tisdag 23 augusti 2011

Moraliserandets konst

I Sverige finns det få saker som anses så fult som att "moralisera" över andra människors beteende. Att kritisera någon för vad de gör eller hur de agerar är i de flesta fall inte socialt accepterat. Utgångspunkten verkar vara att människor ska få sköta sitt utan inblandning från en krävande omvärld.

Och det är ju egentligen sympatiskt, eller hur? *Live and let live* är väl en ganska trevlig devis? Om jag sköter mitt så sköter du ditt. Problemet är bara, som jag ser, att det här förfarandet endast fungerar åt ett håll i taget.

Om jag har synpunkter på till exempel Pride så ska jag helst hålla dem för mig själv om jag vill bli accepterad i det offentliga samtalet. Om någon eventuell Pridedeltagare har synpunkter på mitt liv (det faktum att jag är gift med en kvinna och därmed upprätthåller den heterosexuella normativiteten till exempel) är det emellertid allt som oftast helt ok att kritisera mig för hur jag lever samt vad jag representerar.

Det verkar således som att det visst är ok att moralisera i Sverige, förutsatt att man gör det utifrån den för tillfället gemensamma offentliga ståndpunkten i en viss fråga. Avviker man från den så är det i gengäld inte accepterat.

För mig är det emellertid självklart att alla ska ha rätt att moralisera. Det betyder nämligen bara att man har en åsikt om något. Och tänk så mycket bättre debattklimatet skulle bli om åsikter, i stället för att förkastas redan från början bara för att de kommer från ett visst håll eller en viss person, faktiskt fick ställas mot varandra i en öppen debatt.

Det betyder inte att alla åsikter är lika bra eller lika rimliga. Men sannolikheten för att det faktiskt ska komma fram blir mycket större om alla möter sina meningsmotståndare med sakliga argument i stället för med okvädningsord (något som så klart gäller åt alla håll).

Vanföreställningen att man inte kan eller får moralisera över andras beteende bör därför läggas på skräphögen. Självklart ska alla kunna kritisera saker de ser hos andra människor, samt kunna ta att kritiseras.

Det betyder inte att det är fritt fram att förtala eller håna. Ett sansat debattklimat är önskvärt i alla lägen och det är faktiskt fullt möjligt att ifrågasätta andra människors val och handlingar utan att bli plump eller otrevlig (och utan att kräva lagstiftning eller regleringen). Det är så vi brukar gå till väga för att ta debatten framåt.

- Posted using BlogPress from my iPhone

2 kommentarer:

David Jn. sa...

Tabubeläggande av viss typ av moraliserande: så kallad etisk rensning...

martin-edgelius sa...

Fyndigt ;)