Storbritannien skakas just nu av kravaller och oroligheter. Det verkar som att det är ungdomar som slår sönder, stjäl och sätter eld på andras egendom. Ungefär som en stor "reclaim the streets"-fest alltså. Eller en Göteborgskravall i kvadrat.
Av svenska (och brittiska) vänstermänniskor sägs orsaken vara att dessa ungdomar känner sig uppgivna och övergivna av samhället. Att de är frustrerade över att inte bli lyssnade på. Som om det skulle vara ett legitimt skäl till att gå bärsärkagång.
I mina ögon skiljer sig inte den här debatten något nämnvärt från debatten om ansvarsutkrävande efter de senaste årens terrorhändelser (självklart med Oslo i färskast minne). Frågan är därför om det är de enskilda individerna som ska hållas ansvariga eller om ansvaret ska läggas över på någon annan (eller något annat)?
Jag har redan sagt att vänstermänniskor gärna försöker lägga ansvaret någon annanstans än hos de som just nu förstör London och andra städer (hos regering, strukturer, orättvisor etc), men även människor som beter sig korkat har ett ansvar för sina handlingar.
Den som går ut på gator och torg med avsikt att slå sönder, förstöra och skapa oreda gör det med eget berått mod. Ansvaret ligger således hos den enskilde.
Pöbelbeteende fråntar inte individer ansvar, även om det känns tryggt att agera som ett kollektiv.
DN1, DN2, DN3, SvD1,SvD2,SvD3,Exp1, Exp2, AB, GP, SyD.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, ansvar, Storbritannien.
2 kommentarer:
Intressant nog så sker ju sådana här upplopp överallt i arabvärlden, där en stor del av invandringen till Storbrittanien härstammar.
Så "demokrati" är inte direkt huvudfrågan i den "arabiska våren".
Att demonstrera och sätta sig upp mot en diktator torde, för de flesta, vara väsensskilt från planlös oreda och förstörelse i en demokrati.
Skicka en kommentar