Om valet står mellan inget jobb och ett jobb med en något lägre lön än genomsnittet så väljer de allra flesta jobbet framför arbetslöshet.
Och en arbetsgivare som väljer mellan två potentiella kandidater väljer troligtvis den med mest arbetslivserfarenhet, förutsatt att lönerna för båda kandidaterna är samma.
Ovanstående exempel är två exempel på varför ungdomsarbetslösheten är högre i Sverige än i andra jämförbara länder. Arbetsmarknaden är, mycket tack vare fackföreningsrörelsens arbete de senaste 40 åren, uppdelad i ett a-lag som redan är inne på arbetsmarknaden och ett b-lag som står utanför.
Den senare kategorin består i stor utsträckning av ungdomar och invandrare som aldrig kommer in eftersom de inte kan konkurrera mot erfarenhet. Expressens ledarsida skriver:
När arbetsgivarna inte får någon "rabatt" genom att anställa den som är oerfaren och oprövad i stället för den som är meriterad och har bevisat sitt värde, blir den oerfarna naturligtvis mindre attraktiv; han har inga som helst konkurrensfördelar. Dessutom tenderar lågkvalificerade jobb att försvinna när lönetrappan är platt; barnskötare ersätts av förskollärare, sjukvårdsbiträden av undersköterskor. Summa summarum: trösklarna in på arbetsmarknaden, för de oerfarna och på svensk arbetsmarknad oprövade, blir höga som murar.
I dagens Sverige utför civilekonomer arbetsuppgifter som tidigare utfördes av gymnasieekonomer. Gymnasieingenjörer existerar knappt längre och den solidariska lönepolitiken har tvingat industrier på landsbygden i konkurs.
Så vad göra? Eftersom jag inte önskar någon en statlig lönepolitik så måste en förändring komma genom kollektivavtal och förhandlingar mellan arbetsgivare och fackförbund.
Det handlar således, för oss som vill se en förändring, om att argumentera för en mer flexibel arbetsmarknad där personer utan erfarenhet får en möjlighet att konkurrera med något annat är redan befintlig kunskap.
Dessutom argumentera för det på ett sådant sätt att LO-förbunden tar intryck. Just nu jobbar dock åtminstone några av dem med en satsning för att pressa upp lägstalönerna för alla, inklusive nyanställda ungdomar.
Och så undrar de varför ungdomsarbetslösheten är så hög.
Nyheter: Exp, SyD, SVT, SVT, SVT, DN, SvD, SvD.
Bloggar: Cwejman, Cwejman, Lundbäck.
5 kommentarer:
Jag skulle aldrig anställa någon som var "perfekt för jobbet", där drar varningsklockorna igång. Mycket bättre då att ta någon som kan växa med uppgiften, och kompenserar för bristande erfarenhet med att han brinner för saken.
Så skulle nog många arbetsgivare vilja tänka.
Om fler tänkte som Ragnfast hade fler unga fått jobb tror jag.
Mig veterligen finns det ingen fungerande ekonomi, varken teoretisk eller verklig, som har full sysselsättning - så hur skulle man förhindra att de arbetslösa (oavsett om de utgör 1-2 eller 25 % av befolkningen) bjuder under varandra tills lönerna dumpats till en nivå som gör att folk behöver ha flera jobb?
Mig veterligen fungerar försöken att motverka en sådan utveckling lagstiftningsmässigt minst lika dåligt. En självreglerande, fri marknad, torde därför vara den bästa garanten för att ett sådant utveckling ska kunna undvikas.
Skicka en kommentar