Bara var tionde medlem instämmer helt och hållet i att politiken kan lösa vardagsproblem och bidra till ökad individuell frihet. Bara 18 procent av våra medlemmar instämmer helt och hållet i att politiken är den bästa arenan att lösa de stora samhällsproblemen på.
Det skriver Wanja Lundby-Wedin på DN-debatt i dag. Hon gör även gällande att det skulle vara ett problem att människor inte längre ser den politiska arenan som ensamt saliggörade verktyg för välstånd, lycka och framgång.
Man undrar om Wanja någonsin reflekterat över att de intervjuade LO-medlemmarna faktiskt inte gör samma analys av svaren som hon. För kanske kan det vara så att även LO-medlemmar hellre vill bestämma över sina egna liv i större utsträckning.
Att som Wanja hävda att "Borgerligheten har vunnit val trots ett folkligt motstånd mot ökade klyftor och försämrade resurser till välfärden" visar även på ett ganska stort förakt för sina egna medlemmar och deras egen insikt i vad de vill med livet och politiken.
Det är inte konstigt att LO-förbunden inte längre verkar vara det självklara valet för personer som arbetar i traditionella LO-yrken. Kan det kanske vara så att ledningen går i otakt med sina potentiella medlemmar och att endast de som delar visionen om mer facklig-politisk samverkan blir kvar?
Kan man i så fall verkligen hävda att man företräder arbetarnas intressen?
Och just det ja, en sak till. I LO:s värld är det alltid marknaden som vinner mark på bekostnad av politiken. Att det snarare är enskilda individer som ensamma eller tillsammans med andra får större möjligheter att själva bestämma över sina liv tycks aldrig passa in i analysen.
DI, TB.
Läs även andra bloggares åsikter om LO, socialdemokraterna, facket, politik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar