Frälsningsarmén, statliga bidrag och åsiktsförtryck

Ingen kan ha undgått de senaste dagarnas debatt kring Frälsningsarmén. Det hela började med att Kalla Fakta "avslöjade" att man svårligen kan bli frälsningssoldat om man lever i en homosexuell parrelation.

Frälsningsarmén, precis som alla andra organisationer, har dock rätt att ställa vilka krav de vill på sina medlemmar. Särskilt de som fungerar som funktionärer eller är yrkesverksamma i organisationen.

I just Frälsningsarmén handlar ett av kraven om att man för att bli Frälsningssoldat antingen måste leva i celibat eller inom ett heterosexuellt äktenskap. Detta för att man som kyrka hedrar den traditionella syn på äktenskapet som Bibeln föreskriver.

Vill man bli medlem i IOGT-NTO måste man förbinda sig till att inte dricka alkohol. Vill man bli frimurare måste man tror på Gud. Faktum är att ganska många organisationer ställer upp krav för vad som krävs av medlemmarna. Jag som förtroendevald för Moderaterna har till exempel skrivit under dokument där jag förbinder mig till vissa saker.

Tyvärr verkar det i fallet med Kalla Fakta och Frälsningsarmén som att allt för många inte lyckas se skillnad på interna medlemskriterier och extern hjälpverksamhet. Merparten av de pengar som Frälsningsarmén får från det offentliga går till olika former av hjälpverksamhet. Det går således inte in till organisationens missionsverksamhet.

Som trossamfund får emellertid Frälsningsarmén, tillsammans med mängder av andra samfund, anslag från det offentliga och detta kan så klart diskuteras. Och visst, man kan utgå ifrån att staten (eller annan institution) bör ställa upp vissa åsiktskriterier för vad man måste tycka för att få pengar. Det är dock ett tillvägagångssätt som vi i Sverige brukar förkasta när andra stater använder sig av.

Här visar sig därför en historielöshet i debatten som är näst intill skrämmande, i alla fall från de som upprörs över att staten ger pengar till organisationer som Frälsningsarmén.

För 60 år sedan var homosexualitet förbjudet i Sverige. Det var således statens offentliga hållning att det inte var tillåtet för två män att ingå sexuella relationer. I dag är förhållandet som bekant annorlunda. Läxan borde dock vara att den åsikt som staten för tillfället hyser inte nödvändigtvis bör få företräde framför andra. Än mindre få ekonomiskt stöd.

De som tycker att det är problematiskt att Frälsningsarmén får pengar borde därför, i rimlighetens namn, också tycka att det är problematiskt att RFSU eller RFSL får pengar för att bedriva opinionsbildning (eller några andra organisationer för den delen). RFSU får till och med statliga uppdrag, helt utan upphandling vad det verkar som, för att sprida sin syn på reproduktiv hälsa (det här är alltså ett företag som tjänar ganska stora pengar på att sälja kondomer).

Diskussionen bör således handla om, inte om huruvida just Frälsningsarmén ska få pengar i egenskap av att vara ett trossamfund, utan om staten överhuvudtaget ska finansiera en viss tros/åsikts-inriktning framför en annan.

Jakob Heidbrink skrev bra i frågan om staten som neutral part på Juridikbloggen här om dagen:

Vidare skall staten vara neutral, det vill säga staten skall inte blanda sig i trosuppfattningar: att den officiella statliga inställningen är att homosexualitet är en sexualitet bland andra, skall inte spela någon roll när statens pengar delas ut. Staten har helt enkelt inte till uppgift att uppfostra medborgarna. Om staten skulle ta sig sådan frihet, skulle staten bli ett tvångsmedel för åsikter i den rådande majoritetens hand. Tanken med demokratin är att alla åsikter skall ha möjlighet att fredligt verka för att få en majoritet på sin sida. Detta förutsätter att den för tillfället rådande majoriteten inte med tvång eller genom att dra undan förmåner som majoriteten får från andra åsiktsriktningar omöjliggör för någon åsiktsriktning att så småningom bli majoriteten.

Så. Frälsningsarméns syn på livet är egentligen ganska ointressant. Debatten bör vara en helt annan, nämligen; Är det statens uppgift att hålla ideella och frivilliga organisationer under armarna medelst ekonomiska bidrag?

Det kanske är det vi ska diskutera?

D1, D2, D3, D4, SVT1, SVT2, MM, DM, Exp1, Exp2, AB, DN, PB, SvD1, SvD2, SvD3, VI. DP, SW, SB, S, SyD, Q.

Läs även andra bloggares åsikter om Frälsningsarmén, Kristendom, länkar, bloggar, nyheter, politik.