Kuwait kan svårligen ses som en demokratisk stat som hyllar mänskliga rättigheter, i alla fall inte enligt våra västerländska ögon. Den ärftliga emiren utser till exempel premiärministern och kvinnlig rösträtt infördes så sent som 2005.
Trots det så gissar jag att de flesta ansåg att staten Kuwait hade full rätt att försvara sig självt när Irak invaderade dem i början av 90-talet.
Vapenhandel är därför aldrig svart eller vit, och det vet nog även personerna som skriver på DN-debatt i dag. Trots det säger man att man kategoriskt vill stoppa svensk vapenexport "till diktaturer eller andra länder där det riskerar att användas för att kränka de mänskliga rättigheterna".
Något som absolut är önskvärt och eftersträvansvärt samt behöver efterlevas i så stor utsträckning som möjligt. Men det kanske inte är så enkelt egentligen. För även i helvetet finns det som bekant grader. Och även semi-demokratier kan behöva försvara sig från andra stater.
Frågan är dessutom vem som ska avgöra vilka kriterier som ska gälla samt hur dessa skall bedömas. Samt om vapenhandel verkligen är ett påtryckningsmedel vi som nation vill använda oss av gentemot andra.
Som ni märker så är det här svåra frågor och jag är tveksam till om det finns några entydiga svar. Jag har dem i alla fall inte. Det enda jag vet är att jag är skeptiskt till att använda vapenhandel som ett sätt att bedriva utrikespolitik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar