Hemskolning - den svenska skolvärldens röda skynke

Skola och utbildning är som bekant infekterade frågor i svensk politik. Partierna på höger- respektive vänster sida står ganska långt ifrån varandra när det gäller synen på utformning och innehåll. Även lärarens roll och arbetsuppgifter är föremål för hetsig debatt.

Och trots att skolan kommunaliserades av Socialdemokraterna 1991, och därmed blev en kommunal angelägenhet om man bortser från utformningen av skolans styrdokument som även fortsatt är en nationell fråga, så beter sig rikspolitiker allt som oftast som om skolpolitik vore en statlig angelägenhet.

Det är därför Gustav Fridolin kan gå ut och hävda att det är statens fel att lärarlönerna är för låga. Fridolin har uppenbarligen inte förstått vad kommunalt självstyre och kommunalt ansvar innebär.

Nu ska regeringen i alla fall satsa 2,6 miljarder på en matematiksatsning i svenska skolor. Lovvärt på alla sätt om det inte vore för att Björklund också vill styra lärarnas sätt att undervisa. Missförstå mig inte, jag föredrar katederundervisning. Det är dock inte upp till Björklund hur svenska lärare utformar sina lektioner. Det bestämmer de själva i samråd med rektor och i viss mån med den lokala politiken.

Det här leder emellertid in mig på en annan fråga. Om jag som förälder är missnöjd med den/de skolor som finns i närheten, eller om jag av andra skäl inte anser att Sveriges skolor passar just mina barn, så finns det få - om ens några - möjligheter för mig att själv utbilda mitt barn i vårt hem.

Och det handlar inte bara om ekonomiska hinder trots att skattesystemet är utformat för att båda föräldrarna ska jobba i så stor utsträckning som möjligt (svenska familjer ses som enheter med ömsesidigt försörjningsansvar i bidragssystemen men inte skattemässigt). Det främsta hindret mot hemskolning i Sverige politik.

Tanken om enhetsskolan ligger djupt rotad i det svenska politikermedvetandet, även bland i övrigt liberala politiker. Min upplevelse är emellertid att liberala personer som kritiserar tanken om hemskolning gör det utifrån en rädsla för religiös fanatism. Man vill så att säga skydda barn från deras föräldrar.

I de länder där hemskolning finns och tillämpas kan dock inte föräldrar på helt eget bevåg lära sina barn vad som helst. Skollagen och läroplanen ska fortfarande följas och barnen genomför kontinuerligt prov för att kontrollera att de har lärt sig det de ska (precis som i den "vanliga" skolan alltså).

Men vad är det som säger att föräldrar inte skulle kunna ge sina barn en minst lika adekvat utbildning som den svenska skolan hade gett samma barn? Inte mycket om du frågar mig. Allt för få har dock fått försöka eftersom det i princip krävs svåra sjukdomar för att få rätt att hemskolas.

En reform som tillåter de föräldrar som vill, och har möjlighet, att utbilda sina egna barn vore således på sin plats. Jag har dock små förhoppningar för att en sådan kommer genomföras inom kort.

I väntan på det kan jag rekommendera den artikel som Mattias Svensson skrev om hemskolning i förra numret av Magasinet Neo (som tyvärr inte finns på nätet).

Nyheter: DN, SvD, FB, SMP, NT, SkD, SyD, AB, B, DN2, Exp.

Bloggar: Persson, Edholm, Alam.