måndag 20 december 2010

Hur länge gäller rätten till abort?

DN:s ledarsida skriver i dag att aborträtten i Europa hotas. Främst från länder som Ungern, Lettland och Litauen men även från västeuropeiska länder som Irland. Hotet sägs bestå i att dessa länder helt enkelt inte tillåter abort under samma premisser som i Sverige.

Till skillnad från många andra går dock inte DN i den sedvanliga fällan om att ropa efter reglering på EU-nivå. Kanske lärde de sig något av utvecklingen i ärendet kring samvetsfrihet för sjukvårdspersonal (som jag skrev om för någon månad sedan). I det ärendet ledde en från början abortförespråkande skrivelse till ett, för Sverige, oväntat resultat.

Men vem är det egentligen som är ovanlig här? Är det Sverige eller "de andra"?

Fram till vecka 22 får man - med särskilt tillstånd efter vecka 18 - göra abort i Sverige. Samtidigt som man gör detta, räddar man för tidigt födda barn... i bland så tidigt födda som i vecka 22.

Det betyder att vi i Sverige riskerar att abortera foster som i vissa fall, om de hade fötts för tidigt, renderat all form av upptänklig läkarvård för att fås att överleva.

I merparten av det övriga Europa är gränsen för hur långt in i en graviditet man får göra abort satt lägre än vad den är i Sverige. Mellan 12-16 veckor är inte ovanligt även om Storbritannien faktiskt har en gräns på 24 veckor.

Vi har således en tämligen liberal syn på abort i vårt land. Trots det skrev en Statlig utredning följande 1989 (SOU 1989:51):

När det gäller den oföddes intresse bör först framhållas att ett foster i princip har rätt till utveckling och rätt att födas. Därav följer att en abort inte kan motiveras utifrån fostrets intresse. Ett abortbeslut innebär som regel att kvinnans (föräldrarnas) intresse att inte föda barnet tillåts väga tyngre än fostrets intresse att utvecklas och födas.

[...]

Man måste utgå från att modern och det blivande barnet är två individer som båda är skyddsvärda. Det spirande människolivet har i sig ett stort värde. Det kan inte ses enbart som en del av kvinnans kropp.

Ovanstående anser jag vara ett tydligt ställningstagande för att ett foster faktiskt är ett begynnande liv. Och detta liv blir självklart mer och mer utvecklat för varje graviditetsvecka som går.

Så vad känns bäst, rent moraliskt? Att argumentera för fri abort i alla lägen, eller att faktiskt erkänna att varje sen abort är ett misslyckande?

Att se över lagen om tidgränsen tror inte jag skulle vara särskilt kontroversiellt. Enligt en artikel från 2007 vill dessutom en av sex att den ska sänkas.

Jag är dock den förste att erkänna att det är ett svårt ämne att diskutera.

DN, DM, KD.

Läs även andra bloggares åsikter om , , .

5 kommentarer:

Anonym sa...

Martin m fl;

"Hur länge gäller rätten till abort?
DN:s ledarsida skriver i dag att aborträtten i Europa hotas. Främst från länder som Ungern, Lettland och Litauen men även från västeuropeiska länder som Irland. Hotet sägs bestå i att dessa länder helt enkelt inte tillåter abort under samma premisser som i Sverige..."

En minst sagt knepig definition på när aborträtten i Europa ska anses hotad, men vad annat är att vänta från liberalerna på DN?

"... Men vem är det egentligen som är ovanlig här? Är det Sverige eller "de andra"?"

Sannolikt Sverige.

"... Fram till vecka 22 får man - med särskilt tillstånd efter vecka 18 - göra abort i Sverige..."

Jag mår inte bra vid tanken på detta, och de nästan 40 000 aborter som årligen görs i Sverige. Mår inte alls bra.

"... I merparten av det övriga Europa är gränsen för hur långt in i en graviditet man får göra abort satt lägre än vad den är i Sverige. Mellan 12-16 veckor är inte ovanligt..."

Är detta en konsekvens av feminismens starka position i Sverige, och/eller frånvaron av religiös världsåskådning hos många svenskar, och/eller allmänt ointresse för svåra frågor och att söka bilda opinion kring dessa frågor i vårt kalla land?

"... Vi har således en tämligen liberal syn på abort i vårt land. Trots det skrev en Statlig utredning följande 1989 (SOU 1989:51):

När det gäller den oföddes intresse bör först framhållas att ett foster i princip har rätt till utveckling och rätt att födas. Därav följer att en abort inte kan motiveras utifrån fostrets intresse..."

Nej, det ska gudarna veta, att hade fostret haft utslagsröst ang beslutet om att föda alt abortera, så inte tusan hade vi haft de aborttal vi har!

Vi kan här påminna oss, att ingen av de som idag förespråkar en mycket omfattande aborträtt, har haft oturen att själva bli bortaborterade.

"... Man måste utgå från att modern och det blivande barnet är två individer som båda är skyddsvärda. Det spirande människolivet har i sig ett stort värde. Det kan inte ses enbart som en del av kvinnans kropp..."

Även jag vill skilja på kvinnans kropp och fostrets kropp rent juridiskt, men vänstermänniskor och feminister i stort lär aldrig betrakta det så.
Aldrig.

"... Ovanstående anser jag vara ett tydligt ställningstagande för att ett foster faktiskt är ett begynnande liv. Och detta liv blir självklart mer och mer utvecklat för varje graviditetsvecka som går..."

Hear, hear.

"... Så vad känns bäst, rent moraliskt? Att argumentera för fri abort i alla lägen, eller att faktiskt erkänna att varje sen abort är ett misslyckande?"

Varje abort är ett gigantiskt misslyckande.

"... Att se över lagen om tidgränsen tror inte jag skulle vara särskilt kontroversiellt. Enligt en artikel från 2007 vill dessutom en av sex att den ska sänkas..."

Det senare låter fint. Hoppas att något parti tar upp abortfrågan innan jag är död. Det vore ljuvligt om t ex social- och värdekonservativa inom M och KD började köra hårt ang frågor likt denna, och gick ur sina resp partiet om de ej kom någonstans.

Därefter kunde de tillsammans med allsköns traditionalister och sympatisörer bilda ett nytt, borgerligt, konservativt, parti.
Ett sådant parti fick min röst, och mina donationer.

"... Jag är dock den förste att erkänna att det är ett svårt ämne att diskutera..."

Det är svårt, men viktigt att göra så. Nya partier, nya grupperingar, och nya idéer kombinerat med traditionella värderingar kan vara en kraftfull mix som klarar att framgångsrikt föra fram nya perspektiv på gamla, men viktiga frågor.

Det kunde ex handla om ett politiskt parti som utgjorde ett distinkt och attraktivt alternativ till all det tveksamma, liberala, tankegods som ständigt översköljer oss.

Mvh

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Det är bara att konstatera att antalet aborter i Sverige fortfarande är otäckt många. Idag skriver tidningen Dagen:

"... I Sverige utförs fler aborter än i övriga nordiska länder. Sverige toppar statistiken inte minst när det gäller tonårsaborter och aborter som utförs i åldern 20–24 år. Finland är det land där minst antal aborter utförs.

Det visar ny statistik som presenterades på en nordisk konferens om oönskade graviditeter som hölls i Stockholm i slutet av november.

'När alla barn är välkomna', var namnet på konferensen som inleddes med ett tal av socialminister Göran Hägglund. Han slog fast att samtidigt som det ska finnas en möjlighet till abort ska samhället bidra med stöd och hjälp så att ingen kvinna ska känna sig tvungen till abort. År 2008 gjordes 37524 aborter i Sverige och år 2009 38053 aborter, enligt siffror från Socialstyrelsen..."

Så ser det alltså ut. Bistert.

Mvh

Anonym sa...

I inlägget ovan refererade jag felaktigt till tidningen Dagen. Det var istället tidningen Kristdemokraten det gällde, artikeln i fråga heter "Antalet aborter i Sverige forfarande rekordhögt", och den intresserade återfinner texten här: http://www.kristdemokraten.com/article.asp?Article_Id=30299

Mvh

Unknown sa...

Tack för många kloka tankar, och länk!