När jag var yngre och bodde i Katrineholm sjöng jag i stadens manskör. Valborgsmässoafton var den självklara höjdpunkten på året och jag kan ibland sakna att jag inte får sjunga de härliga sångerna en kväll som denna.
Så lyssna och njut.
SvD, SY, DN.
Läs även andra bloggares åsikter om svensk kultur, kultur.
lördag 30 april 2011
Ett vänligt grattis till Hans Majestät Konungen
I dag fyller Sveriges monark, kung Carl XVI Gustaf 65 år. Konservativa tankar vill därför passa på att önska grattis på födelsedagen. Och vad passar väl bättre än att göra det med Kungssången.
SvD, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, Exp1, Exp2, VB, SR, D.
Läs även andra bloggares åsikter om kungahuset, Kungligheter, monarki, kultur.
SvD, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, Exp1, Exp2, VB, SR, D.
Läs även andra bloggares åsikter om kungahuset, Kungligheter, monarki, kultur.
fredag 29 april 2011
Fler bokpaket med posten
Fick ett nytt paket med posten i dag. Från Adlibris den här gången.
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
Dagens länkar (från Konservativa tankar)
I dag går länkarna i rojalismens tecken:
I dag är det kungligt bröllop.
Twelve Tory quotes in support of our monarchy.
Omodernt & ologiskt – britterna firar ändå.
Ständigt densamma och ständigt ny.
Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, länkar, nyheter, Kungligheter.
I dag är det kungligt bröllop.
Twelve Tory quotes in support of our monarchy.
Omodernt & ologiskt – britterna firar ändå.
Ständigt densamma och ständigt ny.
Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, länkar, nyheter, Kungligheter.
Sida vid sida med medlemmarna vars förtroende de bär
Gårdagens stora samtalsämne blev så klart Sofia Arkelstens artikel på DN-debatt. Moderaterna ska nu redovisa alla bidragsgivare som skänker mer än 20 000 kronor till partiet. Inte så mycket att orda om egentligen om ni frågar mig. Jag kunde leva med vår tidigare ordning och jag kan leva med den nya.
I sin artikel riktade sig emellertid Arkelsten även till Socialdemokraterna och LO med en uppmaning om att fullt ut redovisa det stöd som de förra får av de senare, samt att de LO-medlemmar som inte vill bidra ekonomiskt till Socialdemokraterna bör ha rätt att avstå.
Detta gjorde att jag hamnade i en lång twitterdiskussion med en LO-ombudsman som anklagade Sofia Arkelsten för att vilja inskränka LO:s rätt att som enskild organisation själv besluta över sina inre angelägenheter.
Och det vill ju så klart ingen. Jag skulle dock vilja peka på ett problem som jag tycker att även LO borde se och uppmärksamma , om de nu menar allvar med att jobba för alla sina medlemmar.
26 procent av LO-medlemmarna röstade i valet 2010 på något av de borgerliga partierna. Man kan således utgå i från att de inte känner sig hemma i den klasskampsretorik som LO-förbunden emellanåt ägnar sig åt.
De väljer dock att kvarstå som medlemmar därför att de ändå tycker att de får ut något medlemskapet (försäkringar, kollektivavtal etc). De ser dock inte sitt medlemskap som ett politiskt ställningstagande. Det är ett medlemskap som vilket som helst.
De som går från av vara passiva medlemmar till att vara mer fackligt aktiva brukar dock tillhöra den kategori som ser fackföreningsrörelsen som den självklara arenan för klasskamp och allmän politisk opinionsbildning. Det är dessutom dessa individer som sedan åker på kongresser, sitter i förhandlingar och agerar som fackets ansikten utåt.
Att som borgerlig medlem inte vilja engagera sig i en sådan miljö känns ganska självklart i mina ögon. Frågan är dock vad det i förlängningen kommer leda till för LO-förbunden? Vill de verkligen att det bara är ideologiskt renläriga personer som aktiverar sig fackligt? Förlorar man inte på att alla röster inom organisationerna inte får komma till tals?
TCO och de övriga akademikerförbunden verkar ha förstått att det människor främst efterfrågar med sina medlemskap i ett fackförbund är inkomst- och övriga försäkringar, hjälp och stöd vid arbetslöshet etc. Man tänker inte primärt på klasskamp utan man går med som ett sätt att se om sitt eget hus.
Rimligtvis tänker medlemmar i LO:s förbund på liknande sätt. Frågan blir då om LO:s ledning och företrädare verkligen tar tillvara alla sina medlemmars intressen när de skänker pengar till Socialdemokraterna och låter sina anställda ombudsmän kampanja åt partiet på betald arbetstid?
DN1, DN2, B, Exp, SyD, SvD1, SvD2, SvD3, FB, AB1, AB2, ÖA, KK.
ML, MH1, ER, SO, SN, JI, PB, MH2.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, facket, LO, socialdemokraterna, partistöd.
I sin artikel riktade sig emellertid Arkelsten även till Socialdemokraterna och LO med en uppmaning om att fullt ut redovisa det stöd som de förra får av de senare, samt att de LO-medlemmar som inte vill bidra ekonomiskt till Socialdemokraterna bör ha rätt att avstå.
Detta gjorde att jag hamnade i en lång twitterdiskussion med en LO-ombudsman som anklagade Sofia Arkelsten för att vilja inskränka LO:s rätt att som enskild organisation själv besluta över sina inre angelägenheter.
Och det vill ju så klart ingen. Jag skulle dock vilja peka på ett problem som jag tycker att även LO borde se och uppmärksamma , om de nu menar allvar med att jobba för alla sina medlemmar.
26 procent av LO-medlemmarna röstade i valet 2010 på något av de borgerliga partierna. Man kan således utgå i från att de inte känner sig hemma i den klasskampsretorik som LO-förbunden emellanåt ägnar sig åt.
De väljer dock att kvarstå som medlemmar därför att de ändå tycker att de får ut något medlemskapet (försäkringar, kollektivavtal etc). De ser dock inte sitt medlemskap som ett politiskt ställningstagande. Det är ett medlemskap som vilket som helst.
De som går från av vara passiva medlemmar till att vara mer fackligt aktiva brukar dock tillhöra den kategori som ser fackföreningsrörelsen som den självklara arenan för klasskamp och allmän politisk opinionsbildning. Det är dessutom dessa individer som sedan åker på kongresser, sitter i förhandlingar och agerar som fackets ansikten utåt.
Att som borgerlig medlem inte vilja engagera sig i en sådan miljö känns ganska självklart i mina ögon. Frågan är dock vad det i förlängningen kommer leda till för LO-förbunden? Vill de verkligen att det bara är ideologiskt renläriga personer som aktiverar sig fackligt? Förlorar man inte på att alla röster inom organisationerna inte får komma till tals?
TCO och de övriga akademikerförbunden verkar ha förstått att det människor främst efterfrågar med sina medlemskap i ett fackförbund är inkomst- och övriga försäkringar, hjälp och stöd vid arbetslöshet etc. Man tänker inte primärt på klasskamp utan man går med som ett sätt att se om sitt eget hus.
Rimligtvis tänker medlemmar i LO:s förbund på liknande sätt. Frågan blir då om LO:s ledning och företrädare verkligen tar tillvara alla sina medlemmars intressen när de skänker pengar till Socialdemokraterna och låter sina anställda ombudsmän kampanja åt partiet på betald arbetstid?
DN1, DN2, B, Exp, SyD, SvD1, SvD2, SvD3, FB, AB1, AB2, ÖA, KK.
ML, MH1, ER, SO, SN, JI, PB, MH2.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, facket, LO, socialdemokraterna, partistöd.
torsdag 28 april 2011
Som ett brev på posten
Fick leverans från Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek i dag. Egentligen en bok som jag glömt att avbeställa men det blev ju inte så tokigt ändå. Vid sidan av politik är trots allt svensk historia och vår adeln och våra kungar mitt främsta intresse.
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
Dagens länkar (från Konservativa tankar)
Kalla Fakta försöker granska Frälsningsarmén.
Josefin Strömberg undrar om staten verkligen ska lösa alla problem?
Är partier som till största del finansieras av det offentliga verkligen självständiga?
Och så till sist; lite underhållning:
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, politik.
Josefin Strömberg undrar om staten verkligen ska lösa alla problem?
Är partier som till största del finansieras av det offentliga verkligen självständiga?
Och så till sist; lite underhållning:
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, politik.
onsdag 27 april 2011
Dagens länkar (från Konservativa tankar)
Katederundervisning är visst en bra metod.
Anne-Marie Pålsson och Folkkapitalism undrar vem det egentligen är som ska spara; staten eller den enskilda?
Svenska kyrkor bör säga nej till statsbidrag.
Vad har egentligen välfärdsstaten med modern liberal demokrati att göra undrar Per Dahl?
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, utbildning, politik.
Anne-Marie Pålsson och Folkkapitalism undrar vem det egentligen är som ska spara; staten eller den enskilda?
Svenska kyrkor bör säga nej till statsbidrag.
Vad har egentligen välfärdsstaten med modern liberal demokrati att göra undrar Per Dahl?
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, utbildning, politik.
Hur värderar vi fostret?
I går kväll publicerade DN ytterligare ett inlägg i abortdebatten. Den här gången var det Stefan Swärd som fick komma till tals och hans inlägg känns både nyanserat och välavvägt.
Tyvärr tror jag att det faktum att Stefan är fil dr i statskunskap (doktorerade 1984 på en avhandling om fri abort) kommer att överröstas av att han är ordförande för Claphaminstitutet. I alla fall i debatten.
I den svenska debatten är vem eller vad man representerar väldigt viktigt. Och få saker gör att man räknas bort så snabbt som att representera Claphaminstitutet. De landar visserligen inte rätt i alla sina analyser eller åsikter, långt ifrån. Men de, precis som alla andra, har rätt att delta i debatten utan att utsättas för spydigheter.
VI1, VI2.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, abort.
Tyvärr tror jag att det faktum att Stefan är fil dr i statskunskap (doktorerade 1984 på en avhandling om fri abort) kommer att överröstas av att han är ordförande för Claphaminstitutet. I alla fall i debatten.
I den svenska debatten är vem eller vad man representerar väldigt viktigt. Och få saker gör att man räknas bort så snabbt som att representera Claphaminstitutet. De landar visserligen inte rätt i alla sina analyser eller åsikter, långt ifrån. Men de, precis som alla andra, har rätt att delta i debatten utan att utsättas för spydigheter.
VI1, VI2.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, abort.
tisdag 26 april 2011
Dagens länkar (från Konservativa tankar)
Det har varit mycket skriverier om allemansrätten i helgen. Kul att se att så många tycker som jag i frågan.
Över 100 000 fler sysselsatta.
Bokstavsvänster på liberalt manér.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, politik, allemansrätt.
Över 100 000 fler sysselsatta.
Bokstavsvänster på liberalt manér.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, politik, allemansrätt.
Politik och religion
Så hade då Påskuppropet sina demonstrationer runt om i Sverige i går. Enligt tidningarna deltog tiotusentals demonstranter vars gemensamma bevekelsegrund var ett politiskt motstånd mot den "nya" socialförsäkringen (som för övrigt inte är särskilt ny längre).
I demonstrationstågen blandades diverse representanter från de rödgröna partierna med företrädare från nätverk och opinionsbildare som Resurs.
Initiativtagare till uppropet är emellertid Sveriges Kristna Råd. En organisation som i vanliga fall inte kan/vill komma överens om nästan någonting.
I just det här fallet har de dock, tillsammans med beredvilliga debattörer som inte drar sig för att blanda sitt politiska engagemang med sin kristna tro, valt att gå till storm mot regeringens socialförsäkringspolitik.
Man kräver visserligen ingenting särskilt, annat än att ingen människa ska behöva fara illa vill säga. Något som säkerligen kan förklaras av att de på så sätt tror att de inte tar politisk ställning utan bara uttalar sig mot "orättvisorna".
Att det finns gott om individer inom uppropet som inte drar sig för att försöka vinna partipolitiska poänger är dock uppenbart.
Individer som i vanliga fall förfasas över hur den kristna "högern" i Sverige och USA blandar samman politik och religion. Att de mer än gärna gör det själva när de tycker att de har rätt tycks dock inte vara ett problem av samma magnitud.
Det tråkiga är att Sveriges Kristna Råd i sammanhanget blir, om inte en nyttig idiot så åtminstone en naiv samarbetspartner.
DN1, DN2, SvD1, SvD2, Exp, AB1, AB2, GP, D, KT.
DE, ML, CS.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialförsäkringar, välfärd.
I demonstrationstågen blandades diverse representanter från de rödgröna partierna med företrädare från nätverk och opinionsbildare som Resurs.
Initiativtagare till uppropet är emellertid Sveriges Kristna Råd. En organisation som i vanliga fall inte kan/vill komma överens om nästan någonting.
I just det här fallet har de dock, tillsammans med beredvilliga debattörer som inte drar sig för att blanda sitt politiska engagemang med sin kristna tro, valt att gå till storm mot regeringens socialförsäkringspolitik.
Man kräver visserligen ingenting särskilt, annat än att ingen människa ska behöva fara illa vill säga. Något som säkerligen kan förklaras av att de på så sätt tror att de inte tar politisk ställning utan bara uttalar sig mot "orättvisorna".
Att det finns gott om individer inom uppropet som inte drar sig för att försöka vinna partipolitiska poänger är dock uppenbart.
Individer som i vanliga fall förfasas över hur den kristna "högern" i Sverige och USA blandar samman politik och religion. Att de mer än gärna gör det själva när de tycker att de har rätt tycks dock inte vara ett problem av samma magnitud.
Det tråkiga är att Sveriges Kristna Råd i sammanhanget blir, om inte en nyttig idiot så åtminstone en naiv samarbetspartner.
DN1, DN2, SvD1, SvD2, Exp, AB1, AB2, GP, D, KT.
DE, ML, CS.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialförsäkringar, välfärd.
lördag 23 april 2011
Dagens länkar (från Konservativa tankar)
Med traderad och beprövad kunskap kommer man långt, fråga japanerna.
Stefan Olsson vänder på perspektivet angående gamla tiders ideal.
Den moderata riksdagsledamoten Krister Hammarbergh konstaterar (i Studio Ett) att barnkonventionen inte behöver bli svensk lag.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, politik.
Stefan Olsson vänder på perspektivet angående gamla tiders ideal.
Den moderata riksdagsledamoten Krister Hammarbergh konstaterar (i Studio Ett) att barnkonventionen inte behöver bli svensk lag.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, politik.
Jobb jobb jobb
I dag följer DN:s ledarsida upp Hanne Kjöllers ledarstick från den 16 mars (som jag skrev om här). Kontentan då som nu är att hårt arbete lönar sig, och att SFI-kurser och arbetsmarknadsutbildningar bara gör att det tar längre tid innan personer som invandrar till Sverige får fäste på arbetsmarknaden.
I dagens ledare exemplifierar man med de två svenskirakier som Studio Ett:s reporter Kristina Gunnarsson följt under fem år. Den ena mannen har gjort som svenska myndigheter har bett honom om, och han är fortfarande arbetslös. Och den andra mannen struntade i SFI, började jobba direkt, och har nu köpt sig en tobaksaffär.
Det finns således inget som säger att det inte går om man bara vill. Svensk integrationspolitik har dock varit, och är fortfarande, fokuserad på fel saker. Språkkunskaper i all ära, men de kommer för de allra flesta om de bara får jobba.
Rätt fokus är därför arbete, och arbetets förutsättningar. Enklare regler för att starta företag, enklare regler på arbetsmarknaden, men framför allt... mindre omhändertagandementalitet och mer utkrävande av ansvar och egen försörjning (av alla som är kapabla till det).
Men vad diskuterar vänstern? Jo, huruvida man är rasist eller inte om man kallar utomlands födda personer för invandrare.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sverige, integration, arbetsmarknad.
I dagens ledare exemplifierar man med de två svenskirakier som Studio Ett:s reporter Kristina Gunnarsson följt under fem år. Den ena mannen har gjort som svenska myndigheter har bett honom om, och han är fortfarande arbetslös. Och den andra mannen struntade i SFI, började jobba direkt, och har nu köpt sig en tobaksaffär.
Det finns således inget som säger att det inte går om man bara vill. Svensk integrationspolitik har dock varit, och är fortfarande, fokuserad på fel saker. Språkkunskaper i all ära, men de kommer för de allra flesta om de bara får jobba.
Rätt fokus är därför arbete, och arbetets förutsättningar. Enklare regler för att starta företag, enklare regler på arbetsmarknaden, men framför allt... mindre omhändertagandementalitet och mer utkrävande av ansvar och egen försörjning (av alla som är kapabla till det).
Men vad diskuterar vänstern? Jo, huruvida man är rasist eller inte om man kallar utomlands födda personer för invandrare.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sverige, integration, arbetsmarknad.
fredag 22 april 2011
Dagens länkar (från Konservativa tankar)
Nu har Stefan Olssons Handbok i konservatism kommit ut.
Sanna Rayman skriver om varför plånboksfrågor är viktiga för de flesta.
Republikanerna i USA har fått ännu en presidentkandidat.
Finns det ett egenvärde i ett högt valdeltagande, eller är det bättre om de som faktiskt röstar är ordentligt pålästa?
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, politik, Ekonomi, konservatism.
Sanna Rayman skriver om varför plånboksfrågor är viktiga för de flesta.
Republikanerna i USA har fått ännu en presidentkandidat.
Finns det ett egenvärde i ett högt valdeltagande, eller är det bättre om de som faktiskt röstar är ordentligt pålästa?
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, politik, Ekonomi, konservatism.
Opinionsbildning framför politiska krav
I onsdags kväll, när jag var på Föreningen Heimdal, ställde Maria Eriksson (frilansskribent samt chefredaktör för Svensk Tidskrift) en mycket intressant fråga som jag har tänkt på sedan dess. Den var något i stil med;
- Om målet (för både klassiska liberaler och konservativa) är att politik ska bestämma mindre i våra samhällen, hur gör vi då för att inte hemfalla till politiska förslag och lösningar när vi diskuterar hur vi vill att samhället ska se ut framöver?
Så klart omöjligt i vissa fall var min spontana reaktion. I fråga om skattesatser, lagar och ramverk så är det omöjligt att komma runt att det behövs politiska beslut för att åstadkomma förändring.
Samtidigt tror jag att det finns en viktigt poäng i att borgerliga debattörer agerar motvikt mot vänsterns vilja att göra politik av allt. Samhällsförändringar måste inte bottna i politiska beslut, särskilt inte sådana som rör civilsamhället och synen på familjen, för att ta några exempel.
Opinionsbildning för klassiskt liberala och konservativa värden bör således stå i fokus, i stället för att efterfråga politisk förändring i alla lägen. Lyckas man förändra ett synsätt så behöver man nämligen inte politiken.
Målet är ju någonstans att människor i så stor utsträckning som möjligt ska få sköta sig själva. Lyckas man då få människor att göra det så kommer inte politiska beslut bita på individnivå om det politiska beslutet inte stämmer överens med individens bevekelsegrunder.
I onsdags tog Roland Poirier Martinsson den svenska lagen om föräldraledighet som exempel. Ponera att den skulle genomföras ograverad i USA. Sannolikheten för att den skulle få något större genomslag är då liten eftersom den amerikanska synen på familjen och hur den organiseras är att det är en fråga för den enskilda familjen.
Politiken ska inte lägga sig i, och framför allt inte försöka styra familjen i en viss riktning.
Kan man nå dit även i Sverige, det vill säga att få människor så trygga i sina livsval att de inte bryr sig om i vilken riktning politiska beslut vill att de ska gå, torde mycket vara vunnet.
Det är dock en ständig kamp för oss alla, även vi som vill ha mindre politik, att bortse från den politiska arenan. Även för mig ligger det ofta nära till hands att se vad som kan och bör förändras utifrån ett politiskt perspektiv.
Att begränsa sig i sina krav på politiska beslut och i stället satsa på opinionsbildning bör därför vara fokus... för den som långsiktigt vill förändra samhället i mer frihetlig inriktning vill säga.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, konservatism, civilsamhället.
- Om målet (för både klassiska liberaler och konservativa) är att politik ska bestämma mindre i våra samhällen, hur gör vi då för att inte hemfalla till politiska förslag och lösningar när vi diskuterar hur vi vill att samhället ska se ut framöver?
Så klart omöjligt i vissa fall var min spontana reaktion. I fråga om skattesatser, lagar och ramverk så är det omöjligt att komma runt att det behövs politiska beslut för att åstadkomma förändring.
Samtidigt tror jag att det finns en viktigt poäng i att borgerliga debattörer agerar motvikt mot vänsterns vilja att göra politik av allt. Samhällsförändringar måste inte bottna i politiska beslut, särskilt inte sådana som rör civilsamhället och synen på familjen, för att ta några exempel.
Opinionsbildning för klassiskt liberala och konservativa värden bör således stå i fokus, i stället för att efterfråga politisk förändring i alla lägen. Lyckas man förändra ett synsätt så behöver man nämligen inte politiken.
Målet är ju någonstans att människor i så stor utsträckning som möjligt ska få sköta sig själva. Lyckas man då få människor att göra det så kommer inte politiska beslut bita på individnivå om det politiska beslutet inte stämmer överens med individens bevekelsegrunder.
I onsdags tog Roland Poirier Martinsson den svenska lagen om föräldraledighet som exempel. Ponera att den skulle genomföras ograverad i USA. Sannolikheten för att den skulle få något större genomslag är då liten eftersom den amerikanska synen på familjen och hur den organiseras är att det är en fråga för den enskilda familjen.
Politiken ska inte lägga sig i, och framför allt inte försöka styra familjen i en viss riktning.
Kan man nå dit även i Sverige, det vill säga att få människor så trygga i sina livsval att de inte bryr sig om i vilken riktning politiska beslut vill att de ska gå, torde mycket vara vunnet.
Det är dock en ständig kamp för oss alla, även vi som vill ha mindre politik, att bortse från den politiska arenan. Även för mig ligger det ofta nära till hands att se vad som kan och bör förändras utifrån ett politiskt perspektiv.
Att begränsa sig i sina krav på politiska beslut och i stället satsa på opinionsbildning bör därför vara fokus... för den som långsiktigt vill förändra samhället i mer frihetlig inriktning vill säga.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, konservatism, civilsamhället.
Långfredag
Filmen är hittad på bloggen Amerikanska Nyhetsanalyser.
Läs även andra bloggares åsikter om Kristendom, påsk.
torsdag 21 april 2011
Dagens länkar (från Konservativa tankar)
Johan Lundberg försöker förstå vad Håkan Juholt egentligen vill med sin artikel på DN-debatt.
Fattigdomen minskar i världen. Inte tack vare planekonomi och bistånd utan tack vare marknadsekonomi.
Moderaterna i Jämtland vill avpolitisera Svenska Kyrkan.
Alica Teodoruscu skriver om sossarnas förakt för "skitjobb".
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, politik, svenska kyrkan, socialdemokraterna.
Fattigdomen minskar i världen. Inte tack vare planekonomi och bistånd utan tack vare marknadsekonomi.
Moderaterna i Jämtland vill avpolitisera Svenska Kyrkan.
Alica Teodoruscu skriver om sossarnas förakt för "skitjobb".
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, politik, svenska kyrkan, socialdemokraterna.
Allemansrätten ses över
Allemansrätten som den är utformad i dag skapar en del problem, särskilt i sammanhang där den ställs mot äganderätten. Den senare av dessa får i dagsläget stryka på foten då allemansrätten anses gå före.
Detta leder bland annat till att företag inom till exempel bärplockarbranschen kan anställa 100 personer som plockar bär på annans mark, utan att markägaren kan göra någonting åt saken.
Eller att sportfiskeföretag kan leda fiskegrupper in på privat mark i Östersjön och fiska i betydligt större skala än vad vattenägaren någonsin kommer att göra för egen maskin.
Nu verkar det emellertid som att Naturvårdsverket ska se över det överutnyttjande av allemansrätten som den hör typen av verksamhet innebär. För att inte säga det intrång i äganderätten som det innebär.
Ett mycket välkommet besked om ni frågar mig. Jag har tidigare skrivit om frågan ett par gånger och jag har då angripit det mer industriella användandet av annan persons mark för kommersiella ändamål.
Ett förfarande som man borde kunna komma till rätta med, utan att inskränka enskilda individers rätt att ströva i skog och mark.
SR1, SR2, SyD, ATL1, ATL2, ATL3, ÖA.
Läs även andra bloggares åsikter om allemansrätt, miljö, politik, vatten, ägande, äganderätt.
Detta leder bland annat till att företag inom till exempel bärplockarbranschen kan anställa 100 personer som plockar bär på annans mark, utan att markägaren kan göra någonting åt saken.
Eller att sportfiskeföretag kan leda fiskegrupper in på privat mark i Östersjön och fiska i betydligt större skala än vad vattenägaren någonsin kommer att göra för egen maskin.
Nu verkar det emellertid som att Naturvårdsverket ska se över det överutnyttjande av allemansrätten som den hör typen av verksamhet innebär. För att inte säga det intrång i äganderätten som det innebär.
Ett mycket välkommet besked om ni frågar mig. Jag har tidigare skrivit om frågan ett par gånger och jag har då angripit det mer industriella användandet av annan persons mark för kommersiella ändamål.
Ett förfarande som man borde kunna komma till rätta med, utan att inskränka enskilda individers rätt att ströva i skog och mark.
SR1, SR2, SyD, ATL1, ATL2, ATL3, ÖA.
Läs även andra bloggares åsikter om allemansrätt, miljö, politik, vatten, ägande, äganderätt.
onsdag 20 april 2011
På Heimdal
I dag tillbringar jag kvällen (i Uppsala) med att lyssna på Roland Poirier Martinsson och Mattias Svensson som diskutera borgerlighetens framtid. I mitten syns Föreningen Heimdals ordförande Daniel Bergström.
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
Abortdebatten fortsätter i högt tonläge
I dag fortsätter abortdebatten på DN:s debattsida. Nyamko Sabuni tillsammans med RFSU:s Åsa Regnér står för det ena inlägget, och filosoferna som startade debatten i måndags står för det andra.
Att få av de som blivit upprörda av Nicolas Espinoza och Martin Petersons debattinlägg faktiskt har berört själva problematiken med abort torde vara uppenbart för de flesta. Ryggmärgsreflexen verkar vara att till varje pris försvara alla kvinnors rätt till abort, i alla lägen, utan att någonsin reflektera över själva sakfrågan.
Det argument som främst anförs - kvinnans rätt till sig egen kropp - ter sig dessutom ganska ihåligt om man betänker att merparten av dem som anför just det argumentet inte har några problem med att inskränka kvinnors rätt till sina egna kroppar i andra frågor och sammanhang (rätten till att sälja sin egen kropp till exempel).
Den stora bristen i debatten som jag ser är emellertid att man hårdnackat vägrar att se att det kan finnas en annan aspekt i frågan, nämligen det ofödda barnet. I argumenten hörs inte ett ord om vad som till exempel är ett människoliv eller hur man betraktar fostrets legala status.
Tills båda sidor på ett konstruktivt sätt kan diskutera dessa frågor så är jag rädd för att debatten kommer fortsätta i dess nuvarande höga tonläge.
PH.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, abort.
Att få av de som blivit upprörda av Nicolas Espinoza och Martin Petersons debattinlägg faktiskt har berört själva problematiken med abort torde vara uppenbart för de flesta. Ryggmärgsreflexen verkar vara att till varje pris försvara alla kvinnors rätt till abort, i alla lägen, utan att någonsin reflektera över själva sakfrågan.
Det argument som främst anförs - kvinnans rätt till sig egen kropp - ter sig dessutom ganska ihåligt om man betänker att merparten av dem som anför just det argumentet inte har några problem med att inskränka kvinnors rätt till sina egna kroppar i andra frågor och sammanhang (rätten till att sälja sin egen kropp till exempel).
Den stora bristen i debatten som jag ser är emellertid att man hårdnackat vägrar att se att det kan finnas en annan aspekt i frågan, nämligen det ofödda barnet. I argumenten hörs inte ett ord om vad som till exempel är ett människoliv eller hur man betraktar fostrets legala status.
Tills båda sidor på ett konstruktivt sätt kan diskutera dessa frågor så är jag rädd för att debatten kommer fortsätta i dess nuvarande höga tonläge.
PH.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, abort.
tisdag 19 april 2011
House of Lords
I dag fick jag en fin-fin present av riksdagsledamot Fredrik Federley. Han vet verkligen hur man gör en anglofil glad.
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
Dagens länkar (från Konservativa tankar)
Stefan Olsson vill (så klart) inte att Moderaterna ska bli ett normlöst parti.
Tidningen Dagen skriver om "scenbuddhismen" och västs vilja till att se mellan fingrarna med Dali Lama.
Jag undrar om LO räknade med att de, just i dag, skulle bli uppläxade av Jan O Karlsson.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, politik.
Tidningen Dagen skriver om "scenbuddhismen" och västs vilja till att se mellan fingrarna med Dali Lama.
Jag undrar om LO räknade med att de, just i dag, skulle bli uppläxade av Jan O Karlsson.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, politik.
Det bidde en tumme av abortdebatten
Min förhoppning om en sansad abortdebatt gick visst i stöpet direkt. Ylva Johansson går i dag till storms mot gårdagens DN-debatt, bland annat med att kalla artikelförfattarnas förslag för unkna (i stället för till exempel dåliga).
Det är tyvärr den här typen av utspel som gör att det inte går att diskutera abortfrågan på ett rimligt sätt i det här landet. Den som inte är med är mot, och den som är mot ska jäklar i mig inte sticka upp... Verkar vara ansatsen från de som förespråkar fri abort vill säga.
Dessutom skräms Ylva med något som inte finns. Så vitt jag vet så existerar det nämligen ingen (tongivande) röst i den svenska abortdebatten som tror att allt löser sig bara vi förbjuder abort.
De flesta är fullt medvetna om att det är en komplex fråga som tarvar stor försiktighet och ödmjukhet. Att som Ylva då implicera att det inte skulle finnas några moraliska tveksamheter med abort är att förringa alla de som brottas med detta svåra beslut.
Det leder även till att det inte finns något utrymme för diskussion i frågan, vilket är oturligt på många sätt.
DN, GP.
BA, BB.
Läs även andra bloggares åsikter om abort, familj, moral, politik, samlevnad, äktenskap.
Det är tyvärr den här typen av utspel som gör att det inte går att diskutera abortfrågan på ett rimligt sätt i det här landet. Den som inte är med är mot, och den som är mot ska jäklar i mig inte sticka upp... Verkar vara ansatsen från de som förespråkar fri abort vill säga.
Dessutom skräms Ylva med något som inte finns. Så vitt jag vet så existerar det nämligen ingen (tongivande) röst i den svenska abortdebatten som tror att allt löser sig bara vi förbjuder abort.
De flesta är fullt medvetna om att det är en komplex fråga som tarvar stor försiktighet och ödmjukhet. Att som Ylva då implicera att det inte skulle finnas några moraliska tveksamheter med abort är att förringa alla de som brottas med detta svåra beslut.
Det leder även till att det inte finns något utrymme för diskussion i frågan, vilket är oturligt på många sätt.
DN, GP.
BA, BB.
Läs även andra bloggares åsikter om abort, familj, moral, politik, samlevnad, äktenskap.
måndag 18 april 2011
Liberalkonservativt
Min blogg har för övrigt blivit tillagd på bloggportalen Liberalkonservativt.
Håll ett öga på den. Där finns det många guldkorn.
Läs även andra bloggares åsikter om blogg, bloggar, blogglistor, konservatism, politik, .
Håll ett öga på den. Där finns det många guldkorn.
Läs även andra bloggares åsikter om blogg, bloggar, blogglistor, konservatism, politik, .
Dagens länkar (från Konservativa tankar)
Är ganska stolt över att Alice Teodorescu nämnde mig på ledarplats i Barometern i helgen.
Är det bara jägare som vill begränsa vargstammen?
Argumenten mot kärnkraft är samma nu som för 30 år sedan. Kanske för att de inte har något bättre att komma med?
Paulina Neuding skriver i NT om dans till tonsatta korancitat.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, politik, kärnkraft.
Är det bara jägare som vill begränsa vargstammen?
Argumenten mot kärnkraft är samma nu som för 30 år sedan. Kanske för att de inte har något bättre att komma med?
Paulina Neuding skriver i NT om dans till tonsatta korancitat.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, politik, kärnkraft.
Val i den östra rikshalvan
Så har det varit val i Finland. Moderaternas systerparti Samlingspartiet/Kokoomus blev största parti och kommer få uppdraget att bilda en ny regering.
Fast trots att Samlingspartiet aldrig varit största parti i Finland tidigare blev valets stora skräll Sannfinnländarnas nästan 20 procent av rösterna. Partiet blev alltså tredje störst, efter Socialdemokraterna.
Finlands kultur kring regeringsbildning ser dock annorlunda ut än i Sverige. Man har i princip ingen blockpolitik och både Samlingspartiet och Socialdemokraterna verkar anse att det är självklart att Sannfinländarna ska ingå i den kommande regeringen.
Kanske beror det på att man i Finland har en tradition av att "krama ihjäl" missnöjespartier genom att släppa in dem i regeringen. På så sätt binder man upp dem mot makten, ofta mot att de i förhandlingar tvingas göra avkall på vissa kärnfrågor och ståndpunkter.
Sannfinnländarna är populistiskt missnöjesparti, inte helt olikt Sverigedemokraterna även om bakgrunden är helt annorlunda. Gårdagens val verkade dock främst handla om EU och EU:s stödpaket till Europaländer i ekonomisk kris.
Både Sannfinländarna och Socialdemokraterna röstade nej till stödpaketen. Den svåra knuten i de kommande regeringsförhandlingarna är därför troligtvis EU-frågan.
Jag kommer emellertid inte bli förvånad om vi får se en ny finländsk regering bestående av Samlingspartiet, Socialdemokraterna och Sannfinländarna.
SR1, SR2, SR3, SR4, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, SvD1, Svd2, Exp1, Exp2, D.
HW, BF, CB, GP.
Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, politik, Finland.
Fast trots att Samlingspartiet aldrig varit största parti i Finland tidigare blev valets stora skräll Sannfinnländarnas nästan 20 procent av rösterna. Partiet blev alltså tredje störst, efter Socialdemokraterna.
Finlands kultur kring regeringsbildning ser dock annorlunda ut än i Sverige. Man har i princip ingen blockpolitik och både Samlingspartiet och Socialdemokraterna verkar anse att det är självklart att Sannfinländarna ska ingå i den kommande regeringen.
Kanske beror det på att man i Finland har en tradition av att "krama ihjäl" missnöjespartier genom att släppa in dem i regeringen. På så sätt binder man upp dem mot makten, ofta mot att de i förhandlingar tvingas göra avkall på vissa kärnfrågor och ståndpunkter.
Sannfinnländarna är populistiskt missnöjesparti, inte helt olikt Sverigedemokraterna även om bakgrunden är helt annorlunda. Gårdagens val verkade dock främst handla om EU och EU:s stödpaket till Europaländer i ekonomisk kris.
Både Sannfinländarna och Socialdemokraterna röstade nej till stödpaketen. Den svåra knuten i de kommande regeringsförhandlingarna är därför troligtvis EU-frågan.
Jag kommer emellertid inte bli förvånad om vi får se en ny finländsk regering bestående av Samlingspartiet, Socialdemokraterna och Sannfinländarna.
SR1, SR2, SR3, SR4, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, SvD1, Svd2, Exp1, Exp2, D.
HW, BF, CB, GP.
Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, politik, Finland.
söndag 17 april 2011
Början på en abortdebatt?
Någonting säger mig att det (bortsett från i dag) var ganska länge sedan som DN tog in en debattartikel som problematiserar fenomenet abort. Debatten i frågan har historiskt sätt varit tämligen infekterad i Sverige och förespråkare och motståndare har stått långt ifrån varandra.
Det är därför glädjande att två, till synes utomstående (från den historiska debatten) personer, diskuterar frågan utifrån moralfilosofiska frågeställningar. Kanske kan det göra att fler öppet vågar ventilera åsikter i frågan. Oavsett vad dessa åsikter är.
Jag tycker personligen att det är ett ganska intressant att dra de paralleller till miljödebatten som artikelförfattarna gör. Niclas Bergren håller så klart inte med men han drar samtidigt upp skiljelinjen på ett väldigt tydligt sätt. Ser man ett foster som en framtida individ eller inte?
Niclas gör det inte och då är inte abort ett problem. Den som emellertid ser en individ i den växande magen ställs inför ett svårt moraliskt dilemma.
I mina ögon är varje abort ett misslyckande. Det betyder inte att jag vill totalförbjuda ingreppet. Däremot tror jag att det är viktigt att det förs en debatt om vad som är en människoliv och hur vi värderar det. Åtminstone om man är intresserad av att påverka aborttalen i Sverige.
Information om vad en abort innebär och information om hur man förhindrar en graviditet att uppstå, samt uppmuntran till att låta bli att ha sex om man inte tror sig vara kapabel eller intresserad av att uppfostra ett barn bör finnas med i diskussionen kring abortpolitiken. Även de psykologiska aspekterna av att genomgå en abort bör belysas.
Utgångspunkten bör dock vara en lugn och sansad debatt till fromma för de individer och familjer som befinner sig i en situation där abort finns med som reellt fenomen och alternativ.
D, AE, DP.
Läs även andra bloggares åsikter om abort, människovärde, politik.
Det är därför glädjande att två, till synes utomstående (från den historiska debatten) personer, diskuterar frågan utifrån moralfilosofiska frågeställningar. Kanske kan det göra att fler öppet vågar ventilera åsikter i frågan. Oavsett vad dessa åsikter är.
Jag tycker personligen att det är ett ganska intressant att dra de paralleller till miljödebatten som artikelförfattarna gör. Niclas Bergren håller så klart inte med men han drar samtidigt upp skiljelinjen på ett väldigt tydligt sätt. Ser man ett foster som en framtida individ eller inte?
Niclas gör det inte och då är inte abort ett problem. Den som emellertid ser en individ i den växande magen ställs inför ett svårt moraliskt dilemma.
I mina ögon är varje abort ett misslyckande. Det betyder inte att jag vill totalförbjuda ingreppet. Däremot tror jag att det är viktigt att det förs en debatt om vad som är en människoliv och hur vi värderar det. Åtminstone om man är intresserad av att påverka aborttalen i Sverige.
Information om vad en abort innebär och information om hur man förhindrar en graviditet att uppstå, samt uppmuntran till att låta bli att ha sex om man inte tror sig vara kapabel eller intresserad av att uppfostra ett barn bör finnas med i diskussionen kring abortpolitiken. Även de psykologiska aspekterna av att genomgå en abort bör belysas.
Utgångspunkten bör dock vara en lugn och sansad debatt till fromma för de individer och familjer som befinner sig i en situation där abort finns med som reellt fenomen och alternativ.
D, AE, DP.
Läs även andra bloggares åsikter om abort, människovärde, politik.
lördag 16 april 2011
Hårt arbete och gott företagsklimat lönar sig
Hur skapar man ett gott företagsklimat och hur utformar man en arbetsmarknad som är inkluderande för alla, även för unga och invandrare? Enkla regler känns som en rimlig utgångspunkt, både för företagare och för arbetstagare. Regler ska inte heller fungera onödigt utestängande för personer som står utanför.
Tyvärr handlar diskussionen i Sverige ofta om hur man ska hjälpa diverse utsatta grupper in på arbetsmarknaden, snarare är att diskutera förutsättningarna för själva arbetsmarknaden i sig.
Metoderna som används för att "hjälpa" är näst intill oöverblickbara; SFI, anti-diskrimineringslagar, instegsjobb etc. Dessa verkar dock stå sig slätt om man jämför med effekten som kommer av ett bättre företagsklimat, vilket en rapport från Svenskt Näringsliv visar.
Invandrare eller andra som står långt från arbetsmarknaden verkar således vara lite hjälpta av extra åtgärder. Det som behövs är en arbetsmarknad som fungerar. Samt så klart lite jävlar anamma.
Positiva händelser, inklusive jobbtillfällen, kommer sällan flygandes mot en. Det mesta här i livet måste man kämpa för. Vissa har emellertid förutsättningar som gör att de måste kämpa lite mer än andra.
Det i sig behöver dock inte vara någonting negativt utan snarare något som man måste acceptera och lära sig att leva med (eller "tugga i sig" som Hanne Kjöller skriver i dagens DN).
Kontentan? En öppen arbetsmarknad, där politiker inte sätter käppar i hjulen utan underlättar för individer som vill skapa något själva, skapar bättre förutsättningar för individer som står utanför och vill in.
Särlösningar och diverse program är sällan det som behövs, eller efterfrågas för den delen. En chans att få visa att man duger räcker dock långt.
SvD, KP.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, Arbetsförmedlingen, arbetsmarknad.
Tyvärr handlar diskussionen i Sverige ofta om hur man ska hjälpa diverse utsatta grupper in på arbetsmarknaden, snarare är att diskutera förutsättningarna för själva arbetsmarknaden i sig.
Metoderna som används för att "hjälpa" är näst intill oöverblickbara; SFI, anti-diskrimineringslagar, instegsjobb etc. Dessa verkar dock stå sig slätt om man jämför med effekten som kommer av ett bättre företagsklimat, vilket en rapport från Svenskt Näringsliv visar.
Invandrare eller andra som står långt från arbetsmarknaden verkar således vara lite hjälpta av extra åtgärder. Det som behövs är en arbetsmarknad som fungerar. Samt så klart lite jävlar anamma.
Positiva händelser, inklusive jobbtillfällen, kommer sällan flygandes mot en. Det mesta här i livet måste man kämpa för. Vissa har emellertid förutsättningar som gör att de måste kämpa lite mer än andra.
Det i sig behöver dock inte vara någonting negativt utan snarare något som man måste acceptera och lära sig att leva med (eller "tugga i sig" som Hanne Kjöller skriver i dagens DN).
Kontentan? En öppen arbetsmarknad, där politiker inte sätter käppar i hjulen utan underlättar för individer som vill skapa något själva, skapar bättre förutsättningar för individer som står utanför och vill in.
Särlösningar och diverse program är sällan det som behövs, eller efterfrågas för den delen. En chans att få visa att man duger räcker dock långt.
SvD, KP.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, Arbetsförmedlingen, arbetsmarknad.
fredag 15 april 2011
Dagens länkar (från Konservativa tankar)
Bästa sättet att hantera USA:s budget?
Sena aborter upprör inte.
I går visades kvarlevorna efter Magnus Ladulås upp för pressen.
Funderingar om Barnkonventionen.
Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, historia, länkar, nyheter, usa.
Sena aborter upprör inte.
I går visades kvarlevorna efter Magnus Ladulås upp för pressen.
Funderingar om Barnkonventionen.
Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, historia, länkar, nyheter, usa.
Från statskorporatism till ett fritt civilsamhälle
Sverige är verkligen ett konstigt land. Eller har åtminstone varit. Under det socialdemokratiska maktinnehavet 1932-1976 samt 1982-1991 lyckades partiet i fråga göra hela landet till sin privata lekstuga. Dessutom så till den milda grad att det ofta inte gick att se vad som var partipolitik och vad som var civilsamhälle.
Kollektivanslutning till det socialdemokratiska partiet om man var medlem i ett LO-förbund, organisationsrepresentation i myndighetsstyrelser, krav på partibok till vad som egentligen var opolitiska tjänster är bara några exempel på sammanblandningen mellan SAP och civilsamhället i övrigt.
Inte konstigt att man lyckades höja skatterna från 20 till 50 procent på knappt 30 år. Genom att institutionalisera eventuellt motstånd, samt gett dem en chans att driva sina egna frågor (med direktaccess till köttgrytorna) fast det ingen hejd på kraven angående vad som borde ingå i det offentliga uppdraget.
Att DN belyser detta historiska faktum är hedervärt då det knappast kan sägas för ofta. Det som vill fördjupa sig i svensk 1900-talshistoria bör även läsa boken En annorlunda historia av Anders Edwardsson.
Än är vägen lång att gå, mot målet om ett fritt civilsamhälle (bestående av familjer och frivilliga sammanslutningar) skilt från stat och politik. Jag kommer dock inte sluta att hoppas och jag kommer göra mitt bästa för att argumentera för att allt inte är politik och att ett samhälle mår bra av ett fritt och starkt civilsamhälle.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, skattetryck, Ekonomi, socialdemokraterna, socialism, korporatism.
Kollektivanslutning till det socialdemokratiska partiet om man var medlem i ett LO-förbund, organisationsrepresentation i myndighetsstyrelser, krav på partibok till vad som egentligen var opolitiska tjänster är bara några exempel på sammanblandningen mellan SAP och civilsamhället i övrigt.
Inte konstigt att man lyckades höja skatterna från 20 till 50 procent på knappt 30 år. Genom att institutionalisera eventuellt motstånd, samt gett dem en chans att driva sina egna frågor (med direktaccess till köttgrytorna) fast det ingen hejd på kraven angående vad som borde ingå i det offentliga uppdraget.
Att DN belyser detta historiska faktum är hedervärt då det knappast kan sägas för ofta. Det som vill fördjupa sig i svensk 1900-talshistoria bör även läsa boken En annorlunda historia av Anders Edwardsson.
Än är vägen lång att gå, mot målet om ett fritt civilsamhälle (bestående av familjer och frivilliga sammanslutningar) skilt från stat och politik. Jag kommer dock inte sluta att hoppas och jag kommer göra mitt bästa för att argumentera för att allt inte är politik och att ett samhälle mår bra av ett fritt och starkt civilsamhälle.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, skattetryck, Ekonomi, socialdemokraterna, socialism, korporatism.
Orientalism 2.0
torsdag 14 april 2011
Dagens länkar (från Konservativa tankar)
I dag publicerades sista delen av Zarembas skolserie. Avsnittet om betyg och varför vi har det betygssystem vi har i Sverige är bland det mest upplysande jag någonsin läst i frågan.
Ett smakprov:
När en fransk eller polsk elev får ett IG är det provet, inte eleven, som blir underkänt. Detta har också gällt i Sverige fram till 60-talet. Men därefter och i trettio långa år har svenska elever fått betyg som inte värderade vad de gjort utan vad de var. Ett IG sade inte: det här duger inte, försök igen. Det sade: Det är du som inte duger.
Först 1995 avskaffades det relativa betygssystemet. Låt oss påminna vad det handlade om. År 1883 deklarerade den brittiske forskaren Francis Galton att ”normalfördelning”, det vill säga Gauss kurva (the Bell curve) som beskriver utfallet av slumpstyrda naturfenomen, också gällde människans begåvning.
Få människor är mycket korta, de flesta av medellängd, få över 190 centimeter. Desamma gällde för intelligensen, hävdade Galton. Och den gick i arv. Men eftersom de obegåvade (som ofta var fattiga, just för att de var dumma, enligt Galton) fick allt fler barn, riskerade nationen att fördummas. Detta är grunden till rashygienen.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, skola, bloggar.
Ett smakprov:
När en fransk eller polsk elev får ett IG är det provet, inte eleven, som blir underkänt. Detta har också gällt i Sverige fram till 60-talet. Men därefter och i trettio långa år har svenska elever fått betyg som inte värderade vad de gjort utan vad de var. Ett IG sade inte: det här duger inte, försök igen. Det sade: Det är du som inte duger.
Först 1995 avskaffades det relativa betygssystemet. Låt oss påminna vad det handlade om. År 1883 deklarerade den brittiske forskaren Francis Galton att ”normalfördelning”, det vill säga Gauss kurva (the Bell curve) som beskriver utfallet av slumpstyrda naturfenomen, också gällde människans begåvning.
Få människor är mycket korta, de flesta av medellängd, få över 190 centimeter. Desamma gällde för intelligensen, hävdade Galton. Och den gick i arv. Men eftersom de obegåvade (som ofta var fattiga, just för att de var dumma, enligt Galton) fick allt fler barn, riskerade nationen att fördummas. Detta är grunden till rashygienen.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, skola, bloggar.
Det där med barnalstrande igen
SvD fortsätter sin serie om ensamstående som skaffar barn (jag har skrivit om det här och här). Och även om Patrick inte vill användas som avskräckande exempel så kan jag inte låta bli att återge några citat från honom eftersom de verkar vara symptomatiska för personer som vuxit upp utan närhet till eller kontakt med sin biologiska far:
Den biologiska pappan erkände faderskapet, men har sedan aldrig velat ha någon kontakt med sin son.
– Detta har påverkat min självkänsla extremt mycket. Jag är ju trots allt en del av honom – är han inte ens lite nyfiken på mig? Är jag så ointressant och icke älskansvärd?
...man måste vara medveten om den rotlöshet som ett barn med en okänd pappa bär med sig genom livet. Som mamma måste man prata mycket med barnet om de här känslorna och därmed hjälpa honom eller henne att hantera rotlösheten. Man kan inte bara tänka att älskar man sitt barn tillräckligt mycket så löser det sig av sig självt, säger Patrick.
För även om hans mamma var kärleksfull och även om han hade en massa andra släktingar omkring sig, saknades en viktig pusselbit i Patricks livshistoria. Den knapphändiga uppgiften att hans pappa fanns i Rom väckte bara fler frågor: Varför bor han där? Varför bor jag här? Och varför kommer han aldrig förbi och säger ”Hej”?
Citaten väcker, åtminstone i mitt huvud, frågor om varför vissa vuxna människor så innerligt vill ha barn för egen del att de bortser från barnets kommande behov i framtiden. Jag kan inte låta bli att tycka att det känns egoistiskt.
Ska det enbart vara av egoistiska skäl man skaffar barn? Bör det inte vara av kärlek till sin partner, utifrån en vilja att se sin kärlek fortplantas?
SB.
Läs även andra bloggares åsikter om familj, samlevnad, äktenskap, insemination, IVF.
Den biologiska pappan erkände faderskapet, men har sedan aldrig velat ha någon kontakt med sin son.
– Detta har påverkat min självkänsla extremt mycket. Jag är ju trots allt en del av honom – är han inte ens lite nyfiken på mig? Är jag så ointressant och icke älskansvärd?
...man måste vara medveten om den rotlöshet som ett barn med en okänd pappa bär med sig genom livet. Som mamma måste man prata mycket med barnet om de här känslorna och därmed hjälpa honom eller henne att hantera rotlösheten. Man kan inte bara tänka att älskar man sitt barn tillräckligt mycket så löser det sig av sig självt, säger Patrick.
För även om hans mamma var kärleksfull och även om han hade en massa andra släktingar omkring sig, saknades en viktig pusselbit i Patricks livshistoria. Den knapphändiga uppgiften att hans pappa fanns i Rom väckte bara fler frågor: Varför bor han där? Varför bor jag här? Och varför kommer han aldrig förbi och säger ”Hej”?
Citaten väcker, åtminstone i mitt huvud, frågor om varför vissa vuxna människor så innerligt vill ha barn för egen del att de bortser från barnets kommande behov i framtiden. Jag kan inte låta bli att tycka att det känns egoistiskt.
Ska det enbart vara av egoistiska skäl man skaffar barn? Bör det inte vara av kärlek till sin partner, utifrån en vilja att se sin kärlek fortplantas?
SB.
Läs även andra bloggares åsikter om familj, samlevnad, äktenskap, insemination, IVF.
Varför se mellan fingrarna när det gäller Dalai Lama?
I helgen gör Tibets andliga ledare Dalai Lama ett besök i Sverige. Han är inbjuden av organisationen Individuell Människohjälp och kommer framträda i Lund och Stockholm (vilket du kommer kunna titta på här).
Dalai Lama framställs i svensk media som en godhjärtad äldre man, full av visdom och god vilja. Att han dessutom är abortmotståndare och fast förankrad i åsikten att sex endast är syndfri om den sker mellan en man och en kvinna i barnalstrande syfte talas det inte lika högt om.
Till skillnad från andra internationella politiker, som oftast inte har åsikter som ligger ens i närheten av Dalai Lamas, åtnjuter Laman någon form av fripass i svenskarnas sinne. Och kanske främst i svensk medias sinne.
Amerikanska politiker (eller svenska också för den delen) som till exempel anser att äktenskapet är ett förbund mellan man och kvinna får utstå alla tänkbara former av okvädningsord och påhopp.
Av någon anledning väljer svenskar dock att se mellan fingrarna på just Dalai Lama. När andra har hans åsikter (eller liknande) så blir det ramaskri och bojkott, men inte när det gäller Tibets andlige ledare.
Någon får gärna förklara varför.
KT1, KT2, SR, DN, Exp, Exp, SvD.
Läs även andra bloggares åsikter om dubbelmoral.
Dalai Lama framställs i svensk media som en godhjärtad äldre man, full av visdom och god vilja. Att han dessutom är abortmotståndare och fast förankrad i åsikten att sex endast är syndfri om den sker mellan en man och en kvinna i barnalstrande syfte talas det inte lika högt om.
Till skillnad från andra internationella politiker, som oftast inte har åsikter som ligger ens i närheten av Dalai Lamas, åtnjuter Laman någon form av fripass i svenskarnas sinne. Och kanske främst i svensk medias sinne.
Amerikanska politiker (eller svenska också för den delen) som till exempel anser att äktenskapet är ett förbund mellan man och kvinna får utstå alla tänkbara former av okvädningsord och påhopp.
Av någon anledning väljer svenskar dock att se mellan fingrarna på just Dalai Lama. När andra har hans åsikter (eller liknande) så blir det ramaskri och bojkott, men inte när det gäller Tibets andlige ledare.
Någon får gärna förklara varför.
KT1, KT2, SR, DN, Exp, Exp, SvD.
Läs även andra bloggares åsikter om dubbelmoral.
onsdag 13 april 2011
Dagens länkar (från Konservativa tankar)
Professor Mårten Schultz skriver i DN om straff av moraliska skäl.
Blir matchningen bättre om man som arbetslös väntar på vad man tycker är "rätt" jobb? Det verkar inte som det.
Det svenska skattetrycket vänder så sakteliga neråt. Än är det dock långt kvar till Per-Albins nivåer.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, Ekonomi, politik.
Blir matchningen bättre om man som arbetslös väntar på vad man tycker är "rätt" jobb? Det verkar inte som det.
Det svenska skattetrycket vänder så sakteliga neråt. Än är det dock långt kvar till Per-Albins nivåer.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, Ekonomi, politik.
Naivt att hoppas på borgfred
Det är ändå något charmigt med aningslösa människor, det får man ge dem. Ibland kan jag önska att jag fortfarande såg på världen med samma naiva ögon som biskopen i Linköpings stift gör.
Inte så att hans ansats inte är vällovlig. Det är den. Han har dock missat en väsentlig sak. Riksdagens politiska partier har nämligen den syn på människan som biskopen efterfrågar. Det är ingen som ifrågasätter människovärdet i dagens socialförsäkringsdebatt.
Motsättningarna handlar om hur man bäst tar till vara människors inneboende förmåga samt hur tidsgränser inom socialförsäkringssystemet ska vara utformade (för att nämna några skiljelinjer).
Att lägga dessa åt sidan är inte så enkelt. Särskilt inte som oppositionen vägrar att inse att de förändringar som gjordes under förra mandatperioden var nödvändiga för att laga ett trasigt system som lämnade/höll människor utanför.
Det kanske kan bli borgfred i frågan nån gång i framtiden men jag tror inte att vi är där än. När den parlamentariska socialförsäkringsutredningen är klar kanske det finns en annan samsyn. Det återstår att se.
DN.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inte så att hans ansats inte är vällovlig. Det är den. Han har dock missat en väsentlig sak. Riksdagens politiska partier har nämligen den syn på människan som biskopen efterfrågar. Det är ingen som ifrågasätter människovärdet i dagens socialförsäkringsdebatt.
Motsättningarna handlar om hur man bäst tar till vara människors inneboende förmåga samt hur tidsgränser inom socialförsäkringssystemet ska vara utformade (för att nämna några skiljelinjer).
Att lägga dessa åt sidan är inte så enkelt. Särskilt inte som oppositionen vägrar att inse att de förändringar som gjordes under förra mandatperioden var nödvändiga för att laga ett trasigt system som lämnade/höll människor utanför.
Det kanske kan bli borgfred i frågan nån gång i framtiden men jag tror inte att vi är där än. När den parlamentariska socialförsäkringsutredningen är klar kanske det finns en annan samsyn. Det återstår att se.
DN.
- Posted using BlogPress from my iPhone
tisdag 12 april 2011
Magnus Ladulås undersöks
Jag tycker för övrigt att det är fruktansvärt spännande att man ska plocka upp och undersöka kvarlevorna efter Magnus Ladulås. Tack till Anders Edwardsson som uppmärksammade mig på att det finns en blogg för projektet.
DN, SR1, SR2.
Läs även andra bloggares åsikter om historia, svenskar, sverige, svensk kultur.
DN, SR1, SR2.
Läs även andra bloggares åsikter om historia, svenskar, sverige, svensk kultur.
Luften blir lite lättare att andas
Ytterligare ett jobbskatteavdrag för alla som jobbar och ökade drivkrafter för främst TCO- och Saco-grupper genom höjd skiktgräns för statlig inkomstskatt, kombinerat med sänkt skatt för pensionärer samt en sänkt restaurangmoms är prioriterade.
Och detta redan från 1 januari 2012.
Ett glädjande besked från regeringen om ni frågar mig. Särskilt att nästa års skattereform inte bara handlar om ytterligare ett jobbskatteavdrag utan att det kombineras med höjd brytpunkt statlig skatt samt sänkt moms.
Nu kanske det egentligen inte är önskvärt med olika momssatser på olika varor och tjänster per se men jag är beredd att ta det onda med det goda i den här frågan.
Restaurangbranschen är en tjänsteintensiv bransch där många har sina första jobb. Om människor äter ute i större utsträckning på grund av att det blivit lite billigare öppnar det upp för att branschen kan anställa fler. Något som är positivt för arbetsmarknaden som helhet.
Kontentan av regeringens aviserade skattesänkningar är annars att luften blir lite lättare att andas, egenmakten ökar en smula och Sveriges invånare får lite mer att säga till om när det kommer till hanteringen av deras egna inkomster.
En lovvärd reform i sig själv alltså.
DN, DI, SR, SvD, Exp.
TB, MA, TM, M.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, skattetryck, politik.
Och detta redan från 1 januari 2012.
Ett glädjande besked från regeringen om ni frågar mig. Särskilt att nästa års skattereform inte bara handlar om ytterligare ett jobbskatteavdrag utan att det kombineras med höjd brytpunkt statlig skatt samt sänkt moms.
Nu kanske det egentligen inte är önskvärt med olika momssatser på olika varor och tjänster per se men jag är beredd att ta det onda med det goda i den här frågan.
Restaurangbranschen är en tjänsteintensiv bransch där många har sina första jobb. Om människor äter ute i större utsträckning på grund av att det blivit lite billigare öppnar det upp för att branschen kan anställa fler. Något som är positivt för arbetsmarknaden som helhet.
Kontentan av regeringens aviserade skattesänkningar är annars att luften blir lite lättare att andas, egenmakten ökar en smula och Sveriges invånare får lite mer att säga till om när det kommer till hanteringen av deras egna inkomster.
En lovvärd reform i sig själv alltså.
DN, DI, SR, SvD, Exp.
TB, MA, TM, M.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, skattetryck, politik.
måndag 11 april 2011
Dagens länkar (från Konservativa tankar)
Zarembas artikelserie om en skola i förfall fortsatte i helgen, med ett exempel på hur det skulle kunna gå till om lärare fick vara lärare.
Något som får Johan Lundberg att föreslå skoluniform.
Henrik von Sydow och Johnny Munkhammar konstaterar att svensken skulle behöva spara mer.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, politik, bloggar, Ekonomi, skola.
Något som får Johan Lundberg att föreslå skoluniform.
Henrik von Sydow och Johnny Munkhammar konstaterar att svensken skulle behöva spara mer.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, politik, bloggar, Ekonomi, skola.
Allt är inte politik (forts.)
Vad är politik?
Eller kanske rättare sagt; vad bör underställas politiskt fattade beslut?
I mina ögon finns det en rimlighet i att sådant som rör gemensamma samhälleliga institutioner också bestäms gemensamt via demokratiskt valda församlingar.
Precis som inom EU-politiken är jag dock mån om att det finns en subsidiaritetsprincip som ger vid handen att så mycket som möjligt av det som rör det egna livet och den egna vardagen bestäms av de som är direkt berörda. Det vill säga de individer, familjer eller andra sammanslutningar som påverkas av beslutet i fråga.
I en sådan situation är även den eller de som fattar beslut ansvariga för sina handlingar och de konsekvenser som de får.
Ulf Bjereld och Marie Demker har en annan syn (DN-debatt i går). De är oroliga över att människor fattar fel beslut om de får bestämma själva. Därför vill de i stället att så mycket som möjligt ska underställas beslut i politiska församlingar. På så sätt får de kontroll över människors vardagsbeslut och kan styra dessa i för dem önskvärd riktning.
Det här är ett cyniskt sätt att se på människan, och det reducerar individer till viljelösa dockor och till delar av ett kollektiv som de inte kan påverka för egen maskin.
Jag påstår inte att människan är felfri, eller i alla lägen fullt informerad. Jag anser bara att det är rimligt att individer själva har kontroll över sina egna vardagsbeslut.
Under tallen, Staffan Dopping.
Läs även andra bloggares åsikter om politik.
Eller kanske rättare sagt; vad bör underställas politiskt fattade beslut?
I mina ögon finns det en rimlighet i att sådant som rör gemensamma samhälleliga institutioner också bestäms gemensamt via demokratiskt valda församlingar.
Precis som inom EU-politiken är jag dock mån om att det finns en subsidiaritetsprincip som ger vid handen att så mycket som möjligt av det som rör det egna livet och den egna vardagen bestäms av de som är direkt berörda. Det vill säga de individer, familjer eller andra sammanslutningar som påverkas av beslutet i fråga.
I en sådan situation är även den eller de som fattar beslut ansvariga för sina handlingar och de konsekvenser som de får.
Ulf Bjereld och Marie Demker har en annan syn (DN-debatt i går). De är oroliga över att människor fattar fel beslut om de får bestämma själva. Därför vill de i stället att så mycket som möjligt ska underställas beslut i politiska församlingar. På så sätt får de kontroll över människors vardagsbeslut och kan styra dessa i för dem önskvärd riktning.
Det här är ett cyniskt sätt att se på människan, och det reducerar individer till viljelösa dockor och till delar av ett kollektiv som de inte kan påverka för egen maskin.
Jag påstår inte att människan är felfri, eller i alla lägen fullt informerad. Jag anser bara att det är rimligt att individer själva har kontroll över sina egna vardagsbeslut.
Under tallen, Staffan Dopping.
Läs även andra bloggares åsikter om politik.
söndag 10 april 2011
Allt är inte politik
Jag borde skriva något om hur fel Ulf Bjereld och Marie Demker har i sin DN-debattartikel (och troligtvis även i sin kommande bok).
Om hur de reducerar människor till viljelösa offer, delar av ett kollektiv som aldrig skulle klara sig själva om inte godhjärtade personer ägnade sig åt "politik" till fromma för alla.
Om deras förakt för gemene mans intressen och vilja att engagera sig i det de själva är intresserade av (i stället för att sitta på partimöten i källarlokaler).
Men jag orkar inte.
TB, AC.
Läs även andra bloggares åsikter om politik.
Om hur de reducerar människor till viljelösa offer, delar av ett kollektiv som aldrig skulle klara sig själva om inte godhjärtade personer ägnade sig åt "politik" till fromma för alla.
Om deras förakt för gemene mans intressen och vilja att engagera sig i det de själva är intresserade av (i stället för att sitta på partimöten i källarlokaler).
Men jag orkar inte.
TB, AC.
Läs även andra bloggares åsikter om politik.
lördag 9 april 2011
Dagens länkar (från Konservativa tankar)
"Samhället ska inte vara ett hov som går ner på knä för varje förorättad människa"; DN, SvD1, SvD2.
DN levererar det bästa jag läst om tågpolitiken på länge.
De biologiska skillnaderna mellan höger- respektive vänsterorienterade människor verkar populärt att forska på just nu (du som läser det här har troligtvis en något större amygdala än genomsnittet).
Det händer grejer på tidningen Världen Idag. Det återstår att se om förändringarna blir till det bättre eller till det sämre.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, konservatism.
DN levererar det bästa jag läst om tågpolitiken på länge.
De biologiska skillnaderna mellan höger- respektive vänsterorienterade människor verkar populärt att forska på just nu (du som läser det här har troligtvis en något större amygdala än genomsnittet).
Det händer grejer på tidningen Världen Idag. Det återstår att se om förändringarna blir till det bättre eller till det sämre.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, konservatism.
fredag 8 april 2011
Dagens länkar (från Konservativa tankar)
En av de mer flitiga kommentatorerna här på min blogg, Purpendicular, har startat en egen blogg. Den under Under Tallen och bör läggas in i RSS-läsaren (eller följas på annat sätt).
Aftonbladet har synpunkter på "ociviliserade" republikaner.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, blogg, länkar.
Aftonbladet har synpunkter på "ociviliserade" republikaner.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, blogg, länkar.
Det är biologin dumbom
Utöver att jag tycker att Carlos Rojas har fel angående barns behov av två föräldrar så missar han en väsentlig sak. Män kan inte skaffa barn på egen hand.
Adoptionsreglerna (även om jag tycker att internationell adoption är ett tveksamt instrument och i mångt och mycket påminner om människohandel) bör därför även fortsatt vara tydliga med att det är önskvärt att den som vill adoptera lever i en stabil parrelation.
Det bör således vara lika svårt, för män som kvinnor, att adoptera om de är ensamstående.
Läs även andra bloggares åsikter om adoption, insemination, familj, samlevnad, politik.
Adoptionsreglerna (även om jag tycker att internationell adoption är ett tveksamt instrument och i mångt och mycket påminner om människohandel) bör därför även fortsatt vara tydliga med att det är önskvärt att den som vill adoptera lever i en stabil parrelation.
Det bör således vara lika svårt, för män som kvinnor, att adoptera om de är ensamstående.
Läs även andra bloggares åsikter om adoption, insemination, familj, samlevnad, politik.
torsdag 7 april 2011
Dagens länkar (från Konservativa tankar)
Är ett boktips.
Timbro har just släppt Zetterberg - texter i urval, av Hans L Zetterberg.
En idéhistorisk välgärning skulle jag säga.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, konservatism, idédebatt, politik.
Timbro har just släppt Zetterberg - texter i urval, av Hans L Zetterberg.
En idéhistorisk välgärning skulle jag säga.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, konservatism, idédebatt, politik.
Barns rätt till föräldrar, inte tvärtom
I går röstade Sveriges riksdag om rätten för ensamstående kvinnor att genomgå insemination. Ensamstående kvinnor, till skillnad från gifta eller sammanboende par (heterosexuella eller lesbiska) har i dagsläget inte den möjligheten. De kommer inte heller ha det framöver eftersom riksdagen röstade nej.
Är det här ett stort problem? För en enskild individ kan det självklart vara det. Debatten i frågan kretsar också kring människors rätt att göra som de själva vill. Med sina liv och sina kroppar.
Väldigt lite av debatten handlar däremot om det som kanske borde vara mer aktuellt, nämligen barnets rätt. Att skaffa barn är självklart inte en mänsklig rättighet. Barn har dock i största möjliga mån rätt till sina föräldrar.
Så vad leder det mig till för ståndpunkt?
Människans rätt att bestämma över sig själv säger mig att folk har rätt att göra som de vill, även inseminera sig om man vill det. Betyder det att jag tycker att det är önskvärt? Nej.
Huvudfrågan för mig blir emellertid den ekonomiska. Ska det offentliga bekosta någons drömmar om barn, oavsett familjekonstelation?
Jag tycker inte det. Människors drömmar om att föröka sig bör rimligtvis bekostas av dem själva. Barnlöshet må vara tråkigt om man verkligen vill ha barn men det är inte ett medicinskt tillstånd som kräver behandling på samma sätt som en sjukdom.
Därför borde man börja med att ta bort sjukdomsklassningen på ofrivillig barnlöshet. På så sätt kommer man även undan diskussionen om huruvida inseminering bara är till för vissa.
Får alla betala så är det upp till dem själva.
Det betyder visserligen inte att jag trots den ekonomiska aspekten tycker att det är optimalt, eller ens önskvärt, att ensamstående skaffar barn på egen hand. Som Alice Teodorescu skriver på ledarplats i Barometern:
Men det finns också andra perspektiv. Man behöver inte vara kristdemokrat för att vara av uppfattningen att ett barn sannolikt mår bäst av att ha två föräldrar, dels av praktiska skäl men också av skäl som relaterar mer till behovet av förebilder, av bägge kön. Hade så inte varit fallet hade naturen nog ordnat så att också människor, i likhet med vissa djurarter, kunde befrukta sig själva.
Motståndarna till att bevara dagens ordning brukar hävda att det viktigaste är att barnet är älskat och välomhändertaget. Givetvis är det så, en vettig förälder är alltid bättre än två ovettiga. Det är dock inte detta frågan handlar om.
Man kan också invända med att många barn redan i dag i praktiken växer upp med en ensamstående mamma. Men det är ändå inte samma sak. Risken att bli ensamstående efter en relation finns i allra högsta grad, men det är inte detsamma som ensamståendet är en initial premiss när beslutet om insemination läggs till i ekvationen.
Barn har rätt till sina föräldrar, det omvända är på intet sätt en självklarhet. En vuxen individ väljer att bli förälder, ett barn väljer inte att födas. Många skilsmässobarn kan vittna om sorgen att växa upp i en familj utan kontakt med fadern, varför tvinga ett barn till detta trauma från start?
Så ja, människor bör få inseminera sig själva om de vill det. Jag tycker dock inte att det offentliga ska behöva vara med och betala, och jag tror inte att situationen som sådan blir bra för barnet ifråga.
AB1, AF, SyD, AB2, SvD1, SvD2.
Läs även andra bloggares åsikter om familj, samlevnad, välfärd, äktenskap, insemination.
Är det här ett stort problem? För en enskild individ kan det självklart vara det. Debatten i frågan kretsar också kring människors rätt att göra som de själva vill. Med sina liv och sina kroppar.
Väldigt lite av debatten handlar däremot om det som kanske borde vara mer aktuellt, nämligen barnets rätt. Att skaffa barn är självklart inte en mänsklig rättighet. Barn har dock i största möjliga mån rätt till sina föräldrar.
Så vad leder det mig till för ståndpunkt?
Människans rätt att bestämma över sig själv säger mig att folk har rätt att göra som de vill, även inseminera sig om man vill det. Betyder det att jag tycker att det är önskvärt? Nej.
Huvudfrågan för mig blir emellertid den ekonomiska. Ska det offentliga bekosta någons drömmar om barn, oavsett familjekonstelation?
Jag tycker inte det. Människors drömmar om att föröka sig bör rimligtvis bekostas av dem själva. Barnlöshet må vara tråkigt om man verkligen vill ha barn men det är inte ett medicinskt tillstånd som kräver behandling på samma sätt som en sjukdom.
Därför borde man börja med att ta bort sjukdomsklassningen på ofrivillig barnlöshet. På så sätt kommer man även undan diskussionen om huruvida inseminering bara är till för vissa.
Får alla betala så är det upp till dem själva.
Det betyder visserligen inte att jag trots den ekonomiska aspekten tycker att det är optimalt, eller ens önskvärt, att ensamstående skaffar barn på egen hand. Som Alice Teodorescu skriver på ledarplats i Barometern:
Men det finns också andra perspektiv. Man behöver inte vara kristdemokrat för att vara av uppfattningen att ett barn sannolikt mår bäst av att ha två föräldrar, dels av praktiska skäl men också av skäl som relaterar mer till behovet av förebilder, av bägge kön. Hade så inte varit fallet hade naturen nog ordnat så att också människor, i likhet med vissa djurarter, kunde befrukta sig själva.
Motståndarna till att bevara dagens ordning brukar hävda att det viktigaste är att barnet är älskat och välomhändertaget. Givetvis är det så, en vettig förälder är alltid bättre än två ovettiga. Det är dock inte detta frågan handlar om.
Man kan också invända med att många barn redan i dag i praktiken växer upp med en ensamstående mamma. Men det är ändå inte samma sak. Risken att bli ensamstående efter en relation finns i allra högsta grad, men det är inte detsamma som ensamståendet är en initial premiss när beslutet om insemination läggs till i ekvationen.
Barn har rätt till sina föräldrar, det omvända är på intet sätt en självklarhet. En vuxen individ väljer att bli förälder, ett barn väljer inte att födas. Många skilsmässobarn kan vittna om sorgen att växa upp i en familj utan kontakt med fadern, varför tvinga ett barn till detta trauma från start?
Så ja, människor bör få inseminera sig själva om de vill det. Jag tycker dock inte att det offentliga ska behöva vara med och betala, och jag tror inte att situationen som sådan blir bra för barnet ifråga.
AB1, AF, SyD, AB2, SvD1, SvD2.
Läs även andra bloggares åsikter om familj, samlevnad, välfärd, äktenskap, insemination.
onsdag 6 april 2011
Historielösa sedlar
Historielösheten är total när riksbanken presenterar nya sedelmotiv. Överskattade 1900-talspersonligheter verkar ha varit ledmotivet (jag gillar dock Evert Taube men han platsar ändå inte på en sedel).
Kanske dags att helt gå över till kortbetalning?
Uppdatering: En av mina kollegor blev sur på att jag bara klagade och inte kom med egna förslag på motkandidater. So here it goes:
Valfri kung sedan Gustav Vasa.
SR, DI, Exp1, Exp2, AB, DN1, DN2, SvD1, SvD2, SVT.
RF, LE.
Läs även andra bloggares åsikter om historia, Kungligheter.
Kanske dags att helt gå över till kortbetalning?
Uppdatering: En av mina kollegor blev sur på att jag bara klagade och inte kom med egna förslag på motkandidater. So here it goes:
Valfri kung sedan Gustav Vasa.
SR, DI, Exp1, Exp2, AB, DN1, DN2, SvD1, SvD2, SVT.
RF, LE.
Läs även andra bloggares åsikter om historia, Kungligheter.
Zaremba pekar på den nakna kejsaren
Zaremba har verkligen gjort en stor gärning med sina två DN-artiklar om den svenska skolan (här och här). Han pekar med all tydlighet på ett skolväsende som i vissa delar befinner sig i fritt fall där lärare inte får vara lärare, elever inte får vara elever och undervisning inte längre får vara undervisning.
Pedagogik i svensk skola handlar inte längre om kunskapsförmedling utan om någon form av diffus förvaring med "kunskapsinhämtning" på schemat. Ett fenomen ivrigt påhejat av diverse övervintrade pedagoger vars största skräck verkar vara katederundervisning.
Lösningen är dock inte, som vissa tror, att svensk skola måste återförstatligas. Lösningen ligger mycket närmare (och pekas ut av DN på ledarplats i dag); låt lärare vara lärare.
AT.
Läs även andra bloggares åsikter om skola, politik, utbildning, sverige.
Pedagogik i svensk skola handlar inte längre om kunskapsförmedling utan om någon form av diffus förvaring med "kunskapsinhämtning" på schemat. Ett fenomen ivrigt påhejat av diverse övervintrade pedagoger vars största skräck verkar vara katederundervisning.
Lösningen är dock inte, som vissa tror, att svensk skola måste återförstatligas. Lösningen ligger mycket närmare (och pekas ut av DN på ledarplats i dag); låt lärare vara lärare.
AT.
Läs även andra bloggares åsikter om skola, politik, utbildning, sverige.
tisdag 5 april 2011
Dagens länkar (från Konservativa tankar)
En lista över de 100 främsta konservativa bloggarna i Storbritannien.
Richard Goldstones egna ord kring Goldstonerapporten.
Den svenska skattekvoten är nu på samma nivå som 1974.
...och sänkta skatter har minskat barnfattigdomen.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, blogg, bloggar, Ekonomi, Israel, skattetryck.
Richard Goldstones egna ord kring Goldstonerapporten.
Den svenska skattekvoten är nu på samma nivå som 1974.
...och sänkta skatter har minskat barnfattigdomen.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, blogg, bloggar, Ekonomi, Israel, skattetryck.
Vårkänslor
Det känns nästan lite vårlikt i dag. I alla fall här i Stockholm.
Vad passar då bättre än En vänlig grönskas rika dräkt?
Vad passar då bättre än En vänlig grönskas rika dräkt?
måndag 4 april 2011
Dagens länkar (från Konservativa tankar)
Stefan Olsson skriver om normkritik i Smålandsposten.
Rickard Goldstone har tagit tillbaka en hel del av det han skriv i sin rapport om Israel. Det har ni inte läst om i svensk press.
Varför är det ok med hångel på tunnelbanan men inte med reklamaffischer på stan? Malin Siwe reder ut.
"Möjligheten till lönekarriär är viktigare än ingångslönen" skriver Sydsvenska Dagbladet.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, Israel, moral, Ekonomi.
Rickard Goldstone har tagit tillbaka en hel del av det han skriv i sin rapport om Israel. Det har ni inte läst om i svensk press.
Varför är det ok med hångel på tunnelbanan men inte med reklamaffischer på stan? Malin Siwe reder ut.
"Möjligheten till lönekarriär är viktigare än ingångslönen" skriver Sydsvenska Dagbladet.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, Israel, moral, Ekonomi.
Miljöpartister och härskartekniker
I går hade jag en flera timmar lång twitterdebatt med två personer från Supermiljöbloggen. Det hela började med att de blev upprörda över att jag kallade mig för klimatskeptiker. Det resulterade i ett förhör där jag fick stå till svars för mina åsikter.
Det användes även ett par ganska osnygga knep som de flesta vänstermänniskor skulle kalla för härskartekniker om de utsattes för dem själva. Påförande av skuld och skam var nog det främsta målet. Man försökte även få mig att skämmas för mina åsikter inför min arbetsgivare.
Att det var fritt fram att använda dessa tekniker gentemot mig var dock tämligen uppenbart. Och dessutom symptomatiskt för miljö/klimatdebatten som helhet. Den som inte håller med om konsensus ska hängas ut och helst förnedras.
Så vad var det då vi diskuterade? Jo, huruvida världens varmare klimat är en konsekvens av mänsklig påverkan. Och det kanske den är. Jag vet inte. Inte du heller gissar jag?
Jag tror dock att det finns naturliga orsaker till att världen blir varmare. Särskilt med tanke på att temperaturen i världen har gått upp och ner i cykler genom världshistorien. Att då slå fast att den innevarande temperaturökning till största del är påverkan av människan känns som en överanalysering. Det betyder dock inte att det är fel.
Det jag framför allt är jag skeptisk mot är därför inte debatten kring huruvida temperaturen ökar eller inte, utan de många "lösningar" som klimatdebattörer för fram. De förutsätter nämligen att det skulle vara ett oövervinneligt problem för människan att jorden blir några grader varmare.
Den har uppenbarligen varit det tidigare, utan att jorden har gått under (vi har till exempel kunnat odla vindruvor här i norden tidigare, utan problem). Vi har i dagsläget dessutom långt mycket bättre möjligheter att parera eventuella problem som kan uppstå i världen. Detta tack vare den globalisering som klimatalarmister så innerligt verkar hata.
Människan är anpassningsbar till naturen. Och det finns i många fall goda ekonomiska skäl att förändra vårt sätt att leva. Om oljan till exempel skulle ta slut nån gång så underlättar det om det finns ett alternativ.
Att från det dra slutsatsen att hela världen måste lägga om sitt sätt att leva, just nu, är dock steget ganska långt. I alla fall i min värld.
Jag förnekar således inte att världen blir varmare, jag vänder mig däremot de svulstiga lösningar som många för fram. De andas nämligen allt som oftast socialism och bygger på kollektiva lösningar, samt en idé om att det kanske inte är önskvärt att dagens utvecklingsländer får ta del av samma utveckling som västvärlden har genomgått.
Men som sagt, genom ekonomisk utveckling och globalisering kan vi anpassa oss till eventuella förändringar som äger rum i världen. Vi har gjort det historiskt, vi gör det hela tiden och vi kommer göra det i framtiden.
Socialistiska storvulna planer är därför inte lösningen. Det är tack vare sådana som Aralsjön inte längre är världens fjärde största insjö (för att ta ett exempel).
I stället bör man, som Björn Lomborg föreslår, satsa pengar på mer konkreta och direkta åtgärder i världen. Att människor i Afrika dör av lungsjukdomar orsakade av vedeldning inomhus är till exempel är större problem än att Sverige är en halv grad varmare nu än för 100 år sedan.
Att genomföra åtgärder som hjälper mot ovanstående ger dessutom direkt utdelning och det går att se vad pengarna har gått till. De globala insatser som andra förespråkar riskerar att leda till att man lägger stora pengar på sådant som sedan visar sig vara verkningslöst.
Vi vet nämligen inte vad som kommer att hända i framtiden. Vilka upptäcker som kommer att göras eller vilka uppfinningar som kommer att skapas. Därför är det extremt vanskligt att satsa enorma summor på något som egentligen bara är gissningar.
Men hey, that's my two cents. Man får gärna försöka övertyga mig om motsatsen.
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, Miljöpartiet, klimatalarmism, politik.
Det användes även ett par ganska osnygga knep som de flesta vänstermänniskor skulle kalla för härskartekniker om de utsattes för dem själva. Påförande av skuld och skam var nog det främsta målet. Man försökte även få mig att skämmas för mina åsikter inför min arbetsgivare.
Att det var fritt fram att använda dessa tekniker gentemot mig var dock tämligen uppenbart. Och dessutom symptomatiskt för miljö/klimatdebatten som helhet. Den som inte håller med om konsensus ska hängas ut och helst förnedras.
Så vad var det då vi diskuterade? Jo, huruvida världens varmare klimat är en konsekvens av mänsklig påverkan. Och det kanske den är. Jag vet inte. Inte du heller gissar jag?
Jag tror dock att det finns naturliga orsaker till att världen blir varmare. Särskilt med tanke på att temperaturen i världen har gått upp och ner i cykler genom världshistorien. Att då slå fast att den innevarande temperaturökning till största del är påverkan av människan känns som en överanalysering. Det betyder dock inte att det är fel.
Det jag framför allt är jag skeptisk mot är därför inte debatten kring huruvida temperaturen ökar eller inte, utan de många "lösningar" som klimatdebattörer för fram. De förutsätter nämligen att det skulle vara ett oövervinneligt problem för människan att jorden blir några grader varmare.
Den har uppenbarligen varit det tidigare, utan att jorden har gått under (vi har till exempel kunnat odla vindruvor här i norden tidigare, utan problem). Vi har i dagsläget dessutom långt mycket bättre möjligheter att parera eventuella problem som kan uppstå i världen. Detta tack vare den globalisering som klimatalarmister så innerligt verkar hata.
Människan är anpassningsbar till naturen. Och det finns i många fall goda ekonomiska skäl att förändra vårt sätt att leva. Om oljan till exempel skulle ta slut nån gång så underlättar det om det finns ett alternativ.
Att från det dra slutsatsen att hela världen måste lägga om sitt sätt att leva, just nu, är dock steget ganska långt. I alla fall i min värld.
Jag förnekar således inte att världen blir varmare, jag vänder mig däremot de svulstiga lösningar som många för fram. De andas nämligen allt som oftast socialism och bygger på kollektiva lösningar, samt en idé om att det kanske inte är önskvärt att dagens utvecklingsländer får ta del av samma utveckling som västvärlden har genomgått.
Men som sagt, genom ekonomisk utveckling och globalisering kan vi anpassa oss till eventuella förändringar som äger rum i världen. Vi har gjort det historiskt, vi gör det hela tiden och vi kommer göra det i framtiden.
Socialistiska storvulna planer är därför inte lösningen. Det är tack vare sådana som Aralsjön inte längre är världens fjärde största insjö (för att ta ett exempel).
I stället bör man, som Björn Lomborg föreslår, satsa pengar på mer konkreta och direkta åtgärder i världen. Att människor i Afrika dör av lungsjukdomar orsakade av vedeldning inomhus är till exempel är större problem än att Sverige är en halv grad varmare nu än för 100 år sedan.
Att genomföra åtgärder som hjälper mot ovanstående ger dessutom direkt utdelning och det går att se vad pengarna har gått till. De globala insatser som andra förespråkar riskerar att leda till att man lägger stora pengar på sådant som sedan visar sig vara verkningslöst.
Vi vet nämligen inte vad som kommer att hända i framtiden. Vilka upptäcker som kommer att göras eller vilka uppfinningar som kommer att skapas. Därför är det extremt vanskligt att satsa enorma summor på något som egentligen bara är gissningar.
Men hey, that's my two cents. Man får gärna försöka övertyga mig om motsatsen.
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, Miljöpartiet, klimatalarmism, politik.
söndag 3 april 2011
Dagens länkar (från Konservativa tankar)
DN-ledare om varför utvecklingen av den svenska sjukförsäkringen inte får gå bakåt.
Maciej Zaremba om en skrämmande hantering av en svensk skola.
Henrik L Barvå om varför vi har Thatcher och Reagan att tacka... ja, för det mesta.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, usa, socialförsäkringar, skola.
Maciej Zaremba om en skrämmande hantering av en svensk skola.
Henrik L Barvå om varför vi har Thatcher och Reagan att tacka... ja, för det mesta.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, usa, socialförsäkringar, skola.
fredag 1 april 2011
Dagens länkar (från Konservativa tankar)
Lång sammanställning över hur svensk media vinklar sin nyhetsrapportering när det gäller USA i allmänhet och det republikanska partiet i synnerhet.
Malin Siwe skriver om kommunpolitiker som är dåliga på att prioritera.
Professor Ingemar Nordin ger svar på tal mot anklagelser om att gå både tobaks- och oljeindustrins ärenden.
Trevlig helg!
Läs även andra bloggares åsikter om länkar, nyheter, bloggar, miljö, usa, Ekonomi.
Malin Siwe skriver om kommunpolitiker som är dåliga på att prioritera.
Professor Ingemar Nordin ger svar på tal mot anklagelser om att gå både tobaks- och oljeindustrins ärenden.
Trevlig helg!
Läs även andra bloggares åsikter om länkar, nyheter, bloggar, miljö, usa, Ekonomi.
Att vara sjukskriven påverkar din ekonomi
Att 64 procent av respondenterna i TCO:s undersökning (det står om den i DN:s pappersversion, ej på nätet) inte tror att de kommer få adekvat hjälp och behandling via sjukförsäkringen är ett problem (även om det säger mer om förväntningar än hur det faktiskt ser ut).
Att 61 procent inte tror att de kommer kunna upprätthålla samma ekonomiska standard vid sjukdom är det inte. Det ligger nämligen i sakens natur att den ekonomiska standarden blir lägre om man får ut mindre pengar än i vanliga fall.
Ska man vara krass så är de ca 30 procent som inte tror att deras ekonomi kommer att förändras ett större problem, i alla fall på individnivå. För dem riskerar chocken att bli desto större.
Jag tror dock att de flesta, från höger till vänster, inser att ersättningsnivåer i paritet med ens inkomst kommer försvåra återinträdet på arbetsmarknaden. Det måste således finnas en ekonomisk skillnad mellan att jobba och att inte göra det.
SvD, TB.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukskrivningar, socialförsäkringar.
Att 61 procent inte tror att de kommer kunna upprätthålla samma ekonomiska standard vid sjukdom är det inte. Det ligger nämligen i sakens natur att den ekonomiska standarden blir lägre om man får ut mindre pengar än i vanliga fall.
Ska man vara krass så är de ca 30 procent som inte tror att deras ekonomi kommer att förändras ett större problem, i alla fall på individnivå. För dem riskerar chocken att bli desto större.
Jag tror dock att de flesta, från höger till vänster, inser att ersättningsnivåer i paritet med ens inkomst kommer försvåra återinträdet på arbetsmarknaden. Det måste således finnas en ekonomisk skillnad mellan att jobba och att inte göra det.
SvD, TB.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukskrivningar, socialförsäkringar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)