Statssubventionerad familjepolitik

Familjepolitiken har de senaste årtiondena nedlusats av direktiv. Och det politiska motståndet mot föräldrars makt över sin vardag och sina barn ser dessvärre ut att hårdna allt mer.

Det skriver Göran Hägglund på SvD Brännpunkt i dag. En verklighetsbeskrivningen som borde vara svår att argumentera emot.

Åsikterna kring värdet av direktiv och pekpinnar går dock isär. Att lagstiftningen ser ut som den gör är dock ett tydligt tecken på att förespråkarna av en regelstyrd familjepolitik har haft företräde.

Avskaffandet av sambeskattningen, subvention av förskola och maxtaxa till densamma har lett till att de flesta föräldrar inte tycker sig se några andra valmöjligheter än att sätta sina barn i förskola när föräldrapenningen tar slut.

En utveckling som har varit helt medveten, från främst socialdemokrater, men även från mer socialliberala politiker. Argumenten för förändringarna har främst handlat om att de är avsedda att göra kvinnor mindre beroende av sina män genom att öka förvärvsfrekvensen i gruppen (barnperspektivet har sällan eller aldrig hörts).

Att förvärvsarbetet bland kvinnor med små barn inte ökat sedan 1980, trots att fler barn än någonsin går i förskolan, hörs dock sällan i debatten.

I stället höjs allt som oftast röster för fler regleringar och fler pekpinnar. Bevekelsegrunderna skiftar men de kan vara allt från jämställdhet till arbetslinje.

Att som Göran Hägglund gör i dag, det vill säga att prata om familjernas rätt att själva bestämma hur de vill utforma sin vardag, hörs tyvärr allt för sällan. Det ska bli spännande att se vad KD:s interna arbetsgrupp för familjepolitiken kommer fram till så småningom.

Nyheter: Exp, D, SvD.

Bloggar: Andersson, Olsson.