Kommersiella intressen och allemansrätten

Det är väldigt positivt att DN i dag skriver om den översyn av tillämpningen av allemansrätten som Naturvårdsverket nu gör.

Jag har flera gånger tidigare skrivit om vikten av att äganderätten inte urvattnas genom att kommersiella aktörer bedriver kommersiell verksamhet på privat mark. Dessutom med hänvisning just till allemansrätten.

Om man frågar jurister tillåter egentligen inte allemansrätten den typ av verksamhet som till exempel bärplockningsföretag och sportfiskeföretag ägnar sig åt. Allemansrätten stadgar nämligen att man inte får göra åverkan på miljö och natur. Vilket storskalig kommersiell verksamhet nog ändå får sägas göra. Den gängse uppfattningen har dock varit att allemansrätten i sig tillåter verksamheten i fråga.

Min förhoppning är därför att Naturvårdsverket kommer fram till att det i framtiden kommer behövas någon form av överenskommelse mellan markägare och kommersiella aktörer. Det behövs, både för att skydda äganderätten och allemansrätten.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Sverige och Nato

Att svenskar aldrig har varit särskilt intresserade av ett medlemskap i Nato är väl kanske i sig inte en nyhet som platsar på DN-debatt. Svenska medborgare i gemen anser fortfarande att Sverige är ett neutralt land och att oroligheter i omvärlden är någon annans ansvar.

Ulf Bjereld har dock rätt i att frågan om medlemskap kommer att fortsätta vara en icke-fråga så länge inget parti väljer att driva den mer aktivt.

Inom Moderaterna finns det en viss opinion för ett medlemskap. Främst bland partiets mer försvarsvänliga falang. Trycket i frågan är dock tämligen lågmält bortsett från enskilda personers engagemang.

Inom Folkpartiet finns också företrädare som är för medlemskap och dessa är väl egentligen de enda som har hörts uttala sig i frågan under de senaste åren.

Även KDU är för ett medlemskap men KD talar sällan eller aldrig om frågan.

Frågan är således, om inte död, så åtminstone livlös. Det är dessutom svårt att se att det skulle gå att få några större folkmassor engagerade i frågan genom en mer aktiv opinionsbildning.

Jag tror dock att medlemskapsfrågan är för viktig för att helt lämnas där hän. De som är för ett tydligare närmande till Nato måste börja säga det mer öppet samt argumentera för varför ett medlemskap skulle gynna Sverige.

Inflytande och nationell säkerhet är så klart de två främsta argumenten för ett medlemskap. Att Sverige, som fri västnation, bör vara med och ta ansvar för fred och säkerhet i andra delar av världen är ett annat.

Jag tror inte att det är omöjligt att på sikt övertyga opinionen om fördelarna av ett svenskt Natomedlemskap. Men för att övertyga opinionen så måste någon börja opinionsbilda.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Staten, PR och RFSU

Att regeringen och dess underliggande departement tar hjälp av PR-konsulter för att utforma kommunikationsplaner har jag inga problem med. Departementetstkänstemän är i allt väsentligt sakexperter och inte kommunikationskonsulter.

DN:s artikelserie (vars alla delar inte verkar ligga ute på nätet) känns därför lite märklig. Vad tycker DN att regeringen och departementen borde göra i stället? Anställa folk, eller låta bli att informera? Det framgår inte.

Då tycker jag att det är ett större problem när regeringen tar hjälp av en lobbyorganisation för att utforma ett material kring Sveriges officiella hållning i frågor om reproduktiv hälsa. Där snackar vi intressekonflikt.

De PR-byråer som regering och departement använder sig av är upphandlade. RFSU fick ett uppdrag av regeringen att ta fram ett utbildningsmaterial.

Vilka tror ni tjänar mest (och då menar jag inte ekonomisk) på sina respektive uppdrag?

- Posted using BlogPress from my iPhone

Men kommunalskatten då...

Lars Jonung för i dagens DN fram ett mycket lovvärt förslag. Målet med förslaget är att Sveriges invånare i större utsträckning ska veta till vad deras skattekronor går. 

Han jämför med en ny funktion på Vita Husets hemsida där USA:s medborgare kan se vad de pengar som de betalar i federal inkomstskatt går till. Hans tanke är att Sverige borde införa en liknande tjänst uppdelad på de områden som finns i regeringens budgetproposition.

Här uppstår dock ett problem. Precis som Jonung skriver så är det den federala inkomstskatten som redovisas i den amerikanska tjänsten. Merparten av all skatt som betalas i Sverige är emellertid kommunalskatt och den har relativt lite att göra med statens utgiftsposter. 

Att redovisa vad arbetsgivaravgifterna går till är en annan femma. De finansierar socialförsäkringssystemet och arbetslöshetesförsäkringen och borde rimligtvis kunna redovisas på ett enkelt sätt. Inte heller den statliga skatten borde vara så svår att redovisa.

Men vad som borde vara mer relevant för en normalinkomsttagare i Sverige är hur hemmakommunen använder de pengar som betalas in. 

Om Skatteverket kan bistå med den informationen vet jag inte. Det torde dock vara något mer avancerat än att redovisa vad den statliga skatten och arbetsgivaravgifterna går till. 

Att börja med att över huvudtaget redovisa arbetsgivaravgifterna vore dock ett stort steg i rätt riktning. Allt för få vet hur mycket de egentligen betalar i skatt. Att på ett pedagogiskt sätt få information om vad pengarna används till kanske kan vara nästa steg.

Katrineholms historia pt. III (Robert Grönkvist)

År 1862 drogs järnvägen fram genom det som en gång skulle bli Katrineholm. Egentligen ville man ha knutpunkten i Stora Malm (eftersom det var det som var socknens "tätort") men Bonde på Ericsberg ville inte veta av någon järnväg på sina marker. Alltså förlades stationen i utkanten av socknen.

Runt järnvägen började nu så sakteliga ett samhälle att växa fram, något som driftiga män såg till att dra nytta av. En av dessa män var Robert Grönkvist.

Grönkvist var smed men var uppfinningsrik och startade snart en mekanisk verkstad. Delar av hans verksamhet köptes sedan av SKF, ett företag som fortfarande har stor betydelse för Katrineholm då det vid sidan av kommunen är en av stadens större arbetsgivare.

Precis som Kullberg så byggde även Grönkvist ett pampigt bostadshus åt sig själv. Gröna Kulle, som han döpte huset till, huserar i dag stadens kommunstyrelseförvaltning.


Utanför Gröna Kulle står en byst av fabrikör Grönkvist. Den restes i början av 50-talet och på den står följande att läsa:

"Grundare av stadens järnindustri

Hans flit
och fantasi
gav kraft
åt företag
och samhälle"


- Posted using BlogPress from my iPhone

Socialförsäkringspopulism

I sin iver att framstå som handlingskraftiga i socialförsäkringsfrågan är alltså riksdagens rödgröna partier villiga att ta hjälp av Sverigedemokraterna för att hasta igenom symbolpolitik som endast förändrar på marginalen? Är det verkligen att visa omsorg om det system man säger sig vilja värna?

Att man inte tar hänsyn till den pågående socialförsäkringsutredningen är uppenbart. Även att man inte bryr sig om den ytterligare översyn som regeringen redan aviserat.

Viljan att framstå som pådrivande i frågan tycks överskugga allt för de rödgröna. Så till den milda grad att man inte bryr sig om att man endast kan få igenom sitt publikfrieri tillsammans med Sverigedemokraterna.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Katrineholms historia igen

En annan person som betytt mycket för Katrineholms kommun var Arthur Bäckström. Löjtnanten Bäckström ägde och bebodde Julita gods men var vid sin död barnlös varpå han testamenterade hela egendomen till Nordiska Muséet.

I dag är Julita Sveriges största lantbruksmuseum och målet är att försöka gestalta livet på ett större gods i 1900-talets början. Både för herrskap och anställda.


Bäckström var dessutom högerman och djupt religiös. Religiositeten tog sig bland annat i uttryck att den kyrkliga ungdomsrörelsen fick begagna sig av delar av godset för sommarkoloniverksamhet. Tydligen ska Sven Stolpe ha varit på Julita i deras regi i sina ungdomsår.

Bäckström ligger begravd på godset.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Har Lena Andersson blivit konservativ?

Det är inte varje dag som Lena Andersson argumenterar för konservatism och försiktighetsprincip. Är det ett trendbrott vi bevittnar?

- Posted using BlogPress from my iPhone

Katrineholms historia

I Katrineholm där jag nu bor vet man att ära dem som bidrog till att bygga upp staden för 100 år sedan. I alla fall visste man det tidigare, trots 90 år av socialdemokratiskt styre.

I järnvägsparken, framför det hus som han en gång byggde, står en byst av handelsmannen August Kullberg. På sidan står det att:

"Han gav svensk plog åt svensk jord och grundval åt framtida stad"


Ett fint citat som visar värdet av initiativkraft och ekonomisk framgång. Något som kanske även kan påminna dagens katrineholmare om nyttan av företagande och marknadsekonomi.

Det är trots allt få som kan bygga den typ av stadspalats som Kullberg byggde åt sig själv, samt donera pengar till ett sjukhus, av egen ekonomisk kraft i dag.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nu är det sommar...

...nu är det sol.

Eller semester i alla fall, åtminstone för min del. Jag sitter just nu på tåget på väg hem till mitt nya hem i Katrineholm. Jag kommer inte komma tillbaka till stadshuset förrän den 18 juli och jag planerar att göra så lite som möjligt till dess.

Det betyder även att aktiviteten på bloggen kommer att gå ner nu ett tag. Så bli inte förvånande (eller misströsta) om det går några dagar mellan inläggen emellanåt. Det betyder bara att jag gör någonting trevligt.

En härlig sommar önskar jag er alla!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dagens länkar (från Konservativa tankar)

I dag tycker jag att ni ska läsa Johan Lundbergs och Per Gudmundsons kommentarer på Ann Charlott Altstadts tankar om högermänniskors påstådda hjärndefekter. Det räcker gott och väl som läsning i dag.

Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, politik.

Dagens länkar (från Konservativa tankar)

Nu finns dokumentären om Håkan Juholt att lyssna på på Sveriges Radio. Den som egentligen var tänkt att följa en bänknötare men som helt plötsligt kom att handla om en partiledarkandidat.

Och den som gillar amerikansk politik kan ta en titt på ett sammandrag av gårdagens debatt mellan några av republikanernas kandidater.

Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, usa, socialdemokraterna, politik.

Familjens eget val

Dagens snackis, förutom att Håkan Juholt har föreslagit att Stefan Holm ska leda Socialdemokraternas arbetsgrupp mot barnfattigdom, är gårdagens ESO-rapport om integrationen på arbetsmarknaden.

I den hävdas det att vårdnadsbidraget är en kvinnofälla samt att det kan vara problematiskt för integrationen att föräldraförsäkringen gäller fullt även för nyanlända med barn.

Att människor väljer möjligheten att stanna hemma med sina barn om de får möjlighet torde inte överaska någon. Att vårdnadsbidraget kan ha en lockande effekt för någon som ändå inte har så hög inkomst borde inte heller vara det.

Att från det gå till att kalla vårdnadsbidrag för kvinnofälla borde dock vara ett långt steg. Men inte i svensk debatt inte. Här är vissa saker bra och vissa dåliga. Punkt.

Att föräldraförsäkringen har en långt mycket större effekt på arbetsmarknaden, för alla, än vad vårdnadsbidraget har kommer vänsterdebattörerna troligtvis att se mellan fingrarna med. För den får man absolut inte förändra. (Om man inte vill individualisera/kvotera den vill säga.)

Det många debattörer missar är dock att vårdnadsbidraget främst finns till för att öka valmöjligheterna i ett genomreglerat och snedvridet system. Om du som förälder väljer att ditt barn ska gå på förskola så subventioneras du med ca 100 000 kronor per år (maxtaxa). Om du väljer att stanna hemma med barnet så får du ingenting.

Staten har alltså sagt att det egentligen bara finns ett önskvärt sätt att ordna sin barnomsorg på. Förskola eller inget. I ljuset av det så är vårdnadsbidraget en liten strimma av valfrihet.

Bäst vore dock att skapa någon form av likvärdighet mellan olika omsorgsformer, förslagsvis genom ett barnavdrag. På så sätt skapas neutralitet och människor får själva välja vad de gör med pengarna.

Har man ett avdrag behövs inte heller föräldraförsäkring eller vårdnadsbidrag (men kanske någon form av lagstadgad rättighet att vara ledig från jobbet under barnets första år).

Familjerna själva får välja hur de lägger upp sin tid och sin planering, utan statlig/kommunal inblandning. Många kommer säkert välja förskola för sina barn ändå, men inte alla. Och det borde vara huvudmålet med familjepolitiken. Att familjerna själva bestämmer hur de planerar sin vardag.

DN, SvD, SyD, R&D, CC1, CC2.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, familj, politik, samlevnad, skattetryck, socialförsäkringar, välfärd, vårdnadsbidrag.

Dagens länkar (från Konservativa tankar)

Maria Eriksson gör en sammanfattning av årets Engelsbergsseminarium.

Dick Erixon skriver bra om debatten mellan Roland Poirier Martinsson och Johan Norberg.

Och i dag firar vi för övrigt annandag pingst.

Läs även andra bloggares åsikter om länkar, politik, nyheter.

Aktier ger makt

Cecilia Fahlberg, förbundsordförande för Unionen, har synpunkter på hur svenska företag utformar sina bonussystem.

Mitt tips till henne, och hennes medlemmar, är att köpa aktier i företagen som de vill påverka.

I stället för att skriva på DN-debatt menar jag.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Vem räddar barnen?

Både DN och SvD gör i dag riktigt bra analyser kring Rädda Barnens senaste utspel. I övrigt vet man att man alltid kan lita på Maggie.



Läs även andra bloggares åsikter om politik, sverige, fattigdom, Ekonomi.

Dagens länkar (från Konservativa tankar)

TCO sågar Dagens Arena.

I helgen föddes ett nytt trossamfund.

Antalet aborter bland unga minskar.

Läs även andra bloggares åsikter om länkar, nyheter, abort, facket, Kristendom.

Rädda Barnen kan det här med PR

För mindre än ett halvår sedan lyckades Rädda Barnen få stora rubriker på vad som verkar vara samma rapport som media skriver om i dag.

Att man fortfarande pratar om relativ fattigdom, samt inte verkar ha några konkreta åtgärdsförslag som ligger utanför de sedvanliga bidragskraven, gör att jag helt enkelt kan hänvisa till vad jag skrev i februari.

DI, DN, SR1, SR2, Exp, AB, PB.
EA, AF.

Läs även andra bloggares åsikter om fattigdom, sverige, politik, Ekonomi.

Stråla ur de blåa vecken

I dag är det Sveriges nationaldag. Hos vänsterakademiker och på Twitter höjs röster för att byta datum för nationaldagsfirande eftersom de händelser som den 6 juni refererar till inte är värda att högtidlighållas.

Att republikaner inte uppskattar att Gustav Vasa införde arvsmonarki kanske inte är så konstigt. Inte heller att socialister inte uppskattar 1809 års Regeringsform och den maktdelningslära som den genomsyrades av. Jag har dock svårt att se hur man kan bortse från vad dessa saker har betytt för Sverige samt vår syn på oss själva och vår nation.

För det som firas i dag är ju inte primärt vare sig Gustav Vasa eller Regeringsformen. I dag firar vi Sverige som nation. Vårt demokratiska styrelsesätt, vårt kulturarv. Inte enskilda händelser som sådana. Datumet den 6 juni knyter an till några historiskt viktiga händelser i vår nations historia.

Det fanns även en tradition av att högtidlighålla Sverige just detta datum (Svenska flaggans dag). Det var därför inte konstigt att just detta datum valdes när man valde att göra nationaldagen till helgdag. Vilket för övrigt beslutades av Regeringen Persson med motiveringen:

Det svenska språket, den svenska historien, det svenska kulturarvet och det svenska samhällssystemet utgör stora delar av den nationella identiteten som i en tid med ökad internationalisering förefaller bli mer och mer betydelsefull. Att göra nationaldagen till helgdag i Sverige skulle vara ett sätt att visa att nationaldagen är värd ett större utrymme än den har i dag.

Vilket är en mycket bra motivering i mina ögon.

Så skäms inte om du firar Sverige i dag. Var i stället stolt över vårt land, vår historia och vår kultur. För som PJ Anders Linder skriver i dagens SvD:

Nationalkänslan spelar en viktig roll som sammanhållande kraft när så mycket annat drar människor i sär, och jag är övertygad om att sammanhållning behövs för att det demokratiska samhället ska fungera. Att vi lyder lagarna och betalar skatt till det gemensamma beror inte bara på att vi blir straffade ifall vi låter bli, utan det beror på känslan av att vi hör ihop och har mer gemensamt än att vi råkar vara på samma plats samtidigt.

Med anledning av dagen tycker jag att det är passande att lägga upp ett av mina favoritstycken för manskör; Sveriges flagga. Lyssna och njut.



Flamma stolt mot dunkla skyar,
likt en glimt av sommarens sol
över Sveriges skogar, berg och byar,
över vatten av viol.
Du som sjunger, när du bredes,
som vår gamla lyckas tolk:
solen lyser! Solen lyser!
Ingen vredes åska slog vårt tappra folk.

Flamma högt, vårt kärlekstecken,
värm oss, när det blåser kallt!
Stråla ur de blåa vecken,
kärlek mera stark än allt!
Sveriges flagga, Sveriges ära,
fornklenod och framtidstolk.
Gud är med oss, Gud är med oss
Han skall bära stark vårt fria svenska folk.

AB1, AB2, SvD1, SvD2, DN1, DN2, Exp1, Exp2, GP, SR.
Böhlmark, Svansbo, Johansson, Ingerö, Söderbaum.

Läs även andra bloggares åsikter om svensk kultur, sverige, Nationaldagen, 6 juni.

Dags för ett riktigt #avstamp

I går fattade så Svenska Missionskyrkan, Metodistkyrkan och Svenska Baptistkyrkan var sitt beslut om att man vill bilda ett nytt trossamfund tillsammans. I dag är det därför dags för det formella bildarmötet. Jag är således på väg till Filadelfiakyrkan i Stockholm.

I dag är jag dock inte ombud utan på bildarmötet representeras varje församling av en person som besitter rösträtt. Immanuelskyrkans ombud/representant är vår ordförande Dan Svanell.

Under diskussionen i SMK i går så stod det klart att de allra flesta är positiva till det nya samfundet men att nästan ingen tror på det föreslagna namnet (Equmeniakyrkan).

Även dopfrågan diskuterades en del då några anser att skrivelserna om dop som grund för medlemskap är för kategoriska. Jag kan dock inte se hur man skulle kunna bli medlem i en församling utan att vara döpt.

Missionskyrkans något ambivalenta hållning kommer därför, troligtvis i alla fall, få stryka något på foten i det nya trossamfundet. Jag gissar dock att den enskilda församlingens ställning även fortsatt kommer att vara så pass självständig att det finns utrymme för egen praxis för dem som vill.

Något som inte alls diskuterades i går var däremot frågan om ledarskapet för den nya kyrkan. Det fanns med på klotterplanket under påverkanstorget i torsdags men inte under debatten i går. Den frågan kommer nog i stället vara större i dag även om förslaget att vänta ett år med att besluta om ledare nog kommer bli det som gäller.

Kanske kommer även namnfrågan att stoppas in i det paketet. Vi får se vad som händer under dagen. Om inget oförutsett händer så kommer vi ha bildat en ny kyrka när dagen är slut.

Uppdatering
Det blev ett nytt samfund.

SMK1, SMK2, KT, Dagen1, Dagen2, Sändaren, Swärd.

Läs även andra bloggares åsikter om religion, Kristendom.

#Avstamp igen (kyrkoledarfrågan)

En väsentlig fråga som borde diskuteras och fattas beslut om den här helgen är vem som ska vara kyrkoledare för det nya trossamfundet.

Den grupp som har jobbat med frågan har dock inte kunnat komma överens och frågan föreslås därför att hänskjutas till nästa års konferens.

Vi ska alltså fatta beslut om skapandet av ett nytt samfund, hur det ska jobba, vad som ska vara dess teologiska grund... men det kommer inte finnas någon som tydligt leder arbetet framåt.

Något som jag tror är olyckligt. Både för att ett samfund behöver en ledare, samt för att den person som väljs nästa år kommer ta över ett arbete som den inte har kunnat påverka.

Det riskerar att underminera den personens position som ledare för samfundet.

Jag tror visserligen att frågan kommer diskuteras flitigt under helgen och åsikterna går nog isär. Oaktat det så finns inget förslag till kyrkoledare att ta ställning till. Och det tycker jag är synd.

Dagen.

- Posted using BlogPress from my iPhone

#Avstamp inför något nytt

För femte eller sjätte året i rad så tillbringar jag Kristhimmelsfärdshelgen som ombud på Svenska Missionskyrkans (SMK) kyrkokonferens. Jag representerar som vanligt min församling Immanuelskyrkan i Stockholm. I år hålls dessutom konferensen i Immanuelskyrkan, vilket är väldigt praktiskt.

Årets huvudsakliga uppgift för konferensen är att fatta beslut kring huruvida SMK, tillsammans med Svenska Metodistkyrkan (MK) och Svenska Baptistkyrkan (SBK), ska bilda ett nytt gemensamt samfund.

Vi har visserligen fattat beslut i den här riktningen de senaste 2-3 konferenserna så det känns egentligen redan klart. Nu är dock tanken att samarbetet ska formaliseras och ett nytt samfund bildas.

Vilket för en utomstående kanske ter sig som något enkelt. Frikyrkor som frikyrkor liksom. De tre samfunden har dock väldigt olika bakgrund och det är mycket som måste diskuteras, organiseras och jämkas i bildandet av någonting nytt.

SMK grundades som missionsförbund inom Svenska Kyrkan i slutet av 1800-talet. SBK är den "traditionella" frikyrkan som många andra frikyrkor sedan har stammat ur (Pingst, EFK etc). MK har sitt ursprung i den anglikanska kyrkan.

Det finns således olika traditioner och olika organisationsformer att ta hänsyn till. Alla som är medlemmar i en organisation vet hur svårt det kan vara att förändra sig. En sammanslagning är således inget som görs i en handvändning.

Jag tror dock att det kan komma något positivt ur bildandet av ett gemensamt samfund. Vi blir starkare, vi blir fler och vi kan visa enighet. Baksidan är dock att fler åsikter ska samsas vilket i värsta fall kan leda till att åsikterna urvattnas för att passa fler.

Är man inte noga med att poängtera varför vi gör det här (för tron och för kyrkan) finns även risken att man blir en populistisk kyrka som anpassar sitt budskap till vad man tror att den moderna människan efterfrågar.

Det finns således många kobbar och skär som vi måste navigera runt. Men jag tror att det är möjligt, och jag tror att det finns ett behov.

Jag återkommer säkert med fler inlägg om konferensen under helgen.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Apokalypsen är fortfarande jättelångt bort

Som jag skrev här om dagen: "Miljörörelsen kan börja med att släppa sina låsningar inför visa energislag och utvecklingsmöjligheter".

Sen kan jag även upplysa Fridolin med flera att Tysklands nyligen fattade beslut knappast är ett resultat av "självförtroende", utan av populism.

Och en sista kommentar; att inte tycka samma sak, är inte samma sak som att sakna "politisk vilja".

DN.

Läs även andra bloggares åsikter om miljö, Miljöpartiet, klimatalarmism, politik.