Missionskyrkan och äktenskapsfrågan

Den gångna helgen tillbringade jag i Örebro på Svenska Missionskyrkans årliga kyrkokonferens. Jag var där som ett av ombuden för min församling Immanuelskyrkan i Stockholm. Årets stora frågor var den planerade sammanslagningen av Svenska Missionskyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan i Sverige, samt frågan om vigsel av samkönade par.

Utgången blev att varje enskild församling och pastor själva får besluta om de vill viga samkönade par. Mot det stod kyrkostyrelsens förslag om att rekommendera församlingarna att inte viga några samkönande par innan sammanslagningen av samfunden är klar. Det förstnämnda alternativet, som också ska erkännas ligger väl i linje med Missionskyrkans tradition, vann den slutna omröstningen med 383 mot 374. Det var således oerhört jämt.

Jag personligen röstade för kyrkostyrelsens förslag då jag, Missionskyrkans tradition till trots, inte har några problem med att fatta centrala beslut som gäller för hela samfundet. Pingströrelsen och Evangeliska frikyrkan (EFK), som också delar vår syn på den fristående församlingen, har inte haft några problem med att fatta riktlinjer som gäller för hela respektive samfund.

EFK avsade sig även vigselrätten vilket Missionskyrkan tyvärr inte gjorde. Något som jag på sikt tror är olyckligt. Jag tror nämligen att det bara är en tidsfråga innan det lagstiftas om vigselplikt för alla med rätt att viga. De samfund som inte vill viga samkönade par kommer således tvingas till att avsäga sig vigselrätten förr eller senare.

Nu återstår visserligen att se hur många församlingar och pastorer som verkligen väljer att viga homosexuella. Eftersom de flesta församlingar aldrig ens förättat välsignelse över personer som ingått registrerat partnerskap så torde vigsel av samkönade par ligga ännu längre bort.

Lars Ohlys dubbelmoral

- Men vi har sämre möjligheter än våra närmaste grannländer att betala bra löner till idrottsutövare på grund av skattereglerna. Det kanske är rimligt att de får särskilda villkor så att vi kan behålla en elit i Sverige.

Ovannämnda citat kommer från Lars Ohly och det är taget från en intervju med honom i Dagens Metro.

Det här är alltså samme man som anser att personer som tjänar över vissa brytpunkter (ca 32 000 och 44 000 i månaden) ska betala en högre andel i skatt, bara för att de tjänar "mer". Det betyder att många ingenjörer, industri- och lagerarbetare, jurister etc. betalar en större andel av sin inkomst i skatt än vad personer som tjänar under brytpunkterna gör.

Trots det verkar Lars Ohly inte tycka att det skulle vara ett problem att införa särskilda skattevillkor för att underlätta för svenska elitidrottmän och kvinnor i Sverige.

Men alla forskare då, eller företagare eller vad det nu kan vara? Som trots allt bidrar till Sveriges ekonomi och välstånd i långt större utsträckning än vad elitidrottare gör... varför ska de straffas med högre skattesatser än "normalinkomstagaren"?

Kan någon förklara för mig varför Lars Ohly vill skapa skatteregler som underlättar för fotbollsspelare att stanna i Sverige, samtidigt som han är nöjd med nuvarande skatteregler som driver framstående forskare ur landet.

Är du ond lille vän?

Jag, precis som många andra borgerliga, har av politiska meningsmotståndare anklagats för att vara ondsinta och cyniska. De säger sig bygga sin politik på omtanke och godhet, medan vi är kalkylerande och fyllda av baktankar.

Någon som känner igen sig?

Sanna Rayman skriver i dagens SvD bra om denna bildsättning och jag tycker att hon gör det bra. Särskilt då hon via Fredrik Reinfeldts ord faktiskt sätter fingret på vad som är grunden till våra olika utgångspunkter, samt vad det egentligen är som bygger civilsamhället.

Människor med kapacitet att göra gott har något slags moraliskt ansvar att låta den ambitionen gälla också för andra. Jag har haft mina prövningar i livet jag också, men jag har en kraft och en förmåga som räcker utöver att ta hand om mina egna problem. -Reinfeldt

Borgerligheten pratar rätt mycket om civilsamhället. Vad de egentligen menar är det där. Att lägga sin kraft på att ta hand om andras problem och prövningar är inte, som vänstern syrligt brukar hävda, välgörenhet. -Rayman

Det är våra utgångspunkter som är annorlunda, och våra åtgärder för att nå målen. Inga av oss är ondsinta utan vi tror att vi har rätt. Det manifesterar sig bara olika då vänstern har en tendens att misstro människor som inte tror som de.

Motpol har också skrivit bra om det här.

Relativt kloka idéer på socialförsäkringsområdet

Gunnar Wetterberg har ofta kloka tankar på socialförsäkringsområdet. I dag har han presenterat några av dem på Expressens ledarsida. De är väl visserligen inte nya men eftersom debatten främst förs kring höjda eller sänkta tak, eller vilka tidsperspektiv som ska gälla, så är det positivt att någon faktiskt för fram några tänkbara realistiska lösningar.

Det är även viktigt att som Gunnar gör, påpeka att det enda som vänsterns förslag om höjda tak leder till är att skälen för att sluta kollektivavtal på sikt minskar.

Jag tror dock inte att allt kan kopplas till avtalslösningar. Jag tror inte heller att det är önskvärt då det måste finnas möjlighet för personer som står utanför fackföreningens hägn att teckna egna lösningar.

Det är dock en god idé att koppla sjukfrånvaron på arbetsmarknaden till kostnaderna för densamma. Till exempel genom att faktiskt låta den minskade sjukförsäkringsavgiften få genomslag genom att ta bort den allmäna löneavgiften, och inte använda den som regulator.

Förmögenhetsskapande motåtgärder

För att kunna skapa en förmögenhet genom arbete så måste man ha en inkomst, därtill en tämligen hög sådan. Problemet i Sverige är att allt för få lyckas bygga upp en personlig förmögenhet genom lönearbete. Allt för få tjänar helt enkelt tillräckligt mycket, plus att det svenska skattesystemet missgynnar högre inkomster.

Ta Mona Sahlin som exempel. Hon har under relativt lång tid tjänat förhållandevis bra med pengar. Man hör dock aldrig talas om att hon skulle ha en egen privat förmögenhet. Tvärtom visade tobleroneaffären att hon inte klarade av att betala för sig, trots statsrådslön.

Mot den bakgrundsbilden har den rödgröna oppositionen lagt en skuggbudget, som om det blev verkligenhet, skulle missgynna privat förmögenhetsbildning, hårt arbete, entreprenörskap och riskvillighet. Hela skuggbudgeten genomsyras av jantelagen så till den milda grad att det nästan är skrämmande.

Hur ska vi kunna skapa välstånd om det lönar sig bättre att gå på bidrag än att arbeta? Hur ska vi kunna skapa välstånd om vi inte tillåter att människor som jobbar hårt och tar risker också lyckas ekonomiskt? Hur ska vi kunna skapa välstånd om merparten av våra intjänade kronor och ören går till skatt?

Alla ska... betala!

Hur mycket kommer du behöva betala för att finansiera den rödgröna oppositionens vidlyftiga planer?

Tro inte att lite reducerat jobbskatteavdrag för personer som tjänar över 40 000 kr i månaden, eller återinförd förmögenhetsskatt, kan betala för allt som de lovat.

Krav och socialförsäkringar

Egentligen hade jag tänkt tipsa och skriva om David Högbergs artikel om hur kravlöshet skapar oroliga människor...

Men i stället kan jag äntligen skriva att regeringen har tillsatt en socialförsäkringsutredning! Det var verkligen inte för tidigt!

Ulf Kristersson har blivit utnämnd att leda den. Det ska bli spännande att se vilka mer som kommer att ingå. Jag gissar på Gunnar Axén (M), Veronica Palm (S), Solveig Zander (C), Ulf Nilsson (Fp) och Lars Gustafsson (Kd) (det vill säga stora delar av nuvarande socialförsäkringsutskott), plus några till.

Undrar vem som blir huvudsekreterare?

Det vete fåglarna...

Socialstyrelsen har nu tagit beslut att den som vill avbryta sin livsuppehållande behandling ska ha rätt att göra det, förutsatt att han eller hon förstår den information som läkarna ger och konsekvensen av sitt beslut. Och även om jag anser att man inte i alla lägen ska göra allt som står i den medicinska vetenskapens tjänst för att rädda personer från att dö (till exempel väldigt gamla människor som riskerar en sista tid i livet med komplikationer och smärta, eller Jehovas vittnen för den delen, som ju valt att avstå från blodtransfusioner) så är att aktivt hjälpa någon att dö en helt annan sak.

Jag har nog egentligen ingenting emot att man stänger av livsuppehållande åtgärder. Problemet är att läkaren samtidigt förväntas tillhandahålla smärtstillande och sömntabletter. Gör man det så begår man i mina ögon en aktiv handling, helt väsensskild från den att endast stänga av apparater.

Men det är verkligen ingen enkel fråga och jag tror att det är bra att den debatteras. Jag vill absolut inte se någon aktiv dödshjälp i Sverige... men jag tror samtidigt att vi skulle göra oss en stor tjänst om vi kunde avdramatisera döden en smula. Vi ska alla dö, vi vet bara inte när.

Men, jag är inte säker på vad jag tycker. I mina mest fatalistiska stunder så tycker jag inte att man ska försöka bota sjukdomar (som inte går över av sig självt) över huvudtaget. Fast jag är så klart inte säker på att jag skulle tänka så om det hände mig själv eller någon närstående något...

Det är inte lätt det här.

Det är Kielos som vill styra ditt liv, inte ekonomerna

I dagens Aftonbladet skriver Katrine Kielos om att ekonomisk vetenskap inte säger något om mänskligt beteende. Hon klagar även på vissa ekonomer vill att deras teorier "ska in i sängkammaren också".

För den ekonomiska analysen av Katrines ledare hänvisar jag till Simons blogg. Det jag vill säga är bara, helt kortfattat... att i princip allt som Katrine själv står för och argumenterar för innebär intrång i människors "sängkammare", deras familjer och deras liv i övrigt.

Så vem är värst? Den som tror att människor är kapabla att fatta rationella val, eller den som tror att människor måste styras för att göra "rätt" val?

Hanne är underbar!

När det gäller socialförsäkringsfrågor... så är Hanne Kjöller underbar!

Ismer igen...

Hans Wallmark skrev ett debattinlägg i tidningen Dagen i förra veckan. Artikeln handlade om konservatism och får väl ses som ett inlägg i den numera avsomnade debatten (åtminstone i dagspressen) om konservatism i Sverige. Hans fick sedan ganska stark kritik från sin riksdagskollega Rolf K Nilsson för att tillämpa en omfamnandekonservatism utan tydliga förhållningssätt.

Jag förstår bådas sätt att resonera och jag skulle nog vilja lägga mig någonstans i mitten. Jag håller nämligen med Rolf K om att det finns eviga värden och förhållningssätt som jag sätter högre än andra. Jag är dock inte särskilt intresserad av att kritisera andra som tycker annorlunda. Min mission (om jag har någon) är att påpeka och föra fram det som jag anser vara rätt och riktigt. Sen får andra tycka precis vad de vill...

Så som sagt, någonstans i mitten.

Ism och ism

Bloggen Tradition och Fason har just gjort något lovvärt. De har gett ut en liten digital skrift om konservatism och kapitalism. Jag har inte läst några av artiklarna än men utgångspunkten verkar vara att så många inriktningar som möjligt får komma till tals, vilket jag uppskattar. Jag är trots allt ekonomiskt liberal och skulle tycka att det var tråkigt om det bara var Rolf K Nilssons synsätt som vinklades =).

För övrigt så skrev Alf Svensson en bra debattartikel i Tidningen Dagen i går (på ett helt annat tema dock).

Ribbing och Rayman

I dag tänker jag vara lite lat och mest tipsa om två bra artiklar. Den första är en kort intervju med Magdalena Ribbing i tidningen Fokus. Hon ger ett väldigt bra svar på frågan om kronprinsessan Victorias stundande bröllop granskas tillräckligt kritiskt:

– Jag har svårt att förstå de som menar att SVT lägger för stor tid på bröllopet med tanke på hur många i Sverige som faktiskt är intresserade. Jämför detta med att sända från OS varje dag i två veckors tid. Det kungliga bröllopet är en manifestation av Sveriges statsskick och man bör respektera vårt statsskick även om man inte gillar det.

Den andra artikeln är Sanna Raymans ledarstick i dag. Tänk om vi kunde få en lite mer sansad debatt om inkomst i det här landet. Och kanske fokusera mer på huruvida människor faktiskt klarar sig på sin inkomst, snarare än hur den inkomsten ser ut i förhållande till andra människors inkomst.

Glad påsk på er alla!

Trygghet och ekonomi, hur svensken berövades sin ansvarskänsla

Välfärdsstaten som den ser ut i dag gör att människor inte behöver ta ansvar, vare för sig själv eller för andra. Som svensk samhällsinvånare kan man alltid förvänta sig att någon annan (staten) ska ta ansvar i ens ställe.

Och genom att det alltid är någon annan som "tar ansvar" så försvinner sakta men säkert tilliten människor emellan. Det finns således ingen anledning för den enskilda individen att visa respekt, hänsyn eller solidaritet för sina medmänniskor. Ej heller att ta ansvar för sitt eget liv eller inkomst.

På så sätt har högskattestaten motverkat det som dess förespråkare sagt att den ska borga för.

Trygghet och ekonomi, hur svensken berövades sin ekonomiska frihet

I dag skriver Dick Kling, på temat trygghet och ekonomi, på newsmill... och det är en av de bästa texter i ämnet som jag läst på länge. Koncist visar han att det inte är staten som skapar trygghet, utan vi tillsammans, med våra egna pengar. Smaka på det här:

Trygghet upplevs i gemenskap med andra man litar på, inte i beroendet av en stat som ständigt ändrar spelreglerna.

Oro och rädsla skapar en längtan efter säkerhet. Svenska politiker har inte varit sena att försöka tillfredsställa denna längtan efter säkerhet med ett av världens mest finmaskiga socialförsäkringssystem. Men hur tätt maskorna än knyts kan tillvaron inte bli säker. Och ju tätare de knyts desto mer utarmas medborgarna på egna resurser för trygghet, vilket skapar ännu mer oro och ännu fler trygghetsreformer i en ond spiral.

Texten är troligtvis publicerad med anledning av den undersökning och bok som Timbro presenterar i dag.

Fenomenalt!

USA behöver fortfarande inte Obamas vårdreform

Nu verkar det ändå som att Obama får igenom sin sjukvårdsreform men eftersom jag redan skrivit om varför USA inte behöver den, utan helt andra åtgärder, så tänker jag inte upprepa mig.

Vi kan nog dock konstatera att det här kommer ge republikanerna vind i seglen till höstens val. Finns det någon som har koll på hur möjligheten att riva upp tidigare beslutat lagstiftning ser ut i USA, för kongressen alltså? Obama kommer ju inte göra det, oavsett valutgång.

Äntligen!

Det var inte en dag för tidigt! (Men många för sent)

Stor eloge till Centrum för Rättvisa som kämpat för frågan, envetet och träget under många år... och som också visat upp DO:s märkliga hållning i frågan på ett tydligt sätt.

Missionskyrkan och vigselrätten

Som medlem i Svenska Missionskyrkan är jag glad över kyrkostyrelsens senaste beslut i frågan kring vigsel av samkönade par. Eftersom Metodistkyrkan redan sedan tidigare sagt nej så finns det nu hopp om att ett framtida gemensamt samfund avsäger sig vigselrätten helt och hållet... vilket vore det enda rimliga.

Men det kommer nog bli en livlig debatt på Kyrkokonferensen även i år...

The beat of a different drummer

Som några av er kanske har förstått så lyssnar jag på en musikgenre som inte är den gängse bland konservativa... eller ens bland borgerliga över huvudtaget. Genren/subkulturen heter/kallas/benämns hardcore och det enda band som någonsin varit känt för en bredare publik i Sverige är Refused med dess frontman Dennis Lyxén, i dag i The (International) Noise Conspiracy och Invasionen.

Själv spelar jag i ett band som heter For the Record och vi kan lyssnas på här.

På vägen till jobbet lyssnade jag emellertid på det här:

Strife - Force of change

Resistance in a time of mass self-destruction
Makes the few who walk the straight edge
A growing force of change

Committed through gripped by the plague of a nation
Consumed by intoxication
and confined by a crippling greed

In...my...rage

I walk the path of true change
Commitment sworn in the name
Of those who still walk the straight edge
Convictions held to my grave

Trevlig helg på er, nu åker jag på Vårkonferens med jobbet.

Likhet framför jämlikhet

Vad är egentligen rättvisa? Och hur ser jämlikhet ut? Dessa två begrepp hörs extremt ofta i den svenska debatten men det är ytterst sällan som någon känner sig manad att definiera vad de egentligen menar med orden (och jag kommer inte heller göra det då jag inte är särskilt intresserad av att använda mig av orden i någon eftersträvansvärd bemärkelse).

Ordet jämlikhet kommer från det franska ordet égalité, men samma ord betyder även "likhet". Jag är dock ingen språkexpert (och jag kan inte franska) men det finns de som menar att översättning av Liberté, égalité, fraternité egentligen borde lyda Frihet, Likhet, Broderskap... vilket sätter uttalandet i ett helt nytt ljus. För om det är likhet man eftersträvar, vilket jag tror att det är, då jagar man efter fel saker när man börjar tala om jämlikhet i stället.

Det många 1700-talsfransmän främst ville ha var likhet inför lagen och samhällets övriga instanser. Att människor skulle vara jämlika var nog en tämligen främmande tanke. Det är ett innehåll som har fyllts på i ett senare skede.

Därför blir också den nuvarande debatten, och då särskilt debatten kring boken Jämlikhetsanden, så märklig. Senast i raden av bokrecensenter är Göran Rosenberg som i dagens DN rycker ut till försvar för social och ekonomisk jämlikhet. Han skriver bland annat:

Inkomstspridningen i Sverige är i dag den största sedan mätningarna började 1975 och den rikaste hundra­delen av befolkningen äger en tredjedel av de finansiella tillgångarna mot ”bara” en femtedel 1997. Få skulle säga att detta har gjort Sverige till ett bättre samhälle, än mindre ett rättvisare, i synnerhet inte efter de senaste årens finansiella excesser och katastrofer. Ökningen av ”utanförskapet” (enligt Statistiska Centralbyråns definitioner och mätningar) är knappast ett rättvisetecken.

Det Göran inte tar i beaktande är att även de som förment ser fattiga ut i dagens läge, trots allt har det bättre än 1975. Det relativa fattigdomsbegrepp som vi dras med i Sverige ställer också till det eftersom vissa människor alltid kommer att se fattiga ut i förhållande till andra. (Han tar eller inte med i beräkningen att allt fler inte arbetar utan försörjs av det svenska socialförsäkringssystemet). Med spelar det någon roll? Stefan Fölster har i sin bok "Shanghaja de som ligger" mycket tydligt visat att konsumtionsmönstren mellan "fattiga" och "rika" i dagsläget inte skiljer sig nämnvärt åt. Kan man verkligen säga att någon är fattig då? ...och är det orättvist, alternativt ojämlikt? (Nonicoclolasos visar för övrigt på sin blogg att Rosenberg har fel och att inkomstklyftor faktiskt kan ha en positiv effekt för alla).

I mina ögon är det inte orättvist att någon tjänar mer än någon annan, det är inte heller ojämlikt. Det jag är intresserad av är om människor har någorlunda lika förutsättningar från början och att de behandlas med likhet inför lag och samhällssystem. Vad de sedan gör av sina förutsättningar och möjligheter spelar i mina ögon mindre roll. Det är framför allt en fråga för den enskilde och den gemenskap som den befinner sig i.

Läs andra som skrivit om Jämlikhetsanden här, här, här och här.

Parlamentarismens utseende

Som bekant så pågår en debatt i USA om Obamas sjukvårdsreform. Och nu verkar det ha gått så långt att Obama tänker tvinga igenom förslaget. Jag har skrivit om reformen tidigare och tänkte inte gå in på den igen. För vad debatten har satt fokus på är även hur man driver igenom politiska reformer i USA.

För en svensk ter det sig ganska märkligt att en sittande president med majoritet i sina parlamentariska församlingar inte lyckas genomföra det som han har tänkt. Det sätter dock fingret på hur annorlunda det amerikanska systemet är från det svenska, och i mina ögon även bättre. Den amerikanska lagstiftningsprocessen är ju nämligen skapad för att det ska vara svårt att driva igenom förslag som inte är förankrade i (så gott som) alla läger. Det förhindrar populism och det förhindrar ogenomtänkta och förhastade beslut. Sen finns det tyvärr en baksida med en utbredd kohandel som knappast är gynnsam för de amerikanska skattebetalarna men det borde man kunna komma runt om man bara vill.

I Sverige har vi haft maktdelning tidigare. Regeringsformen från 1809 var i stora drag inspirerad av montesquieus maktdelningslära, den modell som ligger till grund för det amerikanska systemet. Sedan 1974 har vi emellertid en i internationell bemärkelse extrem parlamentarism där nästan alla makt i stället har förskjutits till regeringskansliet och Statsministern. I vårt nuvarande system har enskilda ledamöter i Sveriges riksdag tämligen lite att säga till om, och skillnaden mot USA blir i det fallet hiskelig.

Så vad göra? En möjlighet är att stärka riksdagens kontrollapparat, en annan är att öka personvalsinslaget så att partierna får mindra makt över listorna. Det finns dock inga enkla vägar och självfallet finns det även fördelar med vårt nuvarande system. En medelväg vore kanske att snegla på england (där enmansvalkretsarna gör att parlamentsledamöterna känner ett större ansvar gentemot sina väljare) och åtminstone införa tvåkammarsystem igen.

Eller så återgår vi till 1809 års regeringsform =)

Konservativ debatt (eller debatt om konservatism)

De senaste veckorna har det faktiskt, hör och häpna, förts en debatt kring vad en modern konservatism bör innehålla. Den har varit lite väl filosofisk för min del och jag uppskattar därför Roland Poirier Martinssons inlägg i SvD.

Jag hoppas dock att politik handlar om lite mer än bygatans underhåll men jag förstår mig inte riktigt på vänsterns krav/efterfrågan på en mer intellektuell höger. Vad är det för mening med att debattera politik med någon som tycker att allt är politik? Blir det ett konstruktivt samtal?

Är det över huvud taget intressant för mig att lägga ner tankemöda på (och dessutom politisera) huruvida arbetsfördelningen mellan mig och min fru är jämn (jämn i förhållande till vad?)? Blir det intressant för mig att debattera detta med någon som anser att vår arbetsfördelning är, och bör vara, föremål för politiska reformer? Jag tror faktiskt inte det...

Så diskutera ni... så lever jag...

USA behöver inte Obamas vårdreform

Det verkar som att det går sådär för Obama och hans vårdreform, och tur är väl det. Precis som Hans Bergström visade i DN för en tid sedan så behöver USA knappast Obamas förslag till vårdreform, utan helt andra förändringar. Till exempel så behöver advokatväldet brytas, samt den hårda kopplingen till anställning då det skapar inlåsningseffekter.

Till min stora förvåning så hade faktiskt DN i gårdagens pappersversion en artikel där de intervjuade ännu en svensk som var kritisk till Obamas planer, nämligen Claes G. Ryn. Roligt att se att DN faktiskt valde att uppmärksamma en av Sveriges främsta statsvetare på nyhetsplats. Den som vill veta mer om Claes kan läsa här och här. Den ena artikeln handlar just om vårdreformen och den påverkan som Ted Kennedys dödsfall fått på processen.

För den som missat det så dog senatorn Ted Kennedy för en tid sedan och därmed försvann demokraternas majoritet i senaten. Särskilt komplicerat blev det för demokraterna när invånarna i Massachusetts valde en republikan till ny senator. En tydligt markering mot Obamas planer om du frågar mig. Förhoppningsvis så dör förslaget helt och hållet snart...

Att känna sin historia

Ibland kan man lita på Jan Björklund. Det är inte ofta, men det händer. I fallet med Skolverkets nya förslag på förändringar inom ämnena historia och religion så verkar det dock som att Utbildningsministern har alla rätt.

Att kristendom även framgent ska ha en särställning inom religionsundervisningen i svenska skolor torde vara en självklarhet. Att Skolverket inte verkar anse det är beklämmande. Vår kultur och vår moraluppfattning (bland annat) är av förklariga skäl starkt påverkade av kristendom och kristen tradition. Det är inte konstigare än att Indien är starkt påverkad av hinduism och hindusik tradition. Det säger ingenting om att den ena skulle vara bättre än den andra. Det är dock av yttersta vikt att faktiskt känna till varför vi är som vi är och varför vi tycker som vi gör.

Detsamma gäller med historieundervisningen. Om man inte läser om medeltiden och framväxten av det feodalasystemet, hur ska man då förstå franska revulotionen? Om man inte läser om utvecklingen av det monetära systemet, hur ska man då kunna förstå den industiella revulotionen?

Förhoppningsvis så kan Jan Björklund förändra Skolverket förslag, till det bättre. Det känns i alla fall hoppfullt.

(Lyssna på debatt mellan Jan Björlund och Lars Ohly.)

Scare tactics

Det finns inga sopberg kvar, och mobiltelefoner är inte farliga.

Vad ska nu klimatalarmister och elallergiker skrämmas med?

Floorpunch

Ingen politik i dag... för i kväll bär det av till Linköping och konsert med Floorpunch från New Jersey, USA. Sist de var i Sverige var för en 11-12 år sedan så det ska bli riktigt kul!

Floorpunch - True Colors
I know where I stand, I wear my heart on my sleeve
Will show my feelings, what I was taught to believe
I won't erase the past, I've got nothing to hide
I hope these times will last because I'm enjoying the ride

Fattig eller rik?

Jag fortsätter den senaste veckans tema med inlägg om skatter och ekonomi. I går skrev nämligen Robert Gidehag (et.al.) från Skattebetalarnas förening på DN debatt om det ihoptryckta löneläget och den ojämna förmögenhetsfördelningen i Sverige. Artikel visar med all tydlighet att det är näst intill omöjligt att bygga upp en förmögenhet genom lönearbete i Sverige. Det räcker till exempel att tjäna 27 000 kronor netto för att landa i den högsta inkomstdecilen i den här landet... 27 000! Det är ett skämt. Och som jag ser det så är det inte ett problem att några ändå har lyckats bygga upp förmögenheter genom arbete, arv eller fastighetsförsäljningar. Problemet är ju att fler inte lyckas göra det.

Och vad är då orsaken till problemet? Rimligtvis att en allt för stor del av de flesta människors inkomster går till skatt. Samt att vi antagligen har en orimligt hög andel lönearbetare i förhållande till företagare.

Så sänk skatterna, gärna så att de med lägst inkomster gynnas mer, och öppna upp arbetsmarknaden för fler egenföretagare. Och nej Malin Siwe, momsen är inte fel skatt att sänka. Det är en väldigt bra skatt att sänka eftersom det direkt påverkar människors möjligheter till att till exempel köpa tjänster som de annars inte hade haft råd med.

Ronald Reagan (och fördelarna med reaganomics)

I dag tänker jag bara tipsa om ett lästvärt inlägg om fördelarna med Reaganomics. Den moderate riksdagsledamoten Andreas Norlén har skrivit en utmärkt artikel på Svenskt Tidskrift. Läs och njut.

Ronald Reagan skulle för övrigt ha fyllt 99 år i morgon. En högtidsdag värd att minnas!

Världens högsta skattetryck

I dag tänkte jag fortsätta på mina skriverier kring skatterna i Sverige. Förra inlägget handlade ju om momsen och nu tänkte jag skriva ner några funderingar kring skattetrycket i allmänhet.

Sverige har i dagsläget världens högsta skattetryckt. Vi låg tvåa från toppen ett tag men sedan nyår så leder vi igen eftersom Danmark genomfört ett antal förändringar i sin skattelagstiftning. Det har dock inte alltid varit så utan skattetryckets nivå drevs upp under en förhållandevis kort period i Sveriges historia, nämligen mellan 1950 och 1980. Under dessa år gick vi från ett 20 procentigt skattetryck till ett 50 procentigt... på 30 år! Hur var detta möjligt?

I de flesta länder där skattehöjningar kommer på tal så reagerar de flesta med skepsis, även länder där skattetrycket är lågt. Det finns således ett inbyggt motstånd mot skattehöjningar i större skala. Hur lyckades då Socialdemokraterna med att höja skatten så mycket på bara 30 år?

Jag har en teori, som jag säkert inte är först om. Jag tror nämligen att förändringen från självförsörjning till yrkesförsörjning är den stora bidragande orsaken, samt det faktum att en stor grupp som tidigare inte hade lönearbetat över huvudtaget tog sig ut på arbetsmarknaden (läs kvinnor).

Sveriges befolkning var helt enkelt inte vana vid att få inkomst av tjänst, därför hade man inte heller något förhållningssätt till den skatt som man var ålagd att betala. Därtill var åren mellan 1950-1980 förhållandevis goda år för Sverige varpå många säkert såg sina löner stiga utan att reflektera över att en allt större andel försvann i skatt.

Min mor är född 1952 och uppvuxen på en bondgård i Östergötland. Morfar (och senare min morbror) drev lantbruket och mormor var hemmafru. De levde av vad jorden och skogen gav, hade låga eller inga inkomster från tjänst... och så här såg det faktiskt ut för många i Sverige, kanske längre in i modern tid än vad många tror.

Skattehöjningarna genomfördes helt enkelt i en tid då svensk ekonomi skiftade, och många som tidigare inte hade haft inkomst över huvudtaget blev lönearbetare. Socialdemokraterna utnyttjade således tidens förändring till förmån för sin egen politik.

Ni som har en annan förklaring får gärna delge min den.

Under tiden så kanske det är på sin plats att påminna landet om att skatter i 50 procentsnivån inte är någon självskriven naturlag...

Moms, rimligt eller bara konstigt?

I dag i svenskan skriver elva "kända" svenskar att momsen på frukt och grönt borde tas bort, allt för att öka konsumtionen (och ätandet) av dessa varor. Jag tänkte inte skriva så mycket om det egentligen men jag tror faktiskt inte att priset är den största enskilda faktorn till ens val av matvaror i butiken. Slopad moms på grönsaker skulle troligt få som effekt att de som redan i dag äter mycket grönt, skulle köpa ännu mer.

Men det var som sagt inte det jag skulle skriva om. Med risk för att jag ger mig ut på en slak lina här (då jag inte är ekonom utan statsvetare och historiker) så skulle jag, till skillnad från ovan nämnda kändisar, vilja ifrågasätta hela systemet med moms. Varför ska man som konsument betala ytterligare en skatt, med redan beskattade pengar, bara för att man köper en tjänst eller vara? Eller rättare sagt; varför ska jag som försäljare/egen företagare behöva betala en extra skatt bara för att jag antas ha förädlat ett värde? Formellt så är det nämligen näringsidgaren som betalar momsen men den läggs ju alltid på priset på den köpta varan.

Vi har redan ett skattesystem där man betalar inkomsskatt, arbetsgivaravgifter, vinstskatt och avkastningsskatt (plus en mängd andra skatter), behöver vi verkligen också en skatt på skatten... bara för att vi konsumerar, med redan beskattade pengar. Jag är inte så säker på att jag tycker att det känns rimligt men någon får gärna försöka motbevisa mig.

Jag vet dock att momsen drar in ganska mycket pengar till staten så den kommer nog inte försvinna i första taget.

Framsteg för civilsamhället

Efter nästan en månads uppehåll är jag nu tillbaka och målsättningen är att framöver uppdatera bloggen åtminstone ett par-tre gånger i veckan. Jag hoppas att jag klarar av det, jag vill ju inte att ni helt ska förlora intresset.

Ingen kan ha missat den senaste veckans händelseutveckling på Haiti. Katastrof är bara förnamnet. Mitt i all misär har dock ett välkommet fenomen visat sig, nämligen att civilsamhället åter rör på sig. Svenska folket skänker pengar till frivilligorganisationer som verkar på Haiti och en enskild miljonär har beslutat att skänka 100 miljoner över en 25-årsperiod.

Särskilt Roger Akelius agerande är glädjande att se då vi tyvärr inte har någon tradition bland landets finanselit att (åtminstone inte offentligt) bidra monetärt till civilsamhällets uppbyggnad. Anledningen till detta torde bero på två faktorer, dels att det är ekonomiskt ofördelaktigt för företag att skänka pengar i Sverige, och dels för att Socialdemokraterna under lång tid byggt upp ett samhälle där ansvarstagande och engagemang människor emellan inte uppmuntras. Staten ska ta hand om dig, ingen annan.

Förhoppningsvis kan den senaste, ack så tragiska utvecklingen på Haiti åter föra upp debatten om skatteavdrag för gåvor till idella organisationer på dagordningen i Sverige. I så fall skulle man verkligen kunna hävda devisen "inget ont som inte för något gott med sig".

(Här hittar ni för övrigt en förteckning över organisationer som verkar på Haiti.)

God jul och gott nytt år!!!

Det kommer nog inte bli så mycket bloggat här under julhelgen, därför passar jag redan nu på att önska er alla en god jul och ett gott nytt år. Jag hoppas att ni får det trevligt tillsammans med nära och kära.

Ps. Här kommer ett lästips om leksaker och genuspedagoger =)

En saklig debatt

Det har blivit mycket socialförsäkring nu men jag vill ändå tipsa om de två (2!) mycket bra och resonerande artiklar som Expressen publicerade under helgen. Det känns faktiskt uppfriskande att kvällstidningarna lyckas skriva om något utan en sensationslysten ansats. Förhoppningsvis så kan det här vara starten på en mer rimlig debatt kring vårt socialförsäkringssystem. Särskilt nu som det framgår med all tydlighet att Socialdemokraterna faktiskt vill ungeför samma sak som Alliansen.

Inför socialförsäkringspeng

Vad skulle du helst välja; att förtidspensioneras och för alltid stämplas som "obrukbar", eller rehabiliteras tillbaka till 100 procent av din förmåga?

Tro det eller ej, men det är faktiskt det som debatten handlar om.

(För övrigt håller jag med Nima om vad lösningen på problemet är.)

Cyniskt utnyttjande av människors oro

Om det är något som Socialdemokraterna i Sverige gärna gör, så är det att på olika sätt försöka framställa alliansens politik som ondsint och driven av en illvillig, icke uttalad agenda. De-sänker-skatten-för-att-sparka-på-dem-som-ligger och den typen av argument.

Aldrig har det väl dock varit så tydligt som nu att det är precis det som driver Socialdemokraterna framåt. Den senaste veckans sjukförsäkringsdebatt är ett tydligt exempel på ett cyniskt utnyttjande av människors oro för att vinna politiska poäng.

För om man som Gudmundson på SvD gjort, nämligen granskat vad de verkligen skriver om hur sjukförsäkringen ska utformas, ja då framgår det ju med all tydlighet att de egentligen vill ungefär samma sak som alliansen... men skruvar upp tonläget för att framstå som allt det godas försvarare. Även LO la för ett par år sedan fram förslag som i allt väsentligt stämmer överens med alliansens införda rehabiliteringskedja, men det vill man så klart inte kännas vid i dag.

Maken till cynism får man leta efter. Men visst, vi genomför faktiskt det som vi gick till val på, något som socialdemokraterna aldrig har gjort... så jag förstår att många är chockade. Man borde dock kunna kräva mer av den politiska debatten ifråga.

Facklig=sosse?

Och jag som trodde att fackförbunden stred för sina medlemmars skull.

Fortsättning...

...från i fredags. Här är en bra artikel om hur sossarna kategoriskt förespråkar "mansjobb" framför "kvinnojobb".

Jag har verkligen aldrig förstått varför det skulle vara finare att bygga en bil än att städa ett hem... men, vad vet jag?

Kvinnligt företagande

Här kommer lite lästips på temat jämställdhet. Vi tror ju gärna att vi är så framstående på det området i det här landet. Att det är långt ifrån sant visar Nima Sanandaji i sin senaste bok Jämställdhet inom räckhåll. Vi har en internationellt sett låg företagsamhet bland kvinnor i Sverige och svenska kvinnor tjänar mindre än män, till stor del för att de arbetar i en monopoliserad offentlig välfärd. Detta spår har även Anita lignell Du Rietz forskat om.

Alla som kämpar för jämsdtälldhet och lika lön borde rimligtvis ha den offentliga sektorn som största fiende. Att vänstern inte ser att de stängt in kvinnor i låglöneyrken är en skämt. Menar vi allvar med att det behövs nya företagare i Sverige borde vård- och omsorgsmarknaden vara en självklar arena att börja på. Då skulle kvinnligt företagande få blomsta på samma sätt som för män. Staten skapar inga jobb, företag gör det.

Face the pain

I dagens SvD, på idag-sidan, så är det en jättebra artikel om en ung tjej som vågade sätta sig upp mot sin egen smärta och kämpa sig tillbaka till ett aktivt och normalt liv. Varför ser vi inte mer av den här typen av artiklar? Vi vet att långvarig sjukdom leder till att man utvecklar följdsjukdomar. Vi vet att ju längre tid man är borta från arbete och andra sociala sammanhang, dessto större är sannolikheten att man aldrig kommer tillbaka. Och vi vet att snabb rehabilitering är det bästa. Så varför envisas vi med att stoppa i en 15-åring 10-15 tabletter smärtstillande om dagen? Varför vågar ingen säga "om du vill komma tillbaka från det här så måste du kämpa"? Precis så som de faktiskt gjorde när hon kom till smärtbehandlingsenheten vid Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Vi måste våga stå upp mot, och också acceptera smärta. Att falla till föga, lägga sig i sängen och hoppas på att det ska gå över hjälper sällan (eller aldrig). Visst, jag kanske aldrig blir helt fri från smärta, men är det värt att sitta inne resten av livet bara för att man tror att man inte skulle klara av att gå ut?

The First Step
Face the Pain

I've got people to stand with me
but I've got to bare this on my own.
Feeling fear has brought me to my knees.
Do I have the strength I truly need?

Face the pain.

Being angry won't get me far
if what I planned isn't how things are.
Facing life I'll take the risk
of finding out how life really is.

Face the pain.

We can't keep doing what we've always done!
FACE THE PAIN!

When the pain starts we can't turn and run.
FACE THE PAIN!

If you think you're stuck, stop and look again.
FACE THE PAIN

and the healing can begin

(S)katteplanering

Socialdemokraterna talar gärna om vikten av att höginkomsttagare "bidrar" till samhället genom högre skattesatser, att man per definition betalar mer i skatt om man tjänar mer verkar inte spela någon roll. Det är dessutom högst oklart vem som egentligen är höginkomsttagare enligt (S).

Att man konsekvent skapat skatteregler som gynnat de verkliga höginkomsttagarna, och i stället klämt åt den hårt arbetande låg- och medelklassen har man dock inte varit lika tydlig med. Göran Persson verkar dock ganska intresserad av att minimera sitt skatteuttag och följaktligen så använder han sig av den lagstiftning som finns till hands. Inget konstigt med det. Eller?

Vad ska du göra i helgen?

Bilden lånad från Edward Bloms blogg (som för övrigt verkar vara en trevlig och sund person, bortsett från hans fäbless för rusdrycker =).

Trevlig helg på er!

Kvoterad föräldraförsäkring kan aldrig vara individuell

Att det finns en gräns för hur mycket social ingenjörskonst som människor accepterar visar den undersökning som DN i dag presenterar i pappersversionen (läs referat på Dick Erixons blogg). Enligt den framgår det med all tydlighet att svenska familjer faktiskt vill välja själva ur de delar upp sin föräldraledighet.

Att vissa inom Folkpartiet då planerar att gå ut i strid för fler öronmärkta pappamånader måste därför ses som ett stort steg åt helt fel håll. Man har i alla fall ingen uppfattning av vad väljarna egentligen vill ha.

Eller så beror det bara på att den socialliberala ådran fått ta över tänkandet. Som tur är så brukar Jan Björklund stå emot liknande påfund.

Är inte livstid en livstid?

Den som tror att USA kommer att vilja överlämna eventuella framtida svenska fångar till Sverige räcker upp en hand.

Hål i huvudet av the Pirate Bay

Men på allvar... ser de inte att de skjuter sig själva i foten? Man kan inte säga att man är mot intellektuell äganderätt, och sedan åberopa densamma. Tyvärr... det fungerar inte så.

Socialism vs. kapitalism

Trevlig helg på er!

Är du klimatsmart lille vän?

I dagens SvD får faktiskt två något mer sansade personer göra sina röster hörda i klimatfrågan, och det glädjer mig. Även om debatten har stillats något så är det ju ingen hejd på vad människor förväntar sig av det kommande mötet i Köpenhamn. Att regleringar inte är verkbar medicin och vägen framåt verkar dock gå upp för allt fler. Särskilt som de börjar ifrågasätta om diagnosen verkligen är rätt ställt. Vilket så klart är uppmuntrande.

Att engelska myndigheter tänker satsa en massa pengar på "information" för att människor inte är tillräckligt oroliga känns dock ganska trist men knappast något som vi är främmande för i vårt avlånga land.

Förhoppnigsvis är det här ett första steg mot en mer nyanserad debatt, men framför allt mot ett större ifrågasättande av IPCC och deras verksamhet.

Mer pengar = högre kvalitet = inte nödvändigtvis sant

I vår analys har vi inte kunnat visa något statistiskt samband mellan hur mycket resurser en kommun satsar på skolan och resultaten för eleverna, sedan vi tagit hänsyn till skillnader i elevunderlag mellan kommunerna beroende på föräldrarnas utbildningsnivå med mera. Vi har inte heller funnit något positivt samband mellan lärartäthet och elevernas prestationer, utan till och med ett svagt negativt sådant. Fler lärare ger inte automatiskt bättre prestationer.

Återigen har den gamla välfärdsmyten allt-blir-bättre-bara-vi-får-lite-mer-pengar fått sig en törn. Svenskt Näringsliv visar i sin senaste rapport att det inte finns någon direkt korrelation mellan mer pengar till skolan och högre kvalitet. Kvalitet beror i stället på andra saker som antal undervisningstimmar etc. Det finns dock en föreställning om att skolan fått mindre pengar de senaste åren, en myt som de kommenterar så här:

När kritik framförs om brister i skolans kvalitet är en vanlig förklaring från såväl politiker som fackliga företrädare att skolans resurser skulle ha minskat. Vi har tagit fram statistik som visar att skolans resurser tvärtom ökat med 8 procent per elev, mätt i fasta priser, under den senaste femtonårsperioden.

Det är alltså inte bristen på pengar som är problemet. Något som osökt får mig att tänka på SKL:s rapport Välfärdsmysteriet. I den kunde man konstatera att välfärdens resurser ökat långt mycket mer än vad den demografiska utvecklingen motiverat.

Kanske har det något med resursutnyttjande och effektivitet att göra, vad tror du?

(redigering) Och gissa om Metta Fjelkner inte håller med =)

Mera kärnkraft!

Om vi har tur så kan vi snart få en ny kärnkraftreaktor i Sverige. Vad trevligt det vore, och vad positivt det känns att Vattenfall försöker komma överens om detta med svensk industri.

Big government, big problems!

Om Tories kan gå till val på att krypa statens ansvar, så borde även vi kunna göra det! I England finns det stöd för en mindre stat och det är jag övertygad om att det finns här också. Så vad väntar vi på?

Rätten att få vara privat

Enligt Vänsterpartiets förslag till valmanifest vill man skrota FRA-lagen med hänvisning till "rätten att få vara privat". Betyder det att de även kommer att skrota sin gamla paroll om att det privata är politik? Om så är fallet så skulle jag nästan kunna gå med på att upphäva FRA-lagen.

Vigselrätt och (förändrat) äktenskap

Så var det gjort. Kyrkomötet har beslutat att de hädanefter ska viga samkönade par och att denna förening ska benämnas äktenskap. Ett rimligare förfaringssätt hade varit att frånsäga sig vigselrätten samt hållit fast vid det som är kyrkans tradition, istället för att följa i politikens ledband.

Jag förstår den oro som vissa av biskoparna känner då beslutet är allt för hastigt genomfört. Svenska kyrkan kommer nu i princip att stå ensamma i världen som kyrka med ett förändrat äktenskapsbegrepp. Vad det kommer innebära för det eukemeniska samarbetet över landsgränserna är högst oklart. Så vitt jag vet har man inte heller beslutat hur de präster som inte väljer att viga samkönade par ska behandlas.

Jag tror dock inte att vi har hört det sista från den opinionsbildade grupp som så envetet lobbat för att få igenom det här beslutet.

Ohly kastar sten i glashus

Utan att föringa det faktum att Sverigedemokraterna är rasister (vilket de är) så kan jag bara konstatera att Lars Ohly faller på eget grepp i Aftonbladet i dag. För om Jimmie Åkesson är:

rasistisk, i den meningen att han klumpar i hop människor, generaliserar och påstår att de har vissa dolda agendor - Lars Ohly

Ja, då är ju Lars Ohly själv rasist. Fast i hans fall så handlar det om att klumpa ihop och generalisera kring "borgare", alternativt "kapitalister".

Jag trodde att alla generaliseringar, och utpekande av "de andra" som farliga var av ondo. Det är i alla fall vad jag anser. Lars Ohly kanske är av en annan ståndpunkt? Det kanske är därför rasister och vänsterextremister inte har något emot att stå sida vid sida när det handlar om deras gemensamma fiende Israel? Så länge som "de andra" är några som man själv inte gillar... ja då är det tydligen helt ok att generalisera.

Diskriminering

Att det ska vara så svårt för svenska universitet och högskolor att förstå att det inte finns något positivt med positiv särbehandling. Tur att Centrum för rättvisa finns och därtill hjälper människor att stämma dylika institutioner.

Följ gärna bloggen Bortsorterad för att hålla er uppdaterad på vad som händer i fallet.

Modetips

Som alla bloggare så måste ju även jag skriva lite om mode. Vad passar då bättre, på en blogg som denna, än att tipsa om den nyligen öppnade butiken A. Marchesan? A. Marchesan säljer begagnade herrkläder av bättre kvalitet och det är väl värt att gå dit om man är i Stockholm. Särskilt slipsarna och flugorna tilltalar mig.

A. Marchesan finns även som Facebook-grupp plus att det är möjligt att beställa över nätet om man vill.

Facket hindrar människor från att jobba

Man hör ofta talas om att dagens samhällsklimat inte ger utrymme för andra människor än de som kan prestera 100 procent, hela tiden. En samhällsutveckling som man skyller på både kapitalism och andra allahanda tänkbara syndabockar. Jag skulle dock vilja framhäva fackföreningarnas roll i utvecklingen mot allt mer specialiserad arbetsmarknad. Per Gudmundsson skrev om fenomenet i SvD här om dagen, då med hänvisning till musikbranchens utveckling.

Genom att kräva att alla, redan från början, ska vara specialutbildade, ha rätt erfarenhet, vara medlem i rätt förbund etc, så stänger man ute en stor del av arbetskraften. De som är unga, eller invandrare, eller långtidssjukskrivna hamnar då väldigt enkelt utanför. Om de aldrig får prova på eller känna efter, aldrig får chans att lära sig, då kommer deras utanförskap att bestå. Så tänk på det nästa gång ni hör en facklig företrädare "kämpa" för just hans medlemsbas... Vem blir lämnad utanför på grund av hans agerande?

Vilket skämt!

Vilket jäkla skämt att ge Nobels fredspris till Barack Obama. Nog för att de brukar gå till diktaturkramare och klimatalarmister men det här måste nog ändå vara den mest politiskt korrekta utnämningen någonsin.

Välfärdsbarometer

I går presenterade SEB sin årligen återkommande Välfärdsbarometer. Den visade att många svenskar trots oroliga tider känner sig ganska hoppfulla inför sin egen ekonomi.

Den stora glädjen är dock att den även visar att människor är på det klara med att de måste ta större ansvar för sin egen välfärd framöver, och att de dessutom anser att det är rätt. I mina ögon visar det att det svenska folket så smått börjar mogna, och i stället för att förlita sig på att staten löser allt, sätter högre tilltro till sig själva och den egna förmågan att påverka och förändra ens egna liv. Det känns hoppfullt!

Humant papillomvirus

Inte nog med att det är tveksamt med massvaccineringar mot humant papillomvirus. Nu dör folk av vaccinet också.

Läs mer om vad jag skrivit tidigare i frågan här och här.

"Lycka är att leva tillsammans med dig"

Så står det ofta på broderade bonader hemma hos äldre personer. Något som modern lyckoforskning också understödjer. Marie Söderqvist Tralau skriver på Newsmill bland annat om att endast återkommande sex (till skillnad från tillfälliga sexuella kontakter) med en och samma person skapar mätbara lyckokänslor. Något som i mina ögon/öron spär på tesen om familjen som samhällets minsta beståndsdel, och inte individen.

Det är i familjen som vi skapar oss ett sammanhang, ger kärlek och får lycka. Inte genom att konstant söka självförverkligande för egen del.

Tyvärr var det redan fullt på Timbros lyckoseminarium när jag tänkte anmäla mig.

Familj och jämställdhet

På hemsidan Alltombarn intervjuas "jämställdhetsexperten" Ingemar Gens om mammors och pappors roll i familjen. Han konstaterar att det verkar finnas en ovilja hos mammor att dela med sig av föräldraledigheten, och att det dessutom skulle vara ett problem.

Men tänk om det nu är så att (hemska tanke) familjerna faktiskt kan komma överens om dylika saker helt själva, och att de dessutom är nöjda med sina val... Finns det då verkligen ett problem Ingemar Gens?

Det här återknyter även till mitt inlägg om varför man över huvudtaget sysslar med politik. Jag tror att det framgår med all tydlighet att jag och Ingemar inte står på samma sida i den striden.

Läs föresten gärna Jakob Söderbaums inlägg med anledning av samma debatt.

Politikens existensberättigande

I förra veckan skrev Göran Hägglund på DN-debatt att "Sveriges redikala elit blivit den nya överheten". En tanke som han ventilerat tidigare, bland annat i Almedalen i somras. Då som nu så håller jag med honom... men det är egentligen Claes Borgströms svar som jag tänker kommentera här.

Dagen efter Görans artikel skrev nämligen sagda Claes ett svar där han gick till angepp mot Göran Hägglunds syn på vad politik egentligen är till för. Han skriver bland annat:

Hägglund bekräftar med sitt uttalande att regeringen i stor utsträckning abdikerat från sitt uppdrag att bedriva politik. Maud Olofsson har ju alldeles nyligen uttalat att politiken inte har ansvar för att kvinnor är näst intill utestängda från styrelserummen i de stora privata bolagen. -C. Borgström

Men nej Claes Borgström, politiken har inte ansvar för vad som händer i privata företags styrelserum. Inte heller ansvar för hur människor lever sina liv.

Och det är väl det här som är den stora skillnaden mellan Claes och mig (och mellan Claes och Göran Hägglund för den delen). Claes är politiker för att han vill bestämma över hur människor ska utforma sina liv. Jag är politiker/politiskt aktiv för att jag vill att människor själva ska få bestämma över hur de vill utforma sina liv.

It's as simple as that!

Stenkastning mot brandbil

Jag hoppas att de åker in.

(S)katt

Ok, det här blir ett kort inlägg, men jag vill säga fyra saker.

1. Den stora merparten av vår välfärd betalas av kommunal- och landstingsskatter (vård, skola, omsorg)

2. Jobbskatteavdraget påverkar endast statens skatteinkomster (kommunernas skatteintäckter är således oförändrade)

3. Socialdemokraternas skattehöjarförslag (som de presenteras i DN i dag) ger endast inkomster till staten

4. Socialdemokraterna ljuger således när de säger att de vill höja skatten för att säkra välfärden

It's as simple as that!

Varför Pekgul har fel

Nalin Pekgul skriver i dag på DN-debatt att Stockholms medelklass är beredd att betala mer för välfärden. Ett antagande som jag förvisso tror stämmer, men Pekgul har nog gruvligt missuppfattat HUR de vill betala. Medans s-kvinnornas ordförande tror att medelklassen är villig att betala mer i skatt, på bekostnad av valfrihet (hon vill med skatteinkomsterna införa lagstadgad rätt till heltid och kvoterad föräldraförsäkring) så tror jag att det förhåller sig precis tvärt om.

Om något så vill dagens medelklass kunna köpa de tjänster som de själva tycker sig behöva för att få vardagen att gå ihop. De vill själva välja vem som ska vara hemma med barnen och hur länge, och de vill framför allt inte ha höjd skatt. Så det är kanske inte så konstigt att det inte går något vidare för Socialdemokraterna i Stockholm. Analysförmågan, och känslan för vad människor vill ha, lämnar helt klart mycket övrigt att önska.

Det finns dock mindre dogmatiska socialdemokrater som inte heller verkar tycka att Pekgul har något att komma med.

Äntligen! (Förbifart Stockholm)

Som boendes söder om Stockholm, med syskon och kusiner boendes norr om stan, så är beslutet (SR, DN, DN, SvD) att förbifart Stockholm äntligen får klartecken ytterst välkommet. Med en sträckning från Skärholmen till Häggvik kommer mängder med resor bli både snabbare och kortare. Och alla som kommer söderifrån med riktning norrut kommer att slippa åka in till Stockholm.

Självklart så är miljöpartiet och andra klimatalarmister mot, men det största misstag de gör är att förutsätta att de bilar som kommer att trafikera förbifarten (när den blir klar om 11 år) kommer vara av samma typ som av i dag. Utvecklingen går ju mot mer bränslesnåla bilar, samt bilar som drivs av alternativa drivmedel. Att utgå ifrån att bilarna 2020 fortfarande kommer att avge lika mycket avgaser som i dag är därför (med stor sannolikhet) ett felaktigt antagande.

Dessutom kommer förbifarten att förkorta många resor, göra att trafiken flyter bättre genom Stockholm samt sänka bränsleförbrukningen för alla som ska åka förbi Stockholm. Det kommer således att bli himla bra!

Ett inlägg om svininfluensan

Maria Abrahamsson uttalar sig klockrent om feminismen

I dag medverkade Svenskans ledarskribent (och moderat riksdagsledamot in spe) Maria Abrahamsson i P3:s Morgonpasset. På frågan om hur hon ställer sig till feminismen så konstaterar hon, klart och tydligt, att feministerna nog har fel ändå.

Lyssna och njut!

Ett ljus i mörkret

Som de flesta vet så förekommer det en hel del oroligheter i göteborgsområdet just nu (kan bland annat läsas om här och här). Det är därför med stor glädje som jag läser i dagens DN att A-lagsspelarna i Gothia Basket valt att delta i nattvandringen i några av de mest oroliga områdena.

Att politiker inte kan lösa de problem som uppstått runt om i förorter i Sverige torde vara uppenbart för de flesta. Vad som behövs är i stället ett starkt civilsamhälle där vuxna tar ansvar för sig själva och sina barn, samt unga som ser att det finns andra utvägar ut ur tristessen än att bara vandalisera och förstöra.

Jag hoppas därför att fler kan följa Gothia Baskets exempel, för att på så sätt skapa alternativ till de destruktiva vägar som allt fler väljer att ge sig in på.

Stärk civilsamhället!

Rosengårds invånare vs. autonoma vänstern 1-0

Det var med stort nöje som jag tog del av rapporterna (DN och SVD) från lördagens händelser i Rosengård i Malmö. Ett antal vänsteraktivister hade samlats för att "återta" gatorna i Rosengård... dock oklart från vilka. Hur som helst så såg de boende aktivisterna som ett klart hot mot deras bostadsområde, varpå de helt enkelt körde ut dem.

Så går det när man försöker agera och tala för andra människor, som definitivt inte har bett om det. Det känns även uppenbart att de boende i Rosengård förstår att merparterna av ungdomarna som kom för att "hjälpa" dem inte bor, eller vill bo, i Rosengård (utan i stället med stor sannolikhet bor kring Möllevången), något som säkert bidrog till att de betackade sig för deras insatser.

Helt klart underbart att se!

Sjukskrivningar

Trots ökande arbetslöshet och allmänn ekonomisk oro så fortsätter ohälsotalet att minska. Under den senaste 12-månadersperioden har antalet pågående sjukskrivningar minskat med nästan 22 procent, en helt otrolig siffra egentligen. Ohälsotalet är nu nere på 34,1 procent vilket är en minskning med 7,6 procent sedan förra året.

Om det är något som jag är stolt över under den här mandatperioden så är det regeringens förändringar inom sjukförsäkringssystemet. Kanske kommer vi lyckas med intentionen att återställa sjukförsäkringen till en försäkring vid sjukdom. Vad härligt det vore...

Sommar

Om ni undrar var jag är... så har jag semester!

Återkommer i slutet av augusti.

Allt gott!

Teologi vs. politik

Ja Helen Törnqvist, den teologiska tolkningen står över politiken. Eller borde åtminstone göra det (det är emellertid inte detsamma som att den står över lagen, vilket säkert någon kommer tolka in att jag menar).

Helens inlägg i SvD i dag är bara ännu ett exempel på politiker som använder Svenska kyrkan som plattform för att föra fram ett politiskt budskap, utan förankring i vare sig tro eller samfundsliv. Att Socialdemokraterna har haft det som taktik sedan kyrkovalen infördes 1970 är ju inget nytt (det var snarare planen). Det känns dock väldigt tråkigt att se att även centerpartister kan tänka sig att använda kyrkan för att politisera beslut som rimligtvis borde grundas i teologi.

För övrigt så har präster i Svenska kyrkan redan i dag rätt att neka par vigsel. Det gäller ju dock bara heterosexuella par... kanske därför som ingen har gått ut till storms mot det?

Europeiska dumheter

Sveriges Radio Ekot rapporterar i dag att EU ska fortsätta stödköpa smör och mjölkpulver av europeiska mjölkbönder, enkom för att hålla priserna uppe på en marknad som inte efterfrågar smör och mjölkpulver i den utsträckning som det tillverkas.

Mycket tydligare exempel på vad EU INTE borde syssla med har jag svårt att komma på just nu.

Arbetsförmedlingen följer inte reglerna

I dag har Hanne Kjöller skrivit en klockren analys av Riksrevisionens rapport om omställningskraven i arbetslöshetsförsäkringen. Att människor ser A-kassan som en livslång försörjningsmöjlighet, i stället för den omställningsförsäkring som den faktiskt är tycker jag är mycket beklämmande. Jag hade dock inte kunnat föreställa mig att det faktiskt låg så illa till med förväntningarna på a-kassan, samt efterlevandet av Arbetsförmedlingens regler som rapporten nu gör gällande.

Det stora problem som jag ser är att den arbetslöse inte innebär någon kostnad för Arbetsförmedlingen, A-kassan kommer ju någon annanstans ifrån. Om en persons arbetslöshet i stället blev kännbar för Arbetsförmedlingen direkt så skulle det också finnas helt andra incitament till att hjälpa den arbetslöse till ett nytt jobb. Jag undrar hur man utformar det på bästa sätt?

Göran Hägglund

Det är svårt att inte tycka om Göran när han säger sådana här saker:

Men inte heller när jag vänder örat mot vänster hör jag mycket annat än svårartade performance-vrål och kultursidornas idisslande av dekonstruktionen av könet, upplösningen av kategorierna, nedmonteringen av jaget och annat hyllande av sådant som i deras avskydda USA allmänt brukar gå under benämningen bullshit.

http://www.youtube.com/watch?v=RNqZqeFQ08U

"Humanisterna" får svar på tal

Humanisterna håller för närvarande högt tonläge i debatten. Som tur är så finns det åtminstone några som försöker ge dem svar på tal.

I övrigt rekommenderar jag denna ledare som publicerades i UNT för ett par veckor sedan. UNT lyfter verkligen fram problemet med Humanisternas argumentation då UNT pekar på att det är staten som ska vara sekulär, inte samhället... eftersom ett fritt samhälle aldrig kan vara helt sekulärt då det alltid kommer att befolkas av människor med religiös tro, oavsett var Christer Sturmark tycker om den saken.

Glad midsommar...

...tillönskar jag er alla!!!

Klimatalarmismens politiska konsekvenser

Här kommer ännu ett exempel på att politiker inte ska reglera vad som är miljövänligt och inte. Att "lågenergilampor" inte har varit ett bra alternativ till vanliga glödlampor har dock varit uppenbart redan från början. Och nu ska det nya ersätta det gamla... egentligen enkom för att politiker har bestämt så. Tragiskt, och kontraproduktivt.

(v) griper efter halmstrån

I går skickade vänsterpartisten LiseLott Olsson ut ett pressmeddelande med anledning av Riksrevisionens rapport om Försäkringskassans beslutsunderlag i sjukpenningärenden. Hon gör vad hon kan för att få det att framstå som att det är Fredrik Reinfeldts fel att personer med högre inkomst verkar få bifall på sjukpenningsansökningar i högre utsträckning än vad personer med lägre inkomst får.

Vad hon inte säger i pressmeddelandet är emellertid att Riksrevisionens rapport baseras på underlag från 2007, det vill säga långt innan rehabiliteringskedjan trädde i kraft. Det är således den förra regeringens sjukskrivningsregler som granskas i rapporten. Hoppsan!

Tingens ordning

En tanke som slagit mig upprepade gånger den senaste tiden är människors oförmåga att acceptera att vissa saker bara råkar vara på ett visst sätt. Jag är helt på det klara med att vi är kapabla att påverka det mesta omkring oss, dock inte allt. Och jag är övertygad om, att vi för vår egen mentala hälsas skull, måste lära oss att acceptera mycket av det som känns som motgångar och upplevs som orättvisor.

För som jag ser det, så är baksidan av att förvänta sig allt för mycket av tillvaron och sin omgivning, att man tror att allting i ens liv kan läggas till rätta... bara man hittar rätt metoder. Ingen ska behöva vara sjuk, rädd, ensam, man eller kvinna, bara vi fattar rätt politiska beslut. Ett synsätt som i sin mest extrema förlängning leder till det totala statliga övertagandet.

Men inte ens då kommer faror, väggropar eller hösnuva kunna elimineras. Så varför kan vi inte bara lära oss att acceptera att livet består av ett antal motgångar, besvikelser och jobbiga upplevelser? Men att det är lyckan av att komma igenom dem som leder till personlig tillväxt och självtillit.

Feminismen ifrågasatt

Nyligen publicerade Helen Lindberg en doktorsavhandling vid Örebro Universitet. Den handlar om feminismens ideologiska tankegods, samt hur färgad den verkligen är av politiska utopier och motsägelsefulla ståndpunkter. Jag har inte läst den själv men den torde vara intressant för alla som oroas av politiseringen av vår akademi...

...alternativt bara ser människor som individer, och inte som delar av godtyckligt sammanställda kollektiv utan egen handlingsförmåga.

Konst

Här skulle jag kunna skriva något om att konst bör vara avbildande, inte provocerande. Om att konst borde vara till för skönhetens skull, och inte åsikters...

Men det vore för enkelt.

Och ja, jag har en väldigt snäv definition av vad som kan kategoriseras som konst.

Thatchers idéer gäller än

Hon var välorienterad om politiska idéer, men thatcherismen handlade alltid mer om den arbetande medelklassen än om teorier och system. Människor som sköter sig och ligger i ska få det bättre och lämnas i fred, men staten ska ställa upp när det behövs. Den som äger tar hand om vad hon har. Brott ska bekämpas och man ska aldrig ge efter för terror och våld. Människor har ansvar för att förvalta sitt pund – och staten ska se till att pundets värde varar.

Ur dessa handfasta värderingar växte den konkreta politiken fram. Inflationen bekämpades framgångsrikt och de absurda marginalskatterna sänktes. Arbetsrätten reformerades så företagarna kunde få arbetsro. Hyresgäster fick chans att köpa offentligt ägda bostäder och ett antal stora statsföretag privatiserades. Den brittiska ekonomin kvicknade till. Samtidigt var Margaret Thatcher försiktig med sina reformer av välfärdsstaten. - PJ Anders Linder

Lika självklart då som nu! Jag har inget större behov av grandiosa idékomplex. Politik handlar om människan samt de små gemenskaperna och dess behov inom ramen för nationen. Svårare än så behöver det inte vara. Familj, trygghet, rättsäkerhet och äganderätt. Se där, ett antal grundstenar att bygga ett civilt samhälle på.

Alkoholens skadeverkningar

Till min stora glädje så har media de senste dagarna fylls med rapporter om alkoholens skadeverkningar, ett ämnesområde som i mitt tycke diskuteras allt för sällan. Programmet Kaliber i Sveriges Radio har på ett tydligt sätt kopplat vår allt mer våldsamma miljö till alkoholkonsumtionen, och en nyligen publicerad studie har visat samband mellan alkoholintag och våldtäkter.

Jag anser att det personliga ansvaret är överhängande i den här frågan, men en aspekt som ofta glöms bort är den sociala. Varför säger vi inget om någon i vår närhet verkar dricka för mycket, eller för ofta? Varför vågar vi inte säga ifrån när vänner och familj uppenbarligen inte kan hantera alkohol? Kanske beror det i viss mån på vårt individualiserade och självcentrerade samhälle, men jag är helt övertygad om att människor mår bra av social kontroll. Det handlar om att visa respekt och omtanke för sig själv och sina medmänniskor, och det är absolut inte något fult.

Därför är det verkligen glädjande att se att även DN pekar på problemen med alkoholens inverkan i vårt samhälle. Det är även glädjande att se att media allt oftare skriver om de nyktra "kändisar" som trots allt finns. Förhoppningsvis kan de visa att det går att leva utan alkohol, det går att ha roligt, men framför allt... man slipper alkoholens baksidor som genomgående stavas våld, sjukdomar och tragedi.

Men till dess att vågen tippar över till fördel för oss som valt att avstå från alkohol så kvarstår monopolet, som någon form av garant för att saker och ting inte går helt överstyr.

Intervjun med mig är nu upplagd

Det går nu att båda läsa om, och lyssna på mig, på Tidningen Barometerns hemsida.

Mycket nöje!

Social ingenjörskonst i kvadrat

I DN i dag står det om två familjer som försöker uppfostra sina barn helt utan förutbestämda könsroller. Värre utslag av social ingenjörskonst har jag nog aldrig skådat. Jag kan verkligen inte förstå varför det är så viktigt med vilka leksaker ett barn leker med, och vad spelar det för roll om ett barn härmar ett annat barn? Mår det barnet verkligen bra av att bli tillrättavisat som om det gjort något fel, bara för att till exempel ha lekt krig (vilket pojkar tydligen inte får göra enligt rätttogna)?

Hur främjar det ett barns utveckling att försöka anpassa sig till en förälders nycker, nycker som ett barn rimligtvis aldrig kan förstå. Om jag får en son som vill leka krig, fine. om jag får en son som vill leka med dockor, fine. Handlar inte föräldraskap om att uppmuntra sina barn i dess livsval?

Om det nu är så att flickor vill leka stillsamma lekar, borde man inte uppmuntra dem i deras val. På samma sätt som man borde uppmuntra pojkar i deras val. Vi väljer olika, och vi beter oss olika. Att som föräldrar tvinga barn till en könslös, identitetslös uppväxt är att be om att få betala psykologräkningar senare i livet.

Dagens feministiska debatt går till stor del ut på att förringa allt som är kvinnligt, till förmån för något påstått könlöst (manligt). Borde det inte vara mer relevant att jobba för att det som är kvinnligt värderas högre än vad det gör i dag? På så sätt så skulle det inte spela någon roll om barnet är pojke eller flicka (på riktigt). Flickans val att göra lumpen är precis lika viktigt som pojkens val att börja med hästhoppning. Precis som flickans val att bli sjuksköterska är precis lika viktigt som pojkens val att bli bilmekaniker.

Intervjuad av Per Dahl

Jag har just, i egenskap av konservativ bloggare, blivit intervjuad av Per Dahl på Barometern. Resultatet kommer att publiceras här när det finns tillgängligt.

barns rätt till sin familj

Magdalena Streijffert (s) står just nu i den migrationspolitiska debatten i kammaren och talar sig varm för barns rätt till sin familj (med anledning av förslaget om försörjningskrav vid anhöriginvandring). Hur kan det komma att det plötsligt är ett legitimt argument för (s) när de inte kan tänka sig att applicera samma tanke på andra områden?

konservatism.se

Om du som läser detta, mot förmodan, inte redan är konservativ. Eller åtminstone inte vet vad konservatism är, så har en ny sida - för just dig - sett dagens ljus.

På www.konservatism.se kan du läsa om vad den konservativa idéströmmningen innebär, vad som är dess kännetecken, samt vad den förespråkar. Du kan även se "vilken" konservatism som passar just dig bäst. Är du kanske värdekonservativ, liberalkonservativ, eller socialkonservativ?

Själv är jag nog någon form av blandning av de tre ovanstående.

Påskledigt

Nu tar jag ledigt, vi ses efter Påsk!

Ännu en seger för Centrum för rättvisa!

I går slogs det fast att SLU:s antagningsförfarande, på riktigt, är diskriminerande.

Läs även Gunnar Strömmer och Clarence Crafoords debattartikel i ämnet.

Familjen viktigast för psykisk hälsa

I dagens SvD kan vi läsa om några av de orsaker som påverkar sjukdomstillståndet bland unga i Sverige. Det handlar bland annat om att vi är lite duktigare på att klaga än andra, och att våra förväntningar på tillvaron är skyhöga. Det mest intressanta handlar dock om familjens betydelse för vår psykiska hälsa... Eller kanske snarare separationers inverkan på densamme.

Seriella separationer skadar tilliten. Några barn lever i intakta familjer medan andra upplever inte bara en utan flera skilsmässor. Barnens familjekarriär, som vi kallar det, verkar vara en avgörande vattendelare. 10–12 procent av en årgång barn har levt i flera olika familjekonstellationer. Dessa barn mår ofta dåligt och en större andel av dem slutar skolan i förtid, särskilt pojkar.

Mekanismen är den att barnets bindning till de vuxna som de lever med blir mer villkorad än om barnet lever i en fast relation. Barnet upplever det som ett svek när någon viktig person flyttar ut ur deras liv. Därigenom får barns ovillkorliga och nödvändiga tillit till andra människor och till samhället sig en knäck. Barnets självtillit får det också – för vem är jag om jag inte är värd att hålla ihop om?

Om detta händer en gång kanske det inte betyder så mycket, men om det sker tre-fyra gånger under barnets uppväxt blir det allvarligt handikappande.
–Om det är dessa barn som befolkar statistiken som säger att runt 20 procent av barn och ungdomar har psykiska problem vet jag inte, men jag vet att de 10–12 procenten asom upplevt flera separationer mår dåligt.

Den sociala ingenjörskosten omfattade inte hur vi skall komma åt familjelivets sårbarhet. Det är inte på dagis eller i skolan som barn får sina djupaste sår. Det är om man inte har en ordentlig socio-emotionell förankring i familjen.

Familjen

"Kunskap och folkvett är alla ideologiers och utopier värsta fiende"

Elise Claeson lays it down!

Lästips inför helgen

Det mycket förnämliga (nät)tidningen Svensk Tidskrift har under dagen publicerat en läsvärd artikel av Dick Kling och Johnny Munkhammar. Den handlar om socialförsäkringar och trygghet och om hur dessa tu kan förhålla sig till varandra. Läs den under helgen!

människovärde

Jag skulle vilja rikta en stor elogé till tidningen City som under de senaste dagarna haft en artikelserie om problematiken med fosterdiagnostik och samhällets iver att utpeka vissa sjukdomstillstånd som icke önskvärda. Det går även att diskutera huruvida till exempel Downs syndrom överhuvutaget är en sjukdom.

Vem ska få födas? frågar sig Katarina Lagerwall, och frågan är verkligen berättigad. Vad är det egentligen för samhälle vi vill ha? Vi är ofta snabba att lovorda mångfald och pluralism, men det gäller tydligen bara för "friska" personer.

Äktenskapet

I dag har Alf Svensson satt ord till mina funderingar genom att skriva om sina farhågor inför det stundande efterspelet av den kommande nya äktenskapslagstiftingen.

Individualism vs. civilsamhälle

Här om dagen skrev David Högberg på Tradition och Fason en alldeles föredömlig liten artikel om varför det är socialdemokraternas fel att familjen och civilsamhället har en så undanträngd ställning i Sverige. I sin iver att göra alla människor beroende av staten så har de samtidigt - och högst medvetet - sett till att klippa av alla band som tidigare knutit samman människor. Högst cyniskt, med nödvändigt om man vill bygga upp "den starka staten".

På grund av detta ses dem tyvärr som fullt legitimt att utnyttja det system som finns till för människor i verkligt behov av stöd. Man ser inte att man tar pengar av sina medmänniskor, eftersom man inte längre har några band till dem.

Det kan te sig ironiskt att i ett samhälle som Sverige, där så mycket har kretsat kring socialdemokraterna och socialismen, tala om individualismen som det stora problemet. Visst, vi har många problem, men i mycket faller det tillbaka på just detta. De kollektiva välfärdssystemens främsta negativa effekt har varit att effektivt bekämpa den klassiska viljan till att hjälpa och stödja sina medmänniskor. Det som har blivit kvar är då egenintresset och viljan att själv få ut så mycket som möjligt ur det ansiktslösa “systemet”. - David Högberg

Lycka är att vara konservativ

Roland PM har under dagen fått en massa kritik för sin artikel i dagens SvD men jag tänker inte instämma i klagokören. Jag tänker bara glädjas åt att äntligen få en förklaring till varför jag fungerar som jag gör. Det fetstilade nedan skulle nämligen kunna vara en beskrivning av mig och hur jag fungerar:

Konservativa är lyckligare än liberaler, allt annat lika, påstod häromåret en uppmärksammad attitydmätning (Pew, 2006). Nu har några psykologer vid New York University (Napier & Jost) undersökt varför så är fallet.

Man har hittat några skäl. Konservativa föredrar enkla svar på livets frågor, liberaler gräver ner sig i grubbel och introspektion. Konservativa strävar efter att rättfärdiga sin omgivning, liberaler vill kritisera den. Konservativa uppfattar förvärvade ojämlikheter som rättvisa, liberaler ser dem som ett problem.

Kort sagt trivs konservativa bättre därför att de är konservativa, medan liberaler plågas av att vara liberala.

I min värld är saker och ting svart-vita. Jag är inte särskilt intresserad av vad andra tycker och jag är ganska tillfreds med mina egna åsikter. Inskränkt? måhända... men jag är lycklig.

Diskriminering II

Tänkte bara tipsa om Sakine Madons artikel om föregående ämne. Mycket bra och läsvärd.

Varför denna besatthet vid att någon annan ska lösa ens problem? Jag förstår verkligen inte.