I dag fortsätter DN:s artikelserie om människor som inte känner sig bekväma som vare sig man eller kvinna.
Jag förstår dock fortfarande inte varför deras önskan är att få klassificera sig/identifiera sig som ett tredje kön (utöver de två biologiska kön som de facto existerar). Maria Eriksson är dessutom inne på samma spår.
Målet borde rimligtvis vara att avskaffa könsindelningar. Om man nu tycker att det är ett problem att det "bara" finns två vill säga.
Rent juridiskt är det dock ganska oproblematiskt att stifta lagar som går emot människors eventuella uppfattning om sig själva, vilket Niclas Karlsson konstaterar.
Dels för att det knappast tillför något rent praktiskt till lagstiftningen som sådan. Dels för att det skulle öppna upp för ytterligare krav på kategoriseringar och indelningar.
Just det exempel som tas upp i artikeln minns jag dessutom att jag faktiskt läst om. Det var en kvinna som inte kände sig som 60 utan som 40, något hon också ville skulle stå i hennes pass.
Biologiska skillnader och förutsättningar är dock inte så enkla att ändra på. Så oavsett vad folk tycker så kommer vi även framgent att dela in människor i män och kvinnor. Hur folk sedan uppfattar sig själva, det är en annan fråga. Dock inte en lagstiftningsmässig.
Läs även andra bloggares åsikter om Kön, Könsbyte, politik, gener.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar