Att vara Pierre Schori verkar vara att leva ett liv genom pamfletter och slagord utan att känna sig nödgad till att förklara vad man egentligen menar eller hur dessa slagord ska kunna realiseras i praktisk politik.
Kursiverade stycken är Pierre Schoris ord.
Det är för mig obegripligt och huvudlöst att dagens socialdemokrati, från Göran Persson till Urban Ahlin, frivilligt har valt att sända våra soldater till krig under Nato-flagg och amerikanskt befäl i stället för till fredsbevarande insatser under FN:s blåa fana. I dag finns inte en enda svensk soldat under FN-flagg.
Det skulle till exempel kunna bero på att FN är en organisation i kris som aldrig levererar när människor världen över far illa?
Jag är inte orolig för hur den kommande partiledningen (gärna två i topp som Byggnads föreslagit) och de nya medarbetarna på Sveavägen och i riksdagen kommer att hantera inrikespolitiska spörsmål. Här finns en klar skiljelinje mellan borgerlighetens ideologiskt privatiserande linje med dess växande socioekonomiska klyftor och den fackliga och politiska tjänstemanna– och arbetarrörelsens uppslutning kring en skattebaserad, rättfärdig samhällsmodell, som kommer att vinna ökat folkligt stöd.
Så praktiskt, den rättfärdiga samhällsmodellen kommer vinna "ökat folkligt stöd". Vad som är en rättfärdig samhällsmodell och hur den ska uppnås verkar dock inte tarva någon förklaring eller beskrivning.
Detta i en tid då vår politik mer än någonsin behöver vägledas av solidaritet, rättvisa och fred.
Har Pierre Schori någonsin stött på någon som sagt sig vara emot "solidaritet, rättvisa och fred"?
Det verkar så praktiskt att vara Socialdemokrat, eller rent allmänt vänster. Man tycker liksom aldrig att man behöver förklara vad man egentligen menar. Klart att det är enkelt att vara politiker då.
DN, JI.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, socialism.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar