I Lena Anderssons värld verkar det finnas en motsättning mellan äktenskap och kärlek.
Hon verkar heller inte anse att ett äktenskap är något att kämpa för. Känns det inte bra så är det bara att bryta upp.
Hur eventuella barn ser på den saken förtäljer inte historien då hon inte nämner barn en enda gång i artikeln.
Det som emellertid gjorde mig mest konfys när jag läste hennes text var att hon så kapitalt lyckats misstolka den konservativa synen på äktenskap och samlevnad.
Lena personligen anser att Victoria Milans otrohetstjänst är ett exempel på en konservativ äktenskapsyn där det är ok att vara otrogen i smyg så länge man inte ifrågasätter äktenskapet som konstitution.
Om någon konservativ någonsin har ventilerat den typen av åsikter låter jag vara osagt - men jag har väldigt svårt att tro det.
I min värld vore otrohet det ultimata sveket mot min fru. Otrohet går inte att kombinera med en syn på äktenskapet som någonting heligt.
Det vore spännande att få reda på vad Lena egentligen baserar sin analys på.
- Posted using BlogPress from my iPhone
6 kommentarer:
Martin m fl,
"I Lena Anderssons värld verkar det finnas en motsättning mellan äktenskap och kärlek..."
Inte underligt, ty för vänsterintellektuella är inget heligt, och äktenskapet som samlevnadsform utsätts idag för samma kritik som kristendom länge utsatts för.
Detta kan bero på, att heterosexuella kärnfamiljsvärderingar rör värden och traditioner som växt fram under långa tider. Växt fram, prövats, befunnits fungerande, och därför levt vidare. Äktenskapet rör en ansvarstagande levnadsform för ansvarstagande människor.
Ingenting ytligt och starkt tidsbundet.
Att se bort från det ytliga och tidsbundna, är att bortse från ytligheten och dekadensen i ex nöjesindustrin, och allsköns liberala önskemål om en värld utan normer.
Inte minst denna vänsterns önskan om en normfri värld, drog mig mot konservatismen. Folk inom senare riktning, vågar nämligen bejaka det djupa och tidlösa. Exempelvist något så tidslöst som äktenskapet mellan en kvinna och en man.
"... Hon verkar heller inte anse att ett äktenskap är något att kämpa för. Känns det inte bra så är det bara att bryta upp..."
Jag värjer mig mot dylika värderingar.
"... Hur eventuella barn ser på den saken förtäljer inte historien då hon inte nämner barn en enda gång i artikeln..."
Petitesser som barn noteras knappast i dylika samhällsmodeller. I en sekulär vänstermänniskas idé om en ideal värld, fokuseras på vuxna. Dessa bör få göra vad de önskar, utan hindrande lagar och normer. Mår inblandade barn dåligt av en skilsmässa, får barnpsykologer och liknande fixa till det.
A quick fix.
Inget att älta över.
Att sedan ung vartannat äktenskap spricker, och att mer än vartannat nyare äktenskap spricker, bekymrar knappast kulturvänstern. Snarare lär det ses som ett av många ljuvliga tecken på hur långt vi i Västerlandet har nått beträffande kvinnans emancipation.
"... Det som emellertid gjorde mig mest konfys när jag läste hennes text var att hon så kapitalt lyckats misstolka den konservativa synen på äktenskap och samlevnad..."
Jag är tyvärr rädd för att 90 procent av befolkningarna i Västerlandet har mycket dimmiga uppfattningar om vad konservatismen är. Beträffande allehanda vänsteraktivister i Västerlandet, lär minst 100 procent sväva i ovisshet om vad konservatismen egentligen är.
Vad gäller senare kategori, kan jag ha tagit till i underkant.
"... Lena personligen anser att Victoria Milans otrohetstjänst är ett exempel på en konservativ äktenskapsyn där det är ok att vara otrogen i smyg så länge man inte ifrågasätter äktenskapet som konstitution..."
Det är synd att samhällsfilosofin konservatismen inte rent lagmässigt betraktas som en juridisk person, och att det därmed gick att rättsligt pröva om inte konservatismen blivit kränkt och förtalad. :)
"... Om någon konservativ någonsin har ventilerat den typen av åsikter låter jag vara osagt - men jag har väldigt svårt att tro det..."
Här har vi perfekt samsyn.
"... I min värld vore otrohet det ultimata sveket mot min fru. Otrohet går inte att kombinera med en syn på äktenskapet som någonting heligt..."
Ja, och det är befriande att du använder begrepp som 'äktenskapet' och 'heligt' i samma mening. :)
"... Det vore spännande att få reda på vad Lena egentligen baserar sin analys på."
Hon lär basera analysen på vänsterliberala, sekulära värderingar. Värderingarna bejakar viktiga, traditionella, normers upplösning. Normer som sammanhåller hela samhället.
Dessa sekulär-liberala värderingar är så destruktiva ang den fulla skada som här kan inträffa, att jag fruktar att de utgör ett betydande hot mot ett ordnat civilsamhälle.
Ge diverse vänsterliberaler ett antal år vid den politiska makten. Låt dem ändra lagstiftningen efter behag. Låt dem propagera för utbredd normupplösning på område efter annat. Låt dem baktala det heterosexuella äktenskapet under nog lång tid. Begrunda därefter vad som återstår av vår civilisation.
Scenariot får mig att darra.
"Hon lär basera analysen på vänsterliberala, sekulära värderingar. Värderingarna bejakar viktiga, traditionella, normers upplösning. Normer som sammanhåller hela samhället."
Så är det definitivt. Men varför tror hon att konservativa accepterar otrohet så länge inte äktenskapet ifrågasätts. En mycket märklig ståndpunkt i mina ögon.
Martin,
"... varför tror hon att konservativa accepterar otrohet så länge inte äktenskapet ifrågasätts. En mycket märklig ståndpunkt i mina ögon."
Orsaken till att Lena Andersson i sitt märkliga sinne verkar tro att konservativa accepterar otrohet så länge inte äktenskapet ifrågasätts, är verkligen inte lätt att tvärsäkert känna till. Detta eftersom vi av uppenbara skäl inte känner henne personligen.
Mitt anspråklösa försök till gissning om vad denna orsak är, är helt enkelt att fru Andersson utgår från sig själv, och alla som lever i samma socialliberala mediabubbla som hon själv tycks göra.
I själva verket vågar jag mig på antagandet att Lena Andersson käckt antar att alla vettigt resonerande människor hyser samma sensationella, dvs dekadenta, uppfattning om otrohet och äktenskap som hon och hennes meningsfränder gör.
Dessutom inbillar jag mig, att i det fall Andersson fick klart för sig att det existerar ett flertal individer, ex konservativa, vilka hyser egendomliga värderingar i stil med att äktenskapet är heligt, och att otrohet aldrig är acceptabelt, skulle hon bli ytterst förvånad. Förvånad, för att inte säga djupt indignerad.
Ska jag riktigt avslöja vad jag cyniskt tror, är det att fru Andersson anser att en värdekonservativ, påfallande principfast, hållning rörande äktenskap, otrohet etc, är klandervärd.
Ytterst klandervärd.
Debattartiklar i stil med den Lena Andersson skrev är knappast ett tecken på någonting gott vad samhället av idag angår. Jag känner att vi rent generellt har tappat vår moraliska kompass i Västvärlden, och faktumet att det alltid ges så stort medialt utrymme åt Lena Andersson och liknande professionella vänsterliberaler, är nog ett tecken på den moraliska dimma Västerlandet befinner sig i.
Jag börjar nästan tro att det behövs fler traditionellt värdeorienterade människor som tar plats i det offentliga samtalet, och ordentligt demonstrerar att det finns en alternativ världsåskådning, och alternativa förhållningssätt.
Vem vet, den svenska offentliga debatten kanske rentav tjänade på att det klev in en och annan reaktionär..? :-)
Mvh
Ni två tycks föra en egen liten dialog här, bredvid samhället. Jag antar att ni är kristna?
För vad menar ni med heligt? Är vänskap också heligt - eller gäller heligheten vissa relationer? Jag blir nyfiken på utifrån vad ni bygger dessa era egna sanningar, och om sanningarna månne råkar passa just er situation och position i världen. De flesta människors sanningar gör nämligen just så. Man kan alltid vinkla verkligheten efter ens egna behov.
"Detta kan bero på, att heterosexuella kärnfamiljsvärderingar rör värden och traditioner som växt fram under långa tider. Växt fram, prövats, befunnits fungerande, och därför levt vidare." (Thomas)
Nu är du väl ändå inte helt rätt ute? Kan du din historia vet du att dessa normer inte på långa vägar är någon tidlös grundbult, utan något som fungerade utmärkt i ett bondesamhälle där formen var praktisk och där äktenskap mer sällan än ofta byggde på kärlek och ett fritt val mellan makarna.
Det finns mycket jag skulle vilja röra om här, men jag tror inte att ni är mottagliga.
Lycka till.
Lotta,
"Ni två tycks föra en egen liten dialog här, bredvid samhället..."
En stillsam dialog på denna trivsamma blogg - som ju är en del av samhället - är väl en dialog som är en del av samhället? :)
"... Jag antar att ni är kristna?"
Det lutar ditåt.
"... För vad menar ni med heligt?"
Jag är ingen djupt bibellärd person, men uppfattar att äktenskap mellan en man och en kvinna knappast fanns före kristendomen. Med den senare skapades äktenskapet, och härigenom blir äktenskapet någonting heligt.
För sekulära individer som struntar i äktenskapets religiösa bakgrund och innebörd, och önskar laglig rätt till äktenskap mellan flera män och kvinnor samtidigt, homoäktenskap, kanske t o m äktenskap mellan människa och husdjur osv, föreligger uppenbarligen en annan syn.
Jag behöver emellertid inte alltid kommentera allehanda alternativa synsätt på äktenskapet, och det är ingen slump att jag skrev om äktenskap på denna blogg. Anledningen till detta är att Martins blogg är konservativ till sin grundansats, och brukar samla lugnt resonerande skribenter.
Vad äktenskapet angår, utgår jag ifrån en mer historiskt grundläggande uppfattning, dvs att Gud har instiftat äktenskapet mellan kvinna och man - och inte mellan man och man, eller kvinna och kvinna - samt att när man ingår äktenskap så går man i förbund med Gud, och Gud välsignar äktenskapet.
"... Är vänskap också heligt - eller gäller heligheten vissa relationer?"
Vänskap är självfallet mycket viktigt för oss människor, men allt som är viktigt är inte heligt. Det heliga torde vara förbehållet det religiösa.
"... Jag blir nyfiken på utifrån vad ni bygger dessa era egna sanningar, och om sanningarna månne råkar passa just er situation och position i världen. De flesta människors sanningar gör nämligen just så. Man kan alltid vinkla verkligheten efter ens egna behov..."
Jag bygger mina uppfattningar på en kristet konservativ världsåskådning. Därutöver vill jag tillägga, att massor av konservativa torde kunna beskrivas som tämligen försynta individer som rakt inte önskar tvinga sina uppfattningar, värderingar och världsåskådning på andra.
Faktiskt inte.
Personligen anser jag inte att en värdering jag för fram, och som jag upplever som verklig och sann för mig, behöver vara det för andra. Även om jag uttrycker mig normativt, försöker jag vara ödmjuk. Detta är åtminstone intentionen, och innebär ex att jag bejakar att folk verkar demokratskt-politiskt för att påverka lagstiftningen efter behag, men inte att de ständigt och hänsynslöst försöker påtvinga andra sina normer i varagslivet.
Verkligen inte.
Vad gäller detta med '... att heterosexuella kärnfamiljsvärderingar rör värden och traditioner som växt fram under långa tider. Växt fram, prövats, befunnits fungerande, och därför levt vidare.', uppfattar jag att det är så. Även om kärnfamiljsvärderingarna ej funnits under alla tider.
Sedan tror jag att äktenskap kan fungera utmärkt även sedan vi lämnat bondesamhället. Detta kräver dock att de som gifter sig är tämligen mogna och ansvarstagande som individer, och gärna har lite större mänskliga djup inom sig. Om de istället är tämligen omogna och ytliga, lär det nog inte finnas optimala utsikter för ett gott, långvarigt, äktenskap. Undantag kan dock finnas.
Därutöver vill jag ödmjukt framföra, att en man och en kvinna endast bör ingå äktenskap utifrån kärlek. Ungefär som när kronprinsessan Victoria fick sin Daniel. ;)
"... Det finns mycket jag skulle vilja röra om här, men jag tror inte att ni är mottagliga..."
Vågar jag fråga varför du önskar röra om när du stöter på traditionella förhållningssätt, och varför du tvivlar på vår förmåga att vilja föra förutsättningslösa, civiliserade samtal med våra medmänniskor?
Det finns alltid ett stort värde i en kommunikationen som bygger på ömsesidig respekt. Jag hoppas innerligt att du upplever att jag respekterar dig, bästa Lotta!
Mvh,
Thomas
Hej Lotta, och välkommen hit. Precis som Thomas skriver så är vi, som du, delar av samma samhälle. Vår diskussion är därför lika mycket del av samhället som någonting annat. Vi kanske inte diskuterar samhällsfrågor utifrån samma ståndpunkter som du, men det är en annan fråga.
När det gäller frågan om äktenskapet som institution så har någon form av samlevnadskontrakt/överenskommelse funnits med människan så långt vi kan gå tillbaka. Den kristna synen formaliserade emellertid fenomenet som något helig, givet av Gud, för mänsklighetens fromma.
Att vi inte längre lever i ett statiskt bondesamhälle med givna ramar talar dessutom desto mer för värdet av äktenskapet som institution i dag eftersom det skapar stabilitet och trygghet för de människor som ingår i det.
Jag vill dock framhäva följande som Thomas skrev:
"Personligen anser jag inte att en värdering jag för fram, och som jag upplever som verklig och sann för mig, behöver vara det för andra. Även om jag uttrycker mig normativt, försöker jag vara ödmjuk. Detta är åtminstone intentionen, och innebär ex att jag bejakar att folk verkar demokratskt-politiskt för att påverka lagstiftningen efter behag, men inte att de ständigt och hänsynslöst försöker påtvinga andra sina normer i varagslivet.
Verkligen inte."
Detta är verkligen grundläggande för mig. Självklart anser jag mina värderingar vara normerande. Det står dig dock fritt att tycka samma sak, eller avsky det. Så länge du inte kräver att jag ska tycka som du.
Frågan är därför varför du känner dig nödgad att "röra om här"... men, to each his own antar jag.
Skicka en kommentar