Man undrar ju om dagens DN-debatt var planerad sedan tidigare, eller om den faktisk är ett försök att krishantera en jobbig situation för Socialdemokraterna?
För deras egen skull hoppas jag att den var planerad sedan tidigare. Om inte så är det nog dags för S att ta sig en riktig funderare på hur de ska agera för att nå ut i framtiden.
Jag tror att Östros saknar sin gamla pressekreterare Dan Svanell just nu.
DN, SVD1, SVD2, SVD3, Exp, PA, JI, HT, TB, FK, DE.
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, politik.
fredag 12 november 2010
torsdag 11 november 2010
Blogglistor
Jag har tidigare skrivit om att jag finns med på Politometerns lista över moderata bloggar. Nu har jag äntligen lagt till mig till Bloggtoppen och BlogToplist också.
Ska bli spännande att se hur det utvecklar sig. Jag inser dock att jag borde ha gjort det här mycket tidigare. Särskilt då Google Analytics som jag använt under nästan hela tiden som jag haft bloggen bara visar statistik 30 dagar tillbaka. På BlogToplist kan man nämligen se det totala antalet besökare och det hade varit lite roligt att veta.
BlogToplist verkar vara bäst och det finns nu en liten widget i högerfältet kan man kan se på vilken plats jag ligger den här veckan. I kategorin politik i alla fall.
Läs även andra bloggares åsikter om blogglistor, bloggtoppen, blogtoplist.
Ska bli spännande att se hur det utvecklar sig. Jag inser dock att jag borde ha gjort det här mycket tidigare. Särskilt då Google Analytics som jag använt under nästan hela tiden som jag haft bloggen bara visar statistik 30 dagar tillbaka. På BlogToplist kan man nämligen se det totala antalet besökare och det hade varit lite roligt att veta.
BlogToplist verkar vara bäst och det finns nu en liten widget i högerfältet kan man kan se på vilken plats jag ligger den här veckan. I kategorin politik i alla fall.
Läs även andra bloggares åsikter om blogglistor, bloggtoppen, blogtoplist.
Sjukvården och socialförsäkringarna
Hanne Kjöller skriver i dag om vad som nog är att betrakta som hennes favoritämne, svensk sjukvård.
Precis som på alla andra områden så är det svårt att mäta vad man bör uppnå för att en tjänst ska anses vara av god kvalitet. Innan mätsystem sätter sig är det därför enkelt att börja med att mäta sådant som är lätt att se, till exempel vårdbesök. Nu har det visat sig väldigt framgångsrikt och fler kommer fram till den vård de behöver.
Det är dock viktigt att fortsätta att utveckla mätinstrumenten och precis som Hanne skriver så tror jag att man ska försöka fokusera på dem som behöver tyngre och mer avancerad vård, det är nämligen dem som vården främst ska vara till för.
Förebyggande hälsoarbete ligger till stor del på den enskilda individen, och enklare åkommor behöver man faktiskt sällan uppsöka läkare för. Ofta räcker det med att ringa vårdupplysningen eller gå till ett apotek.
Om vi vill kunna erbjuda den bästa vården till dem som bäst behöver den som måste vi lära oss att fokusera våra insatser, samt även skapa ett samhälle där människor i större utsträckning arbetar. Det är därför glädjande att se att allt fler svenskar kan tänka sig att fortsätta att jobba efter 65. Svensk ekonomi behöver det och på individnivå tror jag att det är jätteviktigt att man fortsätter vara aktiv och en del av en arbetsgemenskap.
Ett faktum som socialförsäkringsminister Ulf Kristersson också är medveten om. I hans fall handlar det dock om att människor ska få känna sig delaktiga under den tid som normalt är att betrakta som den yrkesverksamma delen av livet.
Och då var vi tillbaka till vården av dem som verkligen behöver den. Låt sjukvården fokusera på dem som verkligen behöver sjukvård, omsorg och rehabilitering. Och låt individen själv (kanske tillsammans med företagshälsovård och liknande) ta ansvar för hälsofrämjande insatser.
Tidningar: DN1, DN2, DN3, DI, SVD1, SVD2, Exp, AB.
Bloggar: F&J, Kaela, Kent Persson.
Läs även andra bloggares åsikter om sjukskrivningar, sjukvård, politik, socialförsäkringar, Ulf Kristersson.
Precis som på alla andra områden så är det svårt att mäta vad man bör uppnå för att en tjänst ska anses vara av god kvalitet. Innan mätsystem sätter sig är det därför enkelt att börja med att mäta sådant som är lätt att se, till exempel vårdbesök. Nu har det visat sig väldigt framgångsrikt och fler kommer fram till den vård de behöver.
Det är dock viktigt att fortsätta att utveckla mätinstrumenten och precis som Hanne skriver så tror jag att man ska försöka fokusera på dem som behöver tyngre och mer avancerad vård, det är nämligen dem som vården främst ska vara till för.
Förebyggande hälsoarbete ligger till stor del på den enskilda individen, och enklare åkommor behöver man faktiskt sällan uppsöka läkare för. Ofta räcker det med att ringa vårdupplysningen eller gå till ett apotek.
Om vi vill kunna erbjuda den bästa vården till dem som bäst behöver den som måste vi lära oss att fokusera våra insatser, samt även skapa ett samhälle där människor i större utsträckning arbetar. Det är därför glädjande att se att allt fler svenskar kan tänka sig att fortsätta att jobba efter 65. Svensk ekonomi behöver det och på individnivå tror jag att det är jätteviktigt att man fortsätter vara aktiv och en del av en arbetsgemenskap.
Ett faktum som socialförsäkringsminister Ulf Kristersson också är medveten om. I hans fall handlar det dock om att människor ska få känna sig delaktiga under den tid som normalt är att betrakta som den yrkesverksamma delen av livet.
Och då var vi tillbaka till vården av dem som verkligen behöver den. Låt sjukvården fokusera på dem som verkligen behöver sjukvård, omsorg och rehabilitering. Och låt individen själv (kanske tillsammans med företagshälsovård och liknande) ta ansvar för hälsofrämjande insatser.
Tidningar: DN1, DN2, DN3, DI, SVD1, SVD2, Exp, AB.
Bloggar: F&J, Kaela, Kent Persson.
Läs även andra bloggares åsikter om sjukskrivningar, sjukvård, politik, socialförsäkringar, Ulf Kristersson.
onsdag 10 november 2010
S och världsbilden
Inte konstigt att det gick som det gick för Socialdemokraterna i valet; de visste tydligen inte hur Sverige ser ut.
Man undrar om Håkan Juholt vet det?
DN, AB, Exp, Peter Andersson, Thomas Böhlmark, Högbergs tankar, Kent Persson, Robert Noord, Ekonomisten.
Läs även andra bloggares åsikter om val2010, socialdemokraterna, politik.
Man undrar om Håkan Juholt vet det?
DN, AB, Exp, Peter Andersson, Thomas Böhlmark, Högbergs tankar, Kent Persson, Robert Noord, Ekonomisten.
Läs även andra bloggares åsikter om val2010, socialdemokraterna, politik.
tisdag 9 november 2010
PMA (Positive Mental Attitude)
I dag skriver den socialdemokratiske (men ofta ganska sansade) bloggaren Erik Laakso om hur illa han tycker om fenomenet Positivt tänkande. Jag tänker inte bli långrandig i mitt svaromål men jag tänkte ändå passa på att konstatera att jag inte håller med honom, eller Storasyster i vassen som han hänvisar till, i deras analys av vad det innebär att tänka positivt, eller att ha en Positive Mental Attitude (PMA) som man ofta säger i USA.
Jag är nämligen övertygad om att vi människor i stor utsträckning (dock inte fullt ut, det tror jag att få människor faktiskt tror) kan påverka hur vi mår. Genom förhållningssätt, och genom hur vi tänker.
Det handlar inte, som Erik skriver, "att det är ditt eget fel om du inte förstått att det är en bra dag". För mig handlar det om att sätta in saker i rätt perspektiv. Saker och ting är nämligen sällan så viktiga att det är värt kraft och energi att älta/tänka/begrunda/förbanna längre än en extremt kort stund. Om alls.
Saker och ting händer i livet. I slutändan handlar det dock visst om att faktiskt vara glad för att man lever, något som Erik inte verkar anse vara skäl nog.
Det är det dock i min värld, och jag är glad över att jag lever, varje dag. Att låta sorg/ilska/besvikelse ta överhanden gagnar inte någon utan bryter ner och förstör.
Därför kan man förändra hur man mår genom tanke och förhållningssätt. Det betyder inte att det är lätt, men det går.
Läs även andra bloggares åsikter om PMA, Erik Laakso, Uppstuds, positivt tänkande
Jag är nämligen övertygad om att vi människor i stor utsträckning (dock inte fullt ut, det tror jag att få människor faktiskt tror) kan påverka hur vi mår. Genom förhållningssätt, och genom hur vi tänker.
Det handlar inte, som Erik skriver, "att det är ditt eget fel om du inte förstått att det är en bra dag". För mig handlar det om att sätta in saker i rätt perspektiv. Saker och ting är nämligen sällan så viktiga att det är värt kraft och energi att älta/tänka/begrunda/förbanna längre än en extremt kort stund. Om alls.
Saker och ting händer i livet. I slutändan handlar det dock visst om att faktiskt vara glad för att man lever, något som Erik inte verkar anse vara skäl nog.
Det är det dock i min värld, och jag är glad över att jag lever, varje dag. Att låta sorg/ilska/besvikelse ta överhanden gagnar inte någon utan bryter ner och förstör.
Därför kan man förändra hur man mår genom tanke och förhållningssätt. Det betyder inte att det är lätt, men det går.
Läs även andra bloggares åsikter om PMA, Erik Laakso, Uppstuds, positivt tänkande
fredag 5 november 2010
Medvetna misstolkningar
Alliansfritt Sverige verkar just nu ha väldigt roligt åt att CUF:s ordförande Magnus Andersson skrivit att även Sverige behöver en Tea Partyrörelse.
Att de helt missar att Magnus poäng är att det behövs fler ingångar till politiken verkar inte bekymra dem.
Vänstern brukar ju rent allmänt efterfråga ett större politiskt engagemang från medborgarna, men det gäller tydligen inte i dag.
Vad gör man inte för att få misstolka lite.
Läs även andra bloggares åsikter om CUF, Alliansfritt, politik, Tea Party.
Att de helt missar att Magnus poäng är att det behövs fler ingångar till politiken verkar inte bekymra dem.
Vänstern brukar ju rent allmänt efterfråga ett större politiskt engagemang från medborgarna, men det gäller tydligen inte i dag.
Vad gör man inte för att få misstolka lite.
Läs även andra bloggares åsikter om CUF, Alliansfritt, politik, Tea Party.
torsdag 4 november 2010
Sveriges utveckling mot ett mer borgerligt land
I dag har Nils Karlsson från Ratio en helt fenomenal artikel på DN-debatt. Den handlar om den svenska politiska och ekonomiska utvecklingen under de senaste 25 åren och hur den varit ett utfall av politisk pragmatism, främst från Socialdemokraternas sida, men också från borgerligheten. Även om de senare varit mer ideologiskt drivna.
Den stora "nyheten" som Nils för fram är det faktum att merparten av de liberaliseringar som genomförts i Sverige sedan 80-talet faktiskt genomförts av Socialdemokraterna. Dock inte av ideologisk övertygelse utan av pragmatiska skäl. Man har dock inte ändrat något i sin politiska retorik, vilket torde vara anledningen till att den här, trots allt närliggande, händelseutvecklingen inte är så känd för gemene man. Socialdemokraterna har fortsatt att tala på samma sätt, och använda samma argument mot avregleringar och liberaliseringar, samtidigt som man med andra handen gjort Sverige mer borgerligt.
Nils Karlsson skriver:
Skiftet förklaras i huvudsak av omvärldsförändringar och den tidigare modellens misslyckanden. För allt fler, oavsett partitillhörighet, blev det efter hand uppenbart att modellen med höga skatter, statlig monopolproduktion och reglerade marknader inte levererade.
Återkommande budgetunderskott, inflation, svag tillväxt, kostnadskriser, devalveringar, arbetsmarknadskonflikter och obefintliga reallöneökningar urholkade successivt modellens legitimitet.
I en globalt konkurrensutsatt värld var den gamla svenska modellen helt enkelt inte hållbar och därmed inte heller lång-siktigt legitim. Vår hemtillverkade kris i början av 1990-talet blev den naturliga slutpunkten.
...
Faktum är att Sverige har varit ett av världens främsta reformländer i mer än två decennier. Listan med reformer är lång. I rutan här bredvid finns endast några exempel. Endast under sju av dessa 25 år har vi haft borgerliga regeringar. I övrigt har socialdemokratiska minoritetsregeringar med stöd av andra partier ansvarat för reformprocessen.
Socialdemokraterna har således fört en pragmatisk och marknadsorienterad politik i regeringsställning, utan att politiken har förankrats i en ideologisk omprövning eller nytänkande.
Retorik och faktisk politik har därför inte hängt ihop – vilket kan förklara deras kräftgång. För de borgerliga partierna däremot har pragmatism och ideologi kunnat förenas.
Socialdemokraterna har således förstått behovet av ett mer borgerligt Sverige, men samtidigt sagt sig vara emot detsamma. Något som borgar väl för en framtida utveckling mot ett än mer borgerligt Sverige. Det är trots allt "våra" idéer som de genomfört. Och vilka skulle kunna tänkas vara bättre på att fortsätta på den redan inslagna vägen än vi?
Nu måste vi bara formulera varför, vart och hur också.
Läs även andra bloggares åsikter om Ratio, socialdemokraterna, politik, Nils Karlsson, Borgerligeheten.
Anna-Stina Nordmark Nilsson på Företagarna verkar också gilla Nils artikel.
Den stora "nyheten" som Nils för fram är det faktum att merparten av de liberaliseringar som genomförts i Sverige sedan 80-talet faktiskt genomförts av Socialdemokraterna. Dock inte av ideologisk övertygelse utan av pragmatiska skäl. Man har dock inte ändrat något i sin politiska retorik, vilket torde vara anledningen till att den här, trots allt närliggande, händelseutvecklingen inte är så känd för gemene man. Socialdemokraterna har fortsatt att tala på samma sätt, och använda samma argument mot avregleringar och liberaliseringar, samtidigt som man med andra handen gjort Sverige mer borgerligt.
Nils Karlsson skriver:
Skiftet förklaras i huvudsak av omvärldsförändringar och den tidigare modellens misslyckanden. För allt fler, oavsett partitillhörighet, blev det efter hand uppenbart att modellen med höga skatter, statlig monopolproduktion och reglerade marknader inte levererade.
Återkommande budgetunderskott, inflation, svag tillväxt, kostnadskriser, devalveringar, arbetsmarknadskonflikter och obefintliga reallöneökningar urholkade successivt modellens legitimitet.
I en globalt konkurrensutsatt värld var den gamla svenska modellen helt enkelt inte hållbar och därmed inte heller lång-siktigt legitim. Vår hemtillverkade kris i början av 1990-talet blev den naturliga slutpunkten.
...
Faktum är att Sverige har varit ett av världens främsta reformländer i mer än två decennier. Listan med reformer är lång. I rutan här bredvid finns endast några exempel. Endast under sju av dessa 25 år har vi haft borgerliga regeringar. I övrigt har socialdemokratiska minoritetsregeringar med stöd av andra partier ansvarat för reformprocessen.
Socialdemokraterna har således fört en pragmatisk och marknadsorienterad politik i regeringsställning, utan att politiken har förankrats i en ideologisk omprövning eller nytänkande.
Retorik och faktisk politik har därför inte hängt ihop – vilket kan förklara deras kräftgång. För de borgerliga partierna däremot har pragmatism och ideologi kunnat förenas.
Socialdemokraterna har således förstått behovet av ett mer borgerligt Sverige, men samtidigt sagt sig vara emot detsamma. Något som borgar väl för en framtida utveckling mot ett än mer borgerligt Sverige. Det är trots allt "våra" idéer som de genomfört. Och vilka skulle kunna tänkas vara bättre på att fortsätta på den redan inslagna vägen än vi?
Nu måste vi bara formulera varför, vart och hur också.
Läs även andra bloggares åsikter om Ratio, socialdemokraterna, politik, Nils Karlsson, Borgerligeheten.
Anna-Stina Nordmark Nilsson på Företagarna verkar också gilla Nils artikel.
onsdag 3 november 2010
Republikansk framgång i USA
Precis som opinionsundersökningarna förutspådde så gick Republikanerna i USA framåt i går. Man får majoritet i Representanthuset, men man kvarstår i minoritet i Senaten.
Det ska nu blir extremt spännande att se hur President Obama kommer agera framöver. Kommer han kunna samarbeta med Representanthuset, eller kommer det bli dödläge ända fram till nästa val?
En kuriositet är att Rand Paul, son till Ron Paul, nu blir senator. Mannen som är döpt efter Ayn Rand.
Andra bloggar som också skrivit om valet:
Peter Andersson, Eric Sundström, Jonas Sjöstedt, Dick Erixon, Mathias Sundin.
Läs även andra bloggares åsikter om Ayn Rand, usa, val2010, Republikanerna, Obama.
Det ska nu blir extremt spännande att se hur President Obama kommer agera framöver. Kommer han kunna samarbeta med Representanthuset, eller kommer det bli dödläge ända fram till nästa val?
En kuriositet är att Rand Paul, son till Ron Paul, nu blir senator. Mannen som är döpt efter Ayn Rand.
Andra bloggar som också skrivit om valet:
Peter Andersson, Eric Sundström, Jonas Sjöstedt, Dick Erixon, Mathias Sundin.
Läs även andra bloggares åsikter om Ayn Rand, usa, val2010, Republikanerna, Obama.
tisdag 2 november 2010
Tea party-rörelsen och valet i USA
Ingen kan ha undgått att det är val i USA i dag. Det är ett så kallat mellanårsval och ett antal platser i representanthuset och i senaten kommer med stor sannolikhet få ny besättning. Det stora samtalsämnet är dock om demokraterna kommer förlora sin majoritet i de båda kammarna.
Läget i representanthuset verkar enligt bedömarna vara att majoriteten kommer att skifta till republikanernas fördel. I senaten verkar det dock vara mera jämt.
Att Tea party-rörelsen nåt oanade framgångar står hur som helst klart för de flesta. De dök upp strax efter presidentvalet för två år sedan och har i stor utsträckning format debatten sedan dess. Svensk media har dock inte varit särskilt intresserad, kanske för att retoriken och åsikterna är så främmande för våra svenska journalister. En av få som uttalar sig sansat är Roland Poirier Martinsson som bland annat uttalade sig i gårdagens DN.
Helt omedvetet summerar emellertid Gudmundson Tea party-rörelsens utgångspunkt i dagens SvD (i en artikel om alkoholpolitik). Han skriver nämligen:
Alla är överens om att stävja ungdomsfylleri. Även undertecknad. En ambitiös politiker vill i det läget inte verka handlingsförlamad. Något (oklart vad och med vilken effekt) måste göras. Ett förbud, en satsning – det är viktigt att ta upp kampen!
Så går skattepengarna ut i arbete. Till projekt utan mål eller resultat. Samtidigt, på grund av en allmän hälsotrend eller på att Nintendo Wii kräver mindre sprit för att bli roligt än forna tiders knivslagsmål, krökar kidsen allt mindre. Även där tillsynen minskats (som RR ger exempel på).
Var och en kan dra egna slutsatser. Men det är inte givet att lösningen alltid är mer politik. I själva verket har politik ganska mycket gemensamt med drickande. Det är inte särskilt svårt att uppfinna anledningar att ta sig ett glas. Det svåra är att veta när man ska låta bli.
Och att låta bli är just Tea party-rörelsens främsta gemensamma drag (vilket Poirier Martinsson också konstaterar). Staten ska bestämma mindre, individer och familjer ska bestämma mer. Konstigare än så är det inte.
I ett land som Sverige där alla förväntar sig att staten ska bestämma allt verkar det dock som en extremt främmande tanke.
Läs även andra bloggares åsikter om usa, politik, val2010, Roland Poirier Martinsson, Per Gudmundson.
Läget i representanthuset verkar enligt bedömarna vara att majoriteten kommer att skifta till republikanernas fördel. I senaten verkar det dock vara mera jämt.
Att Tea party-rörelsen nåt oanade framgångar står hur som helst klart för de flesta. De dök upp strax efter presidentvalet för två år sedan och har i stor utsträckning format debatten sedan dess. Svensk media har dock inte varit särskilt intresserad, kanske för att retoriken och åsikterna är så främmande för våra svenska journalister. En av få som uttalar sig sansat är Roland Poirier Martinsson som bland annat uttalade sig i gårdagens DN.
Helt omedvetet summerar emellertid Gudmundson Tea party-rörelsens utgångspunkt i dagens SvD (i en artikel om alkoholpolitik). Han skriver nämligen:
Alla är överens om att stävja ungdomsfylleri. Även undertecknad. En ambitiös politiker vill i det läget inte verka handlingsförlamad. Något (oklart vad och med vilken effekt) måste göras. Ett förbud, en satsning – det är viktigt att ta upp kampen!
Så går skattepengarna ut i arbete. Till projekt utan mål eller resultat. Samtidigt, på grund av en allmän hälsotrend eller på att Nintendo Wii kräver mindre sprit för att bli roligt än forna tiders knivslagsmål, krökar kidsen allt mindre. Även där tillsynen minskats (som RR ger exempel på).
Var och en kan dra egna slutsatser. Men det är inte givet att lösningen alltid är mer politik. I själva verket har politik ganska mycket gemensamt med drickande. Det är inte särskilt svårt att uppfinna anledningar att ta sig ett glas. Det svåra är att veta när man ska låta bli.
Och att låta bli är just Tea party-rörelsens främsta gemensamma drag (vilket Poirier Martinsson också konstaterar). Staten ska bestämma mindre, individer och familjer ska bestämma mer. Konstigare än så är det inte.
I ett land som Sverige där alla förväntar sig att staten ska bestämma allt verkar det dock som en extremt främmande tanke.
Läs även andra bloggares åsikter om usa, politik, val2010, Roland Poirier Martinsson, Per Gudmundson.
torsdag 28 oktober 2010
Mänskliga reservdelar
I SvD har det under en tid pågått en debatt om huruvida sjukvården bör tillåta livsuppehållande åtgärder i syfte att säkerställa organ till organdonation. Debatten har främst handlat om att ett antal personer och organisationer klagat på Socialminister Göran Hägglunds ställning i frågan.
I går dök dock ordföranden i Svensk Neurokirurgisk förening upp till försvar för socialministerns hållning. Han och hans organisation står inte bakom det önskemål som Svenska läkaresällskapets och det statliga Donationsrådet fört fram på området.
Vilket i mina ögon är glädjande (något jag inte tror att någon blev förvånad över). Like lite som barn ska sättas till världen för att agera reservdelslager åt någon annan, lika lite ska människor hållas vid liv enkom för att deras organ ska kunna tas till vara.
Jag är dock inte motståndare till organdonation per se (jag fyllde i donationskortet för åtminstone 15 år sedan). Det jag är motståndare till är synen på människor som reservdelslager. Jag tycker inte att det är ett värdigt förhållningssätt, för någon av de inblandade parterna. Förhoppningsvis står Göran Hägglund på sig i frågan.
Läs även andra bloggares åsikter om organdonation, Göran Hägglund.
Socialförsäkringsspelet
På DN-debatt i dag så försöker de rödgröna (som tydligen inte gett upp allt samarbete ändå) locka till sig borgerliga riksdagsröster för ett par förändringar i sjukförsäkringsreglerna. Att det är några av de mest grundläggande reglerna i rehabkedjan de vill förändra borgar dock för att deras försök inte kommer bli särskilt lyckosamt. Flera socialdemokrater verkar dock hysa visst hopp för att manövern ska lyckas.
Jag föreslår i stället att skribenterna i dagens DN läser Den hälsosamme ekonomisten för en mer rimlig approach till vad som faktiskt kan förändras inom socialförsäkringssystemet.
Läs även andra bloggares åsikter om sjukskrivningar, socialförsäkringar, socialdemokraterna, rödgröna, politik,
Jag föreslår i stället att skribenterna i dagens DN läser Den hälsosamme ekonomisten för en mer rimlig approach till vad som faktiskt kan förändras inom socialförsäkringssystemet.
Läs även andra bloggares åsikter om sjukskrivningar, socialförsäkringar, socialdemokraterna, rödgröna, politik,
tisdag 26 oktober 2010
Sekulärt samhälle eller sekulär stat?
I går skrev en förre detta medlem i Förbundet Humanisterna på Brännpunkt att hon nu lämnar organisationen på grund av deras intoleranta inställning till religiösa människor. Ett förhållningssätt som knappast kan ha gått någon förbi, inte om man hört Christer Sturmark uttala sig någon gång i alla fall.
Styrelsen för förbundet i fråga går dock i svaromål i dagens tidning men som vanligt gör de samma tankefel som vanligt. De verkar nämligen inte förstå skillnaden mellan ett sekulärt samhälle och en sekulär stat.
Så vitt man kan förstå deras ståndpunkter så är det egentligen en sekulär stat de vill ha och efterfrågar. Och det har jag full förståelse för. En stat ska vara, om inte likgiltig, så åtminstone neutral i förhållande till sina medborgares trosuppfattningar.
Ett sekulärt samhälle å andra sidan förutsätter att vi inte längre har några människor som tillsammans kan utgöra ett samhälle. För så länge enskilda individer är religiösa och sluter sig samman i olika trossamfund, eller bara utövar sin tro hemma på kammaren, så kan inte samhället vara sekulärt.
Att därmed säga att människors frihet (eller vad det nu är man anser att religionen hotar) inskränks tycker jag känns väldigt långsökt. Det förutsätter nämligen att människor inte har ett fritt val att själva ta ställning till vad ens medmänniskor tycker och tror.
Läs också Daniel Palma som verkar vara inne på ungefär samma spår som jag.
Läs även andra bloggares åsikter om Humanisterna, Christer Sturmark, religion, Kristendom.
Styrelsen för förbundet i fråga går dock i svaromål i dagens tidning men som vanligt gör de samma tankefel som vanligt. De verkar nämligen inte förstå skillnaden mellan ett sekulärt samhälle och en sekulär stat.
Så vitt man kan förstå deras ståndpunkter så är det egentligen en sekulär stat de vill ha och efterfrågar. Och det har jag full förståelse för. En stat ska vara, om inte likgiltig, så åtminstone neutral i förhållande till sina medborgares trosuppfattningar.
Ett sekulärt samhälle å andra sidan förutsätter att vi inte längre har några människor som tillsammans kan utgöra ett samhälle. För så länge enskilda individer är religiösa och sluter sig samman i olika trossamfund, eller bara utövar sin tro hemma på kammaren, så kan inte samhället vara sekulärt.
Att därmed säga att människors frihet (eller vad det nu är man anser att religionen hotar) inskränks tycker jag känns väldigt långsökt. Det förutsätter nämligen att människor inte har ett fritt val att själva ta ställning till vad ens medmänniskor tycker och tror.
Läs också Daniel Palma som verkar vara inne på ungefär samma spår som jag.
Läs även andra bloggares åsikter om Humanisterna, Christer Sturmark, religion, Kristendom.
fredag 22 oktober 2010
Hur rättvist är rättvisemärkt?
I princip inte alls visar det sig när Helena Johansson, fil.dr i nationalekonomi och föreståndare för Institutet för Livsmedelsekonomisk analys går igenom fenomenet i rapporten Vad uppnås med rättvisemärkning? Hennes slutsats är:
Avslutningsvis har märkningen vissa positiva effekter i liten skala, men modellen kan inte skalas upp till större volymer. Det är dessutom viktigt att rättvisemärkning inte förleder människor att tro att vanlig handel är till nackdel för uländerna. Konventionell handel har, på grund av sin omfattning, möjlighet att lyfta många fler människor ur fattigdom än Fairtrade. Skulle rättvisemärkning leda till att konsumenterna avstår från att köpa arbetsintensiva varor som importerats från utvecklingsländerna får det en negativ effekt på fattiga jordbrukares och arbetares inkomster och försörjningsmöjligheter.
Så vilka försöker förespråkarna för rättvisemärkt egentligen lura? Sig själva eller oss andra?
Läs även andra bloggares åsikter om fairtrade, rättvisemärkt.
Avslutningsvis har märkningen vissa positiva effekter i liten skala, men modellen kan inte skalas upp till större volymer. Det är dessutom viktigt att rättvisemärkning inte förleder människor att tro att vanlig handel är till nackdel för uländerna. Konventionell handel har, på grund av sin omfattning, möjlighet att lyfta många fler människor ur fattigdom än Fairtrade. Skulle rättvisemärkning leda till att konsumenterna avstår från att köpa arbetsintensiva varor som importerats från utvecklingsländerna får det en negativ effekt på fattiga jordbrukares och arbetares inkomster och försörjningsmöjligheter.
Så vilka försöker förespråkarna för rättvisemärkt egentligen lura? Sig själva eller oss andra?
Läs även andra bloggares åsikter om fairtrade, rättvisemärkt.
torsdag 21 oktober 2010
kriminella och deras pengar
Ett effektivt sätt att förhindra kriminella är att ge sig på deras inkomstkällor. Något som Skatteverket och polisen nu samarbetar kring. Detta har visat sig framgångsrikt och Skatteverket drar nu in miljarder från bland annat Hells Angels.
Jag hoppas att Skatteverket fortsätter med arbetet så att de kriminella gängens verksamhet kan tryckas tillbaka. Det gagnar alla, samhället i allmänhet men företagen som bedriver en laglig verksamhet i synnerhet. Genom att slå undan fötterna för verksamheten kan de inte längre konkurrera med seriösa företagare. Och det är positivt!
Läs även andra bloggares åsikter om Kriminalitet, skatteverket, polisen.
Jag hoppas att Skatteverket fortsätter med arbetet så att de kriminella gängens verksamhet kan tryckas tillbaka. Det gagnar alla, samhället i allmänhet men företagen som bedriver en laglig verksamhet i synnerhet. Genom att slå undan fötterna för verksamheten kan de inte längre konkurrera med seriösa företagare. Och det är positivt!
Läs även andra bloggares åsikter om Kriminalitet, skatteverket, polisen.
onsdag 20 oktober 2010
Inflytelserik?
Jag upptäckte just att jag ligger på plats 67 bland mest inflytelserika moderatbloggare, allt enligt Politometerns statistik.
Det kändes ganska oväntat, men roligt!
Läs även andra bloggares åsikter om blogg, politik, politometern
Det kändes ganska oväntat, men roligt!
Läs även andra bloggares åsikter om blogg, politik, politometern
tisdag 19 oktober 2010
Europarådet och samvetsfrihet kring aborter
I dagarna har Europarådets parlamentariska församling tagit beslut att den samvetsfrihet som vissa länder har kring läkares rätt att inte delta vid aborter bör rekommenderas till rådets alla medlemsländer. Detta har så klart fått mängder av svenskar att gå i taket, men även om jag är positiv till en samvetsfrihetsklausul så är jag ändå väldigt skeptisk till agerandet i Europarådet. En dylik klausul bör nämligen beslutas om på nationell nivå.
Abortlagstiftning bör dessutom, rent generellt, vara en nationell fråga. På grund av att svenska politiker (och ganska många andra också för den delen) inte kan hålla fingrarna i styr så ser vi dock att allt fler beslut, både i EU och Europarådet, får en överstatlig karaktär.
Vi tror så himla hårt på att det är vi som sitter på de rätta svaren, och därför också på att vi bör föra ut dem till resten av Europa. Vi kan inte för våra liv sätta oss in i tanken att det kan finnas frågor som vi inte vill att andra länder ska bestämma över oss i. Men så går det också som det går.
Så låt subsidiaritetsprincipen råda så att Europas enskilda nationer får besluta om det som rör dem. Och låt EU och Europarådet besluta om sådant som verkligen är överstatligt.
Uppdatering 21/10
I dag skriver Christina Doctare med flera (från Claphaminstitutet) på Brännpunkt att Sverige bör följa Europarådets rekommendation.
Läs även andra bloggares åsikter om abort, EU, politik
Abortlagstiftning bör dessutom, rent generellt, vara en nationell fråga. På grund av att svenska politiker (och ganska många andra också för den delen) inte kan hålla fingrarna i styr så ser vi dock att allt fler beslut, både i EU och Europarådet, får en överstatlig karaktär.
Vi tror så himla hårt på att det är vi som sitter på de rätta svaren, och därför också på att vi bör föra ut dem till resten av Europa. Vi kan inte för våra liv sätta oss in i tanken att det kan finnas frågor som vi inte vill att andra länder ska bestämma över oss i. Men så går det också som det går.
Så låt subsidiaritetsprincipen råda så att Europas enskilda nationer får besluta om det som rör dem. Och låt EU och Europarådet besluta om sådant som verkligen är överstatligt.
Uppdatering 21/10
I dag skriver Christina Doctare med flera (från Claphaminstitutet) på Brännpunkt att Sverige bör följa Europarådets rekommendation.
Läs även andra bloggares åsikter om abort, EU, politik
onsdag 13 oktober 2010
LO hjärta SD?
Nej, riktigt så illa är det nog inte. Att LO gillar SD alltså. Men nu finns det svart på vitt att LO och den övriga svenska fackföreningsrörelsen har varit en bidragande orsak till att vi inte haft någon arbetskraftsinvandring till Sverige under de senaste 30 åren (vilket jag skrivit om tidigare).
Zeki Yalcin har i en doktorsavhandling vid Örebro universitet visat att den svenska fackföreningsrörelsen, utifrån strikt egenintresse, motsatt sig arbetskraftsinvandring till Sverige. Av den enkla anledningen att man ansett den hota det egna särintresset.
Främlingsfientligt eller bara korkat? Alliansregeringen har i alla fall gjort något åt det och åter öppnat upp för arbetskraftsinvandring. Facket kan inte längre lägga veto, vilket de tidigare gjorde i så gott som alla fall.
Fredrik Segerfeldt och Johnny Munkhammar har också bloggat om studien i fråga.
Läs även andra bloggares åsikter om facket, politik, arbetskraftsinvandring
Zeki Yalcin har i en doktorsavhandling vid Örebro universitet visat att den svenska fackföreningsrörelsen, utifrån strikt egenintresse, motsatt sig arbetskraftsinvandring till Sverige. Av den enkla anledningen att man ansett den hota det egna särintresset.
Främlingsfientligt eller bara korkat? Alliansregeringen har i alla fall gjort något åt det och åter öppnat upp för arbetskraftsinvandring. Facket kan inte längre lägga veto, vilket de tidigare gjorde i så gott som alla fall.
Fredrik Segerfeldt och Johnny Munkhammar har också bloggat om studien i fråga.
Läs även andra bloggares åsikter om facket, politik, arbetskraftsinvandring
måndag 11 oktober 2010
Sverige + kristendomen = sant
Det faktum att merparten av svensk rättsuppfattning, moraltradition och allmäna känsla för moral och etik bygger på kristen grund verkar vara svårt för många att förstå. Skönt då att ha en utbildningsminister som faktiskt erkänner den roll som kristendomen spelat i svensk historia, och den inverkan den har på våra traditioner.
För oavsett om svenskarna i dagsläget är aktivt troende eller inte, så går det inte att komma ifrån att kristendomen haft och har större påverkan på oss än buddism och hinduism. Det är inte en värdering av världsreligionerna , utan ett konstaterande av gällande läge.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, Kristendom, Jan Björklund
För oavsett om svenskarna i dagsläget är aktivt troende eller inte, så går det inte att komma ifrån att kristendomen haft och har större påverkan på oss än buddism och hinduism. Det är inte en värdering av världsreligionerna , utan ett konstaterande av gällande läge.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, Kristendom, Jan Björklund
torsdag 7 oktober 2010
Musik och politik
I Sverige har det som bekant blivit, om inte vanligt, så åtminstone vanligare att artister tar ställning för ett politiskt parti. Marit Bergman är socialdemokrat/vänsterpartist och Wille Crafoord är moderat, för att ta två exempel.
Det smäller dock inte fullt så högt som att Velvet Undergrounds gamla trummis Moe Tucker nu gått ut och gett sitt stöd för den amerikanska Tea Party-rörelsen.
Visa mig en svensk artist som gör detsamma och jag köper skivan direkt.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, Marit Bergman, Wille Crafoord, Moe Tucker, Velvet Underground, Tea Party,
Det smäller dock inte fullt så högt som att Velvet Undergrounds gamla trummis Moe Tucker nu gått ut och gett sitt stöd för den amerikanska Tea Party-rörelsen.
Visa mig en svensk artist som gör detsamma och jag köper skivan direkt.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, Marit Bergman, Wille Crafoord, Moe Tucker, Velvet Underground, Tea Party,
lördag 2 oktober 2010
Vad är det som är liberalt?
Den här annonsen fanns inför i Nynäshamns Posten i går. Den kommer alltså från ett parti som nu styr tillsammans med Socialdemokraterna, dessutom med indirekt stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag undrar vad deras liberala väljare egentligen tycker om det?
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
torsdag 30 september 2010
(Kron)prinsen vikarierar
Expressen skriver i dag att prins Carl Philip kan komma att vikariera som Statschef under oktober. Med tanke på att prinsen är född och hyllad som kronprins så är det ju egentligen inget konstigt med det.
I och med den förändring av successionsordningen som genomfördes 1980 fråntogs dock prins Carl Philip sin arvsfurstetitel till förmån för sin äldre syster Victoria.
Ingen skugga skall dock falla på (den nuvarande) kronprinsessan. Hon hade inget med beslutet i fråga att göra. Jag är dessutom högst övertygad om att Kronprinsessan kommer att klara sig alldeles utmärkt som Sveriges regent framöver.
Men om rätt ska vara rätt... så är det prins Carl Philip som är kronprins.
Läs även andra bloggares åsikter om Carl Philip, kungahuset,
tisdag 28 september 2010
Tack ni företagsamma människor
Tack Ax-son Johnson, Persson, Rausing och Kamprad för allt ni gjort för svensk ekonomi.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, pengar,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, pengar,
Valet i Nynäshamn
Efter många och långa förhandlingar i Nynäshamn verkar det nu tyvärr som att Folkpartiet i kommunen fortsätter att styra tillsammans med Socialdemokraterna. Med hjälp av passivt stöd från Vänsterpartiet.
Med tanke på hur dåligt valet gick för Socialdemokraterna, och det faktum att vi faktiskt skulle kunna skapa en mer borgerlig koalition med hjälp av Miljöpartiet och Sorundanet, så känns det som ett jättetråkigt resultat.
Jag får glädja mig åt att jag faktiskt kom in i fullmäktige.
Läs även andra bloggares åsikter om Nynäshamn, socialdemokraterna, Folkpartiet, Miljöpartiet, moderaterna,
Med tanke på hur dåligt valet gick för Socialdemokraterna, och det faktum att vi faktiskt skulle kunna skapa en mer borgerlig koalition med hjälp av Miljöpartiet och Sorundanet, så känns det som ett jättetråkigt resultat.
Jag får glädja mig åt att jag faktiskt kom in i fullmäktige.
Läs även andra bloggares åsikter om Nynäshamn, socialdemokraterna, Folkpartiet, Miljöpartiet, moderaterna,
måndag 27 september 2010
Gamla och nya socialdemokrater
I England drömmer sig fackföreningarna sig tillbaka till en tid då de fortfarande hade Labours öra. I Sverige börjar allt fler inse att banden mellan Socialdemokraterna och fackföreningarna blir allt mer problematiska.
Med tanke på hur det gick för Labour under Tony Blairs styre så kan nog Tories vara tacksamma för Labours vänstersväng. För som DN skriver i dag:
Socialdemokratin mår bäst när det finns något att fördela, när resurserna räcker till att höja barnbidrag och låta offentliga sektorn växa. Däremot stirrar man vilset på en ny tid där lättrörliga människor föredrar valfrihet framför att stat och kommun ska göra allt.
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, facket, politik,
Med tanke på hur det gick för Labour under Tony Blairs styre så kan nog Tories vara tacksamma för Labours vänstersväng. För som DN skriver i dag:
Socialdemokratin mår bäst när det finns något att fördela, när resurserna räcker till att höja barnbidrag och låta offentliga sektorn växa. Däremot stirrar man vilset på en ny tid där lättrörliga människor föredrar valfrihet framför att stat och kommun ska göra allt.
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, facket, politik,
torsdag 23 september 2010
Mer om valläget
Läs gärna Tradition och Fasons inlägg om det parlamentariska läget. Längre och mer utförligt än vad jag skrev i går, men på samma tema.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, val2010
Läs även andra bloggares åsikter om politik, val2010
onsdag 22 september 2010
Valet vunnet!
Precis som alla andra (politiskt intresserade) sitter jag och uppdaterar val.se, SvD och Expressen just nu. Och alla andra nyhetskanaler för den delen.
Det här är egentligen mer nervöst än vad jag klarar av men jag kan ändå inte låta bli att följa utvecklingen. Främst för att det skulle vara så skönt med egen majoritet.
Det spelar dock ingen roll om man ska vara helt allvarlig. Sossarna har så gått som alltid styrt i minoritet (mellan 1998 och 2002 med ett valunderlag på ca 36 procent).
Att Alliansens får över 49 procent, och Moderaterna runt 30 är därför en jordskredsseger utan dess like. Fast det är klart. För Socialdemokraterna och stora delar av svensk media så är fortfarande huvudregeln att sossarna styr. Punkt.
Det är dock inte fallet längre!
Läs även andra bloggares åsikter om val2010, moderaterna, socialdemokraterna, politik,
Det här är egentligen mer nervöst än vad jag klarar av men jag kan ändå inte låta bli att följa utvecklingen. Främst för att det skulle vara så skönt med egen majoritet.
Det spelar dock ingen roll om man ska vara helt allvarlig. Sossarna har så gått som alltid styrt i minoritet (mellan 1998 och 2002 med ett valunderlag på ca 36 procent).
Att Alliansens får över 49 procent, och Moderaterna runt 30 är därför en jordskredsseger utan dess like. Fast det är klart. För Socialdemokraterna och stora delar av svensk media så är fortfarande huvudregeln att sossarna styr. Punkt.
Det är dock inte fallet längre!
Läs även andra bloggares åsikter om val2010, moderaterna, socialdemokraterna, politik,
lördag 18 september 2010
Svar på Ung Vänsters beskyllningar och allmänna svartmålning
Eftersom Ung Vänster åter har dragit fram sin gamla "lista" där de beskyller Moderaterna för än det ena än det andra så tänkte jag åter publicera Johan Westrins förtjänstfulla sammanställning och svaromål på deras lögner.
Ung Vänsters beskyllning ”Moderaterna var:”
1916 Mot allmän olycksfallsförsäkring
Fel! Alla partier var eniga om att det behövdes en olycks¬fallsförsäkring i arbetet, men man var oeniga om utformningen. Slutresultatet blev en kompromiss.
1918 Mot allmän och lika rösträtt för män
Fel! Högern genomförde den allmänna rösträtten för män till riksdagens andra kammare 1907. När den liberal-socialdemokratiska regeringen Edén lade sin proposition om avskaffandet av den 40-gradiga röstskalan till kommuner och landsting (som i sin tur valde riksdagens första kammare) på hösten 1918, var högern allt annat än entusiastisk, men man accepterade förändringen. När beslutet togs i riksdagen den 17 december 1918, var det utan votering i första kammaren och med ett ändringsförslag från högern (som röstades ned) i andra kammaren. Men högern gick inte emot propositionen.
1919 Mot kvinnlig rösträtt
Fel! Beslutet om den kvinnliga rösträtten fattades (av konstitutionella skäl) först på våren 1919, men det var en del i samma ”paket” som den lika rösträtten till kommuner och landsting för män. Högern röstade inte mot den kvinnliga rösträtten. Beslutet togs utan votering den 24 maj 1919.
1919 Mot 8-timmars arbetsdag
Rätt! Högern motsatte sig åttatimmarsdagen, som man menade skulle leda till dyrare produktion och därmed ökad arbetslöshet. Det blev också en dramatiskt ökad arbetslöshet de följande åren, även om den krisen blev relativt kortvarig. (1923 var arbetslösheten nere på den tidigare nivån igen.)
1921 Mot dödsstraffets avskaffande
Högern var splittrad i frågan. I andra kammaren bifölls propositionen utan votering. I första kammaren gick högern emot förslaget med hänvisning till samhällets nödvärns- och vedergällningsrätt.
1927 Mot folkskolereformerna
Rätt! Men ändå ger påståendet en felaktig uppfattning, eftersom det får det att verka som att högern skulle ha motsatt sig att alla skulle få gå i skolan. (Den allmänna folkskolan hade genomförts redan 1842.) I själva verket var det vissa föreslagna förändringar i folkskolan som man gick emot. Högern hade en lång reservation i utskottet (huvudsakligen författad av Claes Lindskog), där man framförde sitt eget förslag till reformer i skolan. Det förslaget röstade man för också i kamrarna (vilket alltså innebar att man röstade emot regeringens proposition).
1931 Mot statliga bidrag till sjukkassorna
Fel! Högern motsatte sig inte fortsatt statligt stöd till de frivilliga försäkringskassorna, men motsatte sig den omorganisation av verksamheten som föreslogs i propositionen.
1934 Mot statliga bidrag till A-kassorna
Rätt! Högern ville inte medverka till en bidragskonstruktion, som kunde leda till okontrollerbara statliga utgifter. Arbetslöshetskassorna bygger på den s.k. Gent-modellen, som innebär att det är staten som står för huvuddelen av pengarna, men det är facket som har makten över A-kassan.
1935 Mot folkpensioner
Fel! Folkpensionerna infördes 1913 av en liberal regering. (Det var högerregeringen, med Arvid Lindman som statsminister, som 1907 som tillsatte utredningen som konstruerade förslaget.) Beslutet 1935 om införande av ett särskilt dyrortstillägg (d.v.s. att de som bodde i städerna skulle få högre folkpension än de som bodde på landsbygden) stödde även högern. Däremot motsatte den sig när regeringen året efter ville göra justeringar som ännu mer gynnade dem som bodde i städerna.
1938 Mot 2-veckors semester
Högern motsatte sig inte införande av 2-veckors semester, men ville genomföra reformen i en långsammare takt än regeringen hade föreslagit och var också oenig om hur den skulle finansieras.
1941 Mot sänkt rösträttsålder
Någon sänkning av rösträttsåldern skedde inte 1941. (Rösträttsåldern till riksdagens andra kammare var 1909: 24 år, 1921: 23 år, 1945: 21 år och 1965: 20 år. Till enkammariksdagen: 1971: 19 år och 1974: 18 år.)
1946 Mot fria skolmåltider
Partiet var splittrat i frågan. Majoriteten inom partiet ville att skolmåltider endast skulle ordnas för barn med särskilda behov.
1946 Mot allmän sjukförsäkring
Fel! Högern ville att staten skulle stå för 61 % av kostnaden i stället för regeringens förslag på 72 %. Men man motsatte sig inte reformen som sådan.
1947 Mot allmänna barnbidrag
Fel! Högern hade en hel del ändringsförslag (i förhållande till regeringens proposition) i sin partimotion i riksdagen, men motsatte sig inte införande av barnbidrag som sådant. Propositionen om införande av bidrag till barn under 16 år bifölls till slut enhälligt av riksdagen. Däremot förslog Högerpartiet 1960 avskaffande av första barnbidraget (som skulle kompenseras genom sänkt skatt).
1951, 1963 Mot 3- respektive 4- veckors semester
Fel. Högern hade ändringsförslag gällande ikraftträdandet, men motsatte sig inte reformerna som sådana.
1953 Mot fri sjukvård
1953 års beslut innebar ingen helt fri sjukvård, men en utbyggnad av sjukförsäkringen som bl.a. innebar lägre patientavgifter. Högerpartiet motsatte sig inte reformen, men ansåg att beslutsunderlaget var för dåligt och ville få frågan bättre utredd, varför man yrkade på uppskov. I propositionen fanns t.ex. inte angivet hur reformen skulle finansieras.
1959 Mot ATP
Ja, Högerpartiet var mot ATP-förslaget. Men man hade i stället ett eget förslag till tjänstepension enligt premiereservmodellen. Om det förslaget hade genomförts, hade vi idag haft ett mycket pålitligare och gedignare pensionssystem.
1970 Mot möjlighet till förtidspensionering vid 63 år
Fel! Förtidspension får man p.g.a. sjukdom, handikapp eller liknande. Vad Moderaterna motsatte sig var att man kunde ta ut pension tidigare utan sådan orsak.
1973 Mot lagen om anställningsskydd
Fel! Moderaterna var kritiska till delar av förslaget, bl.a. ville man ge möjlighet till provanställning (i motsats till propositionen) och ansåg att också duglighet och lämplighet - inte bara anställningstid, borde beaktas vid uppsägningar. Men man röstade inte emot förslaget i sin helhet. 1981 beslutade riksdagen om provanställningar i enlighet med Moderaternas reservation 1973.
1976 Mot 5- veckors semester
Fel. Propositionen (1976/77:90) lades av en borgerlig trepartiregering som Moderaterna ingick i.
1983 Mot löntagarfonder
Rätt! Moderaterna var hela tiden emot de s.k. löntagarfonderna, som innebar att näringslivet via särskilda skatter skulle finansiera sin egen socialisering. Beslutet genomdrevs av socialdemokraterna, med stöd av kommunisterna, trots stort folkligt motstånd. Löntagarfonderna avskaffades av den borgerliga 4 partiregeringen 1992.
1994 Nej till partnerskapslag för homosexuella
Rätt! Majoriteten av moderata riksdagsgruppen röstade emot, men några (bl.a. MUF:arna Fredrik Reinfeldt, Henrik Landerholm och Ulf Kristersson) röstade för.
2004 Ja till sänkt A-kassa och sjukpenning
Ja, det var en del i partiets förslag, att genom skattesänkningar, som särskilt kommer låg- och medelinkomsttagare till del, göra det mer lönsamt att arbeta och skapa fler jobb. Men detta måste också finansieras genom minskningar i en del bidrag.
2006 Nej till gröna jobb
(S)-regeringen hade föreslagit några riktade arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som den påstod skulle vara särskilt miljöinriktade. Men eftersom riktade åtgärder är ett dyrt och mycket ineffektivt sätt att få fram nya jobb, så sade moderaterna nej.
2007 Ja till sänkt A-kassa
Alliansregeringen genomförde den nya arbetslinjen, som ersatte den gamla bidragslinjen. Liksom förut får man inledningsvis 80 %, men beloppet trappas sedan successivt ned. A-kassan skall vara en omställningsförsäkring medan man söker nytt jobb, inte en livslång försörjning.
2007 Ja till sänkt sjukersättning
Sjukpenningen är även fortsättningsvis 80 %, men efter ett år sker ingen obligatorisk prövning för övergång till förtidspension med 64 % ersättning, utan man kan få en förlängd sjukpenning på 75 % i högst 18 månader. (Dessutom kan de allra sjukaste även därefter få fortsatt sjukpenning som inte är tidsbegränsad.) Endast de som inte kan rehabiliteras till arbete skall få förtidspension.
Läs även andra bloggares åsikter om Ung Vänster, Allmänna valmansförbundet, moderaterna, val2010,
Ung Vänsters beskyllning ”Moderaterna var:”
1916 Mot allmän olycksfallsförsäkring
Fel! Alla partier var eniga om att det behövdes en olycks¬fallsförsäkring i arbetet, men man var oeniga om utformningen. Slutresultatet blev en kompromiss.
1918 Mot allmän och lika rösträtt för män
Fel! Högern genomförde den allmänna rösträtten för män till riksdagens andra kammare 1907. När den liberal-socialdemokratiska regeringen Edén lade sin proposition om avskaffandet av den 40-gradiga röstskalan till kommuner och landsting (som i sin tur valde riksdagens första kammare) på hösten 1918, var högern allt annat än entusiastisk, men man accepterade förändringen. När beslutet togs i riksdagen den 17 december 1918, var det utan votering i första kammaren och med ett ändringsförslag från högern (som röstades ned) i andra kammaren. Men högern gick inte emot propositionen.
1919 Mot kvinnlig rösträtt
Fel! Beslutet om den kvinnliga rösträtten fattades (av konstitutionella skäl) först på våren 1919, men det var en del i samma ”paket” som den lika rösträtten till kommuner och landsting för män. Högern röstade inte mot den kvinnliga rösträtten. Beslutet togs utan votering den 24 maj 1919.
1919 Mot 8-timmars arbetsdag
Rätt! Högern motsatte sig åttatimmarsdagen, som man menade skulle leda till dyrare produktion och därmed ökad arbetslöshet. Det blev också en dramatiskt ökad arbetslöshet de följande åren, även om den krisen blev relativt kortvarig. (1923 var arbetslösheten nere på den tidigare nivån igen.)
1921 Mot dödsstraffets avskaffande
Högern var splittrad i frågan. I andra kammaren bifölls propositionen utan votering. I första kammaren gick högern emot förslaget med hänvisning till samhällets nödvärns- och vedergällningsrätt.
1927 Mot folkskolereformerna
Rätt! Men ändå ger påståendet en felaktig uppfattning, eftersom det får det att verka som att högern skulle ha motsatt sig att alla skulle få gå i skolan. (Den allmänna folkskolan hade genomförts redan 1842.) I själva verket var det vissa föreslagna förändringar i folkskolan som man gick emot. Högern hade en lång reservation i utskottet (huvudsakligen författad av Claes Lindskog), där man framförde sitt eget förslag till reformer i skolan. Det förslaget röstade man för också i kamrarna (vilket alltså innebar att man röstade emot regeringens proposition).
1931 Mot statliga bidrag till sjukkassorna
Fel! Högern motsatte sig inte fortsatt statligt stöd till de frivilliga försäkringskassorna, men motsatte sig den omorganisation av verksamheten som föreslogs i propositionen.
1934 Mot statliga bidrag till A-kassorna
Rätt! Högern ville inte medverka till en bidragskonstruktion, som kunde leda till okontrollerbara statliga utgifter. Arbetslöshetskassorna bygger på den s.k. Gent-modellen, som innebär att det är staten som står för huvuddelen av pengarna, men det är facket som har makten över A-kassan.
1935 Mot folkpensioner
Fel! Folkpensionerna infördes 1913 av en liberal regering. (Det var högerregeringen, med Arvid Lindman som statsminister, som 1907 som tillsatte utredningen som konstruerade förslaget.) Beslutet 1935 om införande av ett särskilt dyrortstillägg (d.v.s. att de som bodde i städerna skulle få högre folkpension än de som bodde på landsbygden) stödde även högern. Däremot motsatte den sig när regeringen året efter ville göra justeringar som ännu mer gynnade dem som bodde i städerna.
1938 Mot 2-veckors semester
Högern motsatte sig inte införande av 2-veckors semester, men ville genomföra reformen i en långsammare takt än regeringen hade föreslagit och var också oenig om hur den skulle finansieras.
1941 Mot sänkt rösträttsålder
Någon sänkning av rösträttsåldern skedde inte 1941. (Rösträttsåldern till riksdagens andra kammare var 1909: 24 år, 1921: 23 år, 1945: 21 år och 1965: 20 år. Till enkammariksdagen: 1971: 19 år och 1974: 18 år.)
1946 Mot fria skolmåltider
Partiet var splittrat i frågan. Majoriteten inom partiet ville att skolmåltider endast skulle ordnas för barn med särskilda behov.
1946 Mot allmän sjukförsäkring
Fel! Högern ville att staten skulle stå för 61 % av kostnaden i stället för regeringens förslag på 72 %. Men man motsatte sig inte reformen som sådan.
1947 Mot allmänna barnbidrag
Fel! Högern hade en hel del ändringsförslag (i förhållande till regeringens proposition) i sin partimotion i riksdagen, men motsatte sig inte införande av barnbidrag som sådant. Propositionen om införande av bidrag till barn under 16 år bifölls till slut enhälligt av riksdagen. Däremot förslog Högerpartiet 1960 avskaffande av första barnbidraget (som skulle kompenseras genom sänkt skatt).
1951, 1963 Mot 3- respektive 4- veckors semester
Fel. Högern hade ändringsförslag gällande ikraftträdandet, men motsatte sig inte reformerna som sådana.
1953 Mot fri sjukvård
1953 års beslut innebar ingen helt fri sjukvård, men en utbyggnad av sjukförsäkringen som bl.a. innebar lägre patientavgifter. Högerpartiet motsatte sig inte reformen, men ansåg att beslutsunderlaget var för dåligt och ville få frågan bättre utredd, varför man yrkade på uppskov. I propositionen fanns t.ex. inte angivet hur reformen skulle finansieras.
1959 Mot ATP
Ja, Högerpartiet var mot ATP-förslaget. Men man hade i stället ett eget förslag till tjänstepension enligt premiereservmodellen. Om det förslaget hade genomförts, hade vi idag haft ett mycket pålitligare och gedignare pensionssystem.
1970 Mot möjlighet till förtidspensionering vid 63 år
Fel! Förtidspension får man p.g.a. sjukdom, handikapp eller liknande. Vad Moderaterna motsatte sig var att man kunde ta ut pension tidigare utan sådan orsak.
1973 Mot lagen om anställningsskydd
Fel! Moderaterna var kritiska till delar av förslaget, bl.a. ville man ge möjlighet till provanställning (i motsats till propositionen) och ansåg att också duglighet och lämplighet - inte bara anställningstid, borde beaktas vid uppsägningar. Men man röstade inte emot förslaget i sin helhet. 1981 beslutade riksdagen om provanställningar i enlighet med Moderaternas reservation 1973.
1976 Mot 5- veckors semester
Fel. Propositionen (1976/77:90) lades av en borgerlig trepartiregering som Moderaterna ingick i.
1983 Mot löntagarfonder
Rätt! Moderaterna var hela tiden emot de s.k. löntagarfonderna, som innebar att näringslivet via särskilda skatter skulle finansiera sin egen socialisering. Beslutet genomdrevs av socialdemokraterna, med stöd av kommunisterna, trots stort folkligt motstånd. Löntagarfonderna avskaffades av den borgerliga 4 partiregeringen 1992.
1994 Nej till partnerskapslag för homosexuella
Rätt! Majoriteten av moderata riksdagsgruppen röstade emot, men några (bl.a. MUF:arna Fredrik Reinfeldt, Henrik Landerholm och Ulf Kristersson) röstade för.
2004 Ja till sänkt A-kassa och sjukpenning
Ja, det var en del i partiets förslag, att genom skattesänkningar, som särskilt kommer låg- och medelinkomsttagare till del, göra det mer lönsamt att arbeta och skapa fler jobb. Men detta måste också finansieras genom minskningar i en del bidrag.
2006 Nej till gröna jobb
(S)-regeringen hade föreslagit några riktade arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som den påstod skulle vara särskilt miljöinriktade. Men eftersom riktade åtgärder är ett dyrt och mycket ineffektivt sätt att få fram nya jobb, så sade moderaterna nej.
2007 Ja till sänkt A-kassa
Alliansregeringen genomförde den nya arbetslinjen, som ersatte den gamla bidragslinjen. Liksom förut får man inledningsvis 80 %, men beloppet trappas sedan successivt ned. A-kassan skall vara en omställningsförsäkring medan man söker nytt jobb, inte en livslång försörjning.
2007 Ja till sänkt sjukersättning
Sjukpenningen är även fortsättningsvis 80 %, men efter ett år sker ingen obligatorisk prövning för övergång till förtidspension med 64 % ersättning, utan man kan få en förlängd sjukpenning på 75 % i högst 18 månader. (Dessutom kan de allra sjukaste även därefter få fortsatt sjukpenning som inte är tidsbegränsad.) Endast de som inte kan rehabiliteras till arbete skall få förtidspension.
Läs även andra bloggares åsikter om Ung Vänster, Allmänna valmansförbundet, moderaterna, val2010,
tisdag 14 september 2010
Fel analys av artister och S-toppar
I dag skriver ett antal kändisar (på Brännpunkt) att "Sverige håller på att slitas isär". De menar att de senaste 30 årens utveckling skapat klyftor som vi aldrig tidigare sett maken till och orsaken skulle vara Alliansens förda politik.
Om jag ska drista mig till en egen analys så torde dock utveckling i Sverige bero på en kombination av höga skatter och sammanpressad lönebildning.
Mellan 50-talet och 70-talet höjde Socialdemokraterna svenskarnas skattetryck från ca 20 procent till 50. Samtidigt byggdes den offentliga sektorn ut dramatiskt, dock utan motsvarande ökning av antalet arbeten i den privata sektorn. Det här fungerade så länge som Sveriges ekonomi gick som tåget i efterkrigstidens Europa. Under 80-talet började dock det höga skattetrycket att ta ut sin rätt.
Utbyggda bidragssystem och allt för få arbetare i privat sektor, i kombination med en offentlig sektor som växer snabbare än vad befolkningsökningen borde rendera har därför skapat ett Sverige där allt för få arbetar i förhållande till vad det kostar.
Samtidigt är löneskalan så sammanpressad i Sverige att även små löneskillnader leder till att många ser fattiga ut i statistiken, förutsatt att man använder sig av ett relativt fattigdomsbegrepp (dvs att alla som tjänar mindre än 60 procent av medelinkomsten ska räknas som fattig). Det säger dock ingenting om deras faktiska levnadsstandard.
Lösningen på artisternas problem, och Mona Sahlins också för den delen, borde därför vara att sänka skatterna för alla som arbetar. Både för att öka drivkrafterna till arbete och för att även låginkomsttagare ska få behålla mer av sin sin lön. Det leder till att fler blir rikare och att hela välfärden blir starkare. Lösningen kan inte vara att utvidga bidragssystem som ställer människor utanför. Det blir ingen rikare av.
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, val2010, facket, Ekonomi,
Om jag ska drista mig till en egen analys så torde dock utveckling i Sverige bero på en kombination av höga skatter och sammanpressad lönebildning.
Mellan 50-talet och 70-talet höjde Socialdemokraterna svenskarnas skattetryck från ca 20 procent till 50. Samtidigt byggdes den offentliga sektorn ut dramatiskt, dock utan motsvarande ökning av antalet arbeten i den privata sektorn. Det här fungerade så länge som Sveriges ekonomi gick som tåget i efterkrigstidens Europa. Under 80-talet började dock det höga skattetrycket att ta ut sin rätt.
Utbyggda bidragssystem och allt för få arbetare i privat sektor, i kombination med en offentlig sektor som växer snabbare än vad befolkningsökningen borde rendera har därför skapat ett Sverige där allt för få arbetar i förhållande till vad det kostar.
Samtidigt är löneskalan så sammanpressad i Sverige att även små löneskillnader leder till att många ser fattiga ut i statistiken, förutsatt att man använder sig av ett relativt fattigdomsbegrepp (dvs att alla som tjänar mindre än 60 procent av medelinkomsten ska räknas som fattig). Det säger dock ingenting om deras faktiska levnadsstandard.
Lösningen på artisternas problem, och Mona Sahlins också för den delen, borde därför vara att sänka skatterna för alla som arbetar. Både för att öka drivkrafterna till arbete och för att även låginkomsttagare ska få behålla mer av sin sin lön. Det leder till att fler blir rikare och att hela välfärden blir starkare. Lösningen kan inte vara att utvidga bidragssystem som ställer människor utanför. Det blir ingen rikare av.
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, val2010, facket, Ekonomi,
måndag 6 september 2010
Det stora sveket...
...är inte att Försäkringskassan, i dag 2010 frågar Linda eller andra personer som befinner sig i hennes sits, om de kan bidra på arbetsmarknaden.
Det stora sveket är att de inte frågat tidigare.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialförsäkringar, val2010
Det stora sveket är att de inte frågat tidigare.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialförsäkringar, val2010
fredag 3 september 2010
Gamla medarbetare överger (S)
Mannen med det roliga namnet (Greger Hatt) tar åter till orda mot sin gamla arbetsgivare Socialdemokraterna. Den här gången gör han det på Newsmill och det är i minst sagt skarpa ordalag.
Jag har sagt till alla sossar som velat lyssna sen förra valet att (s) behöver skaffa sig en egen Anders Borg, i bemärkelsen en person som systematiskt driver fram idéförnyelse. Men istället för att ta sig an det och gå på djupet har man gått in i uppfinnarverkstan för politiska ord. Arbetslinje och jobbskatteavdrag har då blivit "pensionärsskatt," trots att regeringen sänkt skatten för pensionärer mer än den förra. Nödvändiga reformer av rehabiliteringskedja och sjukförsäkring blir "slag mot de cancersjuka," när sjuka misshandlats av självtillräckliga stuprörssystem i decennier. En marginell sanering i den vildvuxna floran av statligt ägande, där staten fortfarande är störst ägare på Stockholmsbörsen, blev "utförsäljning av vår gemensamma egendom." En tiodubbling av antalet miljöbilar blev "passiv miljöpolitik."
För egen del inser jag att jag hör mer hemma i Centerpartiet. Under åren i näringslivet har jag stött på så många samhällsengagerade människor att jag trivs bättre bland de som bejakar fullt ut också företagande som lösning på mänskliga behov. I vår tids känslomässiga vilsenhet, behövs mer betoning av hembygd, civila gemenskaper och underifrånlösningar.
Jag säger välkommen till Alliansen!
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, val2010, Greger Hatt
Jag har sagt till alla sossar som velat lyssna sen förra valet att (s) behöver skaffa sig en egen Anders Borg, i bemärkelsen en person som systematiskt driver fram idéförnyelse. Men istället för att ta sig an det och gå på djupet har man gått in i uppfinnarverkstan för politiska ord. Arbetslinje och jobbskatteavdrag har då blivit "pensionärsskatt," trots att regeringen sänkt skatten för pensionärer mer än den förra. Nödvändiga reformer av rehabiliteringskedja och sjukförsäkring blir "slag mot de cancersjuka," när sjuka misshandlats av självtillräckliga stuprörssystem i decennier. En marginell sanering i den vildvuxna floran av statligt ägande, där staten fortfarande är störst ägare på Stockholmsbörsen, blev "utförsäljning av vår gemensamma egendom." En tiodubbling av antalet miljöbilar blev "passiv miljöpolitik."
För egen del inser jag att jag hör mer hemma i Centerpartiet. Under åren i näringslivet har jag stött på så många samhällsengagerade människor att jag trivs bättre bland de som bejakar fullt ut också företagande som lösning på mänskliga behov. I vår tids känslomässiga vilsenhet, behövs mer betoning av hembygd, civila gemenskaper och underifrånlösningar.
Jag säger välkommen till Alliansen!
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, val2010, Greger Hatt
onsdag 1 september 2010
RUT eller butler?
I går fick jag en insändare publicerad i Nynäshamns Posten. Jag lägger upp den här också eftersom NHP inte lägger ut några insändare på nätet.
Socialdemokraterna har tillsammans med LO under lång tid arbetat hårt för att de som står längst från arbetsmarknaden aldrig ska få möjlighet att komma in. Skatteregler, omstrukturering och lönepolitik har effektivt raderat bort de arbeten som i andra civiliserade länder fungerar som dörröppnare in på arbetsmarknaden.
Nu när regeringen tack vara RUT-avdraget äntligen har lyckats återskapa en tjänstesektor i Sverige så hotas den emellertid av en rödgrön valseger i september. Socialdemokraterna och deras kumpaner vill ta bort RUT-avdraget och därmed rasera allt som flitiga företagare har byggt upp under de senaste åren.
Om RUT-avdraget försvinner uppger företagarna att de sannolikt kommer att minska både sin omsättning och personal med ca 50 procent. Det innebär i praktiken närmare 5 500 personer i hela Sverige. För länets del skulle det uppskattningsvis handla om närmare 1700 personer.
Har vi verkligen råd att se en hel sektor av arbetsmarknaden gå i stöpet bara för att de rödgröna anser att jobben det handlar om inte är fina nog?
Läs även andra bloggares åsikter om ROT, RUT, val2010
Socialdemokraterna har tillsammans med LO under lång tid arbetat hårt för att de som står längst från arbetsmarknaden aldrig ska få möjlighet att komma in. Skatteregler, omstrukturering och lönepolitik har effektivt raderat bort de arbeten som i andra civiliserade länder fungerar som dörröppnare in på arbetsmarknaden.
Nu när regeringen tack vara RUT-avdraget äntligen har lyckats återskapa en tjänstesektor i Sverige så hotas den emellertid av en rödgrön valseger i september. Socialdemokraterna och deras kumpaner vill ta bort RUT-avdraget och därmed rasera allt som flitiga företagare har byggt upp under de senaste åren.
Om RUT-avdraget försvinner uppger företagarna att de sannolikt kommer att minska både sin omsättning och personal med ca 50 procent. Det innebär i praktiken närmare 5 500 personer i hela Sverige. För länets del skulle det uppskattningsvis handla om närmare 1700 personer.
Har vi verkligen råd att se en hel sektor av arbetsmarknaden gå i stöpet bara för att de rödgröna anser att jobben det handlar om inte är fina nog?
Läs även andra bloggares åsikter om ROT, RUT, val2010
tisdag 31 augusti 2010
Fackligt arbete samma sak som politik?
I dagens DN skriver Hans Tilly att han är orolig över att Sveriges byggindustrier vill kväsa det politiska samtalet på landets byggarbetsplatser. Jag tror dock inte att BI och dess medlemsföretag bryr sig särskilt om vad deras anställda säger till varandra på jobbtid. Problemet torde i stället vara att Hans Tilly sätter likhetstecken mellan facklig verksamhet och politik, vilket det inte är... eller åtminstone inte borde vara.
Saken är dock den att mängder av lokala fackklubbar blir kampanjorganisationer för socialdemokrater så här i valtider, och det är faktiskt inte det som arbetsgivaren betalar den fackligt förtroendevalda för. På sin förtroendetid ska den personen arbeta med fackliga frågor till fromma för sin kollegor, och det är inte samma sak som att bedriva valrörelse, oavsett vad Hans Tilly anser.
Läs även andra bloggares åsikter om Hans Tilly, Byggnads, facket, politik, val2010,
fredag 27 augusti 2010
...eller så subventionerar vi ingen industrisektor
plus tar bort alla handelshinder för den ena...
...och ser vilken som överlever.
Läs även andra bloggares åsikter om vapen, export, miljö, mp
...och ser vilken som överlever.
Läs även andra bloggares åsikter om vapen, export, miljö, mp
torsdag 26 augusti 2010
Samma möjlighet till vård för alla
Per Gudmundson skriver i dagens SvD om Sverige och fördelningen av vård. Som jag har skrivit tidigare så var vården mer omjämlikt fördelad under föregående mandatperiod, trots det så fortsätter de rödgröna att vara mot vårdval, och då särskilt Vårdval Stockholm. Att fler får vård och att köerna är kortare nu verkar inte spela någon roll för den egna uppfattningen.
Inte helt oväntat så väljer socialdemokraten Peter Andersson att medvetet feltolka Gudmundson, som inte på något viss förespråkar fler privata försäkringar. Han konstaterar snarare helt krasst att Johnny Munkhammamar kanske inte hade klarat sig utan en privat sjukvårdförsäkring. Och det visar bara på hur dåligt den svenska sjukvården faktiskt kan fungera. Har man goda inkomster och kontaktnät så är det enklare att få vård, motsatt till vad vänsterpartierna vill ska vara fallet.
Att referera till det holländska systemet är inte heller att argumentera för privata sjukvårdsförsäkringar på det sätt som Peter Andersson tänker sig. I Holland har man nämligen en statlig sjukförsäkringspeng som man bestämmer fritt över själv. Det är således fortfarande staten som betalar.
Läs även andra bloggares åsikter om val2010, socialdemokraterna, socialförsäkringar, vård,
Inte helt oväntat så väljer socialdemokraten Peter Andersson att medvetet feltolka Gudmundson, som inte på något viss förespråkar fler privata försäkringar. Han konstaterar snarare helt krasst att Johnny Munkhammamar kanske inte hade klarat sig utan en privat sjukvårdförsäkring. Och det visar bara på hur dåligt den svenska sjukvården faktiskt kan fungera. Har man goda inkomster och kontaktnät så är det enklare att få vård, motsatt till vad vänsterpartierna vill ska vara fallet.
Att referera till det holländska systemet är inte heller att argumentera för privata sjukvårdsförsäkringar på det sätt som Peter Andersson tänker sig. I Holland har man nämligen en statlig sjukförsäkringspeng som man bestämmer fritt över själv. Det är således fortfarande staten som betalar.
Läs även andra bloggares åsikter om val2010, socialdemokraterna, socialförsäkringar, vård,
onsdag 25 augusti 2010
Min arbetsplats i valrörelsen
Utifall ni inte märkt det så pågår det en valrörelse där ute. Så här ser det ut i högkvarteret för Moderaterna i Stockholms stad och län just nu. Som ni ser så jobbar alla hårt för förnyat förtroende och valseger! Både Sverige och Stockholm behöver fyra år till av alliansstyre, så jobba på ni också.
Posted using BlogPress from my iPhone
fredag 20 augusti 2010
Lars Ohly och (s)katten
Pensionärerna har blivet det har valets gunstlingar. Alla tävlar om att vilja sänka skatten mest, vilket så klart är trevligt, men när överbudspolitiken kommer från vänster så är det egentligen inte särskilt trovärdigt. Mellan 1994 och 2006 sänkte inte Socialdemokraterna pensionärernas skatt en enda gång, och nuvarande borgerliga regering har redan sänkt den två gånger. Så vem framstår som mest trovärdig? Missförstå mig rätt, jag uppskattar att valet handlar om skattesänkningar, jag tror bara inte att de rödgröna är ärliga i sitt uppsåt.
...och nu har Lars Ohly visat att de inte är det heller. Vad tror ni händer om han får bestämma? Sänkt skatt för pensionärer, eller höjd skatt för löntagare? Jag vet vad jag tror. Och jag tycker att det känns ganska tydligt vad Ohly egentligen vill.
Läs även andra bloggares åsikter om Ohly, Pensionärer, skattetryck, val2010, politik,
...och nu har Lars Ohly visat att de inte är det heller. Vad tror ni händer om han får bestämma? Sänkt skatt för pensionärer, eller höjd skatt för löntagare? Jag vet vad jag tror. Och jag tycker att det känns ganska tydligt vad Ohly egentligen vill.
Läs även andra bloggares åsikter om Ohly, Pensionärer, skattetryck, val2010, politik,
onsdag 18 augusti 2010
Intervju med mig
För ungefär ett år sedan gjorde Per Dahl på tidningen Barometern en intervju med mig. Jag lägger upp den nu igen så att ni som inte följde min blogg förra våren också kan få möjlighet att höra vad jag sa då.
Läs och lyssna här.
Mycket nöje!
Läs även andra bloggares åsikter om konservatism.
Läs och lyssna här.
Mycket nöje!
Läs även andra bloggares åsikter om konservatism.
tisdag 17 augusti 2010
Boktips
På grund av valrörelsen så hinner jag tyvärr inte blogga så mycket som jag skulle vilja. I dagsläget är det nog faktiskt bättre att följa mig på Twitter för att hålla koll på vad jag tycker... om man nu är intresserad av det.
Jag skulle dock vilja tipsa om en bok som jag just börjat läsa. Det är David Eberhards Ingen tar skit i de lättkränktas land. Jag tyckte bra om I trygghetsnarkomanernas land och den här boken följer i samma spår. Den här boken har dock en annan infallsvinkel då den försöker gå på djupet med alla kränkta människor i Sverige. Jag har inte kommit så långt men det är bra hittills. David skräder verkligen inte på orden och man känner igen mycket från våra dagstidningar.
Här kan ni läsa några andra recensioner av boken i fråga, både positiva och negativa.
Läs även andra bloggares åsikter om david eberhard.
Jag skulle dock vilja tipsa om en bok som jag just börjat läsa. Det är David Eberhards Ingen tar skit i de lättkränktas land. Jag tyckte bra om I trygghetsnarkomanernas land och den här boken följer i samma spår. Den här boken har dock en annan infallsvinkel då den försöker gå på djupet med alla kränkta människor i Sverige. Jag har inte kommit så långt men det är bra hittills. David skräder verkligen inte på orden och man känner igen mycket från våra dagstidningar.
Här kan ni läsa några andra recensioner av boken i fråga, både positiva och negativa.
Läs även andra bloggares åsikter om david eberhard.
torsdag 12 augusti 2010
LO hjärta SSU
Att SSU kampanjar för Socialdemokraterna är ju inte så konstigt. Att deras reklamfilm från i våras nu även har LO som avsändare känns kanske inte lika självklart. Nu är det dock så, vilket jag faktiskt inte kände till tidgare, att SSU formellt även är LO:s ungdomsförbund. Alltså inte bara Socialdemokraternas. Detta står att läsa om i SSU:s organisatoriska handlingsprogram.
Jag undrar om de ca 50 procent av LO:s medlemmar som inte röstar på något av vänsterpartierna tycker att det känns bra att ha SSU som kamporganisation?
Läs även andra bloggares åsikter om SSU, LO, socialdemokraterna,
Jag undrar om de ca 50 procent av LO:s medlemmar som inte röstar på något av vänsterpartierna tycker att det känns bra att ha SSU som kamporganisation?
Läs även andra bloggares åsikter om SSU, LO, socialdemokraterna,
måndag 9 augusti 2010
Val i USA och sociala medier
Den senaste tiden har jag, trots annalkande val i Sverige, blivit mer och mer intresserad av amerikansk politik. Kanske beror det på att det ska bli extremt spännande att se vad som händer med majoriteten i kongressen i valet i november, kanske beror det på att jag är fascinerad av Tea Party-rörelsens frammarch och deras sätt att arbeta.
Intresset har i alla fall visat sig vara lätt att underhålla via Twitter. De flesta kongressledamöter och senatorer använder Twitter och nyhetsrapporteringen är faktiskt enastående. Man kan följa tidningar och bloggar och enskilda personer hur enkelt som helst.
På Twitter kan man även enkelt följa ett antal intressanta flöden, till exempel #tcot (förkortning av top conservaties on Twitter), #gop (Grand old Party, dvs Republikanerna) och #teaparty... om man är intresserad av vad den amerikanska högern gör vill säga. Man lär sig ganska snabbt och följa och själv använda hashtags när man väl börjar använda Twitter så tveka inte även om ni inte riktigt förstår vad jag skriver.
Till det här kan jag även rekommendera två iPhone-applikationer, iRightwing och iChristian. De kostar 7 kronor styck men i gengäld får man mycket spännande information och uppdaterade nyheter.
Så om du är intresserad av vad som händer i USA, skaffa Twitter och en iPhone. Och betänk; i Sverige har Adam Alsing flest följeslagare på Twitter med ca 10 000 personer. John McCain har över 1,7 miljoner... och han är långt ifrån värst.
Läs även andra bloggares åsikter om usa, Tea Party, sociala medier, Twitter, iPhone
Intresset har i alla fall visat sig vara lätt att underhålla via Twitter. De flesta kongressledamöter och senatorer använder Twitter och nyhetsrapporteringen är faktiskt enastående. Man kan följa tidningar och bloggar och enskilda personer hur enkelt som helst.
På Twitter kan man även enkelt följa ett antal intressanta flöden, till exempel #tcot (förkortning av top conservaties on Twitter), #gop (Grand old Party, dvs Republikanerna) och #teaparty... om man är intresserad av vad den amerikanska högern gör vill säga. Man lär sig ganska snabbt och följa och själv använda hashtags när man väl börjar använda Twitter så tveka inte även om ni inte riktigt förstår vad jag skriver.
Till det här kan jag även rekommendera två iPhone-applikationer, iRightwing och iChristian. De kostar 7 kronor styck men i gengäld får man mycket spännande information och uppdaterade nyheter.
Så om du är intresserad av vad som händer i USA, skaffa Twitter och en iPhone. Och betänk; i Sverige har Adam Alsing flest följeslagare på Twitter med ca 10 000 personer. John McCain har över 1,7 miljoner... och han är långt ifrån värst.
Läs även andra bloggares åsikter om usa, Tea Party, sociala medier, Twitter, iPhone
fredag 30 juli 2010
Är allt mänskliga rättigheter?
De senaste dagarna har media rapporterat att FN slagit fast att rent vatten och sanitär utrustning är grundläggande mänskliga rättigheter. Vissa rapportörer har också varit mer eller mindre upprörda över att att Sverige la ner sin röst i FN:s generalförsamling. Till exempel säger Jan Eliasson att det är "orimligt att Sverige inte röstade för resolutionen!"
Men är det verkligen det? Är det inte mer orimligt att hävda att rent vatten ska vara en juridiskt bindande rättighet? Vem ska till exempel se till att rättigheten tillhandahålls, och vad blir straffet för att inte göra det? Kan man stjäla vatten om man inte har något? Vad går i så fall först, äganderätt eller rätt till vatten? Som jag ser det så öppnar det här åter upp för en diskussion angående vad som överhuvudtaget är och bör vara mänskliga rättigheter.
Artikel 1-21 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna handlar i huvudsak om vad som brukar kallas negativa rättigheter. Alla är födda fria och har lika värde, ingen får hållas i slaveri, ingen får godtyckligt hållas fängslad etc. Detta är rättigheter som i stort sätt inte kräver någonting av någon annan, annat än att man låter människor vara i fred och göra som de vill.
Artikel 22-30 handlar dock om helt andra saker, och är om jag inte missminner mig tillagda vid ett senare tillfälle (antagligen 1966 när FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter antogs). Där står det till exempel att alla har rätt till sociala rättigheter, valfritt arbete och betald semester. Det vill säga positiva rättigheter.
Nu är visserligen ordet positivt lite lurigt men det innebär i korthet att någon annan måste tillhandahålla det som av artikel 22-30 stadgas som mänskliga rättigheter. Och helt plötsligt förväntas det att någon kan betala, att det finns en rätts- och väldfärdsstat som kan leverera etc... Något som emellertid inte uppstår automatiskt.
Skillnaden är alltså;
artikel 1-21= negativa rättigheter, kräver inget av någon annan.
artikel 22-30= positiva rättigheter, kräver att någon betalar och levererar.
Och jag säger inte att det inte är önskvärt med sociala rättigheter, arbete eller betald semester men... det kan knappast ses som grundläggande mänskliga rättigheter eftersom de kräver att andra människors rättigheter inskränks, till exempel äganderätten. Därför kan inte heller rent vatten vara en universell mänsklig rättighet.
Det är önskvärt att alla har rent vatten men om vi vill att mänskliga rättigheter verkligen ska betyda något så tror jag att det är viktigt att vi renodlar dem och håller oss till det mest grundläggande. Får man de negativa rättigheterna på plats så kommer oftast de positiva med på köpet eftersom det ligger i de flestas intresse. De ska dock inte tvingas eller krävas fram utan uppstå genom frivillighet.
Läs även andra bloggares åsikter om Mänskliga rättigheter, MR, FN, vatten
Men är det verkligen det? Är det inte mer orimligt att hävda att rent vatten ska vara en juridiskt bindande rättighet? Vem ska till exempel se till att rättigheten tillhandahålls, och vad blir straffet för att inte göra det? Kan man stjäla vatten om man inte har något? Vad går i så fall först, äganderätt eller rätt till vatten? Som jag ser det så öppnar det här åter upp för en diskussion angående vad som överhuvudtaget är och bör vara mänskliga rättigheter.
Artikel 1-21 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna handlar i huvudsak om vad som brukar kallas negativa rättigheter. Alla är födda fria och har lika värde, ingen får hållas i slaveri, ingen får godtyckligt hållas fängslad etc. Detta är rättigheter som i stort sätt inte kräver någonting av någon annan, annat än att man låter människor vara i fred och göra som de vill.
Artikel 22-30 handlar dock om helt andra saker, och är om jag inte missminner mig tillagda vid ett senare tillfälle (antagligen 1966 när FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter antogs). Där står det till exempel att alla har rätt till sociala rättigheter, valfritt arbete och betald semester. Det vill säga positiva rättigheter.
Nu är visserligen ordet positivt lite lurigt men det innebär i korthet att någon annan måste tillhandahålla det som av artikel 22-30 stadgas som mänskliga rättigheter. Och helt plötsligt förväntas det att någon kan betala, att det finns en rätts- och väldfärdsstat som kan leverera etc... Något som emellertid inte uppstår automatiskt.
Skillnaden är alltså;
artikel 1-21= negativa rättigheter, kräver inget av någon annan.
artikel 22-30= positiva rättigheter, kräver att någon betalar och levererar.
Och jag säger inte att det inte är önskvärt med sociala rättigheter, arbete eller betald semester men... det kan knappast ses som grundläggande mänskliga rättigheter eftersom de kräver att andra människors rättigheter inskränks, till exempel äganderätten. Därför kan inte heller rent vatten vara en universell mänsklig rättighet.
Det är önskvärt att alla har rent vatten men om vi vill att mänskliga rättigheter verkligen ska betyda något så tror jag att det är viktigt att vi renodlar dem och håller oss till det mest grundläggande. Får man de negativa rättigheterna på plats så kommer oftast de positiva med på köpet eftersom det ligger i de flestas intresse. De ska dock inte tvingas eller krävas fram utan uppstå genom frivillighet.
Läs även andra bloggares åsikter om Mänskliga rättigheter, MR, FN, vatten
fredag 23 juli 2010
Informationsplikt borde vara en självklarhet
Om din sexparter in spe led av en potentiellt dödlig sjukdom, må vara inte särskilt smittsam rätt hanterat, skulle inte du vilja veta det då? DN verkar inte anse att du har rätt att veta. En ståndpunkt som känns mycket märklig i mina ögon. Det är som att DN:s ledarsida menar att det inte medföljer några som helst konsekvenser av att vara HIV-positiv.
Jag tycker faktiskt inte att det spelar någon roll om personen som bär på viruset medicinerar eller användare aldrig så många kondomer. Det måste ändå vara upp till kontrahenten att avgöra om han eller hon är villig att ta risken. Och då måste den som är HIV-positiv upplysa om sitt tillstånd. Det spelar ingen roll att det kan uppfattas som bökigt eller pinsamt. Människor har ansvar för sina handlingar.
Konstigare än så är det inte.
Uppdatering:
Läs gärna mer på Tradition och Fason där Dag Elfström redogör för DN:s helomvänding i frågan.
Läs även andra bloggares åsikter om HIV, dn,
Jag tycker faktiskt inte att det spelar någon roll om personen som bär på viruset medicinerar eller användare aldrig så många kondomer. Det måste ändå vara upp till kontrahenten att avgöra om han eller hon är villig att ta risken. Och då måste den som är HIV-positiv upplysa om sitt tillstånd. Det spelar ingen roll att det kan uppfattas som bökigt eller pinsamt. Människor har ansvar för sina handlingar.
Konstigare än så är det inte.
Uppdatering:
Läs gärna mer på Tradition och Fason där Dag Elfström redogör för DN:s helomvänding i frågan.
Läs även andra bloggares åsikter om HIV, dn,
tisdag 13 juli 2010
Lågintensiv semester
Jag odlar min trädgård. Därför kommer uppdateringsfrekvensen att gå ner här på bloggen. Jag kommer vara tillbaka på fulltid i slutet av juli.
En härlig sommar tillönskar jag er!
- Posted using BlogPress from my iPhone
En härlig sommar tillönskar jag er!
- Posted using BlogPress from my iPhone
fredag 9 juli 2010
Val och överbudspolitik
Att socialdemokraterna skulle berdriva överbudspolitik i valrörelsen kom knappast som en chock för någon. De har alltid mer pengar att göra av med eftersom det alltid finns några skatter som man tycker att man kan höja. De tycker även om att jobba med symbolpolitikfrågor. Nu senast gällande barn till arbetslösas rätt till att vara i förskolan 30 timmar i veckan. Det är uppenbart att Sahlin försöker återupprepa Göran Perssons manöver med maxtaxan men jag tror knappast att väljarna känner igen sig i hennes utmålning av hemmet som ett straff för barn som inte får gå i förskola.
Att Alliansregeringen har hemfallit åt ett liknande agerande känns dock inte riktigt lika roligt. Jag hade hoppats att valrörelsen skulle handla om något mer än bara kronor och ören. Till exempel vilket samhälle vi faktiskt vill ha, vad vi tror att människor klarar av om de bara får chansen, och sådana saker. Nu finns det ju med under ytan men fokus är hela tiden på kostnader, skattesatser och miljarder som satsas.
Nu leder visserligen Alliansregeringen fortfarande i mätningarna och jag har stort hopp om borgerlig valseger igen. En tillbakagång till socialdemokrati skulle vara förödande för Sverige och svensk ekonomi. Men framförallt så skulle arbetet med att göra Sverige lite mer borgerligt komma av sig.
Och Sverige behöver bli mer borgerligt. Vi behöver lägre skatter, mer personligt ansvarstagande och ett starkare civilsamhälle. Inte högre skatter, statligt ansvarstagande och ett civilsamhälle på undantag.
Jag hoppas att du håller med och att du vill hjälpa till att jobba för en borgerlig valseger.
SR, DN, DN, SVD, SVD, DI, SyD, GP, Expressen.
Läs även andra bloggares åsikter om val2010, socialdemokraterna, politik,
Att Alliansregeringen har hemfallit åt ett liknande agerande känns dock inte riktigt lika roligt. Jag hade hoppats att valrörelsen skulle handla om något mer än bara kronor och ören. Till exempel vilket samhälle vi faktiskt vill ha, vad vi tror att människor klarar av om de bara får chansen, och sådana saker. Nu finns det ju med under ytan men fokus är hela tiden på kostnader, skattesatser och miljarder som satsas.
Nu leder visserligen Alliansregeringen fortfarande i mätningarna och jag har stort hopp om borgerlig valseger igen. En tillbakagång till socialdemokrati skulle vara förödande för Sverige och svensk ekonomi. Men framförallt så skulle arbetet med att göra Sverige lite mer borgerligt komma av sig.
Och Sverige behöver bli mer borgerligt. Vi behöver lägre skatter, mer personligt ansvarstagande och ett starkare civilsamhälle. Inte högre skatter, statligt ansvarstagande och ett civilsamhälle på undantag.
Jag hoppas att du håller med och att du vill hjälpa till att jobba för en borgerlig valseger.
SR, DN, DN, SVD, SVD, DI, SyD, GP, Expressen.
Läs även andra bloggares åsikter om val2010, socialdemokraterna, politik,
torsdag 8 juli 2010
Social ingenjörskonst i kvadrat
Det ska till en rätt rejäl dos av social ingenjörskonst för att oppositionens mål, som de är framställda på DN-debatt i dag, någonsin ska kunna bli verklighet. Det skulle bland annat krävas att män och kvinnor inte längre själva ska få välja vad de vill arbeta med, samt att deras löner ska bli föremål för omfattande statlig styrning.
Politiken som skulle krävas skulle också slå sönder arbetslinjen varpå klyftorna mellan rik och fattig definitiv skulle öka. Jag har nämligen svårt att tro att oppositionens önskan om att göra klyftorna mindre mellan de som arbetar och de som inte gör det, skulle kunna leda till något annat än högre skatter för dem som arbetar, och högre bidrag till dem som inte gör det. Och vips... så försvann drivkrafterna till arbete.
Och angående "pensionärsskatten" så hade det väl varit på sin plats om oppositionen hade oroat sig för pensionärernas höga skattetryck under sina senaste 12 år vid makten. Och inte komma nu när Alliansregeringen redan har sänkt den två gånger. Något som Göran Persson aldrig gjorde. Även i den här frågan så är sannolikheten stor att "klyftan" kommer att minskas genom att löntagarna får högre skatter, snarare än att pensionärerna får lägre.
Det blir bara mer och mer tydlig att oppositionen inte har något verklighetsförankring i den politik man vill föra. Fagra ord och sådant som på kort sikt känns bra i hjärtat går före långsiktighet och verklighetstrogna ekonomiska analyser. Eller som Mona Sahlin-imitatören på Allsång på Skansen uttryckte det:
"Vi satsar på sånt som jämnar ut sig i längden".
Andra bloggare: Kent Persson, Tokmoderaten, Nonicoclolasos.
Läs även andra bloggares åsikter om oppositionen, socialdemokraterna, politik, skattetryck,
Politiken som skulle krävas skulle också slå sönder arbetslinjen varpå klyftorna mellan rik och fattig definitiv skulle öka. Jag har nämligen svårt att tro att oppositionens önskan om att göra klyftorna mindre mellan de som arbetar och de som inte gör det, skulle kunna leda till något annat än högre skatter för dem som arbetar, och högre bidrag till dem som inte gör det. Och vips... så försvann drivkrafterna till arbete.
Och angående "pensionärsskatten" så hade det väl varit på sin plats om oppositionen hade oroat sig för pensionärernas höga skattetryck under sina senaste 12 år vid makten. Och inte komma nu när Alliansregeringen redan har sänkt den två gånger. Något som Göran Persson aldrig gjorde. Även i den här frågan så är sannolikheten stor att "klyftan" kommer att minskas genom att löntagarna får högre skatter, snarare än att pensionärerna får lägre.
Det blir bara mer och mer tydlig att oppositionen inte har något verklighetsförankring i den politik man vill föra. Fagra ord och sådant som på kort sikt känns bra i hjärtat går före långsiktighet och verklighetstrogna ekonomiska analyser. Eller som Mona Sahlin-imitatören på Allsång på Skansen uttryckte det:
"Vi satsar på sånt som jämnar ut sig i längden".
Andra bloggare: Kent Persson, Tokmoderaten, Nonicoclolasos.
Läs även andra bloggares åsikter om oppositionen, socialdemokraterna, politik, skattetryck,
onsdag 7 juli 2010
Fel slutsatser från oppositionen (igen)
Återigen visar oppositionen att de inte har förstått vad som utvecklar vården i Sverige. Om de hade varit intresserade av att titta på verkligheten när de själva styrde så hade de sett att vården var mer "ojämt fördelad" då.
I ett system med ransonerad vård tar den som redan har kunskap och kontakt sig bäst fram. Människor utan läkare i släkten eller bekantskapskretsen, utan kunskap om hur vårdkedjan fungerar får snällt vänta i väntrummet tills det blir deras tur. Under tiden slösas det med offentliga medel på operationssalar som står tomma och utrustning som inte används i full utsträckning.
Alliansregeringen och alliansledda landsting har under de senaste åren öppnat upp den svenska sjukvården för innovationskraft och förnyelse. Det vill oppositionen få ett slut på.
Vi får väl se vem som får bäst tillgång till vård då.
Läs även andra bloggares åsikter om oppositionen, vård, socialdemokraterna, val2010, dn
I ett system med ransonerad vård tar den som redan har kunskap och kontakt sig bäst fram. Människor utan läkare i släkten eller bekantskapskretsen, utan kunskap om hur vårdkedjan fungerar får snällt vänta i väntrummet tills det blir deras tur. Under tiden slösas det med offentliga medel på operationssalar som står tomma och utrustning som inte används i full utsträckning.
Alliansregeringen och alliansledda landsting har under de senaste åren öppnat upp den svenska sjukvården för innovationskraft och förnyelse. Det vill oppositionen få ett slut på.
Vi får väl se vem som får bäst tillgång till vård då.
Läs även andra bloggares åsikter om oppositionen, vård, socialdemokraterna, val2010, dn
tisdag 6 juli 2010
Välfärdens framtida finansiering - ett delat ansvar?
Nu har den kommit - Borgkommissionens rapport. Den presenterades lite kort på DN-debatt i dagens tidning och ansatsen verkar självklar, hur finansierar vi framtidens välfärd? Och kommer vi att ha råd?
Kraven ökar på vård och omsorg, inte bara på att den ska finnas utan också på hur den utförs. 40-talisterna har börjar gå i pension och andelen äldre per yrkesverksam kommer att fortsätta öka under många år framöver.
Det är därför lovvärt av Timbro och Arena Idé att gå samman på det sätt som man har gjort. Det borgar för en bredare ansats och jag tror att förslaget om att nästa regering, oavsett vilken det blir, bör tillsätta en utredning om välfärdens framtida finansiering bör hörsammas. Den här frågan berör alla i Sverige och vi som är unga nu behöver få veta vad vi kan vänta oss från det offentliga när vi blir äldre.
Spontant verkar flera av förslagen som presenterades i DN som rimliga men nu återstår att läsa själva rapporten.
Läs även andra bloggares åsikter om borgkommissionen, timbro, arena idé, välfärd, politik,
Kraven ökar på vård och omsorg, inte bara på att den ska finnas utan också på hur den utförs. 40-talisterna har börjar gå i pension och andelen äldre per yrkesverksam kommer att fortsätta öka under många år framöver.
Det är därför lovvärt av Timbro och Arena Idé att gå samman på det sätt som man har gjort. Det borgar för en bredare ansats och jag tror att förslaget om att nästa regering, oavsett vilken det blir, bör tillsätta en utredning om välfärdens framtida finansiering bör hörsammas. Den här frågan berör alla i Sverige och vi som är unga nu behöver få veta vad vi kan vänta oss från det offentliga när vi blir äldre.
Spontant verkar flera av förslagen som presenterades i DN som rimliga men nu återstår att läsa själva rapporten.
Läs även andra bloggares åsikter om borgkommissionen, timbro, arena idé, välfärd, politik,
Tack Ungdomsstyrelsen (sic!)
Ungdomsstyrelsen har efter en genomgång av ett antal kristna ungdomsförbund kommit fram till att inget i deras stadgar eller verksamhet talar för att de diskriminerar homosexuella.
Det hade jag kunnat berätta på en gång. Vilket jag också gjorde.
Jag har svårt att se att Ungdomsstyrelsen skulle ha kunnat komma till en annan slutsats men man vet ju aldrig. Frågan om det är rimligt med statliga bidrag överhuvudtaget kvarstår dock.
Läs även andra bloggares åsikter om ungdomsstyrelsen, ungdomsförbund, Statsbidrag,
Det hade jag kunnat berätta på en gång. Vilket jag också gjorde.
Jag har svårt att se att Ungdomsstyrelsen skulle ha kunnat komma till en annan slutsats men man vet ju aldrig. Frågan om det är rimligt med statliga bidrag överhuvudtaget kvarstår dock.
Läs även andra bloggares åsikter om ungdomsstyrelsen, ungdomsförbund, Statsbidrag,
måndag 5 juli 2010
Samhällsbärande eller statsbärande?
Efter att ha läst lite kommentarer kring statsministerns debattartikel i DN i går, samt hans tal i Almedalen så tänkte jag delga er lite vidare reflektioner från min sida.
Vissa kommentatorer tycker att Fredrik Reinfeldt glömmer bort civilsamhället när han avvisar särintressets roll i svensk politik samt att det inte är politikens roll att vara samhällsbärande. Och även om jag kan förstå varför de drar den slutsatsen så tror jag inte att det är det som Reinfeldt menar.
När statsministern säger att Moderaterna ska vara ett samhällsbärande parti som tar tillvara allmänintresset så tror jag att han menar att politiken på en metanivå ska underlätta för hela samhället att på eget bevåg ta sig framåt. Det ska inte tolkas som att politiken vill lägga sig i allt som människor gör, eller för den del styra organisationer i en för politiken önskvärd riktning, något som Socialdemokraterna har ägnat sig åt med glädje under 1900-talet.
När det gäller särintressena i svensk politik så ingår det ju i alla organisationer att se till sina medlemmars intresse. Problemet uppstår när dessa intressen uppvaktar politiken med sina krav. Då har man gått utanför organisationen och ställer krav på att andra ska anpassa sig, alternativt betala för det som man själv brinner för. Jag tror att det är det som statsministern menar när han säger särintressen. Han baktalar inte civilsamhället i sig. Civilsamhället och organisationssverige är en viktig del av vårt samhälle och ska så också vara och förbli.
Jag anser emellertid att samhällsbärande inte är en bra term att använda då samhället ju faktiskt består av de individer och sammanslutningar som verkar i ett land. Politiska partier utgör inte samhället. Statsbärande hade varit ett bättre ordval och var också det som statsministern använde tidigare. Han borde nog återgå till det för att förhindra framtida missförstånd.
Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Reinfeldt, moderaterna, Almedalen, politik, civilsamhället,
Vissa kommentatorer tycker att Fredrik Reinfeldt glömmer bort civilsamhället när han avvisar särintressets roll i svensk politik samt att det inte är politikens roll att vara samhällsbärande. Och även om jag kan förstå varför de drar den slutsatsen så tror jag inte att det är det som Reinfeldt menar.
När statsministern säger att Moderaterna ska vara ett samhällsbärande parti som tar tillvara allmänintresset så tror jag att han menar att politiken på en metanivå ska underlätta för hela samhället att på eget bevåg ta sig framåt. Det ska inte tolkas som att politiken vill lägga sig i allt som människor gör, eller för den del styra organisationer i en för politiken önskvärd riktning, något som Socialdemokraterna har ägnat sig åt med glädje under 1900-talet.
När det gäller särintressena i svensk politik så ingår det ju i alla organisationer att se till sina medlemmars intresse. Problemet uppstår när dessa intressen uppvaktar politiken med sina krav. Då har man gått utanför organisationen och ställer krav på att andra ska anpassa sig, alternativt betala för det som man själv brinner för. Jag tror att det är det som statsministern menar när han säger särintressen. Han baktalar inte civilsamhället i sig. Civilsamhället och organisationssverige är en viktig del av vårt samhälle och ska så också vara och förbli.
Jag anser emellertid att samhällsbärande inte är en bra term att använda då samhället ju faktiskt består av de individer och sammanslutningar som verkar i ett land. Politiska partier utgör inte samhället. Statsbärande hade varit ett bättre ordval och var också det som statsministern använde tidigare. Han borde nog återgå till det för att förhindra framtida missförstånd.
Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Reinfeldt, moderaterna, Almedalen, politik, civilsamhället,
söndag 4 juli 2010
Allmänintresse vs. särintresse pt.II
Ett annat positivt inslag i DN i dag är Hanne Kjöllers artikel om David Lega. David är bekant för de flesta som elithandikappsimmare och föreläsare men just nu kandiderar han även till riksdagen för Kd. Och det räcker att läsa följande citat ur Hannes artikel för att man ska gilla David:
– Att bli kränkt är något man väljer. Jag kan inte känna mig kränkt för det någon gjort oavsiktligt. För att jag ska känna mig kränkt måste det finnas ett syfte att såra.
– Dessutom, fortsätter Lega, har jag ett ansvar. Jag kan ringa i förväg och höra efter hur det ser ut. Min framkomlighet är inte bara andras ansvar.
...
Kanske kan vi få en ny ton i kammaren med en politiker som vägrar att delta i den ständigt pågående tävlingen om hur eländigt synd det är om alla.
Läs även andra bloggares åsikter om David Lega, Hanne Kjöller, dn, diskriminering
– Att bli kränkt är något man väljer. Jag kan inte känna mig kränkt för det någon gjort oavsiktligt. För att jag ska känna mig kränkt måste det finnas ett syfte att såra.
– Dessutom, fortsätter Lega, har jag ett ansvar. Jag kan ringa i förväg och höra efter hur det ser ut. Min framkomlighet är inte bara andras ansvar.
...
Kanske kan vi få en ny ton i kammaren med en politiker som vägrar att delta i den ständigt pågående tävlingen om hur eländigt synd det är om alla.
Läs även andra bloggares åsikter om David Lega, Hanne Kjöller, dn, diskriminering
Allmänintresse vs. särintresse
Det tidiga 1900-talets högerparti (eller Allmänna valmansförbundet som det då hette) var en stark motståndare till ett utpräglat partiväsende. Man ansåg att politikers främsta uppgift var att sätta allmänintresset i första rummet. Partiväsendet baserades dock på särintressen vilket man var rädd skulle slita isär landet samt ställa grupp mot grupp.
Partiväsendets belackare fick i stor utsträckning rätt. Under hela 1900-talet har vi set en utveckling av politiken där så gott som allt handlat om olika grupperingars särintressen i förhållande till andra särintressen.
I det ljuset så är statsminister Fredrik Reinfeldts DN-debatt i dag är ren fröjd för ögat. På ett tydligt sätt så gör han upp med historien genom att bland annat skriva:
Det finns samtidigt problem med alla dessa särintressen. Annars skulle de helt enkelt inte finnas. I särintressets idé ligger att ställa sina egna intressen mot andra, att aldrig vara nöjd och aldrig behöva ta ansvar för vare sig ekonomin eller helheten i samhället.
Detta problem ställs på sin spets när särintresset söker sig in i politiken. Då ställs människor mot varandra, löften ställs ut om att lova allt till alla eller att företräda vissa på andras bekostnad. Följden blir att lova riktade reformer, stöd eller satsningar där särintressen står i fokus. Allt kretsar kring vinnare och förlorare på kort sikt. Svåra avvägningar om ekonomin, arbetsmarknaden eller långsiktiga utmaningar sätts på undantag. Mot detta politiska särintresse står allmänintresset. Ett allmänintresse som många gånger har svårt att göra sin röst hörd då det inte företräds av resursstarka grupperingar eller organisationer.
Det ska bli spännande att höra hur statsministern följer upp det här i sitt tal i Almedalen i kväll. Artikeln ger i alla fall ett mycket positivt intryck i mina ögon och det verkar som att många uppskattar statsministerns ansats (och insats).
Andra som håller med mig.
Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Reinfeldt, Almedalen, Allmänna valmansförbundet, Allmänintresse
Partiväsendets belackare fick i stor utsträckning rätt. Under hela 1900-talet har vi set en utveckling av politiken där så gott som allt handlat om olika grupperingars särintressen i förhållande till andra särintressen.
I det ljuset så är statsminister Fredrik Reinfeldts DN-debatt i dag är ren fröjd för ögat. På ett tydligt sätt så gör han upp med historien genom att bland annat skriva:
Det finns samtidigt problem med alla dessa särintressen. Annars skulle de helt enkelt inte finnas. I särintressets idé ligger att ställa sina egna intressen mot andra, att aldrig vara nöjd och aldrig behöva ta ansvar för vare sig ekonomin eller helheten i samhället.
Detta problem ställs på sin spets när särintresset söker sig in i politiken. Då ställs människor mot varandra, löften ställs ut om att lova allt till alla eller att företräda vissa på andras bekostnad. Följden blir att lova riktade reformer, stöd eller satsningar där särintressen står i fokus. Allt kretsar kring vinnare och förlorare på kort sikt. Svåra avvägningar om ekonomin, arbetsmarknaden eller långsiktiga utmaningar sätts på undantag. Mot detta politiska särintresse står allmänintresset. Ett allmänintresse som många gånger har svårt att göra sin röst hörd då det inte företräds av resursstarka grupperingar eller organisationer.
Det ska bli spännande att höra hur statsministern följer upp det här i sitt tal i Almedalen i kväll. Artikeln ger i alla fall ett mycket positivt intryck i mina ögon och det verkar som att många uppskattar statsministerns ansats (och insats).
Andra som håller med mig.
Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Reinfeldt, Almedalen, Allmänna valmansförbundet, Allmänintresse
fredag 2 juli 2010
Hur världen ser på oss
Företaget Texas Longhorn har just tagit fram tre nya reklamfilmer för sin verksamhet. Där driver de, enligt Dagens Media, med sitt ursprung... det vill säga Texas.
Som jag ser det så driver filmerna snarare med oss svenskar och hur omvärlden ser på oss.
Läs även andra bloggares åsikter om reklam, svensk kultur, svenskar
Som jag ser det så driver filmerna snarare med oss svenskar och hur omvärlden ser på oss.
Läs även andra bloggares åsikter om reklam, svensk kultur, svenskar
Hur var det nu... finns könet igen?
Kan någon förklara för mig hur personer som anser att könet är en social konstruktion, samtidigt argumenterar för att man ska få byta från det ena till det andra medelst kirurgi? Utan att det får några som helst konsekvenser för ens möjligheter att till exempel skaffa barn?
Borde man inte som transexuell rimligtvis vilja omfamna allt vad det andra könet innebär och omfattar? Till exempel att män faktiskt inte kan föda barn? Eller att en kvinna utan livmoder inte heller kan det?
Kan någon även förklara varför transsexualism klassas som en sjukdom? Något som hävdades i kommentarsfältet här på bloggen i förrgår.
Läs även andra bloggares åsikter om Könsbyte, transsexuella, dn, fp, aftonbladet
Borde man inte som transexuell rimligtvis vilja omfamna allt vad det andra könet innebär och omfattar? Till exempel att män faktiskt inte kan föda barn? Eller att en kvinna utan livmoder inte heller kan det?
Kan någon även förklara varför transsexualism klassas som en sjukdom? Något som hävdades i kommentarsfältet här på bloggen i förrgår.
Läs även andra bloggares åsikter om Könsbyte, transsexuella, dn, fp, aftonbladet
torsdag 1 juli 2010
Meritokrati är de underprivilegierades bästa vän
I dagens DN skriver Hans Bergström på samma tema som jag skrev om i går. Det vill säga Socialdemokraternas svek mot skolan.
Citat från artikeln
Det är dock svårt att förstå varför ”arbetarepartiet” så plötsligt och så katastrofalt övergav sin syn på skolan, i stort sett med Tage Erlanders avgång som statsminister. När alla, även barn från familjer med små medel, gavs lika tillgång till god utbildning borde man rimligen ha varit extra angelägna om att skolan skulle vara bra. Meritokrati är de underprivilegierades bästa vän. Varje individ får lika chans att bevisa sig.
Precis, meritokrati är de underprivilegierades bästa vän. När det finns tydliga mål, mätvärden att använda sig av, ja, då kan alla ta sig fram. I ett system där man frångår formella kriterier för till exempel anställning, där blir det i stället kontakter och familj som avgör var man hamnar.
För ett par år sedan skrev Barbro Hedvall en ledare på samma tema, då om utvecklingen inom den svenska diplomatkåren.
UD har ryktet om sig att vara ett socialt reservat för överklassen. Riktigt så enkelt visar det sig inte vara. Berggren har studerat antagningsårgångarna vart tjugonde år med början 1919/20. Det visar sig då att rekryteringen smalnat, inte breddats - numera kommer de nyantagna nästan uteslutande från högre medelklass i offentlig tjänst. Grupper som jordbrukare och näringsidkare i stor eller liten skala samt så kallade fria yrken som var företrädda bland fäderna till de blivande diplomaterna i de första årgångarna finns inte längre med.
...
Att den sociala rörligheten avtagit sammanfaller med att formella krav - betyg, examina - togs bort inte bara i skolan utan också för en rad tjänster. Därmed kommer informella faktorer som kontakter, föräldrars yrkesställning, möjligheten till praktikant- eller vikarietjänst att spela större roll.
Svart på vitt mina damer och herrar. Meritokrati är till gang för alla, men kanske mest för de underprivilegierade.
Läs även andra bloggares åsikter om skola, betyg, barbro hedvall, hans bergström, meritokrati
Citat från artikeln
Det är dock svårt att förstå varför ”arbetarepartiet” så plötsligt och så katastrofalt övergav sin syn på skolan, i stort sett med Tage Erlanders avgång som statsminister. När alla, även barn från familjer med små medel, gavs lika tillgång till god utbildning borde man rimligen ha varit extra angelägna om att skolan skulle vara bra. Meritokrati är de underprivilegierades bästa vän. Varje individ får lika chans att bevisa sig.
Precis, meritokrati är de underprivilegierades bästa vän. När det finns tydliga mål, mätvärden att använda sig av, ja, då kan alla ta sig fram. I ett system där man frångår formella kriterier för till exempel anställning, där blir det i stället kontakter och familj som avgör var man hamnar.
För ett par år sedan skrev Barbro Hedvall en ledare på samma tema, då om utvecklingen inom den svenska diplomatkåren.
UD har ryktet om sig att vara ett socialt reservat för överklassen. Riktigt så enkelt visar det sig inte vara. Berggren har studerat antagningsårgångarna vart tjugonde år med början 1919/20. Det visar sig då att rekryteringen smalnat, inte breddats - numera kommer de nyantagna nästan uteslutande från högre medelklass i offentlig tjänst. Grupper som jordbrukare och näringsidkare i stor eller liten skala samt så kallade fria yrken som var företrädda bland fäderna till de blivande diplomaterna i de första årgångarna finns inte längre med.
...
Att den sociala rörligheten avtagit sammanfaller med att formella krav - betyg, examina - togs bort inte bara i skolan utan också för en rad tjänster. Därmed kommer informella faktorer som kontakter, föräldrars yrkesställning, möjligheten till praktikant- eller vikarietjänst att spela större roll.
Svart på vitt mina damer och herrar. Meritokrati är till gang för alla, men kanske mest för de underprivilegierade.
Läs även andra bloggares åsikter om skola, betyg, barbro hedvall, hans bergström, meritokrati
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)