja gå bort från dagens rätt kravlösa tillstånd.

Mvh

Unknown sa...

Tanken med Riksrevisionen, Statskontoret etc är ju just det du efterfrågar. Tyvärr leder sällan, eller aldrig, kritik till någon form av reell förändring.

Uppföljningsmekanismerna måste helt klart bli bättre och man måste lära sig att agera mer osentimentalt till eventuell nedläggning av myndigheter som inte visar sig uppfylla kraven/leverera rätt saker/ge valuta för pengarna.

För precis som du skriver:

"Ett oklart uppdrag för en myndighet, torde ge en verksamhet som subjektivt utformas av de som är chefer under aktuell period. Vidare lär ett oklart verksamhetsmål kunna ge oklara yrkesroller, och i slutändan torde det vara högst oklart om de medel som satsats på myndigheten verkligen ger skattebetalarna valuta för sina pengar."

Det är ett problem.