lördag 20 augusti 2011

Är en svensk Tea Partyrörelse möjlig?

Ett av gårdagens stora samtalsämne på Twitter var KDU-ordföranden Aron Modigs debattartikel där han efterfrågade en svensk version av den amerikanska Tea Partyrörelsen. Arons utgångspunkt är att det inom svensk borgerlighet borde finnas utrymme för en rörelse som efterfrågar lägre skatt, mindre stat och färre regleringar.

Reaktionerna på artikeln lät dock inte vänta på sig och genast började bloggare och andra dra fram de mindre lockande elementen i den amerikanska Tea Partyfloran (främlingsfientligheten t.ex.) För det är ingen tvekan om att det finns konstiga åsikter inom denna disparata "organisation". Men så blir ofta i rörelser som inte ställer upp några kriterier för medlemskap.

I princip vem som helst kan säga sig vara en del av den Amerikanska Tea Partyrörelsen. Det enda som egentligen krävs är en misstro mot statlig inblandning i allmänhet (något som är extremt vanligt i USA rent generellt) samt ett motstånd mot höga skatter i synnerhet.

Utöver detta så är åsiktfloran minst sagt varierande. Kristen höger blandas med pro-lifeaktivister som blandas med NRA-medlemmar som blandas med konstitutionalister som blandas libertarianer, och så vidare. Kontentan är dock att man inte behöver skiva under på allt som framförs i rörelsen namn. Ron Paul och till exempel egentligen ganska lite med Michele Bachmann att göra, rent åsiktsmässigt, men det hindrar dem inte från att båda vara Tea partyaktivister.

Men hur skulle egentligen en svensk version se ut? Till att börja med så finns ju inte vissa av de grupper som ingår i den Amerikanska rörelsen i Sverige. Vi har inget NRA, det finns knappt någon kristen höger (vilket jag skrev om på min gamla blogg), pro-lifeorganisationerna är partipolitiskt obundna, de främlingsfientliga elementen i den svenska samhället är sällan eller aldrig borgerliga.

Så vad skulle kunna förena i en svensk kontext? Rimligtvis exakt samma som förenar alla olika grupper i USA; en misstro mot statlig inblandning i allmänhet samt ett motstånd mot höga skatter i synnerhet.

Problemet i Sverige (om man nu tycker att avsaknaden av en svensk Tea Partyrörelse är ett problem) är dock att de individer som skulle kunna tänkas vara intresserade av att gemensamt driva frågor om längre skatter, mindre stat och färre regleringar redan är politisk engagerade.

Den svenska politiska traditionen lämnar väldigt lite utrymme till den typ av organisering som Tea Partyrörelsen utgör. Här är vi medlemmar i partier och därmed kanaliserar vi våra åsikter och vårt engagemang genom partistrukturen. Det är klart att Timbro kanske skulle vara med på ett hörn i en svensk Tea Partyrörelse men i allt väsentligt så skulle den bestå av redan engagerade politiker.

Så varför skulle de stiga ur sina vanliga sammanhang för att driva opposition mot den regering som de i stor utsträckning själva jobbar för? Partistrukturen ser annorlunda ut i USA. Både Republikanerna och Demokraterna är mer av kampanjorganisationer än partier, i alla fall i våra mått mätt. Det finns en tradition av att sluta sig samman inom partierna för att driva frågor.

Den traditionen finns inte i Sverige, vilket gör det svårt att helt plötsligt starta något som man inte är van vid. Så även om jag tror att någon behöver driva de frågor som Aron Modig tar upp i sin artikel, så tror jag att vi även framgent kommer få se enskilda individer och politiker som driver dem internt, inom givna partipolitiska strukturer, snarare än genom nya typer av organisationer vid sidan av partierna.

Synd egentligen kanske. Men vi behöver fler år av personvalskampanjer, och fler självständiga politiker för att det över huvudtaget ska vara möjligt att tala om att starta en svensk Tea Partyrörelse.

Men rätta mig gärna om jag har fel.

Bloggar: Modig, Ismail, Bjereld, Högberg, Röda Berget.

10 kommentarer:

Byhoran sa...

Det borde finnas en Tea party-rörelse i Sverige. Men det är omöjligt. Illasinnade vänsterkrafter skulle göra allt för att medvetet vantolka, attackera, stoppa, motarbeta, hata och klassificera rörelsen som terrorism och högerextrem.

Lustigt det där med högerextremism förresten.

Nazism som är en röd socialistisk revolution är enligt vänstern högerextremism. Skinheads från arbetarförorter är enligt vänstern högerextremism. Norrländska jägare och white trash är enligt vänstern högerextremister. Konservativa kristna är enligt vänstern högerextremism.

Allt som vänstern inte vill ta i är högerextremism. Men om man luskar lite i historia så ser man ganska snart att nazism, kommunism och socialism är tre fula trynen på samma rödbruna svin.

Beelzebjörn sa...

Det jag hittills sett av Tea Party Movement gör att jag ställer mig frågande inför varför man ens vill använda namnet för att sälja in en idé. Lite som att säga "ja, vi tänker lite typ Stalin, fast utan allt det dåliga".

Jag ska villigt medge att min reaktion färgades väldigt starkt av vad jag hör från Amerikanska vänner (även trötta republikaner som undrade var allt vett och sans tog vägen) och uttalanden från Tea Party-luminärer som Bachmann.

Vore jag Modig och ville starta ett initiativ likt det du beskriver, skulle jag således kalla det ALLT annat än Teparty-rörelsen ^^

Intressant för övrigt om hur förutsättningarna skiljer sig mellan Sverige och USA.

martin-edgelius sa...

Ja, det borde det nog. Men jag tror att den svenska kulturen kring organisering och hur man kanaliserar engagemang utgör ett större motstånd än vad eventuella illasinnade vänsterkrafter säger. Jag kan dock hålla med om hur högerextremistetiketten används i den svenska kontexten.

martin-edgelius sa...

Jag förstår hur du menar men genom att använda sig av Tea partyrörelsen så pekar man på en gräsrotsrörelse som har mobiliserat väldigt många människor på väldigt kort tid. Man säger inte att man ska kopiera allt rakt av. Snarare peka på att det kanske skulle gå att organisera sig på samma sätt här. Något som jag dock tror är svårt, vilket nog framgår av inlägget.

sven sa...

Vi har redan grupper i Sverige som efterfrågar lägre skatt.färre regleringar och mindre stat som t.ex stureplancentern.Med det har inte varit någon lycka för centerpartiet.Problemet är att särskilt utanför storstäderna så efterfrågar människorna mera statligt stöd inte mindre till komunal verksamhet.

Ragnfast sa...

Det har alltid funnits en sån rörelse i Sverige; de hette Högerpartiet, sedermera Moderaterna, och de var emot varenda reform som sossarna ville genomföra; Allmän rösträtt, ATP, en veckas semester, tre veckors semester, åtta timmars arbetsdag och så vidare.

martin-edgelius sa...

Nja, i just Sthlm går Centerpartiet ganska bra. Kanske pga av Stureplanscentern?

Erik Lidström sa...

Eventuellt skriver jag ihop ett "program" på min blogg snart. Dock måste jag uttrycka min bestörtning över att du gått på lögnen att Tea-party-rörelsen är främlingsfientlig.
Klart att det finns tokar där, men jag vill inte minnas att Centern kallades för främlingsfientlig pga Sjöbo?

martin-edgelius sa...

Jag har inte sagt att Tea Partyrörelsen är främlingsfientlig, endast att det finns främlingsfientliga element i den men att det inte är det som förenar rörelsen i fråga. Jag kanske uttryckte mig otydligt dock. Det ska bli spännande att se ditt program!

samuel karlsson sa...

Men är inte grejen med en folkrörelse som tea party är byggd på ett folkligt missnöje underifrån. jag skulle gärna vilja se ett folkligt uppror mot höga skatter och statlig inblandning i olika delar av samhället. Hur den ska se ut eller organisera sig är inte väsentligt. huvudsaken är att människor våga höja sina röster. Varför ska bara vänstern vara aktivister?