Om valet 2014 skulle resultera i samma siffror som dagens mätning från DN-Synovate presenterar skulle sammansättningen i Sveriges Riksdag bli ganska märklig. I alla fall i förhållande till vad vi är vana vid.
Till att börja med skulle riksdagen bara bestå av fyra partier, något som den inte gjort sedan, ja, sedan ståndsriksdagen (från dess avskaffande fram till allmän rösträtt såg emellertid partiväsendet helt annorlunda ut så det är lite svårt att jämföra. Att kalla stånden för partier är ju inte heller särskilt korrekt, men ändå).
Daniel Swedin på Aftonbladets ledarsida har räknat på hur mandatfördelningen skulle falla ut om Synovates siffror blev verklighet och det vore onekligen positivt för Moderaterna och Folkpartiet eftersom de mandatmässigt skulle få egen majoritet.
Fördelningen ser (enligt Daniel) ut som följer: M 150, FP 31, KD 0, C 0, S 134, V 0, MP 34, SD 0. M+FP 181, S+MP 168.
Men det här är ju bara spekulationer. Jag håller inte för omöjligt att något av dagens riksdagspartier åker ur vid nästa val, men att fyra stycken skulle göra det känns ganska osannolikt.
Dagens mätning ligger dessutom lite för långt från de andra institutens mätningar, som presenterats i närtid, för att man ska kunna ta den helt seriöst.
De två förändringar som är statistiskt säkerställda kan man dock glädja sig åt. Det vill säga att Moderaterna går upp och Sverigedemokraterna ner. Det verkar helt enkelt som att ansvarstagande premieras av väljarna.
Något som Socialdemokraterna inte verkar förstå. I stället torgför de sina sedvanliga käpphästar (via DN-debatt) och tror att det därmed finns bred enighet kring dem i riksdagen.
Den minnesgode konstaterar dock att krav på högre utgifter kom från alla möjliga håll och kanter för några år sedan men att vi med facit i hand kan vara glada över att Anders Borg inte lyssnade.
Nyheter: DN1, DN2, Exp, AB, SR.
Bloggar: Riedl, Pettersson, Antonsson, Böhlmark.
2 kommentarer:
Det behövs fler partier i riksdagen, inte färre! Det här är ingen bra utveckling för demokratin om det håller i sig.
Behöver och behöver. Det beror ju på hur den parlamentariska situationen ser ut i övrigt samt hur partierna fungerar internt. I ett system likt det amerikanska där partierna egentligen mest fungerar som kampanjorganisationer, och de enskilda partiföreträdarna har stor rörelsefrihet, så fungerar det alldeles utmärkt med få partier.
Skicka en kommentar