Via Fredrik Segerfeldt fick jag i går nys om en studie som verkar hävda att tvåsamhet och eget företagande är de enskilt viktigaste faktorerna bakom lycka och välmående. Samtidigt skriver Expressen att ensamhet kan göra dig sjuk.
Om vi vill att staten ska bidra till människors hälsa och välgång bör den alltså satsa på dessa två saker. Något som skulle kunna göras via till exempel frivillig sambeskattning av gifta par med barn och fri företagsamhet (för att räkna upp några av mina käpphästar).
Abstract (till studien i fråga)
Our cross-sectional and panel results suggest that marriage or cohabitation is a strong positive determinant of life satisfaction. The effect of having any children in the household is neutral for couples, whereas there is a sizeable negative effect for single-parents. In accordance with previous literature, we estimate a negative effect of unemployment and a positive effect of self-employment, compared to full-time employment.
While we do find a positive association between satisfaction and being in the top of the cross-sectional income distribution, there does not seem to be a general relation with income. Instead, we find that having some economic margins is a much stronger and more robust predictor of life satisfaction.
Spännande måste jag säga.
Ingerö, Bergh, Exp.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, sambeskattning, samlevnad, politik.
tisdag 30 november 2010
Borgerlig idéutveckling
Kent Persson är inte helt ute och cyklar när han i dag skriver:
Jag tror att byggandet av det svenska folkhemmet 2.0 ska utgå ifrån människors möjligheter att ta eget ansvar. De möjligheterna ska stärkas med ökad valfrihet och stärkt ekonomisk frihet. Det handlar om att återigen visa att frihetens värderingar är viktiga att genomföra i Sverige. Ska vi lyckas med det måste det dock bygga på att tryggheten ökar i Sverige. Oron är för många alltför stor. Politikens ansvar är att hålla ihop samhället och att just skapa trygghet. Jag är övertygad om att en berättelse om hur trygghetens ska ökas i vårt samhälle skulle gillas av många. Tryggheten är en av vår tids största utmaningar och den ska borgerligheten ge svaren på hur vårt samhälle kan utvecklas till ett tryggt samhälle som omfattar alla. Med tryggheten i fokus för idépolitiken tillsammans med frihetens idéer kan borgerligheten skapa en intressant och viktig debatt inför kommande val.
Jag är dock inte helt pigg på idén att använda termen Folkhemmet, även om jag förstår vad Kent menar när han skriver Folkhemmet 2.0. De negativa implikationer som finns i ordet, och den vurm som vissa inom Socialdemokratin och Sverigedemokraterna hyser för "folkhemmet" är dock inte något som jag nödvändigtvis vill sammanblandas med.
En ny (nygammal?) borgerlig berättelse bör nog försöka skapa sin egen terminologi. Folkhemmets främsta kännetecken var inte ekonomisk frihet och valfrihet, därför blir det olyckligt att använda sig av ett sådant ord när man ska formulera något som bygger på det ovan nämnda.
Så vad kallar vi berättelsen om ekonomisk frihet, eget ansvar och valfrihet? Varför inte det Borgerliga Sverige? eller kanske bara; Sverige? Enkelhet behöver inte vara av ondo.
Barran, JF, HT, SvD1, SvD2.
Läs även andra bloggares åsikter om Borgerligheten, politik, konservatism, idédebatt.
Jag tror att byggandet av det svenska folkhemmet 2.0 ska utgå ifrån människors möjligheter att ta eget ansvar. De möjligheterna ska stärkas med ökad valfrihet och stärkt ekonomisk frihet. Det handlar om att återigen visa att frihetens värderingar är viktiga att genomföra i Sverige. Ska vi lyckas med det måste det dock bygga på att tryggheten ökar i Sverige. Oron är för många alltför stor. Politikens ansvar är att hålla ihop samhället och att just skapa trygghet. Jag är övertygad om att en berättelse om hur trygghetens ska ökas i vårt samhälle skulle gillas av många. Tryggheten är en av vår tids största utmaningar och den ska borgerligheten ge svaren på hur vårt samhälle kan utvecklas till ett tryggt samhälle som omfattar alla. Med tryggheten i fokus för idépolitiken tillsammans med frihetens idéer kan borgerligheten skapa en intressant och viktig debatt inför kommande val.
Jag är dock inte helt pigg på idén att använda termen Folkhemmet, även om jag förstår vad Kent menar när han skriver Folkhemmet 2.0. De negativa implikationer som finns i ordet, och den vurm som vissa inom Socialdemokratin och Sverigedemokraterna hyser för "folkhemmet" är dock inte något som jag nödvändigtvis vill sammanblandas med.
En ny (nygammal?) borgerlig berättelse bör nog försöka skapa sin egen terminologi. Folkhemmets främsta kännetecken var inte ekonomisk frihet och valfrihet, därför blir det olyckligt att använda sig av ett sådant ord när man ska formulera något som bygger på det ovan nämnda.
Så vad kallar vi berättelsen om ekonomisk frihet, eget ansvar och valfrihet? Varför inte det Borgerliga Sverige? eller kanske bara; Sverige? Enkelhet behöver inte vara av ondo.
Barran, JF, HT, SvD1, SvD2.
Läs även andra bloggares åsikter om Borgerligheten, politik, konservatism, idédebatt.
måndag 29 november 2010
Offentlig debatt om konservatism
Per Wirtén skrev för en tid sedan en förvirrad artikel i Expressens kulturbilaga. Den handlade om det påstådda hotet från den europeiska konservatismen. Att han blandat ihop konservatism med någon blandning av rasism och fascism verkade dock inte bekymra honom nämnvärt.
I dag har Roland Poirier Martinsson svarat på Per Wirténs artikel och han säger mycket bra, bland annat konstaterar han:
Den konservatism som faktiskt driver idéutvecklingen inom högern struntar i det nationalistiska och bejakar det mångkulturella samhället. Den drivs av ett frihetsideal som förutsätter ett starkt civilt samhälle. Där är familjer, församlingar, fackförbund, föreningsliv, folkrörelser och företag motgift både till staten som monster (fascismen och socialismen) och individualismens rotlöshet (den skenande liberalismen).
Den sistnämnda parentesen är dock tyvärr något symtomatisk för Roland, vilket också Fredrik Segerfeldt konstaterar. För hur mycket jag än ogillar värdenihilism så tycker jag att Rolands påhopp på liberalismen blir lite tröttsamma ibland.
Även Johan Lundberg refererar till nyliberalismens släktskap med vänsterns värdenihilism. Jag tycker dock att man, om man vill utveckla konservatismen inom den moderna borgerliga berättelsen, ska fokusera på följande formuleringar:
En konservatism som slår vakt om det civila samhället, som bejakar de upplysningsvärden som har vuxit fram organiskt under de senaste århundradena, som ser människan i ett evolutionärt perspektiv men samtidigt hyser respekt för dem roll som religionen och kulturtraditionen spelat för framväxten av ett civiliserat beteende.
En sådan konservatism, formulerad i till exempel Thomas Manns efterföljd, ser givetvis sina fiender i såväl islamism som i fascism, socialism, kommunism och nationalism.
Dessa tankar faller ju väl i linje med vad både jag själv och Roland Poirier Martinsson anser vara det som ska föra samhället framåt. Att bråka med liberaler om värdenihilism känns därför föga upphetsande. Bättre då att formulera vad som är önskvärt i stället.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, konservatism.
I dag har Roland Poirier Martinsson svarat på Per Wirténs artikel och han säger mycket bra, bland annat konstaterar han:
Den konservatism som faktiskt driver idéutvecklingen inom högern struntar i det nationalistiska och bejakar det mångkulturella samhället. Den drivs av ett frihetsideal som förutsätter ett starkt civilt samhälle. Där är familjer, församlingar, fackförbund, föreningsliv, folkrörelser och företag motgift både till staten som monster (fascismen och socialismen) och individualismens rotlöshet (den skenande liberalismen).
Den sistnämnda parentesen är dock tyvärr något symtomatisk för Roland, vilket också Fredrik Segerfeldt konstaterar. För hur mycket jag än ogillar värdenihilism så tycker jag att Rolands påhopp på liberalismen blir lite tröttsamma ibland.
Även Johan Lundberg refererar till nyliberalismens släktskap med vänsterns värdenihilism. Jag tycker dock att man, om man vill utveckla konservatismen inom den moderna borgerliga berättelsen, ska fokusera på följande formuleringar:
En konservatism som slår vakt om det civila samhället, som bejakar de upplysningsvärden som har vuxit fram organiskt under de senaste århundradena, som ser människan i ett evolutionärt perspektiv men samtidigt hyser respekt för dem roll som religionen och kulturtraditionen spelat för framväxten av ett civiliserat beteende.
En sådan konservatism, formulerad i till exempel Thomas Manns efterföljd, ser givetvis sina fiender i såväl islamism som i fascism, socialism, kommunism och nationalism.
Dessa tankar faller ju väl i linje med vad både jag själv och Roland Poirier Martinsson anser vara det som ska föra samhället framåt. Att bråka med liberaler om värdenihilism känns därför föga upphetsande. Bättre då att formulera vad som är önskvärt i stället.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, konservatism.
Julmusten fyller 100 år!
Denna frikyrkans främsta bidrag till svensk mattradition fyller i år 100 år. Så klart glädjande och något som måste firas extra!
Själv älskar jag julmust (och påskmust och vanlig must) så det kommer inte bli svårt att bidra till den enorma konsumtion av julmust som svenskarna står för varje år.
Inte konstigt att Coca Cola Company försökte sig på att göra en egen variant för några år sedan, eller att de lägger ner sådana enorma summor på reklam för Coca Cola runt jul varje år. I de flesta andra västländer är nämligen Coca Cola den dryck man väljer till jul.
Men inte här. Vi dricker julmust.
Läs även andra bloggares åsikter om jul, julmust.
Själv älskar jag julmust (och påskmust och vanlig must) så det kommer inte bli svårt att bidra till den enorma konsumtion av julmust som svenskarna står för varje år.
Inte konstigt att Coca Cola Company försökte sig på att göra en egen variant för några år sedan, eller att de lägger ner sådana enorma summor på reklam för Coca Cola runt jul varje år. I de flesta andra västländer är nämligen Coca Cola den dryck man väljer till jul.
Men inte här. Vi dricker julmust.
Läs även andra bloggares åsikter om jul, julmust.
Sveriges ekonomi står stark
Jag är inte ekonom men jag kan ändå inte undgå att notera att dagens rapportering om svensk ekonomi är tämligen samstämd; den står stark.
Trots lågkonjunktur i världen och ekonomisk kris i Irland (och på andra håll) så lyckats alltså vi stå pall... och till och med leverera överskott, höjt BNP och stärkt krona.
En bidragande orsak torde vara den förda ekonomiska politiken. Anders Borg är en försikt general som gör vad han kan för att hushålla med pengarna. Han har inte gått intresseorganisationer och opposition till mötes i deras krav på ökad offentlig konsumtion, utan han har hållit hårt på budgetbalans och stabilitet.
Självklart beror emellertid det gynnsamma läget på någonting annat också.
Nämligen att vi i Sverige verkar tillhandahålla varor och tjänster som efterfrågas, inte bara i Sverige utan också utomlands. Vi är ett litet exportberoende land som lyckas vara ett litet exportberoende land. Och det ska vi slå vakt om.
Genom att uppmuntra fri företagsamhet och entreprenörsanda låter vi människor och företag bygga upp det som bidrar till ett fortsatt starkt Sverige. Genom att nyttja globaliseringens fördelar skapar vi en grogrund för fortsatt ekonomisk expansion, och i förlängningen bidrar det (förhoppningsvis) till lägre arbetslöshet och lägre skatter.
Så nu gäller det bara att sätta skapandekrafterna fria!
DN1, DN2, DI, DI, DI, DI, DI, DI, DI, SvD1, SvD2.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, Ekonomi.
Trots lågkonjunktur i världen och ekonomisk kris i Irland (och på andra håll) så lyckats alltså vi stå pall... och till och med leverera överskott, höjt BNP och stärkt krona.
En bidragande orsak torde vara den förda ekonomiska politiken. Anders Borg är en försikt general som gör vad han kan för att hushålla med pengarna. Han har inte gått intresseorganisationer och opposition till mötes i deras krav på ökad offentlig konsumtion, utan han har hållit hårt på budgetbalans och stabilitet.
Självklart beror emellertid det gynnsamma läget på någonting annat också.
Nämligen att vi i Sverige verkar tillhandahålla varor och tjänster som efterfrågas, inte bara i Sverige utan också utomlands. Vi är ett litet exportberoende land som lyckas vara ett litet exportberoende land. Och det ska vi slå vakt om.
Genom att uppmuntra fri företagsamhet och entreprenörsanda låter vi människor och företag bygga upp det som bidrar till ett fortsatt starkt Sverige. Genom att nyttja globaliseringens fördelar skapar vi en grogrund för fortsatt ekonomisk expansion, och i förlängningen bidrar det (förhoppningsvis) till lägre arbetslöshet och lägre skatter.
Så nu gäller det bara att sätta skapandekrafterna fria!
DN1, DN2, DI, DI, DI, DI, DI, DI, DI, SvD1, SvD2.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, Ekonomi.
söndag 28 november 2010
Omnämnd i SvD
Är i dag mäkta stolt över att vara omnämnd och citerad på ledarplats i Svenska Dagbladet.
PJ Anders Linders tillägg om det "eviga uppdraget att skydda enskilda människors frihet mot en beskäftig överhet" var dessutom pricken över i:et i formulerandet av det borgerliga uppdraget.
Jag tror dessutom att det är en mycket bra idé att damma av Globaliseringsrådets rapport från förra året. Den bidrar kanske inte så mycket till det borgerliga idésamtalet, men den satte fokus på några viktiga reformer som åtminstone skulle underlätta strävan mot det som jag efterfrågade här om dagen, nämligen att:
...egenmakten måste få öka i det svenska samhället, civilsamhällets roll måste få utrymme att växa sig större, det personliga ansvaret måste sättas i fokus och bildning och kunskap måste åter igen bli honnörsord.
En bra söndag det här. Nu ska jag adventspynta.
Läs även andra bloggares åsikter om PJ Anders Linder.
PJ Anders Linders tillägg om det "eviga uppdraget att skydda enskilda människors frihet mot en beskäftig överhet" var dessutom pricken över i:et i formulerandet av det borgerliga uppdraget.
Jag tror dessutom att det är en mycket bra idé att damma av Globaliseringsrådets rapport från förra året. Den bidrar kanske inte så mycket till det borgerliga idésamtalet, men den satte fokus på några viktiga reformer som åtminstone skulle underlätta strävan mot det som jag efterfrågade här om dagen, nämligen att:
...egenmakten måste få öka i det svenska samhället, civilsamhällets roll måste få utrymme att växa sig större, det personliga ansvaret måste sättas i fokus och bildning och kunskap måste åter igen bli honnörsord.
En bra söndag det här. Nu ska jag adventspynta.
Läs även andra bloggares åsikter om PJ Anders Linder.
fredag 26 november 2010
Det går bra nu... (det borgerliga uppdraget)
...I alla fall i väljaropinionen. Moderaterna får över 37 procent i den senaste väljarbarometern, och Socialdemokraterna ligger ungefär 10 procent efter. Något liknande har i princip aldrig skådats tidigare.
Det kan dock finnas många förklaringar. Regeringens höga förtroende är så klart en, men Socialdemokraternas totala genomklappning bidrar såklart den också.
Hur roligt det än är att få bra opinionssiffror så får det inte leda till att man slår av på takten. Moderaterna, och den övriga Alliansen, har fortfarande mycket att utföra.
Till att börja med så måste vi, alla tillsammans, hjälpas åt att forma den moderna borgerliga berättelsen. Eller det borgerliga uppdraget som PJ Anders Linder kallar det.
Min version av det uppdraget skulle kunna baseras på följande saker; egenmakten måste få öka i det svenska samhället, civilsamhällets roll måste få utrymme att växa sig större, det personliga ansvaret måste sättas i fokus och bildning och kunskap måste åter igen bli honnörsord.
Lyckas vi formulera det uppdraget så kommer vi ha valet 2014 som i en liten ask.
DN1, DN2, DI, Exp, SR, PB, AB1, AB2, SvD, KP, TM, AN, TB, CGW, R, GP, PLC.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, moderaterna.
Det kan dock finnas många förklaringar. Regeringens höga förtroende är så klart en, men Socialdemokraternas totala genomklappning bidrar såklart den också.
Hur roligt det än är att få bra opinionssiffror så får det inte leda till att man slår av på takten. Moderaterna, och den övriga Alliansen, har fortfarande mycket att utföra.
Till att börja med så måste vi, alla tillsammans, hjälpas åt att forma den moderna borgerliga berättelsen. Eller det borgerliga uppdraget som PJ Anders Linder kallar det.
Min version av det uppdraget skulle kunna baseras på följande saker; egenmakten måste få öka i det svenska samhället, civilsamhällets roll måste få utrymme att växa sig större, det personliga ansvaret måste sättas i fokus och bildning och kunskap måste åter igen bli honnörsord.
Lyckas vi formulera det uppdraget så kommer vi ha valet 2014 som i en liten ask.
DN1, DN2, DI, Exp, SR, PB, AB1, AB2, SvD, KP, TM, AN, TB, CGW, R, GP, PLC.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, moderaterna.
Informationsplikt borde vara en självklarhet pt. II
Jag har skrivit om det tidigare men nu är det tydligen aktuellt igen. Ett antal personer vill nämligen återigen avskaffa informationsplikten för HIV-postiva, och de saluför detta på DN-debatt i dag.
Som jag skrev förra gången frågan var på tal så måste det vara upp till kontrahenten att avgöra om han eller hon är villig att ta den risk som det innebär att ligga med någon som är HIV-positiv. Det spelar ingen roll om det i dagsläget går att leva med HIV, eller om smittorisken är liten.
Den tilltänkta sexpartnern har rätt att veta vad den ger sig in i.
HP, SK, Ekot, ER.
Läs även andra bloggares åsikter om informationsplikt, HIV.
Som jag skrev förra gången frågan var på tal så måste det vara upp till kontrahenten att avgöra om han eller hon är villig att ta den risk som det innebär att ligga med någon som är HIV-positiv. Det spelar ingen roll om det i dagsläget går att leva med HIV, eller om smittorisken är liten.
Den tilltänkta sexpartnern har rätt att veta vad den ger sig in i.
HP, SK, Ekot, ER.
Läs även andra bloggares åsikter om informationsplikt, HIV.
torsdag 25 november 2010
Konkurrensverket gillar vårdval
"På det hela har vårdvalsreformen varit framgångsrik" säger Konkurrensverket.
Ja, konstigt vore väl annars? 223 nya vårdcentraler landet runt har givit mängder med patienter större frihet att själva välja. På landsorten har patienter med mer än en halvtimmes bilresa till vårdcentralen minskat med 44 000 personer.
Detta gäller överallt, förutom på Gotland, i Jämtland och i Norrbotten.
Kan det bero på de lokala politikerna tro?
SVT, ML, DS, KV, PA, MH, DN.
Läs även andra bloggares åsikter om vård, vårdval, politik.
Ja, konstigt vore väl annars? 223 nya vårdcentraler landet runt har givit mängder med patienter större frihet att själva välja. På landsorten har patienter med mer än en halvtimmes bilresa till vårdcentralen minskat med 44 000 personer.
Detta gäller överallt, förutom på Gotland, i Jämtland och i Norrbotten.
Kan det bero på de lokala politikerna tro?
SVT, ML, DS, KV, PA, MH, DN.
Läs även andra bloggares åsikter om vård, vårdval, politik.
Grön el är modern avlatshandel
En av gårdagens nyheter var att grön el inte är mycket mer än en väldigt kreativ bluff. Villaägarna har tillsammans med professor Runar Brännlund visat att konsumenternas val att köpa grön el inte leder till någon ökning av produktionen av densamma.
Det enda det leder till är att ett antal företag, som spelar på människors goda vilja och dåliga samvete, tjänar mer pengar än vad de annars skulle ha gjort.
Precis som med så mycket annat så blir handeln med grön el därför en form av modern avlatshandel. Det får ingen eller liten effekt, den enskilda konsumenten blir lurad och någon tjänar ganska stora pengar på konsumentens missriktade välvilja.
Tur att var och en blir salig på sin egen tro. Jag är nöjd så länge folk inte försöker lagstifta om att det offentliga ska stödja än det ena än det andra "gröna" alternativet. Historien har redan visat att det inte går något bra (oljepanna blev elpanna via konverteringsstöd, blev biobränslepanna via konverteringsstöd etc, för att ta ett exempel).
SVD, TV41, TV42, EB, VF, DI.
Läs även andra bloggares åsikter om Grön el, klimatalarmism, politik, energi.
Det enda det leder till är att ett antal företag, som spelar på människors goda vilja och dåliga samvete, tjänar mer pengar än vad de annars skulle ha gjort.
Precis som med så mycket annat så blir handeln med grön el därför en form av modern avlatshandel. Det får ingen eller liten effekt, den enskilda konsumenten blir lurad och någon tjänar ganska stora pengar på konsumentens missriktade välvilja.
Tur att var och en blir salig på sin egen tro. Jag är nöjd så länge folk inte försöker lagstifta om att det offentliga ska stödja än det ena än det andra "gröna" alternativet. Historien har redan visat att det inte går något bra (oljepanna blev elpanna via konverteringsstöd, blev biobränslepanna via konverteringsstöd etc, för att ta ett exempel).
SVD, TV41, TV42, EB, VF, DI.
Läs även andra bloggares åsikter om Grön el, klimatalarmism, politik, energi.
onsdag 24 november 2010
Rasbiologi 2.0
Och så undrar folk varför jag är skeptisk till det allt mer utbredda användandet av Nupp-test och fostervattensprov.
DN rapporterar nämligen följande:
"Fler aborter på grund av kromosomfel".
Är det verkligen det vi ska använda våra tekniska och medicinska framsteg till?
AB, NB.
Läs även andra bloggares åsikter om Nupp-test, fostervattensprov, downs syndrom.
DN rapporterar nämligen följande:
"Fler aborter på grund av kromosomfel".
Är det verkligen det vi ska använda våra tekniska och medicinska framsteg till?
AB, NB.
Läs även andra bloggares åsikter om Nupp-test, fostervattensprov, downs syndrom.
Nationalencyklopedin och konservatism
Nationalencyklopedins beskrivning av konservatism:
konservatism är ett sätt att se på samhället som strävar efter bevarande av gamla traditioner och system. Man vill till skillnad från liberaler och socialister bara göra långsamma förändringar av samhället.
En känd konservativ tänkare från 1700-talet är britten Edmund Burke. Han var mycket kritisk mot den franska revolutionen som snabbt förändrade det sociala och politiska systemet. I mitten av 1800-talet började en del konservativa tänkare tala om att de stora fabrikerna skapade många sociala problem som samhället borde ta tag i, till exempel farlig arbetsmiljö och sjukdomar. Denna riktning av konservatismen, som anser att samhället aktivt ska värna om de mest utsatta, brukar kallas socialkonservatism.
Från början var konservatismen tveksamt inställd till demokrati, eftersom införandet av demokrati innebar stora förändringar i samhället, men i dag tror de flesta konservativa partier på demokrati.
konservatism. http://www.ne.se/enkel/konservatism, Nationalencyklopedin, hämtad 2010-11-24.
Nationalencyklopedins beskrivning av konservativa partier:
Många politiska partier som betecknas som konservativa är i dag påverkade av ekonomisk liberalism och vill ha en helt fri marknadsekonomi och också stor frihet för den enskilde.
konservativa partier kallas de politiska partier som har sina rötter i konservatismen. De vill bevara mycket av det gamla och bara göra långsamma förändringar. Konservativa partier brukar anse att familjen är viktig liksom ett starkt militärt försvar. Många konservativa partier har på senare tid tagit upp idéer från nyliberalismen. Denna riktning vill ha en fri kapitalistisk ekonomi, med stora möjligheter till snabba förändringar. Staten ska inte blanda sig i på något sätt. Ibland står de konservativa och nyliberala idéerna i motsättning till varandra inom samma parti.
Konservativa partier är medlemmar i International Democrat Union (IDU), där även många kristdemokratiska partier är med. Medlemmar är bland andra Republikanska partiet i USA, Konservativa partiet i Storbritannien, Høyre i Norge och moderaterna i Sverige.
konservativa partier. http://www.ne.se/enkel/konservativa-partier, Nationalencyklopedin, hämtad 2010-11-24.
Läs även andra bloggares åsikter om konservatism.
konservatism är ett sätt att se på samhället som strävar efter bevarande av gamla traditioner och system. Man vill till skillnad från liberaler och socialister bara göra långsamma förändringar av samhället.
En känd konservativ tänkare från 1700-talet är britten Edmund Burke. Han var mycket kritisk mot den franska revolutionen som snabbt förändrade det sociala och politiska systemet. I mitten av 1800-talet började en del konservativa tänkare tala om att de stora fabrikerna skapade många sociala problem som samhället borde ta tag i, till exempel farlig arbetsmiljö och sjukdomar. Denna riktning av konservatismen, som anser att samhället aktivt ska värna om de mest utsatta, brukar kallas socialkonservatism.
Från början var konservatismen tveksamt inställd till demokrati, eftersom införandet av demokrati innebar stora förändringar i samhället, men i dag tror de flesta konservativa partier på demokrati.
konservatism. http://www.ne.se/enkel/konservatism, Nationalencyklopedin, hämtad 2010-11-24.
Nationalencyklopedins beskrivning av konservativa partier:
Många politiska partier som betecknas som konservativa är i dag påverkade av ekonomisk liberalism och vill ha en helt fri marknadsekonomi och också stor frihet för den enskilde.
konservativa partier kallas de politiska partier som har sina rötter i konservatismen. De vill bevara mycket av det gamla och bara göra långsamma förändringar. Konservativa partier brukar anse att familjen är viktig liksom ett starkt militärt försvar. Många konservativa partier har på senare tid tagit upp idéer från nyliberalismen. Denna riktning vill ha en fri kapitalistisk ekonomi, med stora möjligheter till snabba förändringar. Staten ska inte blanda sig i på något sätt. Ibland står de konservativa och nyliberala idéerna i motsättning till varandra inom samma parti.
Konservativa partier är medlemmar i International Democrat Union (IDU), där även många kristdemokratiska partier är med. Medlemmar är bland andra Republikanska partiet i USA, Konservativa partiet i Storbritannien, Høyre i Norge och moderaterna i Sverige.
konservativa partier. http://www.ne.se/enkel/konservativa-partier, Nationalencyklopedin, hämtad 2010-11-24.
Läs även andra bloggares åsikter om konservatism.
tisdag 23 november 2010
LO fortfarande mot arbetskraftsinvandring
LO fortsätter visst sitt traditionella motstånd mot arbetskraftsinvandring, den här gången under förevändningen att arbetskraft har utnyttjats av ett antal mindre nogräknade aktörer på den svenska arbetsmarknaden.
Att kasta ut barnet med barnvattnet är dock en dålig idé. Men ingen reform är så bra att den inte kan göras bättre, vilket Migrationsminister Tobias Billström också skriver på DN-debatt i dag. Att några få arbetsgivare beter sig illa är inte en intäkt för att förändra hela reformen.
Sverige behöver arbetskraftsinvandring. Nu, men framför allt inom ett par år. Att då avskaffa den, eller kraftigt inskränka den som LO vill, är inte rätt väg att gå.
Ekot1, DI1, DI2, TB, AB, DN, TCO, GP, SvD1, SvD2, LO, SvD3, Ekot2, B, PG.
Läs även andra bloggares åsikter om arbetskraftsinvandring, politik.
Att kasta ut barnet med barnvattnet är dock en dålig idé. Men ingen reform är så bra att den inte kan göras bättre, vilket Migrationsminister Tobias Billström också skriver på DN-debatt i dag. Att några få arbetsgivare beter sig illa är inte en intäkt för att förändra hela reformen.
Sverige behöver arbetskraftsinvandring. Nu, men framför allt inom ett par år. Att då avskaffa den, eller kraftigt inskränka den som LO vill, är inte rätt väg att gå.
Ekot1, DI1, DI2, TB, AB, DN, TCO, GP, SvD1, SvD2, LO, SvD3, Ekot2, B, PG.
Läs även andra bloggares åsikter om arbetskraftsinvandring, politik.
Moralist javisst
Något av det värsta man kan bli kallad i den svenska offentliga debatten är moralist. Inget verkar vara så fullt som att på moraliska grunder försöka påverka någons beteende.
Påfallande ofta är det vänstermänniskor eller liberaler som anklagar andra för att vara moralister. Min erfarenhet är dock att det som vänstermänniskor upprörs över sällan är åsikter som saluförs som lagförslag eller liknande.
Att de själva allt som oftast lägger förslag som handlar om att påtvinga andra ett visst levnadssätt verkar därför inte vara ett utslag av moralism. Är det så att lagförslag aldrig kan vara moraliska? I vänstern värld verkar det så.
Varför skulle vänstern annars anklaga andra för moralism när de (andra) lägger förslag eller väcker frågor som handlar om till exempel livsstilförändringar, utan att för den skull vilja tvinga människor till dem genom lag?
Som jag ser det så handlar politik främst om att påverka och övertyga genom argumentation och debatt, inte genom lagstiftning. Och självklart vill jag, precis som de flesta andra, och människor ska ta till sig av just mina åsikter.
Betyder det att jag är moralist? I så fall är alla som försöker övertyga någon annan också det.
Läs även andra bloggares åsikter om moral, moralism, politik.
Påfallande ofta är det vänstermänniskor eller liberaler som anklagar andra för att vara moralister. Min erfarenhet är dock att det som vänstermänniskor upprörs över sällan är åsikter som saluförs som lagförslag eller liknande.
Att de själva allt som oftast lägger förslag som handlar om att påtvinga andra ett visst levnadssätt verkar därför inte vara ett utslag av moralism. Är det så att lagförslag aldrig kan vara moraliska? I vänstern värld verkar det så.
Varför skulle vänstern annars anklaga andra för moralism när de (andra) lägger förslag eller väcker frågor som handlar om till exempel livsstilförändringar, utan att för den skull vilja tvinga människor till dem genom lag?
Som jag ser det så handlar politik främst om att påverka och övertyga genom argumentation och debatt, inte genom lagstiftning. Och självklart vill jag, precis som de flesta andra, och människor ska ta till sig av just mina åsikter.
Betyder det att jag är moralist? I så fall är alla som försöker övertyga någon annan också det.
Läs även andra bloggares åsikter om moral, moralism, politik.
måndag 22 november 2010
Rökning dödar, ja antagligen
Ingen kan ha undgått att det stått en hel del om rökning och cigaretter i tidningarna i dag. Det började med att Folkhälsoinstitutet föreslog höjd tobaksskatt, förbud mot exponering av tobak i butiker och fler rökfria miljöer och sedan var det igång. Det ena kravet värre än det andra.
Och missförstå mig rätt, jag tycker att det är korkat att röka. Men, det är inte först och främst statens uppgift att hålla folk från att börja nyttja nikotin.
Min socialkonservativa sida tycker att det är rimligt att man beskattar nikotin något högre än vanligt livsmedel men pris kommer sällan eller aldrig att vinna mot grupptryck och människors föreställning om vad det innebär att vara rökare.
Alla vet att rökning är farligt. Bilder på tobakspaket eller gömda förpackningar i butiker kommer inte spela någon roll. Som så ofta annars så handlar det om att människor måste lära sig att motstå, och att lära sig att avstå.
Bane - Superhero
she rolls her eyes
and lights another
"one day i'll quit these things,
they're killing me."
she blows her brains
right out her fucking mouth
i just don't know how you do it
well, there is nothing in me
that you don't have
deep within your fucking self
well, there is nothing in me
that you do not have
deep within your fucking self
yes, the body is weak
but the mind is stronger
it controls the body
you are not a slave.
and i am not a superhero!
you see, the difference between hard and impossible
well, it's a thousand miles wide
but that's not what you want to hear.
don't live a lifetime of regret.
is there a moment of uncomfort
never knowing, no, no, never knowing
how great it feels to be free
DN1, DN2, AB, SvD1, SvD2, OL.
Läs även andra bloggares åsikter om Rökning, politik, folkhälsa, folkhälsoinstitutet.
Och missförstå mig rätt, jag tycker att det är korkat att röka. Men, det är inte först och främst statens uppgift att hålla folk från att börja nyttja nikotin.
Min socialkonservativa sida tycker att det är rimligt att man beskattar nikotin något högre än vanligt livsmedel men pris kommer sällan eller aldrig att vinna mot grupptryck och människors föreställning om vad det innebär att vara rökare.
Alla vet att rökning är farligt. Bilder på tobakspaket eller gömda förpackningar i butiker kommer inte spela någon roll. Som så ofta annars så handlar det om att människor måste lära sig att motstå, och att lära sig att avstå.
Bane - Superhero
she rolls her eyes
and lights another
"one day i'll quit these things,
they're killing me."
she blows her brains
right out her fucking mouth
i just don't know how you do it
well, there is nothing in me
that you don't have
deep within your fucking self
well, there is nothing in me
that you do not have
deep within your fucking self
yes, the body is weak
but the mind is stronger
it controls the body
you are not a slave.
and i am not a superhero!
you see, the difference between hard and impossible
well, it's a thousand miles wide
but that's not what you want to hear.
don't live a lifetime of regret.
is there a moment of uncomfort
never knowing, no, no, never knowing
how great it feels to be free
DN1, DN2, AB, SvD1, SvD2, OL.
Läs även andra bloggares åsikter om Rökning, politik, folkhälsa, folkhälsoinstitutet.
Behövs DO?
Maria leissner är upprörd. Hon tycker inte att Diskrimineringsombudsmannen (DO) arbetar tillräckligt snabbt. Själv är jag lite upprörd över att DO över huvudtaget existerar.
I Sverige nöjer vi oss nämligen inte med den traditionella lagstiftningen kring förtal och olaga hot. Lagstiftning som är fullt rimlig och legitim.
Vi har nämligen lagt till en diskrimineringslagstiftning som helt och hållet bygger på att staten tvingas göra det som man säger sig vilja motverka, det vill säga dela in människor i kategorier. För att avgöra om någon är diskriminerad måste man nämligen kategorisera vem som eventuellt har rätt att känna sig diskriminerad.
Har du tur tillhör du en grupp som har rätt att känna sig diskriminerad, har du otur har du det inte.
Precis lika dumt som diskrimineringslagstiftning är lagen om hatbrott. Inte nog med att den också gör skillnad på människor, den stadgar dessutom att en viss typ av misshandel av någon anledning skulle vara värre. Som om slag och sparkar inte gjorde lika ont på alla.
Nej, i Sverige är det olagligt att hota, förtala och misshandla. Det borde räcka. Vi behöver inte lagstiftning som även delar in människor och rangordnar dem utifrån deras förmenta ställning i samhället. Det är att redan från början motverka sitt eget syfte. Dessutom tror jag att det skapar en märklig syn på vad lagstiftning egentligen är till för.
TV4, DN1, DN2, MS.
Läs även andra bloggares åsikter om DO, diskriminering, Maria Leissner, politik.
I Sverige nöjer vi oss nämligen inte med den traditionella lagstiftningen kring förtal och olaga hot. Lagstiftning som är fullt rimlig och legitim.
Vi har nämligen lagt till en diskrimineringslagstiftning som helt och hållet bygger på att staten tvingas göra det som man säger sig vilja motverka, det vill säga dela in människor i kategorier. För att avgöra om någon är diskriminerad måste man nämligen kategorisera vem som eventuellt har rätt att känna sig diskriminerad.
Har du tur tillhör du en grupp som har rätt att känna sig diskriminerad, har du otur har du det inte.
Precis lika dumt som diskrimineringslagstiftning är lagen om hatbrott. Inte nog med att den också gör skillnad på människor, den stadgar dessutom att en viss typ av misshandel av någon anledning skulle vara värre. Som om slag och sparkar inte gjorde lika ont på alla.
Nej, i Sverige är det olagligt att hota, förtala och misshandla. Det borde räcka. Vi behöver inte lagstiftning som även delar in människor och rangordnar dem utifrån deras förmenta ställning i samhället. Det är att redan från början motverka sitt eget syfte. Dessutom tror jag att det skapar en märklig syn på vad lagstiftning egentligen är till för.
TV4, DN1, DN2, MS.
Läs även andra bloggares åsikter om DO, diskriminering, Maria Leissner, politik.
lördag 20 november 2010
Den som väljer kärleken väljer livet
I dag ska jag på bröllop. Två personer som jag har känt var och en för sig sedan innan de blev tillsammans ska nu gifta sig.
Ett bröllop är en härlig tillställning som det alltid är lika roligt att få vara en del av. Och som rubriken säger, den som väljer kärleken väljer också livet.
All lycka och välgång önskar jag därför A och H, och deras lilla S.
Läs även andra bloggares åsikter om bröllop, samlevnad
Ett bröllop är en härlig tillställning som det alltid är lika roligt att få vara en del av. Och som rubriken säger, den som väljer kärleken väljer också livet.
All lycka och välgång önskar jag därför A och H, och deras lilla S.
Läs även andra bloggares åsikter om bröllop, samlevnad
fredag 19 november 2010
Göran förtjänar inte all kritik
Även om en stor del av kritiken mot Göran Hägglund kommer från mina egna vänner och bekanta inom KD så kan jag inte låta bli att tycka att de gör sig själva en otjänst.
Göran Hägglund är en färgstark politiker som jag tror går hem i många stugor. Att byta ut honom kan få förödande konsekvenser. Särskilt då det inte finns någon tydlig efterträdare som står bakom och väntar.
Ett förändringsarbete, eller renodlingsarbete som vissa efterfrågar, går att genomföra med Göran som partiledare. Han har trots allt Fredrik Haage vid sin sida. Mannen som skrivit Nycklar till modern konservatism.
AF, ML, PB1, Exp, DN, PB2, TM, SvD1, SvD2, DN.
Läs även andra bloggares åsikter om Kristdemokraterna, Göran Hägglund, politik.
Göran Hägglund är en färgstark politiker som jag tror går hem i många stugor. Att byta ut honom kan få förödande konsekvenser. Särskilt då det inte finns någon tydlig efterträdare som står bakom och väntar.
Ett förändringsarbete, eller renodlingsarbete som vissa efterfrågar, går att genomföra med Göran som partiledare. Han har trots allt Fredrik Haage vid sin sida. Mannen som skrivit Nycklar till modern konservatism.
AF, ML, PB1, Exp, DN, PB2, TM, SvD1, SvD2, DN.
Läs även andra bloggares åsikter om Kristdemokraterna, Göran Hägglund, politik.
Tråkig inställning från trossamfunden
Varför måste det alltid handla om pengar och bidrag när trossamfunden ska träffa regeringsföreträdare? Precis som Nonicoclolasos anser jag snarare att bidragen bör avskaffas och samfunden bli mer självständiga.
Om man bedriver till exempel förskola så är det självklart att man som församling eller samfund erhåller förskolepeng eller liknande. Men generella bidrag bör avskaffas.
Dagen, NB.
Om man bedriver till exempel förskola så är det självklart att man som församling eller samfund erhåller förskolepeng eller liknande. Men generella bidrag bör avskaffas.
Dagen, NB.
Värdet av svensk vapenexport
Bortsett från bilar och några andra produkter så är svensktillverkade vapen en av våra mest framgångsrika exportvaror. TT rapporterade i går att den svenska vapenexportens värde 2005-2009 uppgick till:
2005: 8,6 miljarder kronor.
2006: 10,4 miljarder.
2007: 9,6 miljarder.
2008: 12,7 miljarder.
2009: 13,6 miljarder. (TT)
Källa: Inspektionen för strategiska produkter (ISP)
Det är således stora pengar det rör sig om, och exporten är en viktig inkomstkälla till staten, dels i form av skatter men också via de pengar som FMV får in på royalties vid försäljning.
Då och då höjs emellertid kritiska röster mot denna handel. Röster som enligt min mening utgår ifrån en naiv föreställning om att det inte kommer finnas några krig, bara det inte finns några vapen.
Vilket så klart inte stämmer (tyvärr). Även om jag rent generellt har en positiv syn på människan och dess utveckling så tror jag inte att vi kommer kunna eliminera krig.
Således kommer vapen behövas. Främst som försvarsmedel men också för krigföring. Om dessa vapen inte säljs av privata företag eller offentliga aktörer så kommer mindre nogräknade spelare att göra det.
Genom offentlig handel kan man åtminstone bevaka och hålla reda på vad som säljs och till vem.
DN1, DN2, DI1, DI2, SvD1, SvD2, Exp, AF.
Läs även andra bloggares åsikter om vapen, vapenexport, politik.
2005: 8,6 miljarder kronor.
2006: 10,4 miljarder.
2007: 9,6 miljarder.
2008: 12,7 miljarder.
2009: 13,6 miljarder. (TT)
Källa: Inspektionen för strategiska produkter (ISP)
Det är således stora pengar det rör sig om, och exporten är en viktig inkomstkälla till staten, dels i form av skatter men också via de pengar som FMV får in på royalties vid försäljning.
Då och då höjs emellertid kritiska röster mot denna handel. Röster som enligt min mening utgår ifrån en naiv föreställning om att det inte kommer finnas några krig, bara det inte finns några vapen.
Vilket så klart inte stämmer (tyvärr). Även om jag rent generellt har en positiv syn på människan och dess utveckling så tror jag inte att vi kommer kunna eliminera krig.
Således kommer vapen behövas. Främst som försvarsmedel men också för krigföring. Om dessa vapen inte säljs av privata företag eller offentliga aktörer så kommer mindre nogräknade spelare att göra det.
Genom offentlig handel kan man åtminstone bevaka och hålla reda på vad som säljs och till vem.
DN1, DN2, DI1, DI2, SvD1, SvD2, Exp, AF.
Läs även andra bloggares åsikter om vapen, vapenexport, politik.
torsdag 18 november 2010
S leker vem tar vem
Hela debaclet kring Socialdemokraterna börjar nästan ta sig löjeväckande uttryck. Ingen säger rakt ut att de är intresserade av att ta över efter Mona, alla förnekar att de skulle ha en chans, och gamla fiender är det tydligen inte längre.
Jag håller verkligen med dem som nu säger att de som är intresserade av posten också ska gå ut och säga det. Och då även tydligt deklarera vad man vill göra och varför.
Ska det vara så svårt?
Exp1, Exp2, Exp3, Exp4, B, HAX, SO, T&F, ES, DN1, DN2, SvD1, SvD2, AB, GP1, GP2, EL.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna.
Jag håller verkligen med dem som nu säger att de som är intresserade av posten också ska gå ut och säga det. Och då även tydligt deklarera vad man vill göra och varför.
Ska det vara så svårt?
Exp1, Exp2, Exp3, Exp4, B, HAX, SO, T&F, ES, DN1, DN2, SvD1, SvD2, AB, GP1, GP2, EL.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna.
Forskning till varje pris?
Med risk för att framstå som framstegsfientlig så måste jag bara säga att jag verkligen hoppas att de enorma summor som läggs ner på forskning om partikelfysik och antimateria faktiskt leder till något användbart i slutändan.
Om någon känner till vad användningsområdet kan tänkas vara så får ni gärna skriva det i kommentarsfältet. Och jag kommer bli besviken om det bara handlar om att ta reda på hur Big Bang gick till.
Exp, AB, SvD.
Om någon känner till vad användningsområdet kan tänkas vara så får ni gärna skriva det i kommentarsfältet. Och jag kommer bli besviken om det bara handlar om att ta reda på hur Big Bang gick till.
Exp, AB, SvD.
onsdag 17 november 2010
Brittisk glädjeyra
I Storbritannien är det för närvarande rojalistisk glädjeyra efter prins Charles besked att prins William förlovar sig med flickvännen Kate Middleton.
Det blir tydligen första gången på 350 år som en brittisk tronföljare gifter sig med en flicka av folket. Man kan dock tänka sig att det var svårt för prins Charles att säga nej efter sitt eget giftemål med Camilla Parker-Bowles här om året.
Diskussionen i Storbritannien blir dock ändå inte densamma som den som följde i Sverige efter Kronprinsessans besked att gifta sig med en ofrälse man.
Tronföljd och ättenamn ärvs traditionellt på manssidan i kungliga familjer och eftersom det brittiska kungahuset fortfarande tillämpar kognatisk tronföljd (och prins William är man) så är det inte så mycket orda om.
Grattis prins William och fröken Middleton.
AB, Exp1, Exp2, DN, SvD, PB, FM.
Läs även andra bloggares åsikter om Kungligheter, Storbritannien.
Det blir tydligen första gången på 350 år som en brittisk tronföljare gifter sig med en flicka av folket. Man kan dock tänka sig att det var svårt för prins Charles att säga nej efter sitt eget giftemål med Camilla Parker-Bowles här om året.
Diskussionen i Storbritannien blir dock ändå inte densamma som den som följde i Sverige efter Kronprinsessans besked att gifta sig med en ofrälse man.
Tronföljd och ättenamn ärvs traditionellt på manssidan i kungliga familjer och eftersom det brittiska kungahuset fortfarande tillämpar kognatisk tronföljd (och prins William är man) så är det inte så mycket orda om.
Grattis prins William och fröken Middleton.
AB, Exp1, Exp2, DN, SvD, PB, FM.
Läs även andra bloggares åsikter om Kungligheter, Storbritannien.
tisdag 16 november 2010
Aldrig mer Antabus sa Cornelis
Antingen har vi en restriktiv alkoholpolitik, eller så har vi det inte.
Om vi väljer det första ser jag inte hur vi kan ha ett system där vi ersätter människors drogmissbruk med ett statligt subventionerat antabus/metadonmissbruk.
Om vi däremot tycker att det är helt ok att människor konsumerar alkohol och droger så finns det inget som hindrar oss från att också leverera substanser som människor kan missbruka (bortsett från att det snedvrider konkurrensen vill säga).
Hur ska vi ha det?
DN1, DN2, AB, Ekot.
Läs även andra bloggares åsikter om Antabus, Metadon, drogpolitik, politik, KRIS.
Om vi väljer det första ser jag inte hur vi kan ha ett system där vi ersätter människors drogmissbruk med ett statligt subventionerat antabus/metadonmissbruk.
Om vi däremot tycker att det är helt ok att människor konsumerar alkohol och droger så finns det inget som hindrar oss från att också leverera substanser som människor kan missbruka (bortsett från att det snedvrider konkurrensen vill säga).
Hur ska vi ha det?
DN1, DN2, AB, Ekot.
Läs även andra bloggares åsikter om Antabus, Metadon, drogpolitik, politik, KRIS.
Vem representerar vem?
I Sverige lever, främst journalister och vänsterblocket, men en föreställning om att valda politiker ska representera vad man brukar kalla ett tvärsnitt av samhället. Denna föreställning tar sig ofta uttryck i krav om ett visst antal män/kvinnor, invandrare, handikappade etc i parlamentariska församlingar. Det senaste scoopet på temat handlar om att kommunfullmäktigeledamöter runt om i Stockholms län tjänar mer än genomsnittet.
Jag har dock svårt att se hur det påverkar någons förmåga till att se till helhetsbilden inom det område man är satt att ansvara för. På något sätt så utgår ovan nämnda föreställning i från att alla förtroendevalda, oavsett inkomst/kön/etnicitet bara ser till sitt eget intresse. Vilket så klart inte är fallet. Ingen vid sina sinnens fulla bruk ger sig in i politiken av egenintresse, man har nämligen ingenting för det.
Till skillnad från de personer som oroar sig för att alla eventuella grupperingar inte finns representerade i svensk politik så anser jag att vårt demokratiska system handlar om politisk representation i form av åsiktsrepresentation. Människor röstar på den person eller det parti som man tror sig vara bättre skickad att sätta sig in i och fatta beslut i frågor, än vad man själv är. Parlamentarisk demokrati handlar nämligen om att låta någon annan fatta beslut i det som för tillfället är gemensamma frågor.
Och då spelar inkomst/kön/etnicitet liten roll. Förmågan till att sätta sig in i frågor, vara påläst, och fatta beslut som man anser vara till väl och ve för flertalet beror knappast på sagda förmenta "egenskaper".
Antingen tycker man att alla människor är lika mycket värda, och därmed fullt kapabla att representera vem som än röstar på en... eller så delar vi in människor i grupperingar utifrån vad vi tror att olika inkomst/kön/etnicitet leder till för ställningstaganden.
Jag vet vad tycker tycker är det mest rimliga förhållningssättet.
SR STHLM1, SR STHLM2.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, representation, demokrati.
Jag har dock svårt att se hur det påverkar någons förmåga till att se till helhetsbilden inom det område man är satt att ansvara för. På något sätt så utgår ovan nämnda föreställning i från att alla förtroendevalda, oavsett inkomst/kön/etnicitet bara ser till sitt eget intresse. Vilket så klart inte är fallet. Ingen vid sina sinnens fulla bruk ger sig in i politiken av egenintresse, man har nämligen ingenting för det.
Till skillnad från de personer som oroar sig för att alla eventuella grupperingar inte finns representerade i svensk politik så anser jag att vårt demokratiska system handlar om politisk representation i form av åsiktsrepresentation. Människor röstar på den person eller det parti som man tror sig vara bättre skickad att sätta sig in i och fatta beslut i frågor, än vad man själv är. Parlamentarisk demokrati handlar nämligen om att låta någon annan fatta beslut i det som för tillfället är gemensamma frågor.
Och då spelar inkomst/kön/etnicitet liten roll. Förmågan till att sätta sig in i frågor, vara påläst, och fatta beslut som man anser vara till väl och ve för flertalet beror knappast på sagda förmenta "egenskaper".
Antingen tycker man att alla människor är lika mycket värda, och därmed fullt kapabla att representera vem som än röstar på en... eller så delar vi in människor i grupperingar utifrån vad vi tror att olika inkomst/kön/etnicitet leder till för ställningstaganden.
Jag vet vad tycker tycker är det mest rimliga förhållningssättet.
SR STHLM1, SR STHLM2.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, representation, demokrati.
måndag 15 november 2010
Public Choice förtäckt som omsorg om hälsa
På DN-debatt i dag levererar Folkhälsoinstitutet det mest flagranta exemplet på hur Public Choice fungerar som jag sett på länge. Genom att ta upp ett förment populärt ämne (hälsa) försöker man ge sig själv (myndigheten i det här fallet) fler uppgifter. På så sätt kan man i förlängningen nämligen ställa krav på mer resurser.
FHI föreslår att:
regeringen på försök inrättar ”folkhälsofonder” samt
att regeringen låter utreda möjligheten att även i Sverige lagfästa kommunernas ansvar för folkhälsofrågor.
Dessa två, till synes oansenliga förslag, skulle dels ge FHI pengar att förfoga över i form av folkhälsofonder, och dels fler lagar att över tillsyn över.
Se där, så enkelt det kan vara att skapa sitt eget existensberättigande.
DN, GGE, PF, LO, NB
Läs även andra bloggares åsikter om public choice, folkhälsa, folkhälsoinstitutet, politik.
FHI föreslår att:
regeringen på försök inrättar ”folkhälsofonder” samt
att regeringen låter utreda möjligheten att även i Sverige lagfästa kommunernas ansvar för folkhälsofrågor.
Dessa två, till synes oansenliga förslag, skulle dels ge FHI pengar att förfoga över i form av folkhälsofonder, och dels fler lagar att över tillsyn över.
Se där, så enkelt det kan vara att skapa sitt eget existensberättigande.
DN, GGE, PF, LO, NB
Läs även andra bloggares åsikter om public choice, folkhälsa, folkhälsoinstitutet, politik.
Ett parti i kri(s)
Dagens mest självklara ämne är så klart Mona Sahlins besked att hon avgår i samband med Socialdemokraternas extrakongress i mars nästa år.
Om jag bara ska dra några slutsatser av det som hänt/händer så ska nog avgången främst ses som ett personligt nederlag för Mona. Partiet i övrigt är också i kris men jag tror att socialdemokratin kan stärkas av att få en nya partiledare. Mona har aldrig varit en stark ledare och det har varit hennes stora problem.
Om kongressen väljer någon med stort förtroende inom hela arbetarrörelsen, samt lyckas formulera åtminstone någon form av förnyad politik så kan partiet få ny kraft. Och då blir de farliga motståndare igen.
Min gissning är att Sven-Erik Österberg kommer att väljas till ny partiledare för Socialdemokraterna i mars. Alternativet är Stefan Lövén. Man kanske skulle satsa lite pengar?
DN1, DN2, DN3, TM, SVD1, SVD2, Svensson, TB, EF, Exp, GP, AB, JM, ML, PA, CBH, SO.
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, Mona Sahlin.
Om jag bara ska dra några slutsatser av det som hänt/händer så ska nog avgången främst ses som ett personligt nederlag för Mona. Partiet i övrigt är också i kris men jag tror att socialdemokratin kan stärkas av att få en nya partiledare. Mona har aldrig varit en stark ledare och det har varit hennes stora problem.
Om kongressen väljer någon med stort förtroende inom hela arbetarrörelsen, samt lyckas formulera åtminstone någon form av förnyad politik så kan partiet få ny kraft. Och då blir de farliga motståndare igen.
Min gissning är att Sven-Erik Österberg kommer att väljas till ny partiledare för Socialdemokraterna i mars. Alternativet är Stefan Lövén. Man kanske skulle satsa lite pengar?
DN1, DN2, DN3, TM, SVD1, SVD2, Svensson, TB, EF, Exp, GP, AB, JM, ML, PA, CBH, SO.
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, Mona Sahlin.
söndag 14 november 2010
Kan inte vackra kvinnor vara intelligenta?
Det verkar i alla fall inte Kristina Kappelin anse. Hon har just skrivit en bok om Italiens premiärminister Silvio Berlusconi, och i dag skriver om hon honom i DN-kultur.
Artikeln i DN-kultur går dock helt och hållet ut på att rada upp exempel som bevisar att Italien är ett efterblivet land (i förhållande till övriga Europa i allmänhet och till Sverige i synnerhet, så klart). Som exempel ges bland annat att yrkesfrekvensen för kvinnor i Italien är 46 procent, mot 53 procent i övriga Europa. Det känns dock inte som något jätteskillnad om du frågar mig.
Den stora slutsats som jag drar av Kristinas artikel är dock att hon inte verkar anse att vackra kvinnor också vara intelligenta och tillföra något i den politiska världen. Här följer några citat:
Genom att befordra unga, vackra men politiskt okunniga kvinnor till viktiga samhällsposter i regeringen och parlamentet har han dels försämrat urvalet av den politiska klassen, dels eldat under fördomarna att kvinnor i politiken inte duger någonting till.
...
Silvio Berlusconi satsar också medvetet på kvinnorna i sina valkampanjer. När han ger en intervju av vikt, är det inte ovanligt att den publiceras i Chi, Italiens motsvarighet till Svensk Damtidning, som ges ut av Berlusconis förlag Mondadori.
...
Strategin fungerar inte bara på pensionärer och lågutbildade hemmafruar. Bland Berlusconis mest hängivna anhängare finns även unga, välutbildade kvinnor som ofta har en borgerlig, traditionell uppfostran.
...
De unga kvinnor som erbjuds kandidaturer i Frihetsfolket skickas i väg på mycket korta kurser för att lära sig politikeryrket. Sedan anses de redo att sätta i gång och arbeta. Det säger sig självt att ett sådant urval av ett lands folkvalda utarmar och försämrar kvaliteten i parlamentet.
Kontentan verkar alltså vara, så som jag läser det, att italienska kvinnor är lurade (både de politiskt aktiva och hemmafruarna), de förstår inte sitt eget bästa och de låter sig placeras på poster som de egentligen inte klarar av.
Jag undrar vem det är som har problem med kvinnosynen Kristina Kappelin?
138
Läs även andra bloggares åsikter om Italien, Silvio Berlusconi, jämställdhet, politik.
Artikeln i DN-kultur går dock helt och hållet ut på att rada upp exempel som bevisar att Italien är ett efterblivet land (i förhållande till övriga Europa i allmänhet och till Sverige i synnerhet, så klart). Som exempel ges bland annat att yrkesfrekvensen för kvinnor i Italien är 46 procent, mot 53 procent i övriga Europa. Det känns dock inte som något jätteskillnad om du frågar mig.
Den stora slutsats som jag drar av Kristinas artikel är dock att hon inte verkar anse att vackra kvinnor också vara intelligenta och tillföra något i den politiska världen. Här följer några citat:
Genom att befordra unga, vackra men politiskt okunniga kvinnor till viktiga samhällsposter i regeringen och parlamentet har han dels försämrat urvalet av den politiska klassen, dels eldat under fördomarna att kvinnor i politiken inte duger någonting till.
...
Silvio Berlusconi satsar också medvetet på kvinnorna i sina valkampanjer. När han ger en intervju av vikt, är det inte ovanligt att den publiceras i Chi, Italiens motsvarighet till Svensk Damtidning, som ges ut av Berlusconis förlag Mondadori.
...
Strategin fungerar inte bara på pensionärer och lågutbildade hemmafruar. Bland Berlusconis mest hängivna anhängare finns även unga, välutbildade kvinnor som ofta har en borgerlig, traditionell uppfostran.
...
De unga kvinnor som erbjuds kandidaturer i Frihetsfolket skickas i väg på mycket korta kurser för att lära sig politikeryrket. Sedan anses de redo att sätta i gång och arbeta. Det säger sig självt att ett sådant urval av ett lands folkvalda utarmar och försämrar kvaliteten i parlamentet.
Kontentan verkar alltså vara, så som jag läser det, att italienska kvinnor är lurade (både de politiskt aktiva och hemmafruarna), de förstår inte sitt eget bästa och de låter sig placeras på poster som de egentligen inte klarar av.
Jag undrar vem det är som har problem med kvinnosynen Kristina Kappelin?
138
Läs även andra bloggares åsikter om Italien, Silvio Berlusconi, jämställdhet, politik.
lördag 13 november 2010
Är en svensk konservativ tankesmedja möjlig?
Jag när en dröm just nu. Att starta (eller att det startas) en svensk konservativ tankesmedja. Förlagorna som jag ser det bör vara amerikanska tankesmedjor som till exempel Heritage Foundation, Reason Foundation och Freedom Works.
Tankesmedjan ska vara fokuserad på opinionsbildning och informationsspridning, samt bygga på värden om fria marknader, fria tankar, längre skatter, mindre statlig inblandning, vikten av familj och civilsamhälle samt eget ansvar och moral.
Jag vet att vissa av er kommer att säga att Timbro redan opinionsbildar inom merparten av ovan nämnda områden. Men de skulle till exempel aldrig ta ton i frågan om familjens värde. De skulle inte heller argumentera i frågan om könsneutrala äktenskap eller farorna med en allt för ensidig genforskning.
Jag tror således att det finns ett vakuum i svensk opinionsbildning. Frågan är bara hur det ska fyllas? Det går åt ganska mycket pengar och jag har svårt att se att det skulle finnas någon svensk som är intresserad av att bidra (eller har råd för den delen). Om man inte vill sitta helt ensam så skulle jag gissa på att det behövs åtminstone 4 miljoner per år för att driva runt en organisation (med ett antal anställda som möjlighet att betala frilansare etc).
Norge lyckas dock (Minerva) så det borde inte vara omöjligt. Man kanske får vända sig direkt till USA och ansöka om pengar från de stiftelser som sponsrar en stor del av de Amerikanska tankesmedjorna (till exempel Scaife foundation och CGK foundation).
Någon som är sugen?
Läs även andra bloggares åsikter om Heritage Foundation, Reason Foundation, Freedom Works, timbro, Minerva, Tankesmedjor.
Tankesmedjan ska vara fokuserad på opinionsbildning och informationsspridning, samt bygga på värden om fria marknader, fria tankar, längre skatter, mindre statlig inblandning, vikten av familj och civilsamhälle samt eget ansvar och moral.
Jag vet att vissa av er kommer att säga att Timbro redan opinionsbildar inom merparten av ovan nämnda områden. Men de skulle till exempel aldrig ta ton i frågan om familjens värde. De skulle inte heller argumentera i frågan om könsneutrala äktenskap eller farorna med en allt för ensidig genforskning.
Jag tror således att det finns ett vakuum i svensk opinionsbildning. Frågan är bara hur det ska fyllas? Det går åt ganska mycket pengar och jag har svårt att se att det skulle finnas någon svensk som är intresserad av att bidra (eller har råd för den delen). Om man inte vill sitta helt ensam så skulle jag gissa på att det behövs åtminstone 4 miljoner per år för att driva runt en organisation (med ett antal anställda som möjlighet att betala frilansare etc).
Norge lyckas dock (Minerva) så det borde inte vara omöjligt. Man kanske får vända sig direkt till USA och ansöka om pengar från de stiftelser som sponsrar en stor del av de Amerikanska tankesmedjorna (till exempel Scaife foundation och CGK foundation).
Någon som är sugen?
Läs även andra bloggares åsikter om Heritage Foundation, Reason Foundation, Freedom Works, timbro, Minerva, Tankesmedjor.
fredag 12 november 2010
Praktisk konservatism och vad det innebär, för mig
En god vän uppmärksammade mig på att idéhistorikern Jan-Olof Bengtsson skrivit om mig på sin blogg. Och det visade sig vara ett rejält inlägg. Eller dissektion kanske är det rätta uttrycket. Jan-Olof Bengtsson har nämligen grundligt gått igenom det samtal som jag och Per Dahl hade för över ett år sedan. Och det vore synd att säga att han är nöjd.
Jan-Olof Bengtsson verkar ärligt orolig för konservatismens ställning i Sverige 2010 och han går grundligt tillväga för att plocka isär både min och Per Dahls argumentation.
Han ger oss visserligen att det vi säger faktiskt är ganska ogenomtänkt och sagt i hast i ett icke förberett samtal. Och det stämmer nog i viss utsträckning. Jag håller nämligen med Jan-Olof om mycket av det han skriver i sin analys av samtalet ifråga (dock inte hans kritiska syn på globaliseringen och dess konsekvenser/effekter).
Jag har dock aldrig utgett mig för att vara en intellektuell skribent. Jag baserar mina åsikter på det som jag anser vara eviga värden, som till exempel familj, naturliga gemenskaper och västerländsk kristen upplysningstradition.
Jag tycker emellertid inte att det är särskilt intressant att skriva långa uppsatser om tänkare och idéer. Främst på grund av att det är så lätt att hamna i utopiska resonemang om hur saker och ting borde vara, men framför allt för att jag försöker delge världen vad jag tycker om dagsaktuella frågor utifrån min världsbild och grundsyn.
Självklart vill jag driva samhället i en viss riktning men jag vill inte ställa upp mål som inte känns realistiska. Och jag ser faktiskt ingen motsättning mellan att ha en viss grundsyn och sedan agera realpolitiskt utifrån dem.
Precis som socialdemokratin steg för steg kontinuerligt gjort Sverige sämre, kan en samlad borgerlighet steg för steg göra Sverige bättre igen. För att det ska vara möjligt så måste man agera utifrån de ramar och premisser som finns ju nu. Det betyder dock inte, som jag redan skrivit, att jag tar avstånd från de tankar som kännetecknar en klassisk konservatism.
En stor skillnad mellan mig och Bengtsson är nog emellertid att jag ekonomiskt sett är väldigt liberal, för att inte säga libertarian. Något som kan vara en förklaring till varför vi har olika syn på globalisering och ekonomi. Bengtsson verkar till exempel vara kritisk till kapitalism, vilket jag inte är.
På det stora hela känns det dock mycket smickrande att någon faktiskt lagt ner vad som antagligen måste vara ett par timmar på att analysera vad jag (och Per Dahl) tycker och tänker.
Skulle Bengtsson och jag träffas någon gång så tror jag däremot inte att åsiktsskillnaderna skulle vara så stora. Tillvägagångssätt och utförande torde skilja sig mer åt. Bengtsson är akademiker och jag är realpolitiker (om man får säga så).
Hur som helst så är jag övertygad om att båda behövs i det offentliga samtalet om konservatism.
Läs även andra bloggares åsikter om Jan-Olof Bengtsson, konservatism, politik.
Jan-Olof Bengtsson verkar ärligt orolig för konservatismens ställning i Sverige 2010 och han går grundligt tillväga för att plocka isär både min och Per Dahls argumentation.
Han ger oss visserligen att det vi säger faktiskt är ganska ogenomtänkt och sagt i hast i ett icke förberett samtal. Och det stämmer nog i viss utsträckning. Jag håller nämligen med Jan-Olof om mycket av det han skriver i sin analys av samtalet ifråga (dock inte hans kritiska syn på globaliseringen och dess konsekvenser/effekter).
Jag har dock aldrig utgett mig för att vara en intellektuell skribent. Jag baserar mina åsikter på det som jag anser vara eviga värden, som till exempel familj, naturliga gemenskaper och västerländsk kristen upplysningstradition.
Jag tycker emellertid inte att det är särskilt intressant att skriva långa uppsatser om tänkare och idéer. Främst på grund av att det är så lätt att hamna i utopiska resonemang om hur saker och ting borde vara, men framför allt för att jag försöker delge världen vad jag tycker om dagsaktuella frågor utifrån min världsbild och grundsyn.
Självklart vill jag driva samhället i en viss riktning men jag vill inte ställa upp mål som inte känns realistiska. Och jag ser faktiskt ingen motsättning mellan att ha en viss grundsyn och sedan agera realpolitiskt utifrån dem.
Precis som socialdemokratin steg för steg kontinuerligt gjort Sverige sämre, kan en samlad borgerlighet steg för steg göra Sverige bättre igen. För att det ska vara möjligt så måste man agera utifrån de ramar och premisser som finns ju nu. Det betyder dock inte, som jag redan skrivit, att jag tar avstånd från de tankar som kännetecknar en klassisk konservatism.
En stor skillnad mellan mig och Bengtsson är nog emellertid att jag ekonomiskt sett är väldigt liberal, för att inte säga libertarian. Något som kan vara en förklaring till varför vi har olika syn på globalisering och ekonomi. Bengtsson verkar till exempel vara kritisk till kapitalism, vilket jag inte är.
På det stora hela känns det dock mycket smickrande att någon faktiskt lagt ner vad som antagligen måste vara ett par timmar på att analysera vad jag (och Per Dahl) tycker och tänker.
Skulle Bengtsson och jag träffas någon gång så tror jag däremot inte att åsiktsskillnaderna skulle vara så stora. Tillvägagångssätt och utförande torde skilja sig mer åt. Bengtsson är akademiker och jag är realpolitiker (om man får säga så).
Hur som helst så är jag övertygad om att båda behövs i det offentliga samtalet om konservatism.
Läs även andra bloggares åsikter om Jan-Olof Bengtsson, konservatism, politik.
Socialdemokratisk krishantering?
Man undrar ju om dagens DN-debatt var planerad sedan tidigare, eller om den faktisk är ett försök att krishantera en jobbig situation för Socialdemokraterna?
För deras egen skull hoppas jag att den var planerad sedan tidigare. Om inte så är det nog dags för S att ta sig en riktig funderare på hur de ska agera för att nå ut i framtiden.
Jag tror att Östros saknar sin gamla pressekreterare Dan Svanell just nu.
DN, SVD1, SVD2, SVD3, Exp, PA, JI, HT, TB, FK, DE.
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, politik.
För deras egen skull hoppas jag att den var planerad sedan tidigare. Om inte så är det nog dags för S att ta sig en riktig funderare på hur de ska agera för att nå ut i framtiden.
Jag tror att Östros saknar sin gamla pressekreterare Dan Svanell just nu.
DN, SVD1, SVD2, SVD3, Exp, PA, JI, HT, TB, FK, DE.
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, politik.
torsdag 11 november 2010
Blogglistor
Jag har tidigare skrivit om att jag finns med på Politometerns lista över moderata bloggar. Nu har jag äntligen lagt till mig till Bloggtoppen och BlogToplist också.
Ska bli spännande att se hur det utvecklar sig. Jag inser dock att jag borde ha gjort det här mycket tidigare. Särskilt då Google Analytics som jag använt under nästan hela tiden som jag haft bloggen bara visar statistik 30 dagar tillbaka. På BlogToplist kan man nämligen se det totala antalet besökare och det hade varit lite roligt att veta.
BlogToplist verkar vara bäst och det finns nu en liten widget i högerfältet kan man kan se på vilken plats jag ligger den här veckan. I kategorin politik i alla fall.
Läs även andra bloggares åsikter om blogglistor, bloggtoppen, blogtoplist.
Ska bli spännande att se hur det utvecklar sig. Jag inser dock att jag borde ha gjort det här mycket tidigare. Särskilt då Google Analytics som jag använt under nästan hela tiden som jag haft bloggen bara visar statistik 30 dagar tillbaka. På BlogToplist kan man nämligen se det totala antalet besökare och det hade varit lite roligt att veta.
BlogToplist verkar vara bäst och det finns nu en liten widget i högerfältet kan man kan se på vilken plats jag ligger den här veckan. I kategorin politik i alla fall.
Läs även andra bloggares åsikter om blogglistor, bloggtoppen, blogtoplist.
Sjukvården och socialförsäkringarna
Hanne Kjöller skriver i dag om vad som nog är att betrakta som hennes favoritämne, svensk sjukvård.
Precis som på alla andra områden så är det svårt att mäta vad man bör uppnå för att en tjänst ska anses vara av god kvalitet. Innan mätsystem sätter sig är det därför enkelt att börja med att mäta sådant som är lätt att se, till exempel vårdbesök. Nu har det visat sig väldigt framgångsrikt och fler kommer fram till den vård de behöver.
Det är dock viktigt att fortsätta att utveckla mätinstrumenten och precis som Hanne skriver så tror jag att man ska försöka fokusera på dem som behöver tyngre och mer avancerad vård, det är nämligen dem som vården främst ska vara till för.
Förebyggande hälsoarbete ligger till stor del på den enskilda individen, och enklare åkommor behöver man faktiskt sällan uppsöka läkare för. Ofta räcker det med att ringa vårdupplysningen eller gå till ett apotek.
Om vi vill kunna erbjuda den bästa vården till dem som bäst behöver den som måste vi lära oss att fokusera våra insatser, samt även skapa ett samhälle där människor i större utsträckning arbetar. Det är därför glädjande att se att allt fler svenskar kan tänka sig att fortsätta att jobba efter 65. Svensk ekonomi behöver det och på individnivå tror jag att det är jätteviktigt att man fortsätter vara aktiv och en del av en arbetsgemenskap.
Ett faktum som socialförsäkringsminister Ulf Kristersson också är medveten om. I hans fall handlar det dock om att människor ska få känna sig delaktiga under den tid som normalt är att betrakta som den yrkesverksamma delen av livet.
Och då var vi tillbaka till vården av dem som verkligen behöver den. Låt sjukvården fokusera på dem som verkligen behöver sjukvård, omsorg och rehabilitering. Och låt individen själv (kanske tillsammans med företagshälsovård och liknande) ta ansvar för hälsofrämjande insatser.
Tidningar: DN1, DN2, DN3, DI, SVD1, SVD2, Exp, AB.
Bloggar: F&J, Kaela, Kent Persson.
Läs även andra bloggares åsikter om sjukskrivningar, sjukvård, politik, socialförsäkringar, Ulf Kristersson.
Precis som på alla andra områden så är det svårt att mäta vad man bör uppnå för att en tjänst ska anses vara av god kvalitet. Innan mätsystem sätter sig är det därför enkelt att börja med att mäta sådant som är lätt att se, till exempel vårdbesök. Nu har det visat sig väldigt framgångsrikt och fler kommer fram till den vård de behöver.
Det är dock viktigt att fortsätta att utveckla mätinstrumenten och precis som Hanne skriver så tror jag att man ska försöka fokusera på dem som behöver tyngre och mer avancerad vård, det är nämligen dem som vården främst ska vara till för.
Förebyggande hälsoarbete ligger till stor del på den enskilda individen, och enklare åkommor behöver man faktiskt sällan uppsöka läkare för. Ofta räcker det med att ringa vårdupplysningen eller gå till ett apotek.
Om vi vill kunna erbjuda den bästa vården till dem som bäst behöver den som måste vi lära oss att fokusera våra insatser, samt även skapa ett samhälle där människor i större utsträckning arbetar. Det är därför glädjande att se att allt fler svenskar kan tänka sig att fortsätta att jobba efter 65. Svensk ekonomi behöver det och på individnivå tror jag att det är jätteviktigt att man fortsätter vara aktiv och en del av en arbetsgemenskap.
Ett faktum som socialförsäkringsminister Ulf Kristersson också är medveten om. I hans fall handlar det dock om att människor ska få känna sig delaktiga under den tid som normalt är att betrakta som den yrkesverksamma delen av livet.
Och då var vi tillbaka till vården av dem som verkligen behöver den. Låt sjukvården fokusera på dem som verkligen behöver sjukvård, omsorg och rehabilitering. Och låt individen själv (kanske tillsammans med företagshälsovård och liknande) ta ansvar för hälsofrämjande insatser.
Tidningar: DN1, DN2, DN3, DI, SVD1, SVD2, Exp, AB.
Bloggar: F&J, Kaela, Kent Persson.
Läs även andra bloggares åsikter om sjukskrivningar, sjukvård, politik, socialförsäkringar, Ulf Kristersson.
onsdag 10 november 2010
S och världsbilden
Inte konstigt att det gick som det gick för Socialdemokraterna i valet; de visste tydligen inte hur Sverige ser ut.
Man undrar om Håkan Juholt vet det?
DN, AB, Exp, Peter Andersson, Thomas Böhlmark, Högbergs tankar, Kent Persson, Robert Noord, Ekonomisten.
Läs även andra bloggares åsikter om val2010, socialdemokraterna, politik.
Man undrar om Håkan Juholt vet det?
DN, AB, Exp, Peter Andersson, Thomas Böhlmark, Högbergs tankar, Kent Persson, Robert Noord, Ekonomisten.
Läs även andra bloggares åsikter om val2010, socialdemokraterna, politik.
tisdag 9 november 2010
PMA (Positive Mental Attitude)
I dag skriver den socialdemokratiske (men ofta ganska sansade) bloggaren Erik Laakso om hur illa han tycker om fenomenet Positivt tänkande. Jag tänker inte bli långrandig i mitt svaromål men jag tänkte ändå passa på att konstatera att jag inte håller med honom, eller Storasyster i vassen som han hänvisar till, i deras analys av vad det innebär att tänka positivt, eller att ha en Positive Mental Attitude (PMA) som man ofta säger i USA.
Jag är nämligen övertygad om att vi människor i stor utsträckning (dock inte fullt ut, det tror jag att få människor faktiskt tror) kan påverka hur vi mår. Genom förhållningssätt, och genom hur vi tänker.
Det handlar inte, som Erik skriver, "att det är ditt eget fel om du inte förstått att det är en bra dag". För mig handlar det om att sätta in saker i rätt perspektiv. Saker och ting är nämligen sällan så viktiga att det är värt kraft och energi att älta/tänka/begrunda/förbanna längre än en extremt kort stund. Om alls.
Saker och ting händer i livet. I slutändan handlar det dock visst om att faktiskt vara glad för att man lever, något som Erik inte verkar anse vara skäl nog.
Det är det dock i min värld, och jag är glad över att jag lever, varje dag. Att låta sorg/ilska/besvikelse ta överhanden gagnar inte någon utan bryter ner och förstör.
Därför kan man förändra hur man mår genom tanke och förhållningssätt. Det betyder inte att det är lätt, men det går.
Läs även andra bloggares åsikter om PMA, Erik Laakso, Uppstuds, positivt tänkande
Jag är nämligen övertygad om att vi människor i stor utsträckning (dock inte fullt ut, det tror jag att få människor faktiskt tror) kan påverka hur vi mår. Genom förhållningssätt, och genom hur vi tänker.
Det handlar inte, som Erik skriver, "att det är ditt eget fel om du inte förstått att det är en bra dag". För mig handlar det om att sätta in saker i rätt perspektiv. Saker och ting är nämligen sällan så viktiga att det är värt kraft och energi att älta/tänka/begrunda/förbanna längre än en extremt kort stund. Om alls.
Saker och ting händer i livet. I slutändan handlar det dock visst om att faktiskt vara glad för att man lever, något som Erik inte verkar anse vara skäl nog.
Det är det dock i min värld, och jag är glad över att jag lever, varje dag. Att låta sorg/ilska/besvikelse ta överhanden gagnar inte någon utan bryter ner och förstör.
Därför kan man förändra hur man mår genom tanke och förhållningssätt. Det betyder inte att det är lätt, men det går.
Läs även andra bloggares åsikter om PMA, Erik Laakso, Uppstuds, positivt tänkande
fredag 5 november 2010
Medvetna misstolkningar
Alliansfritt Sverige verkar just nu ha väldigt roligt åt att CUF:s ordförande Magnus Andersson skrivit att även Sverige behöver en Tea Partyrörelse.
Att de helt missar att Magnus poäng är att det behövs fler ingångar till politiken verkar inte bekymra dem.
Vänstern brukar ju rent allmänt efterfråga ett större politiskt engagemang från medborgarna, men det gäller tydligen inte i dag.
Vad gör man inte för att få misstolka lite.
Läs även andra bloggares åsikter om CUF, Alliansfritt, politik, Tea Party.
Att de helt missar att Magnus poäng är att det behövs fler ingångar till politiken verkar inte bekymra dem.
Vänstern brukar ju rent allmänt efterfråga ett större politiskt engagemang från medborgarna, men det gäller tydligen inte i dag.
Vad gör man inte för att få misstolka lite.
Läs även andra bloggares åsikter om CUF, Alliansfritt, politik, Tea Party.
torsdag 4 november 2010
Sveriges utveckling mot ett mer borgerligt land
I dag har Nils Karlsson från Ratio en helt fenomenal artikel på DN-debatt. Den handlar om den svenska politiska och ekonomiska utvecklingen under de senaste 25 åren och hur den varit ett utfall av politisk pragmatism, främst från Socialdemokraternas sida, men också från borgerligheten. Även om de senare varit mer ideologiskt drivna.
Den stora "nyheten" som Nils för fram är det faktum att merparten av de liberaliseringar som genomförts i Sverige sedan 80-talet faktiskt genomförts av Socialdemokraterna. Dock inte av ideologisk övertygelse utan av pragmatiska skäl. Man har dock inte ändrat något i sin politiska retorik, vilket torde vara anledningen till att den här, trots allt närliggande, händelseutvecklingen inte är så känd för gemene man. Socialdemokraterna har fortsatt att tala på samma sätt, och använda samma argument mot avregleringar och liberaliseringar, samtidigt som man med andra handen gjort Sverige mer borgerligt.
Nils Karlsson skriver:
Skiftet förklaras i huvudsak av omvärldsförändringar och den tidigare modellens misslyckanden. För allt fler, oavsett partitillhörighet, blev det efter hand uppenbart att modellen med höga skatter, statlig monopolproduktion och reglerade marknader inte levererade.
Återkommande budgetunderskott, inflation, svag tillväxt, kostnadskriser, devalveringar, arbetsmarknadskonflikter och obefintliga reallöneökningar urholkade successivt modellens legitimitet.
I en globalt konkurrensutsatt värld var den gamla svenska modellen helt enkelt inte hållbar och därmed inte heller lång-siktigt legitim. Vår hemtillverkade kris i början av 1990-talet blev den naturliga slutpunkten.
...
Faktum är att Sverige har varit ett av världens främsta reformländer i mer än två decennier. Listan med reformer är lång. I rutan här bredvid finns endast några exempel. Endast under sju av dessa 25 år har vi haft borgerliga regeringar. I övrigt har socialdemokratiska minoritetsregeringar med stöd av andra partier ansvarat för reformprocessen.
Socialdemokraterna har således fört en pragmatisk och marknadsorienterad politik i regeringsställning, utan att politiken har förankrats i en ideologisk omprövning eller nytänkande.
Retorik och faktisk politik har därför inte hängt ihop – vilket kan förklara deras kräftgång. För de borgerliga partierna däremot har pragmatism och ideologi kunnat förenas.
Socialdemokraterna har således förstått behovet av ett mer borgerligt Sverige, men samtidigt sagt sig vara emot detsamma. Något som borgar väl för en framtida utveckling mot ett än mer borgerligt Sverige. Det är trots allt "våra" idéer som de genomfört. Och vilka skulle kunna tänkas vara bättre på att fortsätta på den redan inslagna vägen än vi?
Nu måste vi bara formulera varför, vart och hur också.
Läs även andra bloggares åsikter om Ratio, socialdemokraterna, politik, Nils Karlsson, Borgerligeheten.
Anna-Stina Nordmark Nilsson på Företagarna verkar också gilla Nils artikel.
Den stora "nyheten" som Nils för fram är det faktum att merparten av de liberaliseringar som genomförts i Sverige sedan 80-talet faktiskt genomförts av Socialdemokraterna. Dock inte av ideologisk övertygelse utan av pragmatiska skäl. Man har dock inte ändrat något i sin politiska retorik, vilket torde vara anledningen till att den här, trots allt närliggande, händelseutvecklingen inte är så känd för gemene man. Socialdemokraterna har fortsatt att tala på samma sätt, och använda samma argument mot avregleringar och liberaliseringar, samtidigt som man med andra handen gjort Sverige mer borgerligt.
Nils Karlsson skriver:
Skiftet förklaras i huvudsak av omvärldsförändringar och den tidigare modellens misslyckanden. För allt fler, oavsett partitillhörighet, blev det efter hand uppenbart att modellen med höga skatter, statlig monopolproduktion och reglerade marknader inte levererade.
Återkommande budgetunderskott, inflation, svag tillväxt, kostnadskriser, devalveringar, arbetsmarknadskonflikter och obefintliga reallöneökningar urholkade successivt modellens legitimitet.
I en globalt konkurrensutsatt värld var den gamla svenska modellen helt enkelt inte hållbar och därmed inte heller lång-siktigt legitim. Vår hemtillverkade kris i början av 1990-talet blev den naturliga slutpunkten.
...
Faktum är att Sverige har varit ett av världens främsta reformländer i mer än två decennier. Listan med reformer är lång. I rutan här bredvid finns endast några exempel. Endast under sju av dessa 25 år har vi haft borgerliga regeringar. I övrigt har socialdemokratiska minoritetsregeringar med stöd av andra partier ansvarat för reformprocessen.
Socialdemokraterna har således fört en pragmatisk och marknadsorienterad politik i regeringsställning, utan att politiken har förankrats i en ideologisk omprövning eller nytänkande.
Retorik och faktisk politik har därför inte hängt ihop – vilket kan förklara deras kräftgång. För de borgerliga partierna däremot har pragmatism och ideologi kunnat förenas.
Socialdemokraterna har således förstått behovet av ett mer borgerligt Sverige, men samtidigt sagt sig vara emot detsamma. Något som borgar väl för en framtida utveckling mot ett än mer borgerligt Sverige. Det är trots allt "våra" idéer som de genomfört. Och vilka skulle kunna tänkas vara bättre på att fortsätta på den redan inslagna vägen än vi?
Nu måste vi bara formulera varför, vart och hur också.
Läs även andra bloggares åsikter om Ratio, socialdemokraterna, politik, Nils Karlsson, Borgerligeheten.
Anna-Stina Nordmark Nilsson på Företagarna verkar också gilla Nils artikel.
onsdag 3 november 2010
Republikansk framgång i USA
Precis som opinionsundersökningarna förutspådde så gick Republikanerna i USA framåt i går. Man får majoritet i Representanthuset, men man kvarstår i minoritet i Senaten.
Det ska nu blir extremt spännande att se hur President Obama kommer agera framöver. Kommer han kunna samarbeta med Representanthuset, eller kommer det bli dödläge ända fram till nästa val?
En kuriositet är att Rand Paul, son till Ron Paul, nu blir senator. Mannen som är döpt efter Ayn Rand.
Andra bloggar som också skrivit om valet:
Peter Andersson, Eric Sundström, Jonas Sjöstedt, Dick Erixon, Mathias Sundin.
Läs även andra bloggares åsikter om Ayn Rand, usa, val2010, Republikanerna, Obama.
Det ska nu blir extremt spännande att se hur President Obama kommer agera framöver. Kommer han kunna samarbeta med Representanthuset, eller kommer det bli dödläge ända fram till nästa val?
En kuriositet är att Rand Paul, son till Ron Paul, nu blir senator. Mannen som är döpt efter Ayn Rand.
Andra bloggar som också skrivit om valet:
Peter Andersson, Eric Sundström, Jonas Sjöstedt, Dick Erixon, Mathias Sundin.
Läs även andra bloggares åsikter om Ayn Rand, usa, val2010, Republikanerna, Obama.
tisdag 2 november 2010
Tea party-rörelsen och valet i USA
Ingen kan ha undgått att det är val i USA i dag. Det är ett så kallat mellanårsval och ett antal platser i representanthuset och i senaten kommer med stor sannolikhet få ny besättning. Det stora samtalsämnet är dock om demokraterna kommer förlora sin majoritet i de båda kammarna.
Läget i representanthuset verkar enligt bedömarna vara att majoriteten kommer att skifta till republikanernas fördel. I senaten verkar det dock vara mera jämt.
Att Tea party-rörelsen nåt oanade framgångar står hur som helst klart för de flesta. De dök upp strax efter presidentvalet för två år sedan och har i stor utsträckning format debatten sedan dess. Svensk media har dock inte varit särskilt intresserad, kanske för att retoriken och åsikterna är så främmande för våra svenska journalister. En av få som uttalar sig sansat är Roland Poirier Martinsson som bland annat uttalade sig i gårdagens DN.
Helt omedvetet summerar emellertid Gudmundson Tea party-rörelsens utgångspunkt i dagens SvD (i en artikel om alkoholpolitik). Han skriver nämligen:
Alla är överens om att stävja ungdomsfylleri. Även undertecknad. En ambitiös politiker vill i det läget inte verka handlingsförlamad. Något (oklart vad och med vilken effekt) måste göras. Ett förbud, en satsning – det är viktigt att ta upp kampen!
Så går skattepengarna ut i arbete. Till projekt utan mål eller resultat. Samtidigt, på grund av en allmän hälsotrend eller på att Nintendo Wii kräver mindre sprit för att bli roligt än forna tiders knivslagsmål, krökar kidsen allt mindre. Även där tillsynen minskats (som RR ger exempel på).
Var och en kan dra egna slutsatser. Men det är inte givet att lösningen alltid är mer politik. I själva verket har politik ganska mycket gemensamt med drickande. Det är inte särskilt svårt att uppfinna anledningar att ta sig ett glas. Det svåra är att veta när man ska låta bli.
Och att låta bli är just Tea party-rörelsens främsta gemensamma drag (vilket Poirier Martinsson också konstaterar). Staten ska bestämma mindre, individer och familjer ska bestämma mer. Konstigare än så är det inte.
I ett land som Sverige där alla förväntar sig att staten ska bestämma allt verkar det dock som en extremt främmande tanke.
Läs även andra bloggares åsikter om usa, politik, val2010, Roland Poirier Martinsson, Per Gudmundson.
Läget i representanthuset verkar enligt bedömarna vara att majoriteten kommer att skifta till republikanernas fördel. I senaten verkar det dock vara mera jämt.
Att Tea party-rörelsen nåt oanade framgångar står hur som helst klart för de flesta. De dök upp strax efter presidentvalet för två år sedan och har i stor utsträckning format debatten sedan dess. Svensk media har dock inte varit särskilt intresserad, kanske för att retoriken och åsikterna är så främmande för våra svenska journalister. En av få som uttalar sig sansat är Roland Poirier Martinsson som bland annat uttalade sig i gårdagens DN.
Helt omedvetet summerar emellertid Gudmundson Tea party-rörelsens utgångspunkt i dagens SvD (i en artikel om alkoholpolitik). Han skriver nämligen:
Alla är överens om att stävja ungdomsfylleri. Även undertecknad. En ambitiös politiker vill i det läget inte verka handlingsförlamad. Något (oklart vad och med vilken effekt) måste göras. Ett förbud, en satsning – det är viktigt att ta upp kampen!
Så går skattepengarna ut i arbete. Till projekt utan mål eller resultat. Samtidigt, på grund av en allmän hälsotrend eller på att Nintendo Wii kräver mindre sprit för att bli roligt än forna tiders knivslagsmål, krökar kidsen allt mindre. Även där tillsynen minskats (som RR ger exempel på).
Var och en kan dra egna slutsatser. Men det är inte givet att lösningen alltid är mer politik. I själva verket har politik ganska mycket gemensamt med drickande. Det är inte särskilt svårt att uppfinna anledningar att ta sig ett glas. Det svåra är att veta när man ska låta bli.
Och att låta bli är just Tea party-rörelsens främsta gemensamma drag (vilket Poirier Martinsson också konstaterar). Staten ska bestämma mindre, individer och familjer ska bestämma mer. Konstigare än så är det inte.
I ett land som Sverige där alla förväntar sig att staten ska bestämma allt verkar det dock som en extremt främmande tanke.
Läs även andra bloggares åsikter om usa, politik, val2010, Roland Poirier Martinsson, Per Gudmundson.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)