Dagens stora nyheter består av att beskeden att Miljöpartiet tappar två av sina duktigaste och mest framgångsrika politiker. Mikaela Valtersson, som förlorade striden om den kvinnliga språkrörsposten, lämnar alla sina politiska uppdrag och Maria Wetterstrand lämnar sin riksdagsplats för att bli fri debattör i miljö- och klimatfrågor.
Vad som nu riskerar att hända för Miljöpartiet, om inget görs för att förhindra det, är att partiet kommer glida allt tydligare in på vänsterkanten i svensk politik. Valet av Gustav Fridolin var ett tydligt steg i den riktningen och Valtersson är väl medveten om vad som komma skall.
Det är således inte så konstigt att hennes sista budskap till sina partivänner är att de inte för låsa sig vid att endast fokusera på Socialdemokraterna som eventuell politisk partner. Ett miljöparti med en allt för vänsterinriktad profil skulle nämligen aldrig kunna bli det stora, blocköverskridande parti som de säger sig vilja vara.
Med Maria Wetterstrand hur leken förlorar dessutom Miljöpartiet ett uppenbart duktig, och för många väljare, tilltalande politiker. Hon är visserligen vänster i många frågor men har ändå ett pragmatiskt sätt, något som hennes samarbete med tidningen NEO skvallrar om.
Så. Vilken väg kommer Miljöpartiet att välja? Den pragmatiska, eller den vänsterinriktade?
Jag vet vilken jag tror att de måste välja. Jag är dock inte så säker på att Fridolin är lika sugen på den vägen. Fast när till och med Wetterstrand säger att partiet måste diskutera ett eventuellt samarbete med Moderaterna framöver så kanske det åtminstone finns andra i partiet som lyssnar.
Med Valtersson borta är det dock en person färre i toppskiktet som förespråkar den breda linjen.
Nyheter: SvD1, SvD2, AB, D, DN, Exp1, Exp2, MH.
Bloggar: Tokmoderaten.
2 kommentarer:
De kommer aldrig att samarbeta med någon som tycker att ekonomisk tillväxt är vägen framåt. Ska vi ha ett ekologiskt hållbart samhälle och slå vakt om biodiversiteten måste vi sänka vår levnadsstandard radikalt. Höjden av lyx i framtiden kommer förmodligen att vara en cykel och en ipod.
Fast alla partier i Sverige ser ekonomisk utveckling som något mer eller mindre positivt (fast på delvis olika sätt). Det är bara delar av mp som hävdar att vi måste gå bakåt. Betyder det i så fall att de inte skulle kunna samarbeta med några andra partier?
Skicka en kommentar