Med anledning av den senaste veckans händelser i Japan så vädrar nu Sveriges kärnkraftsmotståndare morgonluft. Man drar sig inte för att dra paralleller till både Harrisburg och Tjernobyl, trots att det inte finns mycket som påminner om varandra från de respektive olyckorna. Man drar sig inte heller för att dra ganska stora växlar på att detta skulle kunna hända även här.
Att vare sig jordbävningar eller tsunamis är särskilt vanliga i Sverige verkar inte spela någon roll. Inte heller att svenska kärnkraftverk ser helt annorlunda ut än till exempel Tjernobyl.
Jag säger dock inte att man inte ska föra diskussioner kring var man placerar kärnkraftverk eller kring hur ofta eller noggrant man säkerställer att alla eventuella säkerhetssystem fungerar. Det förutsätter jag nämligen att alla länder och aktörer redan gör.
Kärnkraft är fortfarande den mest effektiva energikällan vi har. Det betyder inte att den är riskfri, men det är fullt möjligt att vidta åtgärder för att eventuella risker ska minimeras.
DN skriver i dag bra på ledarplats om att det är för tidigt att dra slutsatser av händelserna i Japan, särskilt mot bakgrund av vad vi i Sverige gjort i all hast efter tidigare katastrofer.
Det tankeförbud kring kärnkraftsutveckling som Birgitta Dahl införde torde ha varit ett större hot mot Sveriges befolkning än själva kärnkraften i sig, särskilt då som vi missade 20 år av forskning och utveckling på ett område där vi tidigare var världsledande.
För även kärnkraftsforskningen går framåt. Det radioaktiva avfallet blir mindre och mindre i takt med att man kan ta till vara mer av energin. Förvaringssätten blir bättre och människan lär sig mer om hela processen.
Att sluta utveckla kärnkraften på grund av händelserna i Japan torde lämna oss med ganska omfattande problem, både på förvaringssidan och energiförsörjningssidan.
Bättre då att utveckla den så att den blir bättre och säkrare.
DN1, DN2, SvD1, SvD2, Exp, AB1, AB2, SVT.
PA, RE, HT, JM.
Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, energi, politik.
1 kommentar:
Martin m fl,
”Med anledning av den senaste veckans händelser i Japan så vädrar nu Sveriges kärnkraftsmotståndare morgonluft. Man drar sig inte för att dra paralleller till både Harrisburg och Tjernobyl, trots att det inte finns mycket som påminner om varandra från de respektive olyckorna. Man drar sig inte heller för att dra ganska stora växlar på att detta skulle kunna hända även här...”
Det stämmer. Allehanda vänsteraktivister skulle aldrig erkänna det, men hur mycket de än fasar över förlorade människoliv i Japan, tycks en del av deras personlighet vara uppåt, ty nu ser de sin chans att återta förlorade terräng i kampen för att (lagligen) få bort kärnkraften helt och hållet.
Ingenting spelar liksom någon roll för gröna socialister, miljöalarmister, och allehanda ekofascister när det gäller deras kompakta kärnkraftsmotstånd. Faktumet att varken jordbävningar eller tsunamis är särskilt vanliga i Sverige är betydelselöst. Det påverkar självfallet heller inte att svenska kärnkraftverk ser helt annorlunda ut än ålderdomliga skapelser som Tjernobyl.
”... Jag säger dock inte att man inte ska föra diskussioner kring var man placerar kärnkraftverk eller kring hur ofta eller noggrant man säkerställer att alla eventuella säkerhetssystem fungerar. Det förutsätter jag nämligen att alla länder och aktörer redan gör...”
Ja, men detta vägs knappat in i miljövänsterns retorik. Det senaste jag hörde från det hållet, var att en suverän nation som Finland eller något annat land inte ska få placera sin kärnkraftverk var de vill, ty radioaktivitet kan blåsa in över något annat land, typ Sverige. Här ska alltså hela nationalitetstanken om suveräna nationer upphävas innan vänstern är nöjd. Jag baxnar.
”... Kärnkraft är fortfarande den mest effektiva energikällan vi har. Det betyder inte att den är riskfri, men det är fullt möjligt att vidta åtgärder för att eventuella risker ska minimeras...”
Ja, men för att ta till sig ett dylikt faktum, måste det finnas en vilja. Den finns långt ifrån överallt. Tyvärr.
”... Det tankeförbud kring kärnkraftsutveckling som Birgitta Dahl införde torde ha varit ett större hot mot Sveriges befolkning än själva kärnkraften i sig, särskilt då som vi missade 20 år av forskning och utveckling på ett område där vi tidigare var världsledande...”
Jo, du.
”... För även kärnkraftsforskningen går framåt. Det radioaktiva avfallet blir mindre och mindre i takt med att man kan ta till vara mer av energin. Förvaringssätten blir bättre och människan lär sig mer om hela processen...”
Forskningen har hunnit mycket längre än de flesta är medvetna om i ett snudd på ekofascistiskt land som Sverige.
”... Att sluta utveckla kärnkraften på grund av händelserna i Japan torde lämna oss med ganska omfattande problem, både på förvaringssidan och energiförsörjningssidan...”
Det fattar inte miljöalarmisterna, och förstår de, så struntar de blankt i detta faktum. Som så ofta förr, är retoriken viktigare än praktiken.
”... Bättre då att utveckla den så att den blir bättre och säkrare...”
Absolut.
Mvh
Skicka en kommentar