För 130 år sedan ansågs en öppen Nordostpassage vara något odelat positivt och något som man drömde om. Nordenskiöld blev dessutom en av Sveriges främsta hjältar efter att ha fört skeppet Vega genom den trånga passagen. Han frös visserligen fast i isen på vägen men det kan nog tänkas främst ha berott på att dåtidens skepp inte var lika snabba som senare tiders motordrivna fartyg.
Då såg man möjligheten till kortare resvägar, billigare varor och snabbare kommunikationer, för hela världen. Passagen har dock främst nyttjats av Ryssland, av förklarliga skäl. Oftast har man behövt använda isbrytare för att komma igenom men ibland har farleden varit isfri sommartid.
I dag verkar inte en öppen Nordostpassage åtnjuta samma framtidsinriktade skimmer (DN:s Karin Bojs skriver om det i dagens tidning men artikeln verkar inte ligga ute på nätet), utan ses främst som ett tecken på klimatförändringar och en allmänt högre temperatur i världen.
Tänk vad synsätt kan förändras. Trots att vi vet att mängden is fluktuerar från år till år.
2 kommentarer:
Berättelsen om Vegas färd finns faktiskt på nätet. Här fjärde kapitlet
http://www.zenker.se/Historia/Vegas_faerd/kap_4.shtml#Inlandsis
Läser man lite förstår man, att det inte i första hand handlade om att visa, att passagen var framkomlig. Det visste man redan på 1100-talet. Peter den Store kunde personligen leden och kunde rita karta ur minnet.
Det var en forskningsresa, där man samlade på bottenprover, kontrollerade kartor, tecknade av omgivningarna och köpte kulturföremål av de olika folkgrupperna efter vägen osv.
Tack för länken. Jag kan tänka mig att det för 130 år sedan ansågs mer självklart att naturen är föränderlig (i förhållande till nutidens mer statiska syn) och att det därför var mer eller mindre självklart att nordostpassagen var farbar emellanåt.
Skicka en kommentar