lördag 12 mars 2011

Offentligt understödd marknadsekonomi

I dag skriver Isobel Hadley-Kamptz i Expressen att Adam Smith skulle gråta om han såg hur dagens banker agerade. Och det kanske stämmer. Jag har lite för dålig koll på Smith för att uttala mig om hans syn på banker.

Klart är dock att Isobel sätter fingret på en öm punkt när hon skriver att "[d]en postmoderna kapitalismen har kommit väldigt långt från borgerliga dygder som sparsamhet, måtta och flit".

Jag är dock inte så säker på att man kommer runt det problemet med hjälp av politik. Botemedlet torde i stället vara en avsaknad av politik. Att låta bli att ekonomiskt understödja privat verksamhet till att börja med.

Aktörer som hela tiden får njuta av framgångar men aldrig drabbas av motgångar kommer inte förändra sitt beteende. Ett grundläggande problem är därför att vi med offentliga medel går in och "räddar" aktörer som egentligen borde få gå omkull.

Och där tror jag inte att det är själv aktiebolagsformen som är problemet. Med aktiva, privata aktieägare så är aktiebolagsformen överlägsen många andra ägarformer. Att de flesta stora bolag i stället ägs av anonyma institutioner torde i stället vara ett fenomen värt att begrunda.

Kanske kan idéer om att dela ut statens aktieinnehav i statliga bolag delvis återställa ägarförhållandena på marknaden. En ekonomi som tillåter och uppmuntrar människor till sparade och investerande med egna medel torde vara att föredra framför institutionellt ägande. Ju fler fysiska individer som äger aktier desto bättre.

Läs även andra bloggares åsikter om , .

5 kommentarer:

Anonym sa...

Martin m fl,

"I dag skriver Isobel Hadley-Kamptz i Expressen att Adam Smith skulle gråta om han såg hur dagens banker agerade. Och det kanske stämmer. Jag har lite för dålig koll på Smith för att uttala mig om hans syn på banker..."

Jag är heller ingen expert på Adam Smith, men det går väl kanske att enas om att banker knappast utsätts för så mycket fria marknadskrafter att den osynliga handen kan verka efter behag. ;)

"... Klart är dock att Isobel sätter fingret på en öm punkt när hon skriver att '[d]en postmoderna kapitalismen har kommit väldigt långt från borgerliga dygder som sparsamhet, måtta och flit'..."

Det torde äga sin fulla riktighet, och det går ju att stilla undra om svensken i gemen ännu minns dygder som sparsamhet och måtta?
Jag måste säga att jag hyser ett visst tvivel.

"... Jag är dock inte så säker på att man kommer runt det problemet med hjälp av politik. Botemedlet torde i stället vara en avsaknad av politik. Att låta bli att ekonomiskt understödja privat verksamhet till att börja med..."

Ja, men att i Västvärlden idag - där vänsterintellektuella så skickligt, under så lång tid, så framgånsrikt sålt in budskapet om värdet av sociala ingenjörskonster - försöka hävda värdet av frånvaron av dessa konster, är en pedagogisk utmaning för gudar.

När detta väl är sagt, hoppas jag ändock att det finns människor som vill närma sig denna utmaning. Det behövs en alternativ verklighetsbeskrivning, lagstiftning och politisk praktik.
Jag antar att hoppet som så ofta förr står till Amerika.
Med tillräckligt många fiskalt orienterade konservativa, representerande republikanerna, som verkligen gör sitt bästa för att minska slöseri med offentliga medel, minska storleken på den offentliga administrationen, och ständigt söker sälja in budskapet om värdet av färre sociala ingenjörskonster, kan nog mycket hända.
Jag tror att USA kommer igen, frågan är väl dock hur det går för Sverige?

"... Aktörer som hela tiden får njuta av framgångar men aldrig drabbas av motgångar kommer inte förändra sitt beteende. Ett grundläggande problem är därför att vi med offentliga medel går in och 'räddar' aktörer som egentligen borde få gå omkull.."

Bankerna lever i en skyddad värld, där anställda och aktieägare tar hand om vinsterna, och skattebetalarna betalar (de större) förlusterna. Det är frågon om det någonsin i den ekonomiska historien har rått ett så depraverat förhållande, ett förhållande som dessutom är infört av de som borde tillvara och skydda folkets intressen; politikerna.

"... Och där tror jag inte att det är själva aktiebolagsformen som är problemet. Med aktiva, privata aktieägare så är aktiebolagsformen överlägsen många andra ägarformer..."

Hear, hear.

"... Att de flesta stora bolag i stället ägs av anonyma institutioner torde i stället vara ett fenomen värt att begrunda..."

Jepp. Det blir liksom lite Schweiz av det hela. :)

Därmed inget ont sagt om Schweiz i stort; jag skulle gärna vilja ha svenskt-schweiziskt medborgarskap, ty ett mer välskött land än Schweiz är inte helt lätt att finna. ;)

"... Kanske kan idéer om att dela ut statens aktieinnehav i statliga bolag delvis återställa ägarförhållandena på marknaden. En ekonomi som tillåter och uppmuntrar människor till sparade och investerande med egna medel torde vara att föredra framför institutionellt ägande. Ju fler fysiska individer som äger aktier desto bättre."

Japp. Vi behöver svenskar som regelbundet livet igenom är intresserade av att spara och investera, och gärna investera i annat än värdepappersfonder, och istället placera i enskilda aktieslag.
Detta skulle sannolikt öka intresset och acceptansen för näringslivet bland gemene man, och det skulle innebära en nyttig, konstant tillgång på samhällsnyttigt riskkapital.

Mvh

MartinE sa...

Tack för många kloka synpunkter Thomas!

Purpendicular sa...

The Wealth of Nations står anklagande på min bokhylla. Det lilla jag läst är mycket bra.

Smith skriver bland annat där att:

People of the same trade seldom meet together, even for merriment and diversion, but the conversation ends in a conspiracy against the public, or in some contrivance to raise prices.

Så han skulle nog gråta, men inte alls över bankernas agerande. På 900 sidor till kapitalismens försvar finns det inte ett enda gott ord om kapitalister. Inte ett enda. Thomas Sowell skriver att han brukade lova ett A till den student som kunde hitta något positivt om kapitalister. Det är det kapitalistiska systemet han försvarar. Att aktörerna i detta system är egoister är normalt. Men systemet gör att det blir bra resultat ändå. Eller snarare, därför att aktörerna är egoister.

It is not from the benevolence of the butcher, the brewer, or the baker that we expect our dinner, but from their regard to their own interest.

Han skulle protestera mot att kalla det marknadsekonomi om den är understödd. Vad han skulle gråta över är att staten kan vara så korkad att den ger bankgarantier.

I något annan sammanhang skrev han:

Little else is requisite to carry a state to the highest degree of opulence from the lowest barbarism but peace, easy taxes, and a tolerable administration of justice: all the rest being brought about by the natural course of things.


Om man med ett totalt skattetryck på 7% eller så, varav 3 procentenheter går till försvaret, och där rättsväsende, ambassader och polis ska ha sitt, så blir det inte så mycket kvar för att stödja banker. Det var en sådan värld Smith hade i åtanke.

MartinE sa...

Purpendicular: Tack för som vanligt kloka ord!

Anonym sa...

Martin m fl,

Jag har hittat ett ex på statlig ingenjörskonst som faktiskt verkar lyckosamt. Det hela är dock inte så marxistiskt som det i förstone kan låta, utan handlar om följande.

"Räknat per capita har Israel mest riskkapital i världen. År 2008 var andelen riskkapital i förhållande till BNP drygt 1 procent. Den som drivit fram riskkapitaltillgången är det privata riskkapitalbolaget Yozma.

Bristen på riskkapital i början på 90-talet drev fram en innovativ lösning. Två privatpersoner, Yigal Erlich och Boaz Goldfschmidt, startade en riskkapitalfond. Staten gick in, men ställde det unika kravet att inte vara i majoritet och därtill bara passiva ägare. Riskbolaget Yozma startade under perioden 1993-1998 hela 2000 nya israeliska IT-företag och 60 nya inhemska riskkapitalbolag. Bra redovisning finns hos Svenskt Näringsliv.

I samtliga riskkapitalbolag, där staten gick in var det med en minoritet och utan önskan att styra. De privata ägarna hade också möjlighet att köpa ut staten till ett i förväg överenskommet pris, som gjorde att det statliga kapitalet tog en större risk (inte kunde få mer än en begränsad avkastning på sitt kapital). Här finns mycket att hämta hem till Sverige om vi har brist på riskkapital och vill locka utländskt till Sverige."

Denna text är hämtad från Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademiens blogg om innovation, företagande och tillväxt kallad "Innovation för tillväxt".
Den specifika sida med texten om det israeliska investeringssystemet återfinns här: http://innovationfortillvaxt.se/israel-har-mest-riskkapital-i-varlden/

Jag är mycket imponerad av det israeliska exemplet, och tycker det vore ytterst intressant om vi kunde få se något liknande i vårt land.

Mvh