Är radikalfeminismen död?

I går skrev Roland Poirier Martinsson (RPM) en krönika i SvD som inte direkt mottogs med öppna armar av Twitter och delar av bloggosfären. RPM skrev bland annat:

"Idén att relationen mellan män och kvinnor bygger på maktkamp; att könen är lika med sociala konstruktioner; att olikheter mellan könen per definition är av ondo; att kvinnor i västerländska demokratier på ett väsentligt sätt tvingas till sämre liv; att politiken har en skyldighet att ändra vårt sätt att tänka – nå, ingen tror på det där längre. Under en period spred sig dessa föreställningar, men vem hör framstående politiker prata könsmaktsordning idag?"

Och i allt väsentligt så håller jag med om att det idag inte är lika många som pratar om feminism på det sätt som RPM tar upp ovan (jämfört med för 10 år sedan). Om det beror på att tankarna är på väg ut eller om de blivit så inkorporerade i all politik att vi inte lägger märke till dem längre låter jag dock vara osagt.

Jag tycker dock att RPM gjorde det lite lätt för sig då han drog all feminism över en kam. Alla feminister ställer nämligen inte upp på teorierna om könsmaktsordning etc. Det hade därför varit mer rimligt att hänvisa till radikalfeminismen, eller till feminismen så som det uttolkats av genusvetare och andra "akademiker". Jag förstår emellertid att bristen på utrymme i en krönika gör att man får förenkla sig något.

RPM:s förslag om en vitbok för feminismens kostnader torde dock rendera skrämmande siffror om det genomfördes. Jag är inte säker på att det är en bra idé men det är ändå lite *roligt* (skrämmande?) att tänka på hur många timmar som läggs ner på jämställdhetsplaner och genusutbildningar i vårt land. Bara för att politiken fallit för en kvasiakademisk postmarxistisk teori.

Och det var delvis det som debatten handlade om när RPM drabbade samman med Gudrun Schyman i TV4:s Nyhetsmorgon i morse. Schyman anklagade RPM för kunskapsbrist och fortsatte med att konstatera att (radikal)feminism och dess analyser inte är åsikter utan kunskap.

Varpå RPM konstaterade att Schyman pratar om sina åsikter på samma sätt som man pratade om marxism för 30-40 år sedan. Det vill säga som kunskap och vetenskap, fritt från åsikter och tolkningar.

Att så inte är fallet torde stå klart för de flesta som är bekanta med vetenskaplig metod, om det inte räcker med att förlita sig på historiens gång vill säga.

Och jag tror att vi kan göra det även i den här frågan. Historien kommer visa att Gudrun Schyman har fel och att människor mår bäst om de får styra över sina liv på egen hand. Utan pekpinnar, förmaningar och lagar från dem som anser att de lever på fel sätt.

Det betyder inte att man är mot jämställdhet. För som RPM sa i Nyhetsmorgon. "Jämställdhetsarbete är inte samma sak som feminism".

Bloggar: Engnell, Skyttedal.