lördag 18 september 2010

Svar på Ung Vänsters beskyllningar och allmänna svartmålning

Eftersom Ung Vänster åter har dragit fram sin gamla "lista" där de beskyller Moderaterna för än det ena än det andra så tänkte jag åter publicera Johan Westrins förtjänstfulla sammanställning och svaromål på deras lögner.


Ung Vänsters beskyllning ”Moderaterna var:”

1916 Mot allmän olycksfallsförsäkring
Fel! Alla partier var eniga om att det behövdes en olycks¬fallsförsäkring i arbetet, men man var oeniga om utformningen. Slutresultatet blev en kompromiss.

1918 Mot allmän och lika rösträtt för män
Fel! Högern genomförde den allmänna rösträtten för män till riksdagens andra kammare 1907. När den liberal-socialdemokratiska regeringen Edén lade sin proposition om avskaffandet av den 40-gradiga röstskalan till kommuner och landsting (som i sin tur valde riksdagens första kammare) på hösten 1918, var högern allt annat än entusiastisk, men man accepterade förändringen. När beslutet togs i riksdagen den 17 december 1918, var det utan votering i första kammaren och med ett ändringsförslag från högern (som röstades ned) i andra kammaren. Men högern gick inte emot propositionen.

1919 Mot kvinnlig rösträtt
Fel! Beslutet om den kvinnliga rösträtten fattades (av konstitutionella skäl) först på våren 1919, men det var en del i samma ”paket” som den lika rösträtten till kommuner och landsting för män. Högern röstade inte mot den kvinnliga rösträtten. Beslutet togs utan votering den 24 maj 1919.

1919 Mot 8-timmars arbetsdag
Rätt! Högern motsatte sig åttatimmarsdagen, som man menade skulle leda till dyrare produktion och därmed ökad arbetslöshet. Det blev också en dramatiskt ökad arbetslöshet de följande åren, även om den krisen blev relativt kortvarig. (1923 var arbetslösheten nere på den tidigare nivån igen.)

1921 Mot dödsstraffets avskaffande
Högern var splittrad i frågan. I andra kammaren bifölls propositionen utan votering. I första kammaren gick högern emot förslaget med hänvisning till samhällets nödvärns- och vedergällningsrätt.

1927 Mot folkskolereformerna
Rätt! Men ändå ger påståendet en felaktig uppfattning, eftersom det får det att verka som att högern skulle ha motsatt sig att alla skulle få gå i skolan. (Den allmänna folkskolan hade genomförts redan 1842.) I själva verket var det vissa föreslagna förändringar i folkskolan som man gick emot. Högern hade en lång reservation i utskottet (huvudsakligen författad av Claes Lindskog), där man framförde sitt eget förslag till reformer i skolan. Det förslaget röstade man för också i kamrarna (vilket alltså innebar att man röstade emot regeringens proposition).

1931 Mot statliga bidrag till sjukkassorna
Fel! Högern motsatte sig inte fortsatt statligt stöd till de frivilliga försäkringskassorna, men motsatte sig den omorganisation av verksamheten som föreslogs i propositionen.

1934 Mot statliga bidrag till A-kassorna
Rätt! Högern ville inte medverka till en bidragskonstruktion, som kunde leda till okontrollerbara statliga utgifter. Arbetslöshetskassorna bygger på den s.k. Gent-modellen, som innebär att det är staten som står för huvuddelen av pengarna, men det är facket som har makten över A-kassan.

1935 Mot folkpensioner
Fel! Folkpensionerna infördes 1913 av en liberal regering. (Det var högerregeringen, med Arvid Lindman som statsminister, som 1907 som tillsatte utredningen som konstruerade förslaget.) Beslutet 1935 om införande av ett särskilt dyrortstillägg (d.v.s. att de som bodde i städerna skulle få högre folkpension än de som bodde på landsbygden) stödde även högern. Däremot motsatte den sig när regeringen året efter ville göra justeringar som ännu mer gynnade dem som bodde i städerna.

1938 Mot 2-veckors semester
Högern motsatte sig inte införande av 2-veckors semester, men ville genomföra reformen i en långsammare takt än regeringen hade föreslagit och var också oenig om hur den skulle finansieras.

1941 Mot sänkt rösträttsålder
Någon sänkning av rösträttsåldern skedde inte 1941. (Rösträttsåldern till riksdagens andra kammare var 1909: 24 år, 1921: 23 år, 1945: 21 år och 1965: 20 år. Till enkammariksdagen: 1971: 19 år och 1974: 18 år.)

1946 Mot fria skolmåltider
Partiet var splittrat i frågan. Majoriteten inom partiet ville att skolmåltider endast skulle ordnas för barn med särskilda behov.

1946 Mot allmän sjukförsäkring
Fel! Högern ville att staten skulle stå för 61 % av kostnaden i stället för regeringens förslag på 72 %. Men man motsatte sig inte reformen som sådan.

1947 Mot allmänna barnbidrag
Fel! Högern hade en hel del ändringsförslag (i förhållande till regeringens proposition) i sin partimotion i riksdagen, men motsatte sig inte införande av barnbidrag som sådant. Propositionen om införande av bidrag till barn under 16 år bifölls till slut enhälligt av riksdagen. Däremot förslog Högerpartiet 1960 avskaffande av första barnbidraget (som skulle kompenseras genom sänkt skatt).

1951, 1963 Mot 3- respektive 4- veckors semester
Fel. Högern hade ändringsförslag gällande ikraftträdandet, men motsatte sig inte reformerna som sådana.

1953 Mot fri sjukvård
1953 års beslut innebar ingen helt fri sjukvård, men en utbyggnad av sjukförsäkringen som bl.a. innebar lägre patientavgifter. Högerpartiet motsatte sig inte reformen, men ansåg att beslutsunderlaget var för dåligt och ville få frågan bättre utredd, varför man yrkade på uppskov. I propositionen fanns t.ex. inte angivet hur reformen skulle finansieras.

1959 Mot ATP
Ja, Högerpartiet var mot ATP-förslaget. Men man hade i stället ett eget förslag till tjänstepension enligt premiereservmodellen. Om det förslaget hade genomförts, hade vi idag haft ett mycket pålitligare och gedignare pensionssystem.

1970 Mot möjlighet till förtidspensionering vid 63 år
Fel! Förtidspension får man p.g.a. sjukdom, handikapp eller liknande. Vad Moderaterna motsatte sig var att man kunde ta ut pension tidigare utan sådan orsak.

1973 Mot lagen om anställningsskydd
Fel! Moderaterna var kritiska till delar av förslaget, bl.a. ville man ge möjlighet till provanställning (i motsats till propositionen) och ansåg att också duglighet och lämplighet - inte bara anställningstid, borde beaktas vid uppsägningar. Men man röstade inte emot förslaget i sin helhet. 1981 beslutade riksdagen om provanställningar i enlighet med Moderaternas reservation 1973.

1976 Mot 5- veckors semester
Fel. Propositionen (1976/77:90) lades av en borgerlig trepartiregering som Moderaterna ingick i.

1983 Mot löntagarfonder
Rätt! Moderaterna var hela tiden emot de s.k. löntagarfonderna, som innebar att näringslivet via särskilda skatter skulle finansiera sin egen socialisering. Beslutet genomdrevs av socialdemokraterna, med stöd av kommunisterna, trots stort folkligt motstånd. Löntagarfonderna avskaffades av den borgerliga 4 partiregeringen 1992.

1994 Nej till partnerskapslag för homosexuella
Rätt! Majoriteten av moderata riksdagsgruppen röstade emot, men några (bl.a. MUF:arna Fredrik Reinfeldt, Henrik Landerholm och Ulf Kristersson) röstade för.

2004 Ja till sänkt A-kassa och sjukpenning
Ja, det var en del i partiets förslag, att genom skattesänkningar, som särskilt kommer låg- och medelinkomsttagare till del, göra det mer lönsamt att arbeta och skapa fler jobb. Men detta måste också finansieras genom minskningar i en del bidrag.

2006 Nej till gröna jobb
(S)-regeringen hade föreslagit några riktade arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som den påstod skulle vara särskilt miljöinriktade. Men eftersom riktade åtgärder är ett dyrt och mycket ineffektivt sätt att få fram nya jobb, så sade moderaterna nej.

2007 Ja till sänkt A-kassa
Alliansregeringen genomförde den nya arbetslinjen, som ersatte den gamla bidragslinjen. Liksom förut får man inledningsvis 80 %, men beloppet trappas sedan successivt ned. A-kassan skall vara en omställningsförsäkring medan man söker nytt jobb, inte en livslång försörjning.

2007 Ja till sänkt sjukersättning
Sjukpenningen är även fortsättningsvis 80 %, men efter ett år sker ingen obligatorisk prövning för övergång till förtidspension med 64 % ersättning, utan man kan få en förlängd sjukpenning på 75 % i högst 18 månader. (Dessutom kan de allra sjukaste även därefter få fortsatt sjukpenning som inte är tidsbegränsad.) Endast de som inte kan rehabiliteras till arbete skall få förtidspension.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 14 september 2010

Fel analys av artister och S-toppar

I dag skriver ett antal kändisar (på Brännpunkt) att "Sverige håller på att slitas isär". De menar att de senaste 30 årens utveckling skapat klyftor som vi aldrig tidigare sett maken till och orsaken skulle vara Alliansens förda politik.

Om jag ska drista mig till en egen analys så torde dock utveckling i Sverige bero på en kombination av höga skatter och sammanpressad lönebildning.

Mellan 50-talet och 70-talet höjde Socialdemokraterna svenskarnas skattetryck från ca 20 procent till 50. Samtidigt byggdes den offentliga sektorn ut dramatiskt, dock utan motsvarande ökning av antalet arbeten i den privata sektorn. Det här fungerade så länge som Sveriges ekonomi gick som tåget i efterkrigstidens Europa. Under 80-talet började dock det höga skattetrycket att ta ut sin rätt.

Utbyggda bidragssystem och allt för få arbetare i privat sektor, i kombination med en offentlig sektor som växer snabbare än vad befolkningsökningen borde rendera har därför skapat ett Sverige där allt för få arbetar i förhållande till vad det kostar.

Samtidigt är löneskalan så sammanpressad i Sverige att även små löneskillnader leder till att många ser fattiga ut i statistiken, förutsatt att man använder sig av ett relativt fattigdomsbegrepp (dvs att alla som tjänar mindre än 60 procent av medelinkomsten ska räknas som fattig). Det säger dock ingenting om deras faktiska levnadsstandard.

Lösningen på artisternas problem, och Mona Sahlins också för den delen, borde därför vara att sänka skatterna för alla som arbetar. Både för att öka drivkrafterna till arbete och för att även låginkomsttagare ska få behålla mer av sin sin lön. Det leder till att fler blir rikare och att hela välfärden blir starkare. Lösningen kan inte vara att utvidga bidragssystem som ställer människor utanför. Det blir ingen rikare av.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndag 6 september 2010

Det stora sveket...

...är inte att Försäkringskassan, i dag 2010 frågar Linda eller andra personer som befinner sig i hennes sits, om de kan bidra på arbetsmarknaden.

Det stora sveket är att de inte frågat tidigare.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

fredag 3 september 2010

Gamla medarbetare överger (S)

Mannen med det roliga namnet (Greger Hatt) tar åter till orda mot sin gamla arbetsgivare Socialdemokraterna. Den här gången gör han det på Newsmill och det är i minst sagt skarpa ordalag.

Jag har sagt till alla sossar som velat lyssna sen förra valet att (s) behöver skaffa sig en egen Anders Borg, i bemärkelsen en person som systematiskt driver fram idéförnyelse. Men istället för att ta sig an det och gå på djupet har man gått in i uppfinnarverkstan för politiska ord. Arbetslinje och jobbskatteavdrag har då blivit "pensionärsskatt," trots att regeringen sänkt skatten för pensionärer mer än den förra. Nödvändiga reformer av rehabiliteringskedja och sjukförsäkring blir "slag mot de cancersjuka," när sjuka misshandlats av självtillräckliga stuprörssystem i decennier. En marginell sanering i den vildvuxna floran av statligt ägande, där staten fortfarande är störst ägare på Stockholmsbörsen, blev "utförsäljning av vår gemensamma egendom." En tiodubbling av antalet miljöbilar blev "passiv miljöpolitik."

För egen del inser jag att jag hör mer hemma i Centerpartiet. Under åren i näringslivet har jag stött på så många samhällsengagerade människor att jag trivs bättre bland de som bejakar fullt ut också företagande som lösning på mänskliga behov. I vår tids känslomässiga vilsenhet, behövs mer betoning av hembygd, civila gemenskaper och underifrånlösningar.

Jag säger välkommen till Alliansen!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdag 1 september 2010

RUT eller butler?

I går fick jag en insändare publicerad i Nynäshamns Posten. Jag lägger upp den här också eftersom NHP inte lägger ut några insändare på nätet.

Socialdemokraterna har tillsammans med LO under lång tid arbetat hårt för att de som står längst från arbetsmarknaden aldrig ska få möjlighet att komma in. Skatteregler, omstrukturering och lönepolitik har effektivt raderat bort de arbeten som i andra civiliserade länder fungerar som dörröppnare in på arbetsmarknaden.

Nu när regeringen tack vara RUT-avdraget äntligen har lyckats återskapa en tjänstesektor i Sverige så hotas den emellertid av en rödgrön valseger i september. Socialdemokraterna och deras kumpaner vill ta bort RUT-avdraget och därmed rasera allt som flitiga företagare har byggt upp under de senaste åren.

Om RUT-avdraget försvinner uppger företagarna att de sannolikt kommer att minska både sin omsättning och personal med ca 50 procent. Det innebär i praktiken närmare 5 500 personer i hela Sverige. För länets del skulle det uppskattningsvis handla om närmare 1700 personer.

Har vi verkligen råd att se en hel sektor av arbetsmarknaden gå i stöpet bara för att de rödgröna anser att jobben det handlar om inte är fina nog?


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

tisdag 31 augusti 2010

Fackligt arbete samma sak som politik?

I dagens DN skriver Hans Tilly att han är orolig över att Sveriges byggindustrier vill kväsa det politiska samtalet på landets byggarbetsplatser. Jag tror dock inte att BI och dess medlemsföretag bryr sig särskilt om vad deras anställda säger till varandra på jobbtid. Problemet torde i stället vara att Hans Tilly sätter likhetstecken mellan facklig verksamhet och politik, vilket det inte är... eller åtminstone inte borde vara.

Saken är dock den att mängder av lokala fackklubbar blir kampanjorganisationer för socialdemokrater så här i valtider, och det är faktiskt inte det som arbetsgivaren betalar den fackligt förtroendevalda för. På sin förtroendetid ska den personen arbeta med fackliga frågor till fromma för sin kollegor, och det är inte samma sak som att bedriva valrörelse, oavsett vad Hans Tilly anser.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredag 27 augusti 2010

...eller så subventionerar vi ingen industrisektor

plus tar bort alla handelshinder för den ena...

...och ser vilken som överlever.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

torsdag 26 augusti 2010

Samma möjlighet till vård för alla

Per Gudmundson skriver i dagens SvD om Sverige och fördelningen av vård. Som jag har skrivit tidigare så var vården mer omjämlikt fördelad under föregående mandatperiod, trots det så fortsätter de rödgröna att vara mot vårdval, och då särskilt Vårdval Stockholm. Att fler får vård och att köerna är kortare nu verkar inte spela någon roll för den egna uppfattningen.

Inte helt oväntat så väljer socialdemokraten Peter Andersson att medvetet feltolka Gudmundson, som inte på något viss förespråkar fler privata försäkringar. Han konstaterar snarare helt krasst att Johnny Munkhammamar kanske inte hade klarat sig utan en privat sjukvårdförsäkring. Och det visar bara på hur dåligt den svenska sjukvården faktiskt kan fungera. Har man goda inkomster och kontaktnät så är det enklare att få vård, motsatt till vad vänsterpartierna vill ska vara fallet.

Att referera till det holländska systemet är inte heller att argumentera för privata sjukvårdsförsäkringar på det sätt som Peter Andersson tänker sig. I Holland har man nämligen en statlig sjukförsäkringspeng som man bestämmer fritt över själv. Det är således fortfarande staten som betalar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdag 25 augusti 2010

Min arbetsplats i valrörelsen




Utifall ni inte märkt det så pågår det en valrörelse där ute. Så här ser det ut i högkvarteret för Moderaterna i Stockholms stad och län just nu. Som ni ser så jobbar alla hårt för förnyat förtroende och valseger! Både Sverige och Stockholm behöver fyra år till av alliansstyre, så jobba på ni också.

Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 20 augusti 2010

Lars Ohly och (s)katten

Pensionärerna har blivet det har valets gunstlingar. Alla tävlar om att vilja sänka skatten mest, vilket så klart är trevligt, men när överbudspolitiken kommer från vänster så är det egentligen inte särskilt trovärdigt. Mellan 1994 och 2006 sänkte inte Socialdemokraterna pensionärernas skatt en enda gång, och nuvarande borgerliga regering har redan sänkt den två gånger. Så vem framstår som mest trovärdig? Missförstå mig rätt, jag uppskattar att valet handlar om skattesänkningar, jag tror bara inte att de rödgröna är ärliga i sitt uppsåt.

...och nu har Lars Ohly visat att de inte är det heller. Vad tror ni händer om han får bestämma? Sänkt skatt för pensionärer, eller höjd skatt för löntagare? Jag vet vad jag tror. Och jag tycker att det känns ganska tydligt vad Ohly egentligen vill.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 18 augusti 2010

Intervju med mig

För ungefär ett år sedan gjorde Per Dahl på tidningen Barometern en intervju med mig. Jag lägger upp den nu igen så att ni som inte följde min blogg förra våren också kan få möjlighet att höra vad jag sa då.

Läs och lyssna här.

Mycket nöje!

Läs även andra bloggares åsikter om .

tisdag 17 augusti 2010

Boktips

På grund av valrörelsen så hinner jag tyvärr inte blogga så mycket som jag skulle vilja. I dagsläget är det nog faktiskt bättre att följa mig på Twitter för att hålla koll på vad jag tycker... om man nu är intresserad av det.

Jag skulle dock vilja tipsa om en bok som jag just börjat läsa. Det är David Eberhards Ingen tar skit i de lättkränktas land. Jag tyckte bra om I trygghetsnarkomanernas land och den här boken följer i samma spår. Den här boken har dock en annan infallsvinkel då den försöker gå på djupet med alla kränkta människor i Sverige. Jag har inte kommit så långt men det är bra hittills. David skräder verkligen inte på orden och man känner igen mycket från våra dagstidningar.

Här kan ni läsa några andra recensioner av boken i fråga, både positiva och negativa.

Läs även andra bloggares åsikter om .

torsdag 12 augusti 2010

LO hjärta SSU

Att SSU kampanjar för Socialdemokraterna är ju inte så konstigt. Att deras reklamfilm från i våras nu även har LO som avsändare känns kanske inte lika självklart. Nu är det dock så, vilket jag faktiskt inte kände till tidgare, att SSU formellt även är LO:s ungdomsförbund. Alltså inte bara Socialdemokraternas. Detta står att läsa om i SSU:s organisatoriska handlingsprogram.

Jag undrar om de ca 50 procent av LO:s medlemmar som inte röstar på något av vänsterpartierna tycker att det känns bra att ha SSU som kamporganisation?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 9 augusti 2010

Val i USA och sociala medier

Den senaste tiden har jag, trots annalkande val i Sverige, blivit mer och mer intresserad av amerikansk politik. Kanske beror det på att det ska bli extremt spännande att se vad som händer med majoriteten i kongressen i valet i november, kanske beror det på att jag är fascinerad av Tea Party-rörelsens frammarch och deras sätt att arbeta.

Intresset har i alla fall visat sig vara lätt att underhålla via Twitter. De flesta kongressledamöter och senatorer använder Twitter och nyhetsrapporteringen är faktiskt enastående. Man kan följa tidningar och bloggar och enskilda personer hur enkelt som helst.

På Twitter kan man även enkelt följa ett antal intressanta flöden, till exempel #tcot (förkortning av top conservaties on Twitter), #gop (Grand old Party, dvs Republikanerna) och #teaparty... om man är intresserad av vad den amerikanska högern gör vill säga. Man lär sig ganska snabbt och följa och själv använda hashtags när man väl börjar använda Twitter så tveka inte även om ni inte riktigt förstår vad jag skriver.

Till det här kan jag även rekommendera två iPhone-applikationer, iRightwing och iChristian. De kostar 7 kronor styck men i gengäld får man mycket spännande information och uppdaterade nyheter.

Så om du är intresserad av vad som händer i USA, skaffa Twitter och en iPhone. Och betänk; i Sverige har Adam Alsing flest följeslagare på Twitter med ca 10 000 personer. John McCain har över 1,7 miljoner... och han är långt ifrån värst.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

fredag 30 juli 2010

Är allt mänskliga rättigheter?

De senaste dagarna har media rapporterat att FN slagit fast att rent vatten och sanitär utrustning är grundläggande mänskliga rättigheter. Vissa rapportörer har också varit mer eller mindre upprörda över att att Sverige la ner sin röst i FN:s generalförsamling. Till exempel säger Jan Eliasson att det är "orimligt att Sverige inte röstade för resolutionen!"

Men är det verkligen det? Är det inte mer orimligt att hävda att rent vatten ska vara en juridiskt bindande rättighet? Vem ska till exempel se till att rättigheten tillhandahålls, och vad blir straffet för att inte göra det? Kan man stjäla vatten om man inte har något? Vad går i så fall först, äganderätt eller rätt till vatten? Som jag ser det så öppnar det här åter upp för en diskussion angående vad som överhuvudtaget är och bör vara mänskliga rättigheter.

Artikel 1-21 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna handlar i huvudsak om vad som brukar kallas negativa rättigheter. Alla är födda fria och har lika värde, ingen får hållas i slaveri, ingen får godtyckligt hållas fängslad etc. Detta är rättigheter som i stort sätt inte kräver någonting av någon annan, annat än att man låter människor vara i fred och göra som de vill.

Artikel 22-30 handlar dock om helt andra saker, och är om jag inte missminner mig tillagda vid ett senare tillfälle (antagligen 1966 när FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter antogs). Där står det till exempel att alla har rätt till sociala rättigheter, valfritt arbete och betald semester. Det vill säga positiva rättigheter.

Nu är visserligen ordet positivt lite lurigt men det innebär i korthet att någon annan måste tillhandahålla det som av artikel 22-30 stadgas som mänskliga rättigheter. Och helt plötsligt förväntas det att någon kan betala, att det finns en rätts- och väldfärdsstat som kan leverera etc... Något som emellertid inte uppstår automatiskt.

Skillnaden är alltså;
artikel 1-21= negativa rättigheter, kräver inget av någon annan.
artikel 22-30= positiva rättigheter, kräver att någon betalar och levererar.

Och jag säger inte att det inte är önskvärt med sociala rättigheter, arbete eller betald semester men... det kan knappast ses som grundläggande mänskliga rättigheter eftersom de kräver att andra människors rättigheter inskränks, till exempel äganderätten. Därför kan inte heller rent vatten vara en universell mänsklig rättighet.

Det är önskvärt att alla har rent vatten men om vi vill att mänskliga rättigheter verkligen ska betyda något så tror jag att det är viktigt att vi renodlar dem och håller oss till det mest grundläggande. Får man de negativa rättigheterna på plats så kommer oftast de positiva med på köpet eftersom det ligger i de flestas intresse. De ska dock inte tvingas eller krävas fram utan uppstå genom frivillighet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

fredag 23 juli 2010

Informationsplikt borde vara en självklarhet

Om din sexparter in spe led av en potentiellt dödlig sjukdom, må vara inte särskilt smittsam rätt hanterat, skulle inte du vilja veta det då? DN verkar inte anse att du har rätt att veta. En ståndpunkt som känns mycket märklig i mina ögon. Det är som att DN:s ledarsida menar att det inte medföljer några som helst konsekvenser av att vara HIV-positiv.

Jag tycker faktiskt inte att det spelar någon roll om personen som bär på viruset medicinerar eller användare aldrig så många kondomer. Det måste ändå vara upp till kontrahenten att avgöra om han eller hon är villig att ta risken. Och då måste den som är HIV-positiv upplysa om sitt tillstånd. Det spelar ingen roll att det kan uppfattas som bökigt eller pinsamt. Människor har ansvar för sina handlingar.

Konstigare än så är det inte.

Uppdatering:
Läs gärna mer på Tradition och Fason där Dag Elfström redogör för DN:s helomvänding i frågan.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

tisdag 13 juli 2010

Lågintensiv semester

Jag odlar min trädgård. Därför kommer uppdateringsfrekvensen att gå ner här på bloggen. Jag kommer vara tillbaka på fulltid i slutet av juli.

En härlig sommar tillönskar jag er!

- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 9 juli 2010

Val och överbudspolitik

Att socialdemokraterna skulle berdriva överbudspolitik i valrörelsen kom knappast som en chock för någon. De har alltid mer pengar att göra av med eftersom det alltid finns några skatter som man tycker att man kan höja. De tycker även om att jobba med symbolpolitikfrågor. Nu senast gällande barn till arbetslösas rätt till att vara i förskolan 30 timmar i veckan. Det är uppenbart att Sahlin försöker återupprepa Göran Perssons manöver med maxtaxan men jag tror knappast att väljarna känner igen sig i hennes utmålning av hemmet som ett straff för barn som inte får gå i förskola.

Att Alliansregeringen har hemfallit åt ett liknande agerande känns dock inte riktigt lika roligt. Jag hade hoppats att valrörelsen skulle handla om något mer än bara kronor och ören. Till exempel vilket samhälle vi faktiskt vill ha, vad vi tror att människor klarar av om de bara får chansen, och sådana saker. Nu finns det ju med under ytan men fokus är hela tiden på kostnader, skattesatser och miljarder som satsas.

Nu leder visserligen Alliansregeringen fortfarande i mätningarna och jag har stort hopp om borgerlig valseger igen. En tillbakagång till socialdemokrati skulle vara förödande för Sverige och svensk ekonomi. Men framförallt så skulle arbetet med att göra Sverige lite mer borgerligt komma av sig.

Och Sverige behöver bli mer borgerligt. Vi behöver lägre skatter, mer personligt ansvarstagande och ett starkare civilsamhälle. Inte högre skatter, statligt ansvarstagande och ett civilsamhälle på undantag.

Jag hoppas att du håller med och att du vill hjälpa till att jobba för en borgerlig valseger.

SR, DN, DN, SVD, SVD, DI, SyD, GP, Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

torsdag 8 juli 2010

Social ingenjörskonst i kvadrat

Det ska till en rätt rejäl dos av social ingenjörskonst för att oppositionens mål, som de är framställda på DN-debatt i dag, någonsin ska kunna bli verklighet. Det skulle bland annat krävas att män och kvinnor inte längre själva ska få välja vad de vill arbeta med, samt att deras löner ska bli föremål för omfattande statlig styrning.

Politiken som skulle krävas skulle också slå sönder arbetslinjen varpå klyftorna mellan rik och fattig definitiv skulle öka. Jag har nämligen svårt att tro att oppositionens önskan om att göra klyftorna mindre mellan de som arbetar och de som inte gör det, skulle kunna leda till något annat än högre skatter för dem som arbetar, och högre bidrag till dem som inte gör det. Och vips... så försvann drivkrafterna till arbete.

Och angående "pensionärsskatten" så hade det väl varit på sin plats om oppositionen hade oroat sig för pensionärernas höga skattetryck under sina senaste 12 år vid makten. Och inte komma nu när Alliansregeringen redan har sänkt den två gånger. Något som Göran Persson aldrig gjorde. Även i den här frågan så är sannolikheten stor att "klyftan" kommer att minskas genom att löntagarna får högre skatter, snarare än att pensionärerna får lägre.

Det blir bara mer och mer tydlig att oppositionen inte har något verklighetsförankring i den politik man vill föra. Fagra ord och sådant som på kort sikt känns bra i hjärtat går före långsiktighet och verklighetstrogna ekonomiska analyser. Eller som Mona Sahlin-imitatören på Allsång på Skansen uttryckte det:

"Vi satsar på sånt som jämnar ut sig i längden".

Andra bloggare: Kent Persson, Tokmoderaten, Nonicoclolasos.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdag 7 juli 2010

Fel slutsatser från oppositionen (igen)

Återigen visar oppositionen att de inte har förstått vad som utvecklar vården i Sverige. Om de hade varit intresserade av att titta på verkligheten när de själva styrde så hade de sett att vården var mer "ojämt fördelad" då.

I ett system med ransonerad vård tar den som redan har kunskap och kontakt sig bäst fram. Människor utan läkare i släkten eller bekantskapskretsen, utan kunskap om hur vårdkedjan fungerar får snällt vänta i väntrummet tills det blir deras tur. Under tiden slösas det med offentliga medel på operationssalar som står tomma och utrustning som inte används i full utsträckning.

Alliansregeringen och alliansledda landsting har under de senaste åren öppnat upp den svenska sjukvården för innovationskraft och förnyelse. Det vill oppositionen få ett slut på.

Vi får väl se vem som får bäst tillgång till vård då.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 6 juli 2010

Välfärdens framtida finansiering - ett delat ansvar?

Nu har den kommit - Borgkommissionens rapport. Den presenterades lite kort på DN-debatt i dagens tidning och ansatsen verkar självklar, hur finansierar vi framtidens välfärd? Och kommer vi att ha råd?

Kraven ökar på vård och omsorg, inte bara på att den ska finnas utan också på hur den utförs. 40-talisterna har börjar gå i pension och andelen äldre per yrkesverksam kommer att fortsätta öka under många år framöver.

Det är därför lovvärt av Timbro och Arena Idé att gå samman på det sätt som man har gjort. Det borgar för en bredare ansats och jag tror att förslaget om att nästa regering, oavsett vilken det blir, bör tillsätta en utredning om välfärdens framtida finansiering bör hörsammas. Den här frågan berör alla i Sverige och vi som är unga nu behöver få veta vad vi kan vänta oss från det offentliga när vi blir äldre.

Spontant verkar flera av förslagen som presenterades i DN som rimliga men nu återstår att läsa själva rapporten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Tack Ungdomsstyrelsen (sic!)

Ungdomsstyrelsen har efter en genomgång av ett antal kristna ungdomsförbund kommit fram till att inget i deras stadgar eller verksamhet talar för att de diskriminerar homosexuella.

Det hade jag kunnat berätta på en gång. Vilket jag också gjorde.

Jag har svårt att se att Ungdomsstyrelsen skulle ha kunnat komma till en annan slutsats men man vet ju aldrig. Frågan om det är rimligt med statliga bidrag överhuvudtaget kvarstår dock.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 5 juli 2010

Samhällsbärande eller statsbärande?

Efter att ha läst lite kommentarer kring statsministerns debattartikel i DN i går, samt hans tal i Almedalen så tänkte jag delga er lite vidare reflektioner från min sida.

Vissa kommentatorer tycker att Fredrik Reinfeldt glömmer bort civilsamhället när han avvisar särintressets roll i svensk politik samt att det inte är politikens roll att vara samhällsbärande. Och även om jag kan förstå varför de drar den slutsatsen så tror jag inte att det är det som Reinfeldt menar.

När statsministern säger att Moderaterna ska vara ett samhällsbärande parti som tar tillvara allmänintresset så tror jag att han menar att politiken på en metanivå ska underlätta för hela samhället att på eget bevåg ta sig framåt. Det ska inte tolkas som att politiken vill lägga sig i allt som människor gör, eller för den del styra organisationer i en för politiken önskvärd riktning, något som Socialdemokraterna har ägnat sig åt med glädje under 1900-talet.

När det gäller särintressena i svensk politik så ingår det ju i alla organisationer att se till sina medlemmars intresse. Problemet uppstår när dessa intressen uppvaktar politiken med sina krav. Då har man gått utanför organisationen och ställer krav på att andra ska anpassa sig, alternativt betala för det som man själv brinner för. Jag tror att det är det som statsministern menar när han säger särintressen. Han baktalar inte civilsamhället i sig. Civilsamhället och organisationssverige är en viktig del av vårt samhälle och ska så också vara och förbli.

Jag anser emellertid att samhällsbärande inte är en bra term att använda då samhället ju faktiskt består av de individer och sammanslutningar som verkar i ett land. Politiska partier utgör inte samhället. Statsbärande hade varit ett bättre ordval och var också det som statsministern använde tidigare. Han borde nog återgå till det för att förhindra framtida missförstånd.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 4 juli 2010

Allmänintresse vs. särintresse pt.II

Ett annat positivt inslag i DN i dag är Hanne Kjöllers artikel om David Lega. David är bekant för de flesta som elithandikappsimmare och föreläsare men just nu kandiderar han även till riksdagen för Kd. Och det räcker att läsa följande citat ur Hannes artikel för att man ska gilla David:

– Att bli kränkt är något man väljer. Jag kan inte känna mig kränkt för det någon gjort oavsiktligt. För att jag ska känna mig kränkt måste det finnas ett syfte att såra.

– Dessutom, fortsätter Lega, har jag ett ansvar. Jag kan ringa i förväg och höra efter hur det ser ut. Min framkomlighet är inte bara andras ansvar.

...
Kanske kan vi få en ny ton i kammaren med en politiker som vägrar att delta i den ständigt pågående tävlingen om hur eländigt synd det är om alla.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Allmänintresse vs. särintresse

Det tidiga 1900-talets högerparti (eller Allmänna valmansförbundet som det då hette) var en stark motståndare till ett utpräglat partiväsende. Man ansåg att politikers främsta uppgift var att sätta allmänintresset i första rummet. Partiväsendet baserades dock på särintressen vilket man var rädd skulle slita isär landet samt ställa grupp mot grupp.

Partiväsendets belackare fick i stor utsträckning rätt. Under hela 1900-talet har vi set en utveckling av politiken där så gott som allt handlat om olika grupperingars särintressen i förhållande till andra särintressen.

I det ljuset så är statsminister Fredrik Reinfeldts DN-debatt i dag är ren fröjd för ögat. På ett tydligt sätt så gör han upp med historien genom att bland annat skriva:

Det finns samtidigt problem med alla dessa särintressen. Annars skulle de helt enkelt inte finnas. I särintressets idé ligger att ställa sina egna intressen mot andra, att aldrig vara nöjd och aldrig behöva ta ansvar för vare sig ekonomin eller helheten i samhället.

Detta problem ställs på sin spets när särintresset söker sig in i politiken. Då ställs människor mot varandra, löften ställs ut om att lova allt till alla eller att företräda vissa på andras bekostnad. Följden blir att lova riktade reformer, stöd eller satsningar där särintressen står i fokus. Allt kretsar kring vinnare och förlorare på kort sikt. Svåra avvägningar om ekonomin, arbetsmarknaden eller långsiktiga utmaningar sätts på undantag. Mot detta politiska särintresse står allmänintresset. Ett allmänintresse som många gånger har svårt att göra sin röst hörd då det inte företräds av resursstarka grupperingar eller organisationer.


Det ska bli spännande att höra hur statsministern följer upp det här i sitt tal i Almedalen i kväll. Artikeln ger i alla fall ett mycket positivt intryck i mina ögon och det verkar som att många uppskattar statsministerns ansats (och insats).

Andra som håller med mig.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

fredag 2 juli 2010

Hur världen ser på oss

Företaget Texas Longhorn har just tagit fram tre nya reklamfilmer för sin verksamhet. Där driver de, enligt Dagens Media, med sitt ursprung... det vill säga Texas.

Som jag ser det så driver filmerna snarare med oss svenskar och hur omvärlden ser på oss.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Hur var det nu... finns könet igen?

Kan någon förklara för mig hur personer som anser att könet är en social konstruktion, samtidigt argumenterar för att man ska få byta från det ena till det andra medelst kirurgi? Utan att det får några som helst konsekvenser för ens möjligheter att till exempel skaffa barn?

Borde man inte som transexuell rimligtvis vilja omfamna allt vad det andra könet innebär och omfattar? Till exempel att män faktiskt inte kan föda barn? Eller att en kvinna utan livmoder inte heller kan det?

Kan någon även förklara varför transsexualism klassas som en sjukdom? Något som hävdades i kommentarsfältet här på bloggen i förrgår.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdag 1 juli 2010

Meritokrati är de underprivilegierades bästa vän

I dagens DN skriver Hans Bergström på samma tema som jag skrev om i går. Det vill säga Socialdemokraternas svek mot skolan.

Citat från artikeln
Det är dock svårt att förstå varför ”arbetarepartiet” så plötsligt och så katastrofalt övergav sin syn på skolan, i stort sett med Tage Erlanders avgång som statsminister. När alla, även barn från familjer med små medel, gavs lika tillgång till god utbildning borde man rimligen ha varit extra angelägna om att skolan skulle vara bra. Meritokrati är de underprivilegierades bästa vän. Varje individ får lika chans att bevisa sig.

Precis, meritokrati är de underprivilegierades bästa vän. När det finns tydliga mål, mätvärden att använda sig av, ja, då kan alla ta sig fram. I ett system där man frångår formella kriterier för till exempel anställning, där blir det i stället kontakter och familj som avgör var man hamnar.

För ett par år sedan skrev Barbro Hedvall en ledare på samma tema, då om utvecklingen inom den svenska diplomatkåren.

UD har ryktet om sig att vara ett socialt reservat för överklassen. Riktigt så enkelt visar det sig inte vara. Berggren har studerat antagningsårgångarna vart tjugonde år med början 1919/20. Det visar sig då att rekryteringen smalnat, inte breddats - numera kommer de nyantagna nästan uteslutande från högre medelklass i offentlig tjänst. Grupper som jordbrukare och näringsidkare i stor eller liten skala samt så kallade fria yrken som var företrädda bland fäderna till de blivande diplomaterna i de första årgångarna finns inte längre med.
...
Att den sociala rörligheten avtagit sammanfaller med att formella krav - betyg, examina - togs bort inte bara i skolan utan också för en rad tjänster. Därmed kommer informella faktorer som kontakter, föräldrars yrkesställning, möjligheten till praktikant- eller vikarietjänst att spela större roll.

Svart på vitt mina damer och herrar. Meritokrati är till gang för alla, men kanske mest för de underprivilegierade.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdag 30 juni 2010

Om "rätten" till att skaffa barn

Är det verkligen rimligt att kunna kräva vad som helst av sin omvärld? Om man till exempel vill byta kön från kvinna till man, borde man då inte inse att man också ger upp möjligheten till att skaffa barn? Om personen i fråga är gift eller ogift bekommer mig inte nämnvärt. Två vuxna personer, likväl som en, bör rimligen kunna komma fram till ett sådant beslut på egen hand.

Sen kan man ifrågasätta om könsbyte är ett ingrepp som ska bekostas av det allmänna (det borde rimligtvis vara ett personligt beslut och en personlig kostnad) men jag lämnar den debatten därhän i dag.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Återupprätta skolans kunskapsförmedlande roll

Återigen så har en rapport presenterats där den svenska skolans misslyckande hamnat i fokus. Den här gången är det en internationell studie om barn och ungdomars samhällskunskaper som visar att barn från studieovana hem klarar sig sämre samt har lägre kunskap än barn från mer studievana hem. Svensk skola klarar såldes inte sitt mest grundläggande uppdrag, att förmedla kunskap till alla barn på ett likvärdigt sätt.

Citat från en av artiklarna:
-Inte i något annat land har elevernas sociala bakgrund så stor betydelse för resultatet, säger enhetschef Sverker Härd. Han syftade på att de elever vars föräldrar är högutbildade presterade bättre än lågutbildades barn.

Det är inte första gången som studier visar att barn från studieovana hem hamnar efter i svensk skola. Redan högpresterande barn klarar sig så gott som alltid men flumskolan har visat sig förödande för visa barn. Socialdemokraternas strävan efter att göra alla lika, samt undanröja alla eventuella hinder som kan verka jobbiga (som till exempel betyg och kunskapstester) har ofelbart gjort att de som hamnar efter stannar efter, genom hela sin skolgång och därmed också ofta genom hela livet.

Skolan måste återupprätta sin kunskapsförmedlande roll. Egen kunskapsinhämtning fungerar för vissa men de flesta behöver undervisning för att lära sig något. Och man behöver testa kunskaperna emellanåt för att kontrollera att alla uppnått de mål som skolplanerna stadgar. Genom kontinuerligt uppföljelsearbete med alla barn kan man också försäkra sig om att ingen hamnar efter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 29 juni 2010

Vapenrättigheter fastslås av Högsta domstolen i USA

Svenskan och SVT rapporterar att vapenrättigheterna i USA utvidgas av Högsta domstolens beslut i går (SR väljer att kalla det en framgång för vapenlobbyn). Jag skulle snarare vilja hävda att vapenrättigheterna fastslås, så som de en gång är skrivna i andra tilläget till The Bill of Rights. Där står det klart och tydligt att rätten att bära vapen inte kan inskränkas av någon... Det förbud mot handeldvapen som staden Chicago har haft i 28 år är således olagligt.

Jag håller dock med en av mina kollegor i hans tveksamhet till att Högsta domstolen nu agerar policymakare för hela USA. USA är trots allt en federation av stater och varje enskild stat ska också ha rätt att besluta om sina egna angelägenheter. The Bill of Rights måste ju dock gälla för alla eller ingen så jag har svårt att se hur Högsta domstolen skulle ha gått till väga om de inte fattat det beslut de gjorde.

För er som är intresserade av sambanden mellan vapeninnehav, vapen per capita, dödsskjutningar och det totala antalet vapen per capita (inklusive militära vapen) så kan ni läsa dessa länkar. Militära vapen, privata vapen, dödsskjutningar.

Som ni ser så är antalet militära vapen per capita fler i Sverige än i USA, antalet privata vapen (jaktgevär, handeldvapen etc) är dock fler i USA än i Sverige. Trots det är antalet dödsskjutningar långt många fler i till exempel Brasilien och Estland. Länder som har långt färre vapen per capita än både USA och Sverige.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 28 juni 2010

Valoddsen är med Alliansen

Jag brukar inte direkt spela om pengar i någon större utsträckning, men så här i valtider så kan det vara lite roligt att följa vad som händer med valoddsen. På Unibet kan man spela på flera olika saker som har med politik att göra. Gå in på https://se.unibet.com/betting/ , klicka på non-sport i vänsterkanten och klicka därefter på Sweden - elections.

Det roligaste av allt är att oddsen ser mycket bättre ut för Alliansen än för oppositionen. Vilket de har gjort under ganska lång tid. Och oddsen har en historia av att vara duktigare på att förutsäga valresultat än vad opinionsundersökningar har.

Skillnaden mellan odds och opinionsundersökningar är att vid spel på odds så gissar människor på vad de faktiskt tror ska vinna, inte vad de nödvändigtvis själva vill. Därför blir också träffsäkerheten bättre.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Fel slutsatser från (S)

1. Det finns få eller inga studier som visar att resultaten blir bättre enkom av mer resurser. I de flesta fall så handlar det om hushållning, planering och organisation. Till exempel så har Stefan Fölster visat att det knappt finns några samband mellan mer resurser och bättre resultat i skolan.

2. Jag vill se (S) förklara sin heltidsmiljard för dem som får sparken på grund av att deras tjänster behövs för att fylla upp tjänstegraden för dem som vill gå upp i arbetstid. (S) borde snarare ta ett snack med kommunal som historiskt sett varit de som förhandlat om villkoren för sina medlemmar (ofta med socialdemokratiska arbetsgivare).

3. Nej, fritt vårdval handlar inte om att företag väljer kunder. Oavsett vad (S) försöker säga så har vårdbesöken i Stockholm ökat mest bland människor i de lägre inkomstskikten. Det hade knappst skett om producenterna valde "bort medborgare". Den fria etableringsrätten har även lett till att vårdcentralen i Sorunda (där jag bor) som stängdes under förra mandatperioden nu öppnas igen.

lördag 26 juni 2010

Kungligheter har inga efternamn

TT har verkligen lyckats med sin notis om att Prins Daniel numera finns registrerad i folkbokföringen som Olof Daniel Westling Bernadotte.

De skriver dock inte ett ord om det faktum att kungligheter formellt inte har några efternamn. Kungahuset tillhör ätten Bernadotte. Bernadotte är således inte ett efternamn.

Att Prins Daniel registreras så i folkbokföringen torde vara en formalitet eftersom vi lever i ett byråkratiskt land. Jag menar, hur skulle det se ut om inte alla fanns registrerade med för- och efternamn?

Richterskala för bakfylla

Om det fanns en Richterskala för den kollektiva bakfyllan i ett land... tror ni att mätning i Sverige i dag skulle få den att slå i taket?

fredag 25 juni 2010

Socialliberala statsråd

Även om jag inte tycker om att klaga på allianssamarbetspartners så måste jag ändå tillstå att jag har lite svårt för EU-minister Birgitta Ohlsson. I mina ögon så representerar hon allt det som är mindre positivt inom Folkpartiet (det vill säga socialliberalism och kvoteringsiver).

Folkpartiet under Jan Björklund har i stort gjort upp med vad som kallats för "snällismen" inom partiet, men Birgitta verkar inte ha deltagit i den utvecklingen. Hon är visserligen är varm Israelvän och det är positivt men i övrigt så är hon oftast ute och cyklar.

Hon är för en tvångsdelad föräldraförsäkring, hon är inte främmande för kvotering, hon är republikan, hon hänger upp konstnären Elisabeth Ohlsson Wallins konstverk på sitt arbetsrum... ja, ni förstår. Det är tur att det är, och ska vara, högt till tak inom Alliansen!

Glad midsommar på er!

torsdag 24 juni 2010

Humor och politik

En midsommarhälsning till er alla från min gode vän Mattias Zackrisson:

Claes Borgström hot mot egna val

Om jämställdhet är detsamma som millimeterrättvisa, exakt jämn fördelning i alla lägen och strukturella maktförhållanden, ja då har regeringen misslyckats.

Men nu ser ju inte min världsbild ut som Claes Borgströms... som tur är.

I Sverige har alla samma möjligheter att gå i skolan, utbilda sig och skaffa jobb. Vi är däremot olika och väljer därför olika... vilket leder till olika utfall på en mängd områden.

Vänsterns svar på dessa olika utfall, som de ofta ser som problem, är att vilja reglera människors liv så att de i stället gör "rätt" val.

Jag tror i stället att människor faktiskt är kapabla att göra de val som de själva tycker passar dem. Och det tycker jag att de ska få göra, utan pekpinnar från Claes Borgström och andra.

(Men om allt handlar om ekonomi, som Claes Borgström verkar anse, så är det mycket bättre för jämställdheten att öppna upp för ett större egenföretagande i kvinnodominerade yrken... i stället för att låsa in dem i monopoliserade offentliga institutioner. På så sätt så kan även Sveriges kvinnor få tjäna pengar på sitt företagande.)

Saker USA kan lära av Sverige

Den amerikanska sidan Florida Pundit har gjort ett inslag där de går igenom några saker som USA faktiskt kan lära av Sverige. Och då menar de inte allomfattande välfärdssystem utan snarare saker som skolpeng och avregleringar. Roligt att se att det finns andra saker än socialism som kan exporteras härifrån.

Se inslaget nedan. Andreas Bergh, forskare kopplad till Ratio, medverkar i inslaget.

onsdag 23 juni 2010

Inför skatteavdrag för gåvor till ideella sektorn

Självklart borde Sverige, precis som alla andra utvecklade länder, införa skatteavdrag för gåvor till ideella sektorn. Det skulle framför allt öppna upp för en utveckling där företag och mer välbärgade personer skänker mer pengar än vad de gör i dag.

I USA är det en självklarhet för de flesta, men kanske särskilt för de rikaste, att vilja bidra (utöver skatten) till det samhälle man lever i. Titta bara på Bill Gates. I Sverige däremot, förväntar sig alla att staten ska ta hand om allt.

Jag är övertygad om att den ideella sektorn skulle få en starkare roll i samhället om deras ekonomiska ställning kunde stärkas genom större gåvor. Och jag tror inte, som vänsterpartierna, att det underminerad välfärdsstaten.

Civilsamhället i Sverige behöver förstärkas, och jag tror att skatteavdrag för gåvor till ideella sektorn är en bra början på det förstärkningsarbetet.

Varför DN?

Snacka om att DN:s debattsida måste ha idétorka. Jag menar, varför skulle de annars publicera Ingela Anderssons artikel?

- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 22 juni 2010

Privat vs. offentlig sektor

Jag håller med Patrik Engellau och Thomas Gür i deras bakomliggande analys till att något behöver göras för att främja företagande i Sverige. Det är häpnadsväckande att antalet sysselsatta i det privata näringslivet har legat konstant sedan 50-talet, samtidigt som den offentliga sektorn har svält kontinuerligt. Att det på sikt inte är en hållbar utveckling torde stå klart för de flesta.

Tyvärr så måste jag hålla med den socialdemokratiske bloggaren Peter Andersson om att artikelförfattarna inte direkt levererar några förslag på vad som bör göras för att ändra utvecklingen. Det hade varit på sin plats att åtminstone redogöra för några förslag. Men de kanske levereras i boken som de gör reklam för med sin DN-debattartikel?

Om jag gissar på lägre skatter, lägre kapitalskatter, lägre arbetsgivaravgifter och förändrade fåmansbolagsregler så tror jag visserligen inte att jag är helt ute och cyklar.

måndag 21 juni 2010

Det går bra nu...

...kompis, det går bra nu.

Tyvärr så verkar inte Gunnar Wetterbergs essä i dagens DN ligga uppe på nätet än men den redogör i alla fall tydligt för att klyftorna mellan fattiga och rika är mindre i dag än vad de har varit historiskt sett. Och som ni kan se i länkarna ovan så blir svenskarna som helhet bara rikare och rikare.

Trevligt!

Återinför ordensväsendet

I lördags, i samband med vigseln mellan Kronprinsessan Vistoria och Prins Daniel, tilldelades Prins Daniel Serafimerorden. Det innebär att han numera kan titulera sig själv Prins av Sverige, Hertig av Västergötland och Riddare av Serafimerorden.

Tyvärr kan Konungen endast dela ut Serafimerorden till medlemmar av den svenska kungafamiljen samt utländska dignitärer... inte svenska sådana. Något som härör från Torekovkompromissen då alla kungliga ordnar lades i träda (utom Karl XIII:s orden som kan tilldelas medlemmar av Svenska Frimurare Orden).

Det betyder att det enda sätt som Konungen kan uppmärksamma välförtjänta svenskar på är via de Kungliga medaljerna. Vilket säkert också är uppskattat av dem som föräras det, men det är ju inga riddarordnar som till exempel Serafimerorden är.

Varje år delar Drottningen av England ut mängder av riddarordnar (vilket ofta misstas i Sverige för att hon adlar dem) till välförtjänta personer som har gjort något som varit till fromma för landet. I mina ögon är det självklart att även vår Konung borde ha den möjligheten.

Så återinför det Kungliga ordensväsendet nu!

fredag 18 juni 2010

Obligatorisk eller inte?

Det verkar som att SCB har publicerat statistik över vilka som lämnat a-kassan under de senaste åren. Jag kan tyvärr inte hitta den men det verkar som att oppositionens alla farhågor i stort har motbevisats.

Men långt ifrån alla tycks ha tvingats ut i otrygghet. Av de 405.000 som hoppade av 2006-2007, var 41 procent, omkring 165.000 personer, 55 år eller äldre med inte så lång tid kvar till pension. Det innebär att omkring var femte äldre än 55 år lämnade a-kassan.

Många avhoppare tycks också haft marginaler för att klara arbetslöshet. Drygt 110.000 hade en förmögenhet på minst en miljon kronor.

Människor har således gjort en kalkylerad beräkning och kommit fram till att man har råd att stå utanför, inget konstigt med det. Sven-Erik Österberg ser dock fackets ställning som hotad i och med att förbunden får allt färre medlemmar. Men hur rimmar det egentligen med att Arbetslöshetskassornas Samarbetsorganisation (SO) framställer a-kassorna som fristående från fackförbunden? Vems version är den rätta?

Skattemedel bekostar i dagsläget runt 75 procent av kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen. Den siffran var tidigare runt 90 procent. I Sverige har vi alltså ett system där fristående fackföreningar administrerar en statlig försäkring. Det är knappast rimligt och Socialförsäkringsutredningen har ett digert uppdrag i att ta fram ett förslag på hur en eventuell obligatorisk arbetslöshetsförsäkring skulle kunna se ut.

Det ska bli spännande att följa utvecklingen på området. Jag är nämligen inte säker på vad jag själv tycker är en önskvärd utformning. Kanske är Skattebetalarnas socialförsäkringspeng det mest attraktiva förslaget hittills?

torsdag 17 juni 2010

En liberal-konservativ ekonomi för Europa

Fredrik Reinfeldt och David Camerons artikel på DN-debatt i dag är ett tydligt rop på budgetbalans och frihandel. I mina ögon precis vad Europa behöver. Allt för många länder har levt över sina tillgångar, och allt för många flörtar med protektionism.

Om Europa som helhet ska komma på fötter igen så behöver vi mer utbyte länderna emellan, mer utbyte med övriga världen och bättre budgethushållning inom länderna. Sunda ekonomier helt enkelt... lite som Sveriges skulle man kunna säga. Kan man tänka sig att Vänsterpartiet är helt emot?

För det första måste vi få kontroll på dagens ohållbara skuldnivåer. Det står här klart att vissa länder har drabbats hårdare än andra. Sverige är, till följd av en ansvarsfull ekonomisk politik som inte levt över sina tillgångar, ett av de medlemsländer som klarat krisen bäst.
[...]
Svåra beslut kommer att krävas, men det är likafullt nödvändigt att regeringar med stora underskott minskar utgifterna för till exempel olika transfereringar och bidragssystem. I sken av den ekonomiska verkligheten behövs insikt om att det finns saker vi inte längre har råd med.
[...]
Att enbart hantera dagens ekonomiska underskott menar vi vore ett otillräckligt svar på den situation vi nu ser. Länder över hela Europa behöver i grunden förändra hur de hanterar sina offentliga finanser. Detta för att skuldkriser av den omfattning vi nu ser inte ska uppkomma igen. Intentionerna i stabilitets- och tillväxtpakten måste tas på allvar. Bättre säkerhetsmekanismer behövs för att förhindra att medlemsstater spenderar och lånar för mycket.

tisdag 15 juni 2010

Om prinsar och prinsessor

När riksdagen 1981 ändrade den svenska successionsordningen till förmån för full kognatisk tronföljd gjordes även en annan förändring som det sällan talas om.

Tidigare stod det att ättlingar till Carl XIV Johan, tillhörande kungahuset var berättigade arvingar till den svenska tronen. Detta ändrades till ättlingar till Carl XVI Gustaf. Baktanken var, tror jag, att antalet berättigade arvingar på sikt förväntades decimeras till ett minimum varpå republik skulle kunna införas.

Det man inte tänkte på var att även kungahuset kan förändra sina traditioner. Ingen tror väl till exempel att Carl Philip kommer att berövas sin prinstitel om han gifter sig med en kvinna av folket?

Det svenska kungahuset kommer därför, i takt med att våra nuvarande prinsar och prinsessor gifter sig och skaffar barn, fyllas på med långt många fler arvsberättigade personer än vad våra lagstiftare nog hade i åtanke i början av åttiotalet.

Ödets ironi kanske? Eller bara en smart anpassning av Hans Majestät Konungen? "För Sverige i tiden" så att säga.

måndag 14 juni 2010

Mera kärnkraft!

Vad håller egentligen Greenpeace på med? Om de hade någon form av rim och reson i kroppen så skulle de vara för kärnkraft, för en vidareutveckling av processerna som ger oss el och energi genom kärnkraft, samt för en utbyggnad av hela kärnkraftsapparaten.

Men i stället så är man mot. Och visar det genom att bryta sig in på Forsmark. Utklädda till förnyelsebara energikällor...

Energikällor som i dagsläget endast bidrar med en bråkdel i förhållande till kärnkraften. Enerigkällor som inte klarar sig utan statliga subventioner för att över huvudtaget vara livskraftiga.

Men visst ja... Greenpeace (och Miljöpartiet) vill ju att vi ska glömma bort våra liv som vi lever dem i dag, och att i stället "återgå" till ett mer naturligt leverne. Utan bilar, flygplan, världsvida kommunikationer och annat trams.

Hur många tror de egentligen att de ska få med sig på det?

söndag 13 juni 2010

Det blir du och jag som får betala

Skattebetalarnas förening har i en nyligen presenterad rapport stuckit håll på myten att det är de "rika" som har gynnats mest av alliansens politik. De konstaterar till exempel att:

– Bara 1,3 procent av jobbskatteavdraget har gått till personer med miljoninkomster. Resterande 98,7 procent har gått till resten av löntagarna.

Saken är ju den, att de höginkomsttagare som Socialdemokraterna ständigt talar om, är så få att det i statsbudgeten knappast blir några pengar att tala om.

”Miljonärerna” är till antalet ungefär 1,6 procent av dem som jobbar heltid. De tjänar 4 procent av förvärvsinkomsterna och betalar 8 procent av alla direkta skatter på individer.

Skulle alla ”miljonärernas” förvärvsinkomster rent teoretiskt konfiskeras helt räcker pengarna bara till att driva offentliga sektorn en och en halv vecka extra.

Att som sossarna då hävda att de "rika" ska betala mer till välfärden är således en lögn. Sossarna behöver få in långt mycket mer pengar än vad den tionde decilen kan levera... om de vill bekosta sina förslag vill säga.

Den enda slutsats som kan dras av det är att det är du och jag som kommer få betala för oppositionens bidragslinje om olyckan skulle vara framme den 19 september. Som tur är så verkar det som att opinionsvinden blåser åt rätt håll igen.

lördag 12 juni 2010

Positiv bröllopstrend

Kanske betyder det ingenting, men det känns ändå positivt att Skansens Drop in-bröllop lockade flera hundra par.

Som jag ser det så är det en god sak att par väljer att ingå äktenskap för att på så sätt knyta sig själva närmare varandra, och jag personligen är ganska ointresserad av hur själva akten går till. Huvudsaken är att man på ett eller annat sätt lovar varandra trohet och ömsesidig kärlek.

Skansen är en vacker plats så jag har full förståelse för att man väljer att gifta sig där om man får chansen. En sak undrar jag dock; hade paren som dök upp på Skansen i dag egentligen planerat för en annan typ av bröllop men sen valt Skansen när de såg att möjligheten gavs? Man menar, man var ju ändå tvungen att ha gjort hindersprövning i förväg så det kan ju inte ha varit hur spontant som helst?

Hur som helst så önskar jag alla nygifta par lycka och välgång i sina äktenskap!

fredag 11 juni 2010

Dagens storm i ett vattenglas

Det verkar som att dagens storm i ett vattenglas är nyheten att Tidningen Dagen nekat en annons för ett HBTQ-läger. Och tänk, jag som trodde att man själv avgjorde vad ens tidning ska innehålla?

Självklart har man rätt att neka annonser som man inte tycker passar, det är inget konstigt med det. Det kallas äganderätt.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kristen-tidning-stoppade-lagerannons_4851911.svd

Äntligen förbjuds tidelag

Det var väl på tiden!

Eskil Erlandsson går nu ut och säger att det behövs en särskild lag mot tidelag, och jag håller med... det gör det. Det tidigare förbudet avskaffade samtidigt som homosexualitet avkriminaliserades i Sverige men jag tycker verkligen att det är på sin plats att återinföra ett förbud mot tidelag.

Det är inte rimligt att det bara är djurskyddslagen som reglerar den här frågan eftersom det, hur tokigt det än kan låta, kan bli en tolkningsfråga huruvida ett djur har lidit eller ej. Det enda rimliga är ett förbud. So go ahead Eskil.

Uppdatering:
Nu skriver DN om det också:
http://www.dn.se/nyheter/valet2010/erlandsson-vill-forbjuda-tidelag-1.1120165

Politisk representation

I går rapporterade media om att kandidaterna till länets politiska församlingar har blivit rikare. Och i dag rapporteras det att de har blivit äldre. Betyder det att länets pensionärer har fått mer pengar i plånboken?

- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 10 juni 2010

Positiv psykologi

Bengt Brulde och jag verkar ha en liknande syn på livet. Bortsett från att inte jag nödvändigtvis anser att den moraliska ansatsen behöver vara fullt så vid så håller jag helt med om att människan som individ behöver samband och sammanhang.

Som sagt, jag anser inte att vi har ett direkt moraliskt ansvar för alla människor i hela världen utan främst gentemot människor i vår mer omedelbara närhet... Men artikeln är tänkvärd.

Livet går inte ut på att vara lycklig.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Hemma

Sveriges beredskap är god...

...den ekonomiska alltså.

Sossarna och oppositionen vill inte erkänna att Sverige och dess regering faktiskt har lyckats bäst av alla länder i europa. Vi har inga enorma budgetsunderskott, vi måste inte göra stora saneringar av den offentliga ekonomin, arbetslösheten har inte stuckit iväg så som man befarade.

Trots det svartmålar man Sveriges ekonomi och regeringens arbete. Och rent politiskt så är ju det inte så konstigt.

Man jag hoppas att Sahlin och Östros, åtminstone nån gång ibland, funderar på hur det hade sett ut om de hade fått genomföra allt som de föreslagit när de upprepat sitt mantra "för lite, för sent". Eller om regeringen inte hade gjort sina förändringar i arbetslöshetsförsäkringen och socialförsäkringarna... Var hade vi stått då?

Knappast där vi är i dag.

På Bilprovningen för sista gången?

Sitter just nu och väntar på min tur hos Bilprovningen. Det kan dock bli sista gången som jag åker just hit för att kontrollera om min bil är körduglig. Den första juli öppnas nämligen den här marknaden upp för fler aktörer. Undrar vem/vilka som kommer erbjuda sig att besiktiga mina bilar nästa år?

Skickat från min iPhone

onsdag 9 juni 2010

Regeringen fick rätt: Utanförskapet har minskat

Trots utsagor från oppositionen om att allt skulle vara nattsvart, ekonomin på väg åt fel håll och arbetslösheten i topp... så lyckas ändå regeringen, under pågående ekonomisk världskris, att sänka utanförskapet i Sverige.

Något fler får socialbidrag just nu men det är vanligt i ekonomisk nedgång (men tittar man på till exempel Stockholm så är faktiskt andelen stockholmare som lever på socialbidrag just nu rekordlågt). I övrigt så lever nu färre personer i Sverige på ersättning från sjuk- och/eller arbetslöshetsförsäkringarna i förhållande till 2006.

Kontentan = Utanförskapet har minskat!

God natt

Lars Ohlys dubbelmoral pt. II

Lars Ohly tog tydligen inte till sig av mitt tidigare inlägg om hans dubbelmoral utan vidhåller att det är rimligt att fotbollsspelare får skattesänkningar, men inga andra.

Jag kan verkligen inte förstå hur han tänker när han säger att det är rimligt med särskilda skatteregler för att uppmuntra en elit inom idrotten, samtidigt som han anser att personer som har en mer normal inkomst av tjänst (dvs inte är fotbollsproffs), proportionerligt ska betala mer i skatt ju mer personen i fråga tjänar.

Borde det inte vara mer rimligt att skapa ett skattesystem som uppmuntrar alla till att försöka bli framstående inom sitt område? Ett skattesystem där hårt arbete verkligen lönar sig?

Goda nyheter om sprutbyte och opinionen

Svenskan rapporterar i dag att Moderaterna i Stockholms läns landsting lyckades få till en återremiss av ärendet som skulle öppna för sprutbytesprogram bland narkomaner i Stockholm län. Ett glädjande besked i mina ögon även om det de fakto endast förhalar beslutsfattandet med några veckor. Det är dock viktigt att frågan debatteras så mycket som möjligt och att alla eventuella frågetecken reds ut.

Jag håller helt med Föräldraföreningen mot narkotika när de säger att det länets narkomaner behöver inte är nya sprutor utan vård och avvänjning. För jag har svårt att se hur nya sprutor kan bidra till det. Rent juridiskt borde det även vara tveksamt om det är lagligt att underlätta för missbruk när svensk lagtext är så uppenbart mot all form av narkotikabruk.

En annan god nyhet är att ännu en opinionsanalys där Moderaterna är större än Socialdemokraterna har presenterats. Tyvärr ligger Kd under spärren men det hinner de nog reparera.

tisdag 8 juni 2010

Kapitalismen här för att stanna

PJ Anders Linder slår huvudet på spiken i dag. Han konstaterar att sannolikheten för att ett annat ekonomiskt system ska ta över efter kapitalismen är liten, och att det i så fall kommer ta väldigt lång tid.

Det är ju enkelt att peka på de positiva följdeffekter som marknadsekonomi har fått världen över... och vilka förödande konsekvenser andra ekonomiska system har lett till. I Kina i dag ställer den ökade ekonomiska friheten också större krav på individuell frihet... och dess tu går hand i hand och förutsätter varandra. Endast genom marknadsekonomi kan vi skapa fria samhällen. Socialism, kommunism och andra totalitära läror leder till inskränkningar, ofrihet och i förlängningen förtryck.

I övrigt så måste jag säga att det är mycket märkligt att Kommunal nu ska gå ut och kräva lagstadgad tvångsdelning av föräldrapenningen... trots att deras medlemmar är emot.

måndag 7 juni 2010

Elittyckande och övriga pekpinnar

Kanske inte helt förvånande, men jag anser att Göran Hägglund har många poänger i DN:s porträtt över KD-ledaren. Han säger bland annat:

– Det måste finnas ett utrymme för människor att själva kunna avgöra saker och ting. Annars plockar vi ifrån människor beslutandeförmågan men också ansvaret för de egna besluten.

Något som i mina ögon är helt självklart. Precis lika självklart som att den "starka" staten måste bekämpas. Dessa tu går dock hand i hand och förutsätter dessutom varandra. Om vi vill ge människor större makt över sina egna liv och val så måste också statens makt minska.

Det står dock kulturelit, och alla andra också för den delen, fritt att saluföra sina åsikter helst de vill. Problemet uppstår när offentliga organ och politiska företrädare börjar anamma deras politiska åsikter som gör gällande att individer inte själva skulle vara kapabla att fatta egna beslut.. och i förlängningen dessutom ställer krav på att lagstiftning och liknande anpassas så att människor inte kan välja "fel".

Denna utveckling, som vi tyvärr har sett en hel del av i Sverige, måste på något sätt fås att dras tillbaka. Att ryggmärgsmässigt ropa på reglering och anpassning så fort det statiska utfallet inte faller en i smaken skapar inte fria individer.

Passade nog så har Göran Hägglund en gästkrönika på hemsidan Alliansens Vänner i dag. Den följer samma tema som DN:s artikel.

söndag 6 juni 2010

Kristna ungdomsförbund och diskriminering

Jag måste säga att jag tycker att Ungdomsstyrelsens definition av diskriminering är lite märklig. Om ett påstående om vilken samlevnadsform som är att föredra tolkas som diskriminering så borde väl även, om man ska vara stringent i alla fall, negativa uttalanden om "heteronormen" och den samlevnadsform som den förespråkar också vara diskriminering... men det antar jag att Ungdomsstyrelsen inte kommer att säga.

Nu ska självklart människor inte trakasseras eller utsättas för hot eller liknande. Men att säga att man inte accepterar homosexuell samlevnad, inom sin egen organisation, kan aldrig vara diskriminering. Det står heller inte i motsatsförhållande till att vilja arbeta för likabehandling och alla människors lika värde. Det gäller att skilja på sak och person.

Den stora frågan som väcks är emellertid huruvida ungdomsförbund och andra organisationer överhuvudtaget ska få statsbidrag. I ett system där organisationer sköter sig och sitt på egen hand så behövs inga statliga pekpinnar på hur de ska bedriva sin versamhet... så länge de skriver under på demokratiska värderingar och allas lika värde vill säga. Våld, hot om våld, trakasserier och liknande är alltid olagligt, oavsett vem som utför det.

Min idealsamhälle i just den här bemärkelsen måste nog sägas vara USA. Där kan Amishfolket leva sida vid sida med allehanda andra grupperingar (oavsett om det är andra kyrkor, trosinriktningar eller homosexuella det handlar om). För mig är det självkart att det är ett sådant samhälle vi vill ha.

Live and let live, som de säger over there.

Svenska flaggans dag



Hoppas att ni får en trevlig nationaldag!

fredag 4 juni 2010

Teknikens under

Det här är ett test för att se vad man kan göra med hjälp av teknik. Även om jag inte tror att alla tekniska framsteg per definition är av godo så kan man onekligen göra mycket med hjälp av en Iphone och sociala medier.

Till exempel verkar det som att man kan nå ut med sitt budskap genom att koppla ihop konton etc.

Bara för att man är konservativ så betyder inte det att man inte kan ta hjälp av de medel som står till buds.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Hemma

Satsa på välfärden genom att minska det offentliga!

Här kommer lite trevlig helgläsning från de småländska skogarna. Läs och begrunda!

http://emilstankar.se/?newsitem=6005

En bra dag för Moderaterna!

Det börjar se allt bättre ut i opinionen. Sossarna rasar och Moderaterna går upp. Alliansen leder med nästan 6 procent i den mätning som presenterats i dag.

Det kan dock vara farligt att läsa opinionsundersökningar och vi ska absolut inte sätta oss till rätta i båten än. Jag hoppas dock, och tror, att den senaste tidens mätningar snarare sporrar till mer kampanjinsatser och ett hårdare jobb från alla som är engagerade i och för alliansen.

Tillsammans ska vi jobba för att få förtroende i fyra år till. Då ska vi göra Sverige ännu lite mer borgerligt, ännu lite mer fritt... och helt enkelt bättre.

torsdag 3 juni 2010

Drömmen om lika utfall leder till att svagare grupper hamnar efter

I både Svenskan och DN finns det i dag ledare som tydligt klargör vad socialdemokraternas strävan efter lika utfall leder till.

I skolan leder det till att svagare grupper hamnar efter, får svårare att klara skolan och därmed också får det svårare att komma ut på arbetsmarknaden. Inom vården så handlar det om att redan resursstarka personer kan få den hjälp de behöver utan att vänta (genom att kunna systemet, känna läkare etc) medans resurssvaga snällt får vänta i väntrummet.

Socialdemokraterna och de andra vänsterpartierna drömmer sig emellertid tillbaka till en tid då ovan nämnda utfall var ännu tydligare. På vårdområdet tar sig drömmandet uttryck i ett motstånd till vårdval och fri etablering och på skolområdet genom ett vurmande för en betygslös flumskola.

Det de inte har förstått är att en ransonerad och centralstyrd vård leder till köer och gräddfiler för dem som kan, och att en betygslös flumskola leder till att de barn och ungdomar som inte kan tillgodagöra sig eller hitta kunskap på egen hand, och dessutom aldrig får veta det genom betyg, hamnar efter och får det svårare senare i llivet.

Drömmen om lika utfall för alla leder således till att svagare grupper hamnar efter...

onsdag 2 juni 2010

Gaza

Bilder på hur israeliska soldater bemöts ombord på ett av Ship to Gazas skepp:
Fredligt motstånd?

Moderatprat, Rickard Wendel, Gunnar Hökmark, Dick Erixon, Elisabeth Svantesson.

Kungar och sånt

De flesta av er följer den säkert redan, men jag vill ändå tipsa om Dick Harrisons Kungablogg på Svd. Harrison är extremt kunnig och mycket informativ i sitt skrivande. Han skriver ofta med glimten i ögat vilket jag bara tycker är trevligt.

Så om ni vill lära er mer om svenska medeltida kungar, eller kinesiska tronpretendenter, så föreslår jag att ni loggar in medans ni kan. Jag tror att tanken är att bloggen ska försvinna när kronprinsessan väl har gift sig.