Sköna första maj?

Sedan 1932 har Socialdemokraterna suttit på regeringsmakten under ca 66 av 79 år. De har således haft stor frihet att forma Sverige efter sin egen vilja. Något de så klart även gjort.

Från 1950 fram till slutet av 70-talet byggdes offentlig sektor ut, skattetrycket ökade från 20 till 50 procent och genom ett korporativt system byggdes socialdemokratin in i stora delar av den offentliga samhällssektorn.

Trots det har man kontinuerligt demonstrerat på den sedan 1939 allmänna helgdagen första maj. Något som i bakspegeln nog bör ses som ett genialt PR-knep utan motstycke. Trots att man innehaft makten, och således varit "makten" i samhället, har man lyckats skapa en bild av att det hela tiden finns krafter som arbetar mot socialdemokratin.

Man har även förfäktat idén om att det hela tiden finns mer att göra för att komma närmare det jämlika, politiskt fulländade samhälle som man vill uppnå. Historiskt sätt bör därför första maj ses som en arena där socialdemokratin kunnat kräva mer reformer, för att sedan genomdriva dem politiskt.

Demonstrationstågen gjorde att det hela tiden såg ut som att det fanns en folklig förankring bakom den förda politiken. Att det i stort var samma personer som gick i tågen och sedan genomförde politiken låtsades man inte om.

I dagsläget är det emellertid allt färre som går i tågen. När jag var liten, under uppväxten i Katrineholm, behövdes det två musikkårer i tåget (en längst fram och en längre bak) för att alla skulle kunna höra dem. I dag räcker det dock med en, och alla deltagare hör gott och väl den musik som spelas.

Gissningsvis har det under årens lopp blivit allt mer oklart vad man egentligen demonstrerar mot. Om man själv sitter på makten, varför då gå ut i snålblåsten och ropa ramsor om arbetstid och arbetsrätt?

I dagsläget, med borgerlig regering, har jag större förståelse för att den samlade vänstern tycker det känns viktigt att demonstrera. Min uppfattning är dock att tågen trots det inte är längre än vad de var för 6 år sedan. Det är de närmast invigda och redan engagerade som deltar. Inte några breda massor.

Varje parti och varje fraktion går dessutom för sig själva och ställer ofta helt olika krav på vad politiken bör leverera.

Det är lite oklart vad jag egentligen vill ha sagt med den här texten. Kanske att fenomenet första maj har sprungit ifrån arbetarrörelsen? I en tid när det inte längre är självklart att man sitter vid makten går det inte att använda demonstrationstågen som förtrupp inför kommande politiska beslut.

Att dagen dessutom går i slentrianens tecken gör nog att den för utomstående framstår som intern och snävt partipolitiskt. Den samlade vänstern bör nog därför fundera på vad man vill att dagen ska vara framöver. Man kan inte bara, som Göran Greider och andra, leva på att dagen i fråga har haft en historisk betydelse.

Om första maj ska kvarstå som arbetarrörelsens dag så måste något drastiskt hända i den interna synen på den. Annars kommer kanske KD:s familjedemonstrationer vara större tillställningar om några år.

AB1, AB2, AB3, SR1, SR2, SR3, SR4, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, Exp1, Exp2, Exp3, PB1, PB2, R, KK, SvD1, SvD2, SvD3, GP, SVT.
TB, GH, RB, CBH, FS, ES, ML, JI.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, facket, LO.